Bildkälla Goodreads |
En dag kommer så plötsligt en expedition från Weep till staden där Lazlo bor. Ledda av en hjälte som benämns som en Gudadräpare, samlas en skara människor för att färdas till Weep, i ett för dem okänt ärende. Lazlo blir en av de som färdas dit.
Att det tog mig en herrejösseslång tid att läsa "Strange the dreamer" skyller vi helt och hållet på mig och inte på boken. Jag har varit sjuk, haft en massa huvudvärk och känt mig osugen på att läsa helt enkelt.
Boken är riktigt bra, och har ett väldigt tilltalande språk - för mig. Det är så där poetiskt och bildrikt som jag gillar. Sådär så att jag nästan ser på film inne i hjärnan när jag läser. Och tro mig - det här skulle kunna bli en väldigt vacker film - eller flera, eftersom det är två böcker.
Vissa bitar kan kännas lite väl långa och transportsträcksaktiga, men det kan lika gärna vara min novembertrötthet som tycker det. Samtidigt kan det kännas som att jag kanske vet vid den tionde påminnelsen hur Lazlo bröt sin näsa, som ett rätt så ospoilerigt exempel. Och det är svårt att skriva om "Strange the dreamer" utan att droppa en massa spoilers.
Plot twists fanns det också, och jag hade klurat ut vissa medan andra var lite mer överraskande. Gillar sådant.
På det stora hela en väldigt trevlig bok, men jag rekommenderar alltså att ha bok två inom räckhåll när bok ett är utläst, för det känns inte ett dugg roligt att vänta just nu.
Mitt betyg på "Strande the dreamer" blev 4/5.
Bok två i denna duologi, "Muse of nightmares" kom ut för någon månad sedan. Och jag behöver den i min tbr-hög...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .