Jag blev bortkörd. Det är så jag känner det. Jag lämnade inte ifrån mig Blå Måndag eller Mrs Data målar naglarna för att jag ville det utan för att det blev laddat med ångest. Jag blev attackerad och bortkörd. Och ja - jag är bitter över det. Känner mig ledsen djupt in i något okänt skrymsle därinne. För det är väl inte meningen att man ska känna sig liten och värdelös och som ett ingenting bara för att man säger nej? Bara för att man uttrycker en åsikt? Bara för att man kanske inte vill och tycker något inte är roligt? Det kan väl inte vara meningen att man ska må så dåligt att man sitter och panikgråter så mycket att man inte ens klarar av att säga godnatt till sina barn?
Att man ska nå den punkten där det inte går att hålla ihop ansiktet längre utan det rasar som ett korthus och tårarna rinner som vattenfall och man hulkar och snyftar och det är ett sådant overflow av känslor och tårar att ögonen inte räcker till utan man gråter med näsan och munnen och snyftningarna river genom kroppen som arga klor som bara vill klösa sönder och lämna ens själ i spillror och - ingenting.
Det ska väl inte vara meningen att man ska känna sig så värdelös att man själv börjar tro på det? Att ens egen åsikt är betydelselös. Att man är den som gott kan trampas på. Varför ta hänsyn till mig? Förtjänar jag det? Och djupt inne vet jag att jag visst förtjänar det. Förtjänar att vara glad, förtjänar att lyssnas på, förtjänar att tas hänsyn till, förtjänar att få uttrycka mig. Men den rösten som vet det blir allt svårare att lyssna till för hon överröstas av detta ständiga brus av ifrågasättande och nedlåtande. Och av ångesten som följer på.
Så nej - det var inte smärtfritt att lämna Blå Måndag. Det var inte smärtfritt att pausa nagelbloggen. Det är inte smärtfritt att skriva där igen. Jag sitter och väger varje ord, censurerar mig själv. Det som förut var ett flow av ord blir nu ett kritiserat tänkande för mig. Skriver och raderar, skriver och raderar... Skakar av stress och ångest och undrar vad fan jag utsätter mig för det här för.
Och jag gör det för att jag tyckte det var roligt. För att det var en av de saker som lyste upp i mitt liv. En solstråle i det ständigt grå. Men vet ni - solen har gått i moln nu. Jag väntar på att vinden ska blåsa bort molnen så att jag kan få de där solstrålarna igen. Fram till dess är det en kamp.
Jag är inte säker på att jag går segrande ur den kampen. Jag kanske blir tyst.
*kramar om* Du HAR rätt att ha åsikter och du ÄR värdefull, låt ingen, vare sig det är utomstående eller dina inre spöken, få dig att tro annat. Samtidigt, pga saker som jag har i bagaget, så har jag periodvis haft alldeles för lätt för att reagera med att tystna om folk på ett eller annat sätt "sagt åt mig att vara tyst" så jag kan förstå att du tystnar och drar dig undan. *kram igen* Personligen tycker jag att bloggar MED åsikter är roligare att läsa, oavsett om det är lackbloggar eller andra så vill jag ju att människan bakom ska synas, bara vackra bilder utan nått liv och nån personlighet bakom blir ju tråkigt i längden.
SvaraRaderaTack. Jag har en del bagage jag med som bidragit till att jag just nu är nere i en rejäl svacka. Och när man redan är där blir det inte lätt att orka med när man blir påhoppad. Det blir liksom bara etter värre då.
RaderaJag vet ju att jag har stöd från irl-vänner och nätvänner men ändå. Det blir för jobbigt. Och då vet jag inte. Det var VÄLDIGT nära att bloggen blev raderad förra veckan. Fast då hade de ju verkligen vunnit och någon sorts jävlaranamma har jag väl. Jag vill gå segrande ur det här, men just idag känns det svårt. Det går i vågor det där.
Låt det ta den tid det tar, livet är ett maraton, inte ett sprintlopp. Låter pinsamt klyschigt men det ÄR ju sant. Det handlar ju om att man ska kunna hålla i längden och då måste saker få ta den tid det behöver. Jag är glad att du valde att behålla bloggen, både för att jag gillar den och för att det är bra med jävlaranamma.
RaderaJävlaranamma kan det nog bli skralt med. Den håller jag här inne ett tag till.
RaderaÅh så ledsen jag blir över att du känner så :( Ingen ska behöva känna sig så! Du är absolut värd att vara glad och lyssnas på och tas hänsyn till och uttrycka dig precis hur du vill! Ingen himla idiot ska komma och påstå nått annat.
SvaraRaderaOch du ska inte behöva censurera dig. Vi tycker ju om din blogg för att den är DIN och för att den speglar DIG, så du ska inte städa undan det som är dig på bloggen. Slå av kommentarsfunktionen ett tag då om det känns lugnare? Blogga bara för din egen skull. De som har nått negativt att säga får inte en chans ens. Och alla vi andra får nöja oss med att tänka positiva saker ett tag, eller ta oss tid och energi att komma med feedback på andra vägar. På din blogg får du skriva precis vad du vill, och om det inte passar folk att läsa det så får de låta bli helt enkelt! Uttjatad klyscha men fortfarande sant.
Hela konceptet med negativa kommentarer... de som skriver dem har ingen rättighet att bli lyssnade på, eller bemötta, eller ens få sin existens bekräftad. Anonym eller med underskrift spelar ingen roll. På din blogg är du gud, du har rätt att ta bort minsta lilla grej som inte blidkar dig fullständigt. Jag gör så med jämna mellanrum: det är en person som kommenterar då och då och som jag inte tycker om alls eftersom hon stal mina inlägg för ett tag sen. Jag raderar hennes kommentarer konsekvent även om de är hur trevliga som helst. För att jag känner för det. Och jag fick en negativ kommentar om den rosa sminkningen jag la upp, ett troll som bara ville trycka ner. Den fick ligga där 10 min sen var den borta. Min blogg, mina regler.
De som skriver kommentarer som bara går ut på att såra och vara negativ och griniga, det är egentligen synd om dem. Att de inte har ett mer givande liv än att de väljer att ägna tid åt att att trycka ner andra människor. Sucka åt dem, tyck synd om dem i tre sekunder och radera sen alla spår av dem, både i skrift och i tankarna. Du och dina åsikter är värda så mycket mer än de sorgliga idioterna som bara är ute efter att trycka ner andra. Särskilt på DIN blogg.
Massa kramar! Jag hoppas jättemycket att du mår bättre med det hela väldigt snart och att du inte känner att du behöver censurera dig. DIN blogg, DINA åsikter, DINA regler!
Det hade varit lättare att skita i de negativa kommentarerna om jag hade mått bra innan, men det gör jag ju inte. Jag har tampats med den här stress/panik/ångest/depressions-skiten rätt så länge men den har blommat ut rejält de senaste månaderna.
RaderaSå då blir det jobbigt att tänka att man är okej och har sina rättigheter and all that jazz, för det är redan så nära till stupet. Och jag vill liksom inte falla. Då är det bättre att ta ett steg bakåt. Men att stänga kommentarerna känner jag skulle vara att gå lite väl långt bort.
Och det är ju inte bara blogglusten som dämpats. Även lusten att måla naglarna har dämpats. Har inte köpt nagellack på flera veckor (inte ens ett litet Depend) och har inte stalkat en enda webshop på säkert en månad. Jag har tappat glädjen lite helt enkelt. Tyvärr.
Ja absolut, jag förstår dig fullständigt. Det är ju inte en enda sak som gör det utan många som till slut rinner över. Hade du varit i en annan situation så hade det här runnit av dig som vatten på en gås, men nu slår det hårdare eftersom det blir en sak av många. Då är det absolut inte lätt att tänka att man ska skita i det. Men kanske hjälper det lite att andra säger det också och att det inte bara är ens egna tankar :)
RaderaTill slut kan man ju hamna i det lågvattenmärket att man känner att man inte förtjänar att må bättre än man gör också. Då blir det riktigt illa eftersom man slutar hjälpa sig själv. Men av det jag läser så är du inte där än, iaf inte varje dag, vilket känns hoppfullt ändå, i eländet. Och jag håller tummarna tills de blir blå för att du inte ska hamna där.
Ja, det går i perioder det där, hur mycket motivation och glädje man känner över att måla naglarna. Det gör det även om allt annat i livet är perfekt också så det är inte "hela världen". Du kommer att hitta tillbaka till saker som du tycker är roligt igen, vare sig det är naglar, eller träning eller böcker eller nått helt nytt :) Huvudsaken är att du mår bra av det, och om resultatet till slut blir att du inte känner för att ha en nagelblogg längre utan är nöjd med den här, så är det helt okej också! Det ska inte finnas nån press på dig att fortsätta för nån annans skull än din egen. Ta det i din egen takt och gör precis som du känner för. Vi är kvar här även om det tar dig 2 dagar, 2 månader eller 2 år, eller inte alls. Vänner blir man inte av med så lätt ;)
Kramar
Jag ser ju rätt så mycket den här bloggen som en hjälp för att jag INTE ska trilla ner i det svarta hålet. En outlet. Och när jag ser det på pränt så känns det ofta som att jag kan lägga lite mer distans till det. Jag har alltid gillat att uttrycka mig i skrift så det känns som rätt spår att gå.
RaderaOch så har jag fina vänner som hjälper och stöttar också. Både sådana jag träffar ofta och sådana jag bara träffar på nätet eller en trevlig men kall dag i januari. ;)
Vissa dagar är bra, andra är det sämre med. Idag är en bra dag - om det bara inte vore för den här sabla huvuvärken...
Kram!
Det viktiga är ju att du har jävlaranamman inombords, den behöver inte visas upp för andra
SvaraRaderaOoops, svaret skulle ha hamnat högre upp. (ska sluta spamma nu)
RaderaTrevligt spam gör inget.
RaderaÅh vill också bara krama om dig när jag läser det här. Såååå ledsen att det blev så här, jag saknar ju dig, det vill jag du ska veta, Blå Måndag är inte detsamma utan dig och jag har väldigt svårt att vara med på den dagen nu just för det som blev. Jag håller med dig om att du blev orättvist behandlad, du har såklart rätt att tala om hur du känner det. Det är du som dragit igång det och då måste du få tala om hur du vill ha det.
SvaraRaderaHar förstått att detta kom i en väldigt dålig tidpunkt för dig och att du har andra saker som är jobbigt för dig och då är det klart att det blir för mycket att bära. Önskar så att du kunde ha någon att prata med om allt.
Sedan måste jag faktiskt berömma dig, för sättet du beskriver dina känslor och hur du gråter, det är så otroligt målande och det är väl därför man känner att man bara vill krama och hålla om dig.
Du skulle nog bli en väldigt bra författare, du skriver så detaljerat och målande.
Tycker absolut inte att du ska känna att du ska censurera dig, i dina bloggar får du ju möjlighet att skriva av dig och skriva om det du vill.
Tycker Annefia skriver bra råd till dig, att ta inte vid dig vid de som är så negativa, de kan inte ha så givande liv när de väljer att ägna sig åt att trycka ned människor, då är man liten som människa tycker jag.
Vi är absolut några som finns här för dig och det hoppas jag att du känner. Många varma kramar! ♥
Timingen var ju fantastiskt rutten faktiskt. Kunde inte ha kommit olägligare. Det är just det som gör det så svårt att slå undan de negativa kommentarerna, de där som folk slänger ur sig utan att fundera på att det faktiskt sitter en människa på andra sidan som tar emot deras hat och idioti.
RaderaJag har folk att prata med, så ingen fara på taket där. Ingen som tar betalt för det utan vänner och älskade som jag vet finns där för mig. Sådana där som jag aldrig behöver känna mig dum inför även om jag fulgråter och hulkar.
Min man har läst mina inlägg, för ibland är det lättare att visa honom något skrivet än att berätta, och även kommentarerna och han sa något så sant som jag vill att ni ska veta.
Ungefär så här:
Det är ju så att det finns många negativa människor därute. Men tänk på att det även finns sådana som du inte ens har träffat som bryr sig så mycket om dig och som är så här snälla.
Och den känslan jag får av era kommentarer, de här stöttande och förstående. Jo - jag gråter av dem också. Men inte den där hemska gråten utan den där av lättnad. Över att ni finns. Över att ni tar er tid att visa ert stöd. Hoppet det väcker i mig. Jag kan bara tacka för det.
Skickar en stor KRAM till dig och hoppas du hittar tillbaka till det roliga :) Efter regn kommer regnbågen, glöm inte det!
SvaraRaderaRegnbågar är fina grejer.
RaderaJag blir också så fruktansvärt ledsen över att du ska behöva må så dåligt och att saker ting blev som dom blev.
SvaraRaderaDu hade all rätt i världen att säga din åsikt och jag hoppas att du har förstått att jag har hållt med dig i det mesta i alla fall. Dessutom är det din blogg där du får skriva precis vad du vill och uttrycka dina åsikter precis hur mycket som helst.
För mig är också bloggen ett vattenhål ett ställe som jag har för att må bra och därför smärtar det mig ännu mer att du ska behöva känna som du gör och att folk inte hade vett att sluta diskussionen innan allt gick överstyr och andra kände sig sårade och påhoppade.
Att ta sig upp ur en depression är ett långt och smärtsamt jobb, men vad jag förstår har du en underbar man som stöttar dig och jag hoppas att du även har annan hjälp för att ta dig ur det här. För ur det, det kommer du att komma även om det kan ta lång tid och det här en helvetes resa innan man är där.
Jag skickar dig en stor bamsekram och en önskan att jag skulle kunna hjälpa dig på något sätt, men du ska veta att jag tycker du är en stark person som har modet att gå ut och skriva om hur du känner och mår.
Vi kan väl säga som så här - min älskade make är ganska så underbar. Stort stöd. Enormt. Och så har jag ett gäng fina vänner jag kan vara mig själv inför också. Guld värt.
RaderaHar inte sett det här inlägget förrän nu och vill också skicka en jättestor kram till dig! Tycker det blev så enormt uppförstorat med hela diskussionen om blå måndag och att det är så synd att den grejen ska få dig att må så här dåligt och tappa lusten.
SvaraRaderaHoppas du hittar tillbaka till det lustfyllda med att nagelblogga, när du gör det så finns vi här.
Jag mådde rätt så dåligt redan innan, men det var liksom droppen som fick bägaren att rinna över. Och med rinna menar jag forsar. Men det finns bra dagar också.
RaderaJag är så ledsen att du farit så illa. Jag är fortfarande chockad att det som varit en i mina ögon tight och trevlig community med nageltjejer kan bete sig så mot en av medlemmarna. Jag förstår inte. Jag önskar jag kunde göra något...
SvaraRaderaNättroll finns överallt tyvärr. Kan inte förstå att det ska vara så svårt för folk att tänka efter lite och inse att det finns en människa på andra sidan av alla ettor och nollor.
RaderaOch du GÖR något. Du bryr dig.Det hjälper mer än du tror.
Du... KRAM. Har massor av saker jag vill skriva, men jag orkar inte. Vill bara säga att du är viktig och att du måste göra det du mår bäst av. Väljer du att fortsätta blogga så är vi en hel hög som uppskattar dina inlägg för det de är, och om du väljer att pausa så är samma hög kvar här när du kommer tillbaks.
SvaraRaderaKänner lite av glädjen krypa tillbaka. Har haft några bra dagar nu men känner fortfarande stress och oro över vissa prylar. Då är det HIMLA skönt att slippa tänka att jag ska blogga om en massa nagellack jag ändå inte känner för att måla naglarna med. Har släppt MASSOR av energitjuvar och det är en befrielse utan dess like.
Raderatycker mig förstå att du inte mått guld och gröna skogar du heller så KRAM tillbaka.
Kram
SvaraRadera<3 Kram
Radera