"Från Monterosa till Röda bergen" av Alexandra Appelqvist

För några månader sedan hade Adlibris en köp 4 pocket betala för tre där jag hade tre jag visste jag ville ha, och behövde fylla upp med ännu en. Och då föll valet på dagens bloggämne, för feelgood är ju alltid mysigt. Och den här utspelar sig dessutom på hösten/vintern, så ganska så perfekt läsning så här års.

Bildkälla Goodreads

Stella känner att hon behöver komma bort från Monterosa, den lilla italienska alpbyn där alla känner alla. Hon kommer in på en utbildning i Stockholm, och flyttar till lägenheten bredvid sin pappas. Här, i det pulserande stadslivet, bestämmer hon sig för att börja om.
Peter har efter skilsmässan från Stellas mamma bott kvar i Monterosa, men ny flyttat tillbaka till sin ungkarlslya i Röda bergen i Stockholm. Han jobbar hårt för att förverkliga sin dröm om att öppna en pub med bra pubmat, men bär på oroskänslor för hur han ska balansera livet.
En tidning morgon möts Stella och Peter i trapphuset med en varsin övernattningsgäst. De inser att de egentligen inte vet så mycket om varandra, och bestämmer sig för att bjuda varandra på söndagslunch och lära känna varandra som vuxna, inte bara förälder och barn.

Vilket vackert omslag till den här boken! Det tycker jag verkligen om. Annars var jag kanske inte så förtjust. Jag tycker inte om karaktärerna, utan tycker mest att de beter sig dumt och konstigt. Dialogerna känns stolpiga och onaturliga. Pratar folk så med varandra? Jag tvivlar. Jag gör inte det i varje fall. Jag tycker också att tidslinjen känns konstig, och kanske faller den på att ha vartannat kapitel ur Peters perspektiv och vartannat ur Stellas, för ofta hoppar vi tillbaka en dag eller flera när perspektivet skiftar. Jag verkar inte vara den enda som haft svårt att hålla tidslinjen intakt, för ibland undrar jag om författaren vet själv hur lång tid som gått mellan olika skeenden. Boken är dessutom strösslad med grammatiska fel och en hel del typfel, och det är inte utan att jag undrar ibland om den inte blivit ordentligt korrekturläst.
Det är en rolig och fin idé, och jag blir sugen på många av de maträtter som beskrivs, men jag känner att den inte riktigt träffar rätt hos mig. Att boken dessutom slutar väldigt otillfredsställande gör ju inte saken bättre. Det känns som att vi är halvvägs i handlingen när det tar slut. Hur blir det med Stellas kärlekskvadrat? Peters pub, och förhållandet med Elsa? Varför är katten Rut en utekatt mitt i Stockholms innerstad? Självklart finns det en bok två, men jag hade ju inte tänkt läsa den. Tur då att det här känns som en sådan där teflonbok, som jag snart kommer glömma att jag ens har läst.

"Från Monterosa till Röda bergen" var inte tvärkass, men inget för mig. Betyget blev 2/5.