"Ofredsår" av Peter Englund

En bok med ett jättelångt namn egentligen, "Ofredsår. Om den svenska stormaktstiden och en man i dess mitt." Men det orkar jag inte skriva ut hela tiden, så det får bli bara "Ofredsår".
Boken är ungefär lika lång och faktatung som sin titel. Jag smetade ut min läsning av "Ofredsår" på hela oktober och då hamnade jag på cirka 20 sidor att läsa varje dag. Vissa dagar kändes även det som för mycket...

Bildkälla Goodreads

"Ofredsår" är första delen i Peter Englunds svit (trilogi? Den är inte färdigskriven än.) om 1600-talet. Detta omvälvande århundrade som präglades av krig, eller ofred.
Berättelsens centralgestalt är Erik Jönsson Dahlberg, och denna första bok följer honom tills han är i 30-årsåldern, från födseln 1625 och vidare till 1656 då han insjuknar i (och överlever) pesten.
Boken är koncentrerad kring den svenska historien, men berör så klart även händelser ute i Europa, men även i Afrika och Amerika. Vi återvänder ständigt till Erik, men besöker även platser och händelser där han inte var.
Som väntat av en bok som heter "Ofredsår" så är det många och långa beskrivningar av krig, slag och soldatliv, blandat med sådant som hände i hoven och även den vanliga människans liv. Även om boken till stor del handlar om just krig, vilket jag ärligt talat kan tycka är jättetråkigt att läsa om, så får vi oss även tillhanda andra saker, som hur man lekte, synen på skolgång och utbildning och vetenskap, vad man åt och hur, synen på kärlek och äktenskap, och tack vare Erik får vi även följa med på en klassresa. Från fattig och föräldralös till en av männen i kungens krets.
Jag tycker så klart att det är roligast att läsa om livet och inte om slagfältet. Det är stundtals ett evigt uppräknande av antalet kanoner, soldater, ton med krut och militärstrategi så att ögonen går i kors. De dagar jag läst sådan text har varit ganska tungrodda, kan vi väl säga.
Jag har även läst en massa historiska texter det här året, bland annat flera av just Peter Englund, och ibland kan jag känna att det också kan bli repetitivt. Det här har han skrivit förr och det här har jag redan läst - lite så.
Ändå är det bitvis riktigt intressant och spännande, och jag tycker att herr Englund har ett sätt att levandegöra historien och göra den lite mer lättillgänglig. Plus i kanten också för att det inte bara är krig, utan även detaljer om hur livet högst troligen såg ut på 1600-talet.

Mitt betyg på "Ofredsår" blev 3,5/5. I november läser jag Erland Lagerlöfs översättning av Homeros "Odysséen".