"Romaner" av Hjalmar Söderberg

Månadsboken i augusti var en samlingsvolym med fyra romaner av Hjalmar Söderberg. Det var ett spännande sätt att fördjupa sig i skrivkonsten hos författaren som skrivit en av mina absoluta favoritböcker - som finns med i den här samlingen, så klart. De här fyra är trots allt de fyra romaner han skrev.

Bildkälla The StoryGraph

"Förvillelser" handlar om den unge medicinstudenten Thomas Weber. Boken kom ut första gången 1895 och var Söderbergs debutroman. Den anklagades för att vara omoralisk, och på den tiden var den det. Thomas både förför unga flickor och hamnar i skulder och förfalskar lte underskrifter innan romanen tar slut på ett sätt som Thomas kanske inte riktigt förtjänade. Även om handlingen i den här romanen inte så lite påminde mig om Ratata-låten "Pojkar", så blev jag inte överdrivet förtjust. Det går att hitta fröet till det författararv han skulle lämna efter sig, men det här är, i mitt tycke, inte Hjalmar Söderbergs bästa. Jag gav "Förvillelser" betyget 2/5

"Martin Bircks ungdom" (1901) har jag läst förut, men bara en gång för länge sedan. Minnet fanns alltså inte där, men jag kände igen vissa saker i romanen. Det här är en delvis självbiografisk uppväxtskildring, och vi följer Martin från barnaåren fram tills han ska försörja sig själv. Det är många tankar kring religion i den här romanen, och det märks ganska tydligt att Söderberg själv inte var troende. Martin förlorar under romanens gång sin barnatro. "Martin Bircks ungdom" fick 3,5/5 i betyg.

"Doktor Glas" (1905) är och förblir en av mina favoritböcker. Inte bara av Hjalmar Söderberg, utan överhuvudtaget. Här tampar boktitelns doktor med frågor om moral, sexualitet och samhälle. Romanen har också underbara skildringar av Stockholm, och en poesi i språket som alltid fångar mig. Romanen är skriven i dagboksform, och handlar om hur Doktor Glas vill hjälpa den unga Helga att slippa från sin åldrige make, pastor Gregorius. Som alltid 5/5 i betyg

"Den allvarsamma leken" (1912) börjar lite ovanligt med ett kvinnligt perspektiv. Romanen byter dock snart från Lydia till hennes kärleksintresse Arvid, och det är han som är den drivande karaktären resten av romanen. Lydia och Arvid är unga när de förälskar sig, men livet driver isär dem. När de återser varandra är de båda gifta med andra, men de inleder ändå en stormig och stormande relation. Även här märker jag av Söderberg egna tankar kring kärleksförhållanden och äktenskap. Det finns också här religiösa tankar, grubblerier kring människans sociala konventioner, ensamhet och ansvar för andra människor. Det här var en förstagångsläsning för mig, och jag blev så imponeras att "Den allvarsamma leken"  fick 5/5 i betyg även den.

En sak som slog mig under läsningens gång är att han återanvänder karaktärer. I Hjalmar Söderbergs fiktiva värld känns Stockholm väldigt verkligt, men persongalleriet desto mer fiktivt. Roligt då att många karaktärer får återvända. Som att Glas sitter och dricker visky med Martin Birck, Markel jobbar på tidningar i flera av romanerna, och jag hittar också en fiktiv version av författaren själv i Henrik Rissler. Det tycker jag om!
Jag tycker också om sättet Söderberg skrev på. Jag har många gånger sagt att jag tycker om den nästan poetiska tonen i "Doktor Glas", och den kommer igen i de andra romanerna också, särskilt i "Den allvarsamma leken". Och det var inte så att det fina språket saknades i "Förvillelser", där var det storyn jag inte tyckte så vidare värst om.
Jag tycker också om att han tar upp stora frågor, viktiga frågor. Är det rätt att döda någon för att rädda en annan? Behöver man verkligen leva i ett äktenskap där ingen är lycklig? Är inte ensamheten bättre? Varför hamnar allt ansvar för (utomäktenskapliga) barn på kvinnan? Vad ska andra tycka? Och har de någon rätt att tycka om någon annans privatliv - egentligen?
Att ha läst alla fyra romanerna i följd var verkligen spännande. Det blev så tydligt hur Söderberg växte i sitt författarskap och gick från klarhet till klarhet.

Samlat betyg på "Romaner" får bli 4/5.