onsdag 27 november 2024

"Jävla karlar" av Andrev Walden

Häromdagen delades Augustpriset ut, och det priset vann dagens bloggämne förra året. En debutroman som är ett skönlitterärt verk och memoarer mixat till ett. I varje fall hoppas jag att allt i den här boken inte skett i verkligheten.

Bildkälla The StoryGraph

En dag får sjuårige Andrev veta att pappa inte är hans pappa - hans pappa är indian. Nu följer sju år där Andrev har sju olika pappor, som i män han undrar om han ska kalla dem pappa. Men det är inte bara papporna som händer i Andrevs liv, utan relationerna med syskonen och vännerna. Resor, sommarjobb och tjejer. En uppväxt, helt enkelt.

En lätt- och snabbläst bok, med korta bläddervänliga kapitel. Ofta väldigt roligt, och jag skrattade högt flera gånger. Men det är samtidigt ganska vemodigt och sorgligt, och jag hoppas som sagt att vissa händelser i den här boken är hittepå och inte minnen. Tyvärr tror jag dock att boken är mer sanningsenlig än inte, i dessa fall. Ändå känns texten inte så utlämnande. Vi får vissa adresser, men väldigt få namn eller andra utmärkande drag. 
Boken är indelad i sju delar, en för varje pappa, och de kallas saker som Växtmagikern, Tjuven, Indianen och Konstnären. Beroende på hur länge mamman stod ut med dem, och hur minnesvärda de var, är delarna i varierande omfång. Med tanke på att han mamma verkar ha haft mer än lovligt stor otur i valet av män i sitt liv, är det väl tur att kärleken till mamman (och syskonen) lyser igenom och vi får veta att relationen är god än i denna dag. Det kunda ha blivit så annorlunda. Starkt också att berätta om ganska tragiska händelser med så stor humor och ömsinthet.

Jag tyckte alltså mycket om den här boken, och gav "Jävla karlar" betyget 4/5.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar!

Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .