Övertalning

Jag hade ingen lust att titta på flåsig action i form av "Patrioter" igår. Jag hade lust att läsa ut min senaste bok istället, "Övertalning" av Jane Austen.

Jag brukar säga att jag räknar Jane Austen som en av mina favoritförfattare, men sanningen är att jag inte har läst alla hennes romaner och hon skrev bara 6 stycken varav två är utgivna postumt. "Övertalning" är en av de böcker som utgavs först efter hennes död och det var hennes bror som gav den sitt namn och såg till att den blev utgiven.

Bildkälla Goodreads

Anne Elliot bröt som ung förlovningen med kapten Frederick Wentworth efter att ha blivit övertalad om att han inte är ett tillräckligt gott parti för dottern till en baronet. Åtta år senare har kapten Wentworth skapat sig en mindre förmögenhet och omständigheter gör att Annes och kaptenens vägar åter korsas. Anne har sedan länge accepterat sin plats på glasberget och det faktum att hon aldrig kommer komma över den kärlek som väcktes i hennes ungdom. Men att se kapten Wentworth på nära håll igen gör att hoppets väcks en aning, även om hon förstår att han inte kan förlåta hennes svek i ungdomen.

Jane Austen är känd som en författare av romantiska romaner, och det stämmer så klart till viss del. Hon var även en kritiker av sin tid och det samhälle hon levde i. Strikta sociala regler dikterade vem man umgicks med och hur man skulle bete sig och vem man skulle gifta sig med. Förmögenhet och ett gott namn betyder mycket.
För vår hjältinna var det här väldigt mycket sanningen. Hon har varit förlovad med en man som inte ansetts passande och blivit övertalad att bryta förlovningen. Det saknas inte friare, men hon ger dem korgen för i hennes hjärta finns endast en. I stället iakttar hon sin omgivning och även om det inte skrivs rätt ut så förstår vi att hon ser sin egen familj i ett löjets skimmer. Fadern och den äldsta systern är besatta av fina titlar och förmögenheter, men ser inte själva att de bjudit in en lycksökerska i sin innersta krets, en kvinna som tillåts ta större plats och ha större inflytande än ens de egna systrarna/döttrarna. Den yngsta dottern som ständigt klagar över att allt inte är exakt som hon vill - en martyr ut i fingerspetsarna. Och så Anne som ser allt.
Skildringarna av omgivningarna visar även de på Jane Austens egna upplevelser och erfarenheter. Författaren trivdes själv bäst på landet och tyckte innerligt illa om staden Bath där hon själv hade bott, och Anne hyser samma känslor för sina omgivningar. Landet beskrivs som en stilla oas och Bath som en bullrig och överbefolkad stad med allt för mycket umgänge.
Den här boken upplever jag som mörkare i tonen än min, och många andras, favorit "Stolthet och fördom". Det kan bero på att vår hjältinna inte är en rodnande 18-åring i jakt på en make, utan en ung kvinna som funnit sig i sin plats på glasberget. Hon har erfarenheten och möjligheten att se sin omgivning i andra färger än rosenrött.
Samhällskritik förklädd till romantik, kan man kanske säga.

Jag gav "Övertalning" 4/5 i betyg.

"Så förändrad att han inte skulle ha känt igen henne!" Det var ord som bet sig fast. Och ändå gladde det henne snart att hon hade hört dem. De fick henne att nyktra till; de dämpade upprördheten; de lugnade henne och måste följaktligen göra henne lyckligare.
Frederick Wentworth hade använt de orden, eller ord som liknade dem, men utan att ana att de skulle föras vidare till henne. Han hade funnit henne bedrövligt förändrad, och ärligt besvarat en fråga i samma ögonblick som den ställdes. Han hade inte förlåtit Anne Elliot. Hon hade behandlat honom illa; övergett och svikit honom; och ännu värre var att hon därigenom hade visat en karaktärslöshet som hans eget resoluta, självsäkra temperament inte kunde tolerera. Hon hade avstått honom för att göra andra till lags. Det hade varit följden av övertalning. Det hade varit svaghet och undfallenhet.