FredagsFilmen: The Long Walk

Senast jag skrev om film skrev jag att det skulle bli en bra höst för oss som gillar adaptioner av Stephen Kings verk över till bioduk. En av dessa är "The Long Walk", eller "Maratonmarchen" som den fick heta på svenska, som skrevs under pseudonymen Richard Bachman.

Bildkälla The future of the force

Gå eller dö. Uppdraget är enkelt. 
I en nära framtid har USA blivit en polisstat. Varje år väljs 100 pojkar ut. Endast en vinnare kommer koras, och han får i pris vad han än önskar. De måste gå i en hastighet av 5 km/h. Endast tre varningar ges, innan konsekvenserna blir dödliga.

Det var massor av år sedan jag läste den här boken, så jag minns inte alls hur det gick för deltagarna. Men känner jag King rätt hinner man lära känna deltagarna väl innan de stryker med. Det lär bli otäckt.

Filmen har premiär 12 september, i varje fall i USA. Jag hittar inget annat datum för Sverige.

Ett tomt inlägg

Som i att jag har tömt förpackningar igen. Den här gången hann det bli fem tomma, varav två ska separeras i glas och plast, annars är det plast som vanligt. Många favoriter, och ett farväl. 

It's skin. Avocado. High-nutrition mask sheet.
It's skin. Blueberry. Vitality & moisture mask sheet.
Vi kör båda på samma för de får samma betyg, även om jag den här gången tyckte aningen bättre om avokadomasken. Blåbärsmasken doftar godare dock, precis som blåbär. Annars gör de vad de påstår, lugnar, återfuktar och balanserar. Väl mättade med sina essenser den här gången, så ingen av dem bjöd på något överflöd att spara i burk.
Betyg 4,5/5

The Ordinary. Hyaluronic acid 2% + B5.
Det här serumet får väl nästan anses ikoniskt vid det här laget. En föregångare bland hyaluronserum, prisvärd och jag känner inte att jag behöver mer lull lull än så här. Självklart ersatt med en ny.
Betyg 5/5

Holika Holika. Aloe soothing essence. 50+SPF/PA++++. Face & body waterproof sun cream.
Är det här alltså farväl? Jag har haft den här solkrämen på bevakning i över ett halvår nu, och var jag än söker efter den verkar den vara slut i lager. Syns inte ens på Holika Holikas hemsida, så jag gissar att den utgått. Vilket är väldigt synd, för det här är den bästa SPF-krämen för ansiktet jag någonsin testat. Känns mer som ett serum eller en återfuktande kräm än en solkräm. Ingen kladdig eller vit yta, utan sjunker in i huden direkt och skyddar länge och bra. Praktiskt format också, som gör den lätt att ta med för återapplicering under dagen. Eftersom jag inte hittat den igen (tur att jag hade två) så provar jag en annan just nu.
Betyg 5/5

The Ordinary. 100% plant-derived squalane.
Ännu en av The Ordinarys produkter som jag inte vill vara utan. Jag har redan öppnat ersättaren till den här.
Betyg 5/5

Urtekram. Ageless eye cream. Rose hip oil & daisy extract.
Även här har jag ersatt med en likadan, kanske mest för att det var enklast så. Har inte upplevt någon mirakeleffekt, men det har å andra sidan inte blivit värre med den här ögonkrämen. Plus för att den är lättdoserad och superdryg. En liten knappnålshuvudstor klick räcker långt.
Betyg 4,5/5

Sett på TV: American Crime Story - Impeachment

Spoilervarning på TV-inlägg.

Den tredje säsongen av American Crime Story handlar om den politiska skandal som skakade Vita Huset under Bill Clintons mandatperiod - Monica Lewinsky-affären. 

Bildkälla FranceTvPro

Linda Tripp har länge arbetat i Vita Huset, men den senaste presidenten, Bill Clinton, tycker hon inte om. Efter att hennes närmaste chef begått självmord, finns det inte längre plats för Linda Tripp i Vita Huset, så hon förflyttas till Pentagon och arbetsuppgifter hon inte tycker om. En dag börjar en ny ung tjej på Lindas kontor. Även Monica Lewinsky har flyttats från Vita Huset till Pentagon, och de två finner varandra över en längtan tillbaka till sin gamla arbetsplats. Snart anförtror Monica Linda med privata detaljer om sin relation, som visar sig vara med presidenten. 

Serien berättar om vad som ledde fram till riksrättsåtalet mot Clinton. Det är stort fokus på Monica Lewinsky, och den här serien känns som en upprättelse för henne. Hon ville aldrig få sin relation med Clinton känd, utan litade på fel person - Linda Tripp - som valde att belöna förtroendet med att spela in deras privata samtal för egen vinnings skull. Tripp porträtteras som en ganska osympatisk person, som främst tänker på sig själv och vill vara i centrum för uppmärksamheten. Hon verkar känns viss ånger för vad hon gör mot Monica, men inte så mycket att hon avstår.
Jag upplevde serien som ganska grå och murrig, och jag hade svårt att ta till mig den. Särskilt kanske i ljus av vad som sker i Vita Huset just nu, med en minst sagt despotisk president som på riktigt skulle behöva avsättas. Då är det svårt att tycka att en president som gjorde många bra saker (även om hans kvinnoaffärer lämnar mycket att önska) förtjänade det riksrättsåtal som drabbade honom (och som han frikändes från). Mycket händer på 25 år, kan vi påstå.

Väl värd att se, kanske främst för den som är intresserad av amerikansk politik. Men också för fina skådespelarprestationer, kanske främst från Beanie Feldstein som Monica Lewinsky, och Sarah Paulson som Linda Tripp.

Det verkar fortfarande vara en fjärde säsong på gång, men när (eller om) verkar ingen veta i dagsläget. Med tanke på att det gått fyra år sedan "Impeachment" börjar det kännas mer och mer som att säsong fyra aldrig kommer hända. 
De tre säsonger som finns att se av "American Crime Story" finns att streama på Disney+. Jag tycker de två första säsongerna var bäst.

"Barnvakten" av Joyce Carol Oates

Lite paus där, så kan det gå när förkylningen från helvete blir värre innan den blev bättre. Och jag var trött och lat.

Hela augusti (15 dagar) har jag även tragglat med en bok av en av mina favoritförfattare. Kanske inte den bästa boken jag läst från henne, dock. Därav tragglandet.

Bildkälla The StoryGraph

Detroit 1977. En seriemördare som kidnappar och stryper barn härjar i staden, och sätter skräck i barnfamiljer. 
I en av Detroits förorter bor Hannah med sin man, två barn och en hushållerska. Hon är mån av bilden av sig själv som en god hustru och mor, men fasaden har sina sprickor. När Hannah så kastar sig in i en affär med en mystisk man, sätts skeenden i rullning som hon inte har förmåga att stoppa.

Jag hade många problem med den här boken. Tempot i den är mycket långsamt, vilket till stor del beror på att meningarna är så upphuggna. Det blir aldrig något riktigt flyt i texten, och det känns ofta som att JCO valde punkt i stället för komma i sina meningar. Det förekommer även rikligt med parenteser, vilka i och för sig används på ett snillrikt sätt för att illustrera vissa nyanser i berättandet.
Ingen av karaktärerna i den här boken känns värst sympatiska, med undantag för hushållerskan och yngsta barnet. Det fattas så många dumma beslut, främst Hannah verkar ha stora problem med att använda sitt hjärna till annat än att hamna i trubbel med. 
Bokens tidslinje känns också konstig. Det förekommer kapitel och stycken i boken som beskriver Barnvaktens offer och hur de dog, bland annat, och med boken utläst kan jag undra varför de var med. För de gjorde att jag förväntade mig vissa saker av den kommande berättelsen, som absolut inte infriades. Hela biten med Barnvakten försvinner efter en stund, och i slutet av boken har jag flera frågor som aldrig fick något svar. Som vad var det egentligen som hände? Vem är vem och vem gjorde vad mot vem? 
Det här var en ganska obehaglig bok, med mycket våld och sexuellt våld som bitvis beskrivs ganska grafiskt. Moraliskt grå berättare, annorlunda struktur på boken, obehaglig och med en potential jag kände slarvades bort. Stundtals repetitiv på gränsen till att kännas tjatig, och med karaktärer som beter sig så urbota dumt att jag inte riktigt orkade med dem. Helt enkelt inte en bok för mig, men kanske inte direkt dålig. Bara inte... bra.

"Barnvakten" fick betyget 2/5. 

FredagsFilmen: The life of Chuck

För fans av Stephen King finns det mycket att se fram emot de kommande månaderna. "The Institute" finns redan som serie på Max, och det är på väg inte mindre än tre filmer baserade på hans verk. 
Först ut är "The life of Chuck", som var en av novellerna i samlingen "Blod säljer".

Bildkälla No film school

 
Tre kapitel i en mans liv. 
Marty börjar märka att konstiga saker händer i världen. Internet försvinner, naturkatastrofer avlöser varandra, och överallt börjar reklamskyltar tacka Chuck för 39 fantastiska år. Kan universum vara på väg att ta slut?
Men vem är denne Chuck, och vad i hans liv kan betyda att världen går under? Finns svaret i hans barndom, rent av?

När man tänker på Stephen King är det vanligt att tänka på monster och andra otäckheter. Det här var inte en sådan novell, och säkert inte en sådan film. Det har tagit tid för den att ta sig till Sverige, men i september händer det äntligen. Kan till och med tänka mig att gå på bio för första gången på flera år, för att se den här filmen. 
Jag läste novellen i februari 2022, och den var då en av mina favoriter från "Blod säljer". Det är en fin berättelse, med det ovanliga berättargreppet att den berättas baklänges. Vi börjar med slutet och får alla svar först i början - som är slutet. Jag hoppas att filmen kommer följa det mönstret.

Svensk biopremiär 19 september. 

Sjuk-Dagens

Låt: Ingen alls.
Outfit: Prickig top och mönstrade byxor från H&M. Eller pyjamas.
Smink: absolut inte.
Doft: absolut inte.
Nagellack: Viva verde från H&M.
Läser: Månadsboken "Romaner" av Hjalmar Söderberg, som innehåller hans fyra romaner. Jag är snart klar med den första - "Förvillelser". Och så "Barnvakten" av Joyce Carol Oates.
Frukost: Te, skorpa, äpple med jordnötssmör.
Fika: då sov jag.
Middag: Grillad kotlett med pommes frites.
Pryl: Näsdukar.
Motion: Är väl inte galen heller.
Kvällsnöje: Inte gå på tårtkalas i varje fall. Buhu.
Att tillägga: Sommarförkylningar alltså. Hosta. Snorar. Halsont. En aning feber. Fasiken.

Vad jag läste ut i juli

Juli var semestermånad, och då händer en av två saker (oftast) med min läsning. Antingen läser jag inte alls, eller så läser jag jättemycket. Jag tycker att det blev jättemycket den här gången, med 6 utlästa böcker. Fast om man tittar på året i övrigt så har det legat i den mängden förut också, jag är trots allt snart i mål med mitt 50 böcker under 2025, som jag satte upp i början av året. 
Men nu var det juli, och då läste jag ut följande böcker.

"Alla syndare ska blöda" av S.A. Cosby är min fösta bekantskap med den här författaren, men troligen inte min sista för det här var väldigt bra. Handlar om en svart sheriff i södra USA, den föste färgade mannen på det ämbetet. På årsdagen av sitt tillträde sker en skjutning på en skola, som snart visar sig vara bara början på ett mycket otäckt fall med många offer.
En ganska otäck bok, utan att frossa i detaljer, med ett intressant persongalleri. Mitt betyg blev 4/5.

"Never flinch" av Stephen King är hans senaste bok, och den fjärde med Holly Gibney som huvudkaraktär, och henne gillar jag. Här blir hon anlitad som livvakt åt en feministisk författare och föreläsare, som under sin senaste turné fått en väldigt obehaglig stalker efter sig. Samtidigt hjälper hon sin vän inom polisen med ledtrådar kring en mördare som verkar besatt av att botgöra ett mord på en fängelseintern, särskilt som det mestar pekar på att den mördade var oskyldigt dömd. 
En del intressanta ämnen, men inte en av Kings bästa böcker. Ändå 4/5 i betyg.

"En lustig historia" av Emily Henry blev julis favoritbok trots att den delar sin 4/5 i betyg med flera andra böcker. Den var snabbläst och rar och jag skrattade flera gånger. En perfekt altanbok, helt enkelt. 
Handlar om Daphne som planerar sitt bröllop med Peter när han plötsligt dumpar henne för sin barndomsbästis Petra. Utan någonstans att bo, men med ett perfekt jobb, blir hon rumskompis med Petras ex Miles. De undviker varandra till en början, men efter en blöt kväll kommer de varandra närmare.

"The listeners" av Maggie Stiefvater har jag längtat länge efter. Jag har läst de flesta av hennes böcker, och det här är första gången hon skriver för en vuxen publik.
June är föreståndare för Avallon Hotell, ett lyxhotell i Appalacherna. När USA dras in i andra världskriget annekteras hotellet av FBI, för att hysa diplomater från vad som plötsligt blivit fiendeländer. June får ett stort arbete att bibehålla Avallons lyxstatus, samt att hålla alla nöjda. FBI, de ofta fientligt inställda gästerna, men framför allt vattnet som genomsyrar hela hotellet.
Förutom en twist på slutet, så var det här inte vad jag hade hoppats på. Jag tyckte tempot var segt och trots ett vackert språk kände jag mig ganska oberörd av miljöer, karaktärer och handling. Betyget hamnade på 3,5/5.

"Historien om Gud" av Karen Armstrong var julis månadsbok, men hade nog gjort sig förtjänt av ett ännu långsammare lästempo. Kände nästan att jag hastade fram mellan boksidorna, och mycket av texten gick mig över huvudet. En väldigt akademisk bok, som känns som att läsa en avhandling. Intressant att få se hur bilden av Gud skapats och förändrats genom åren, inom de tre abrahamitiska religionerna. Intressant, men svår, var min känsla av boken. 4/5.

"Fursten" av Niccolò Machiavelli var sista boken ut. En ickesmickrande furstespegel som varit föremål för diskussioner sedan den gavs ut 1532. Jag tyckte den var sådär, mest kul att ha läst därför att. Vet inte om mitt intresse över Italiens (och Europas) medeltida historier räcker till för att uppskatta boken fullt ut, men jag förstår varför den fortfarande diskuteras. Betyg et blev 2/5.

"Fursten" av Niccolò Machiavelli

En kort liten bok från medeltiden, för varför inte. Machiavellis klassiker "Fursten" kändes lite lagom att klämma in i sluttampen på juli, och jag läste ut den precis innan juli blev augusti.

Bildkälla The StoryGraph

"Furstespegeln" var en vanlig genre under medeltiden, och användes för att glorifiera regenten. Machiavellis "Fursten" tog sig an genren på ett annat sätt, vilket väckte skandal redan när den gavs ut, och har varit ett ämne för diskussion sedan dess. Till och med aktuell även i våra dagar.
Machiavelli tar sig an furstebilden på ett annat sätt, genom att titta på vad de gör för att få och bibehålla sin makt. En handbok för den som redan har - eller önskar ta makten över - ett furstedöme.

Det här är en ganska kort bok, bara straxt över hundra sidor, men för det var den inte snabbläst. Det här är en sådan där bok som kräver lite eftertanke, och tempot i den känns ganska långsamt, trots sina korta kapitel. 
Att den var så trögläst kan också bero på att jag inte tyckte den var värst intressant. En sådan där bok som hamnar i kategorin att det var kul att läsa den därför att, men den gav mig ingenting. Intressant ur ett historiskt och litteraturhistoriskt perspektiv, men kanske inte så mycket annars.
Det hjälper säkert också att man har lite koll på alla de furstar, påvar och kejsare som omnämns. Och en bra koll på Italiens historia, särskilt under medeltiden, hjälper säkert också till. Den kunskapen har jag inte till fullo.
Jag kan förstå varför texten överlevt tidens gång, men den var inte för mig.

"Fursten" fick betyget 2/5.

"Historien om Gud" av Karen Armstrong

Som månadsbok i juli gav jag mig själv en rejäl utmaning. En religionshistorisk bok som utforskar bilden av Gud inom judendom, kristendom och islam. Hur den uppkom och hur den utvecklats och vart den kan vara på väg - om den ens kommer överleva.

Författaren kommer från en religiös bakgrund, och tänkte till och med bli nunna. Det var under sin lärotid som novis i klostret som hon kände att något inte stämde, och helt enkelt förlorade sin gudstro. I stället vände hon sin nyfikenhet till forskning, och här tar hon sig an Gud i de tre abrahamitiska religionerna, men berör också mer antika gudsbilder, samt hinduism och buddism i jämförelsesyfte.
Hon börjar med judendomen, fortsätter med kristendomen och hamnar slutligen i islam, helt enkelt för att det är i den ordning de tre monoteistiska religionerna uppkom. Hon tittar på hur och varför det skedde, hur bilden av gud har förändrats och anpassats efter sin tid och sina normer. Också Gud sett ur ett filosofiskt och mystiskt perspektiv, och även ur ett (natur)vetenskapligt perspektiv. Går det att bevisa Guds existens? Eller dess brist på existens?
Avslutningsvis spekulerar hon i om den moderna människan behöver Gud, om Gud kan utvecklas för att passa in i vår tid och hur fundamentalism inom alla tre religionerna växer fram som en motpol till den växande ateismen och moderniseringen av kyrkan/templet/moskén.

Det här är en väldigt akademisk text, och ibland tappade den mig totalt. Jag hade svårt att hänga med bland alla namn på diverse gubbar och terminologin gick bitvis över huvudet på mig. Det gör inte att jag tycker det är mindre intressant. Särskilt kapitlen om religionernas uppkomst, och de avslutande kapitlen om mer modern tid, var väldigt fängslande. Det fanns en stor behållning i de andra kapitlen också, även om det ibland var svårt för mig att hänga med.
Tempot var långsamt och det fanns stunder jag önskade att jag hade valt att läsa den här som en då och då-bok och kunnat ta till mig texten på ett annat sätt. Nu kan min vilja att läsa den på en månad ha varit en anledning till att jag inte alltid hängde med - jag gav inte texten tid att rota sig.
Det här är ingen ny bok, utan den kom redan på 1990-talet. Ska man tro en dedikation i bokens inledning så gav jag den här boken i present till en av mina närmaste vänner, och bad att få låna den för att jag tyckte den lät intressant själv. Att det sedan tog 30 år för mig att läsa den är en annan femma. Gissningsvis har hon inte saknat den vidare värst, och den hamnade säkert i min ägo för att hon flyttade en massa, bland annat till många olika länder för både korta och längre perioder. Hon var minimalist innan det var modernt att vara det. Så nej, jag känner inte att jag har stulit boken, och jag tror inte hon är intresserad av att få tillbaka den. Med det sagt - den finns inte längre att hitta på svenska annat än om man ramlar på den på något antikvariat, men om intresset väcktes finns den fortfarande att hitta på engelska (tillsammans med en massa andra titlar som verkar intressanta).

Väl värd att läsa, för den intresserade. Mitt betyg på "Historien om Gud" blev 4/5.

"The Listeners" av Maggie Stiefvater

Om man är en gammal hängiven läsare av min blogg, som har hängt med på mina bokäventyr, så vet man att jag hat en favoritförfattare som heter Maggie Stiefvater. Hon har länge skrivit för en yngre publik, både barn- och ungdomsböcker, men också för unga vuxna (young adult). Hon är kanske mest känd för sin "Raven cycle", som snart kommer som grafisk roman och som det ofta går filmrykten om. 
Nu har hon skrivit sin första bok för en vuxen publik, och att påstå att jag längtat efter den är att uttrycka det milt. Som tur var fick jag den i födelsedagspresent.

Bildkälla The StoryGraph

Avallon hotell ligger avsides i Appalacherna. Här bjuds det på en diskret lyx utöver det vanliga, och folk med pengar reser från när och fjärran för att ta del av överflödet och det helande vattnet i de olika källorna kring hotellet.
Hotellet drivs av managern Jude Hudson, som verkar ha en magisk förmåga att veta vad hotellets gäster vill ha. Det är en konst hon lärt sig, men också en som kommer naturligt till henne genom vattnet.
När USA dras in i kriget efter bombningarna av Pearl Harbor uppstår en ny stor fråga. Vad göra med diplomaterna från länderna USA precis gått i krig mot? När FBI dyker upp på Avallons tröskel och begär en krigsinsats är Junes instinkt att säga nej, men snart är ändå hennes hotell fullt med gäster med fientlig koppling.
June får mycket att göra med att hålla alla nöjda. FBI, hotellets ägare, gästerna, och framför allt det temperamentsfulla vattnet som är hotellets hjärta.

Det här var segt. Jag tyckte tempot i den här boken var otroligt långsamt, och även om det fanns flera karaktärer jag tyckte om, så blev jag aldrig kompis med dem - inte ens med June. Språket är som vanligt vackert och målande och beskriver både miljöer och personer på ett sätt som levandegör dem. Men ändå griper de inte tag. Jag blir inte nyfiken på vad det är som händer. Vilket för övrigt beskrivs ganska dåligt.
Det kan vara min allmänna tröttnad på böcker som utspelar sig kring andra världskriget, eller så var det här bara inte min bok. Synd på något jag längtat så efter. 
Det kom en twist i slutet, som jag inte såg komma överhuvudtaget, och den höjde betyget ett snäpp för mig. Lite trist bara att boken lämnade mig med flera obesvarade frågor, men jag får väl tänka själv, antar jag.

"The Listeners" fick betyget 3,5/5.