onsdag 28 november 2018

Säsongssammanfattning: Downton Abbey, säsong 1

Som vanligt är det spoilervarning när jag skriver om tv.

Det är tur att jag har vänner som kan låna ut tv-serieboxar åt mig så att jag kan få joina gänget som sett "Downton Abbey". Har faktiskt känt mig hyfsat ensam om att inte ha sett den, men nu händer det.

Serien handlar om familjen Crawley, Lord och Lady på godset Downton Abbey, deras döttrar och deras tjänare i huset.
När godsets arvinge omkommer på Titanic (serien börjar alltså 1912) kommer arvet gå vidare till närmsta manliga släkting, en avlägsen sådan. Motvilligt kommer så Matthew och hans mor Isobel Crawley till byn Downton, där Matthew ska lära sig ta hand om godset.
Samtidigt anställer Lord Grantham en ny kammarherre, en man han lärde känna när han stred i Boer-kriget. Bates, som han heter, är halt, och genast finns det de bland tjänarna som vill se honom försvinna bort från huset.

Bildkälla ccpopculture
Favoritavsnitt: Säsong 1 har så lite som sju avsnitt, och jag har väldigt svårt att utse en favorit bland dem då jag tycker serien har en övergripande väldigt god kvalitet, med bra manus genom hela säsongen.

Favoritkaraktär: Jag har så många! Men jag fullkomligen älskar Maggie Smith som änkeheriginnan Violet Crawley. Så härligt bitsk och lite småelak, men ändå med hjärtat på rätta stället när det gäller.

Favoritpar: De har inte blivit än, men jag hoppas på Bates och Anna. Ett annat par är jag tyvärr  redan spoilad på, men känner glädje över att de blir dem ändå.

Bäst i säsongen: Jag gillar verkligen hur väl herrskapet behandlar sitt tjänstefolk. Inga överilade avsked, skickar vissa till dyra läkare på sin räkning, hjälper till och med ambitiösa tjänare att få en annan anställning.

Värst i säsongen: Var det meningen att det där mellan Mary och Pamuk skulle vara romantiskt? För det tyckte inte jag. Mary sa nej, och han tränger sig ändå in i hennes rum och där följer operation övertalning till hon ger med sig. Tjatsex är inte romantiskt, det är ett övergrepp.  Så gick det som det gick också.

Övriga kommentarer: Eftersom det finns vissa karaktärer som jag gärna skulle vilja se försvinna eftersom de är så jätteelaka, men de hänger kvar på omslag efter omslag, så hoppas jag innerligt på en förändring i deras livssyn så att de blir lite mer ödmjuka och mindre egotrippade intrigmakare. Ja, jag tittar på er O'Brien och Thomas.