Bok nummer åtta om privatdetektiverna Cormoran Strike och Robin Ellacott. Jag har hört att J.K. Rowling (Robert Galbraith är hennes pseudodym för Strike-böckerna) har planerat för 10 böcker, så vi börjar närma oss slutet på berättelsen om det stämmer.
Det finns en chans att "The hallmarked man" kommer bli min längsta bok i år, då den var nästan prick 900 sidor lång. Om det kan kännas som för mycket? Ibland så.
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
Robin Ellacott har akut blivit inlagd på sjukhus efter ett utomkvedshavandeskap. Det är något hon behåller för sig själv, och när hon får veta att hennes chanser att bli gravid på naturlig väg är små, kommer barnfrågan högt upp på agendena för henne och pojkvännen Ryan Murphy. De planerar att flytta ihop, men Robin börjar tvivla på att det är det hon vill själv. Kan det vara så att hon tycker att allt går för fort och att hon behöver tänka. Samtidigt kommer många minnen upp från tidigare trauman, och när hon hotas på jobbet mår hon allt sämre.
Det här vet inet Cormoran Strike något om, när han beger sig till en ny klient som vill träffa honom i lönndom. Decima Mullins pojkvän har försvunnit och hon är övertygad om att han är den kropp som hittades svårt lämlästad i ett värdevalv till en silverbutik som specialiserat sig på silver med kopplingar till Frimurarna. Kroppen har en identifiering, men den är inte slutgiltig. Det finns dock fler kandidater till vem kroppen tillhör, och snart dras detektivbyrån in i en trasslig historia med många ledtrådar som leder år flera olika håll.
Cormoran har planer på att berätta för Robin om sina känslor för henne, men han tvekar när han märker att Robins förhållande verkar djupna. Han blir också nedskriven i pressen, och hans frustrationer växer och går ut över fel personer.
Byrån dras också med personalproblem, då en ny medarbetare verkar ha svårt att bete sig professionellt. Desssutom får de ett akvarium att ta hand om.
Det blir alltså lite för långt ibland. Jag skulle önska att vi fick följa ett fall, men då byrån har flera olika så får vi även följa dem, fastän det inte direkt är jättespännande när de skuggar misstänkt otrogna makar. I det här fallet blev kroppen i valvet nästan ett onödigt dtort fall för byrån, och mycket personliga känslor fick ta plats i det. Den här boken innehåller även en stor dos av dålig kommunikation, och det kan jag tycka är så jobbigt. Nu är det mycket av att Robin är arg på Cormoran och tror sig veta en massa saker, och han går runt och trånar efter henne och tror sig veta en massa saker han också. Sådant som kanske hade kunnat lösas med ett rejält gräl och/eller ett snack mellan delägarna (Cormoran och Robin) men icks då. De ska gå där och småputtra lite mot varandra och berätta vad de egentligen tycker, tänker och vill.
Saken kommer dock till sin spets i slutet av boken, och jag tycker mig ana att något viktigt är i görningen. De kanske behöver läka lite var för sig innan nästa steg, helt enkelt.
Boken slutar med en ganska rejäl cliffhanger, så nu längtar jag efetr bok nio lite extra mycket. Det känns som att mycket etablerades i den här boken, och det kändes också som att vi kanske äntligen kan ta farväl över vissa saker från det förflutna - särskilt Cormorans.
"The hallmarked man" fick 4/5 i betyg.
