"Rose Madder" av Stephen King

Om inte mitt minne sviker mig helt och hållet så var det en gång boken "Rose Madder" (eller "Rasande Rose" som den fick heta på svenska) som tog mig ur en flerårig lässvacka. Jag läste enbart kurslitteratur under en lång period, innan jag kom mig för att läsa en roman igen, och då var det den här boken som väckte upp läslusten igen, och dessutom återuppväckte min kärlek till Stephen King.
Så när jag började planera för att läsa om King-böcker, (helst på engelska) så var "Rose Madder" högt upp på listan av böcker som jag ville läsa om. 

Bildkälla The StoryGraph

Det är till sist en enda droppe blod som väcker Rosie och får henne att inse att om hon inte flyr så kommer hennes make, polisen Norman, döda henne. Så hon flyr - med hans kreditkort.
I en ny stad långt borta påbörjar Rosie sitt nya liv. Den dag hon bestämmer sig för att gå in i en pantbank/second hand-butik, kommer hennes liv att ändras. Där träffar hon Bill, hon får erbjudande om ett jobb, och hon hittar tavlan "Rose Madder" som verkar vilja komma in i hennes liv precis lika mycket som Rosie vill ha den.
Men Norman tänker inte bara låta sin fru komma undan. Med all sin kunskap från polisutredningar, och laddad med den galenskap som finns dold under ytan, tar sig Norman steg för steg närmare Rosie. 
Rosie känner att han är på väg, och det gör också Rose Madder. 

Den här boken lånar en del från mytologin, främst berättelsen om Minotaurus. Här får dock Rosie agera som både Ariadne och Theuseus för att rädda sig själv från det monster Norman förvandlas till., - eller alltid har varit.
Vi får vissa inblickar i Normans uppväxtår och på så sätt en förklaring till varför han blev som han blev. Det är dock ingen vidare bra ursäkt för allt ont han gör. Norman kan mycket väl vara en av Stephen Kings otäckaste skurkar. Inte bara i hur han plågat Rosie genom hela deras äktenskap, utan också i saker han gjort som polis, och i handlingar han begår mot andra i sin jakt på Rosie. Han skyr inga medel, kan vi säga.
Rosie själv börjar som en väldigt rädd kvinna, men allteftersom växer hon sig starkare, för att i slutändan få kraft och mod att bekämpa Norman och hans ondska. Bitvis kanske hon till och med går överstyr åt fel håll.
Höll boken för en omläsning då? Var den så bra som jag ville minnas att den var? Absolut. Även om Rosie är en väldigt kuvad individ bär hon på mycket styrka inom sig, och det är härligt att se hennes utveckling. Boken är också lagom ruggig, och i det här fallet är det en högst mänsklig ondska vi möter, även om boken har stora element av magisk realism. Jag tror att det här var första gången King gav en tavla egen makt, men absolut inte den sista. 

Mitt betyg på "Rose Madder" blev 4,5/5. Det högsta betyget jag gett en bok i år.