Bullet journal för mars

Idag flyttar Stora J till sin nya lägenhet. Det har jag så klart skrivit in i min bullet journal för länge sedan, samma bullet journal som jag också har gjort iordning sidorna för mars månad till. Inte rosa den här månaden - lila.

Det är inte du som behöver glasögon, bilden är jättesuddig. Jag hade redan plockat undan allt material jag visar upp här när jag upptäckte det, så jag var så klart för lat för att ta om bilden. Å andra sidan, hur spännande är det att se ett månadsuppslag för mars?
Det blev lästema den här månden. Lämpligt med tanke på att jag ska vara värdinna för en Plejadträff i början av månaden. Till detta lästema har jag washitejp och klistermärken från Willwa. Färgen blev alltså lila, och jag har två nyanser av Stabilo, 55 Violet och 59 Light lilac. Månadens Tombow är 623 Purple sage.

Lite bättre skärpa fortsättningsvis. Upptäcker dock just precis nu att den här bilden är upp och ner... Nåja, den är sedd från sidan ändå så det spelar inte så stor roll. Månadens bravader med träning av diverse slag. Har gått bättre de senaste veckorna, och jag hoppas det kan fortsätta så.

Sida för att holla koll på vissa rutiner och visst humör. En liten ändring på nästa sida, för jag har insett att det är bäst att ha de sidor jag besöker mest frekvent i samlad tropp. Och månadens bok prickar jag av lika dagligen som vanorna. Nagellacken är det si och så med, men jag försöker ha plats för dem ändå. Man vet aldrig.

Kassaboken skriver jag i när det behövs, så den har fårr flytta på sig. Sidan bredvid var tom väldigt länge innan jag tröttnade och gjorde den till en att göra/gjort-sida fastän att jag märker att jag sällan använder den. Det kan betyda att det blir en annan sorts upplägg framöver, eller så kommer jag på något annat kul jag vill hålla koll på.

Månadens första veckouppslag. Alla citat handlar så klart om böcker och läsning.

April kommer bli grönt, det är sedan gammalt.

FredagsFilmen: Train dreams

Om några veckor är det dags att dela ut de gyllene Osccars-statyetterna over there. Av de 12 filmer som nominerats för bästa film, har jag sett fyra. En av dem är "Train dreams" med Joel Edgerton i den bärande rollen som skogshuggaren och järnvägsarbetaren Robert Grainier.

Bildkälla Moviezine

Under en omvälvande tid i USAs historia och med ett landskap i förändring, lever Robert Grainier. Han är skugshuggare, men för att försörja sin familj abestämmer han sig för att utvidga sin yrkesbana och börjar jobba med järnvägsbyggen. Ett val han ska komma att ångra.
Arbetet tar honom från hemmet under långa perioder. Han lär känna många olika personer genom åren, och får se stora delar av landet under uppbyggnad. 

Den som vill ha en actionladdad film bör välja något annat. den som vill se en vacker och lågmäld film, med ett ganska långsamt berättartempo, kan däremot få ut mycket av "Train dreams". Den är sorglig, och det finns mycket att fundera på och tolka.
Filmen är baserad på en novella (långnovell/kortroman) av Denis Johnson, och finns att streama på Netflix. 

Årets bokrea

Sista tisdagen i februari betyder bokrea, så det närmar sig. Jag har som vanligt kollat efter fynd, och hittat ett par böcker som jag tänkt ska få komma hem till mig. Och jag har dessutom hittat flera andra, som jag vet är bra, och som jag säkert skulle lagt i varukorgen om jag inte redan hade dem.

Bildkälla Adlibris

Jag har bland annat hittat hela Plundrarna-trilogin av Anders Rydell på rean. Böcker som handlar om hur nazisterna plundrade europa på kulturskatter, och de försök som (ibland) gjorts för att föremålen ska hitta tillbaka till sin rättmätiga ägare. Jag rekommenderar varmt hela trilogin, och vill man läsa dem i ordning så är det "Plundrarna", "Boktjuvarna" och "Stulen musik".

Bildkälla Adlibris

För den som inte redan läst alla fem böckerna i "Hitchhikers guide to the galaxy"-trilogin (jo, trilogi) så finns chansen att skaffa dem nu. Alla fem böckerna, plus en del andra böcker av Douglas Adams finns på rean på engelska. Aburd är förnamnet, roligt är efternamnet. Borde läsa om dem. Det var trettio år sedan sist.

Bildkälla Adlibris

För den som älskar potatis finns det en utmärkt bok om just denna knöl av Stefan Ekengren på rean. Recept på allt från gaffelmosad potatis till mer avancerade potatiskroketter, tips om sorter och odling. Allt för potatisälskaren, med andra ord.
Andra kok- och bakböcker jag hittat (och redan har) är "Sju sorters kakor", "Wok, ris, nudlar" av Jennie Walldén, och "Vildplockat" av Niki Sjölund.

Bildkälla Adlibris

En vuxen människa som tipsar om en bilderbok? Jo, för Elsa Beskow är en del av min barndom, och jag älskar hennes böcker. Så pass vackra bilder. Jag lärde mig läsa med hennes "Vill du läsa?"-böcker, så Elsa ligger mig varmt om hjärtat. Jag förlorade massor av (barn)böcker när vi hade översvämning för några år sedan, och vissa av dem grät jag faktiskt över. "Tomtebobarnen" klarade sig dock, och det är jag så tacksam över.

Bildkälla Adlibris

Jag brukar alltid hitta minst en Stephen King-bok på redan, och ofta har jag redan läst den. "Så du vill ha det mörkare" hette "You like it darker" när jag läste den. En samling om 12 noveller i varierande slag, där några av dem tillhör det bästa jag läst i novellväg från Stephen King.

Bildkälla Adlibris

"The song of Achilles" av Madeline Miller är en tolkning av "Iliaden" sett från Patrocolus synvinkel. Hon är annars mer känd för "Circe"(finns också på rean), men jag tycker att den här är bättre. Om man vet hur det går är det en bitvis ganska jobbig bok, men fantastiskt vackert skriven.

Massor av andra titlar så klart, och jag har i skrivande stund nio böcker i min egen varukorg. Det är bara att leta och inspireras.

"Svenska maskiner ensligt belägna" av Simon Stålenhag

Älskade maken önskade sig lite böcker i julklapp, och en av dem fick han av mig - den han hade önskat sig mest. Sedan flera år är han (och jag) en beundrare av Simon Stålenhag och de världar han skapar i sina konstverk, och en ny bok hamnar raskt högst upp på önskelistan.

Bildkälla The StoryGraph

Linus och Valter var bästa vänner när de växte upp i Torsvik vid Mälaren. Ett stort område i närheten, Svartlöten, är militärt skyddsområde sedan ett vapenexperiment gått snett flera år tidigare, vilket lett till underliga förändringar i naturen.
När Linus flytter till Stockholm med sin mamma förlorar han kontakten med Valter, men återfår den flera år senare när han återvänder till Torsvik efter gymnasiet. Valter har under åren isär blivit allt mer fascinerad av Svrtlöten och vad som hände där, och han drar med Linus på flera olika äventyr. Mellan vännerna växer sig känslorna allt starkare.
Många år senare återvänder Linus återigen till Torsvik - till Svartlöten, och till Valter.

Jag kallar Simon Stålenhags böcker för bilderböcker för vuxna, och den här är inget undantag. Boken är fylld av vackra, och ibland dyspotiska, bilder som känns både helt naturliga och fullkomligt osannolika på samma gång. Maskiner som inte existera, står parkerade ute i naturen bland vresrosor och gräs, som vilken övergiven skrotbil som helst. Mäktiga byggnader reser sig i fjärran, och i förgrunden tar Valter och Linus ett kvällsdopp. Det ser så naturligt ut, men med en hint av overklighet.
Ofta har jag tyckt att texten känns som att den kommit till i efterhand, som ett försökt att knyta samman bilderna i en berättelse, även om det inte var tänkt så från början. Här känns det dock som att texten fick komma först, och många bilder känns som ett tema med variation, särskilt Linus resa till Torsvik 2025, i ett snöigt Sverige.
Boken är ändå väldigt fin, och jag tyckte mycket om slutet, som var hoppingivande och innehöll en katt.

"Svenska masikner ensligt belägna" fick 4/5 i betyg.

"Dolores Claiborne" av Stephen King

Resan med omläsning av Stephen King fortsätter. Främst koncentrear jag mig på att läsa sådana jag bara läst på svenska tidigare, och nu läsa om dem på engelska. Här hade turen kommit till "Dolores Claiborne", som är en kompanjonbok till "Gerald's game", lite hemligt sådär.

Bildkälla The StoryGraph

Dolores är misstänkt för att ha dödat sin förmögna arbetsgivare, Vera Donovan. Nu berättar hon för polisen om sitt liv, och hennes makes suspekta död trettio år tidigare.

Boken berättas nästan helt och hållet i ett stycke, vilket ger över 300 sidor textflöde. På slutet följer några tidningsurklipp, så vi får veta hur det går efter att Dolores slutat berätta. Det här är helt och hållet hennes berättelse, och hon håller inte tillbaka. Äntligen får hon lätta sitt samveta, och berätta sanningen om makens död och hennes relation till arbetsgivare vera, vars hälsa var i förfall när hon dog.
Det kan så klart vara lite jobbigt att läsa allt i en strid ström, så därför valde jag att lyssna på boken, och tack och lov var det en kvinnlig uppläsare, Frances Sternhagen. Allt annat hade varit fel när det nu är en äldre kvinnas berättelse vi tar del av.
Det är en bra skriven bok, och jag gillar beröringen med "Gerald's game" i solförmörkelsen, som tar en central plats i båda berättelserna. Man behöver inte läsa båda böckerna, men om man gör det är det kul att hitta de ställen där berättelsen vävs samman.

"Dolores Claiborne" fick bertget 3,5/5 av mig.

Alla hjärtans dag

 

Alla hjärtans dag är egentligen inte en dag jag och älskade maken brukar uppmärksamma, men eftersom den händer på en lördag i år så har vi bestämt oss för att det får bli månadens date.
Det kommer bli middag här hemma, lite extra mysig bara, tända ljus och något gott i glasen. Lördagsgodis. Filmkväll. Bara han och jag. För mer behövs inte.

FredagsFilmen: Tron Ares

Eftersom jag redan har skrivit om de andra två "Tron"-filmerna känns det bara rättvist att även skriva on "Tron: Ares" som kom förra året - och floppade spektakulärt. Det som var menat som början på en ny filmserie (och det märks) riskerar nu att bli bara en film. Kan hoppas över, om så önskas.

Bildkälla MovieZine

Två företag tävlar om att skapa AI-modeller utanför skärmen. Dillinger Systems har skapat den perfekta soldaten, problemet är bara att en AI-modell inte kan finnas kvar längre än 29 minuter.
ENCOM leds av Eve Kim, och är Kevin Flynns gamla företag. Det misstänks att Flynn kände till koden för att skapa långvarighet, alltså evigt liv för en AI-modell. När Eve Kim och hennes team knäcker koden skickar Dillinger soldaten Ares för att stjäla den. Men Ares ser någonting hos Eve som gör att han vill skydda henne från Dillingers planer.

Jaha. Istället för att människan blir digitaliserad och hamnar i datavärlden, så har vi här AI som materialiserar sig och hamnar i människornas värld. Visuellt snygg, och hej till motorcyklarna som återigen visar upp sig. Ett bra soundtrack också, och faktiskt hyggligt skådespeleri. Ja, även från Jared Leto. Men ändå känns filmen lite tom och livlös. Den saknar något som ger den det lilla extra, en sorts charm som fanns framför allt i den första filmen (fortfarande den bästa). Fungerar fint att äta popcorn till och inte behöva tänka alltför mycket, men den berör inte riktigt. Filmen slutar med flera öppna dörrar till nya filmer, men det verkar som sagt inte troligt att det blir någon.
"Tron: Ares" finns att streama på Disney+.

"Det måste vara här" av Maggie O'Farrell

Nu har jag inga Maggie O'Farrell-böcker kvar att läsa, av de som givits ut på svenska. Sedan jag läste "Hamnet" för nästan fem år sedan har hon seglat upp som en av mina favoritförfattare. Hon har ett sätt att berätta som tilltalar mig, helt enkelt.

Bildkälla Goodreads

Daniel Sullivan bor på den Irländska landsbygden med sin fru och sina barn. När han en dag hör en intervju på radion väcks minnen till och han känner att han behöver få veta sanningen om en förlorad vän. Samtidigt har han en familj i USA, systrar, en far han är osams med, och två barn han aldrig träffar. 
Hans fru, Claudette, var tidigare en firad skådespelerska och filmskapare, men hon har valt att lämna berömmelsen. Hon gillar sitt liv som det är nu, och vill inte ha några komplikationer. När Daniel förlorar fotfästet i sitt sökande efter sanningen, så drabbar det alla.

Det tog en hiskeligt lång tid för mig att komma in i den här boken. Jag har haft en sådan där lässvacka som gjort att jag läst minsta möjliga ett tag nu, och det dröjde mer än halvvägs in i boken innan det lossnade för mig. Det är på inga sätt bokens fel, utan jag har bara inte haft läslust. Nästan lite konstigt, med tanke på hur bra jag tycker att den här boken är. 

Maggie O'Farrell är bra på att skapa komplexa karaktärer, som man både tycker om och finner oerhört irriterande och korkade - ibland på samma gång. De är så levandegjorda att jag nästan börjar tro att de finns på riktigt. Även miljöbeskrivningarna är fantastiska, och jag gissar att hon själv besökt flera av de platser som beskrivs i boken, och Sverige är med på ett hörn - till och med lilla Dalsland.
Boken berättas av många olika karaktärer i flera olika tidslinjer. Centrala för berättelsen är så klart Daniel och Claudette, där tyngdpunkten ligger på Daniel. Ibland kan det vara förvirrande med vilka det är som berättar, men anknytningen till Daniel och Claudette visar sig förr eller senare. Det är ändå lite trevligt att får lära känna personer som inte är centrala för berättelsen, men som ändå har något av vikt att säga. Även om jag kunde undra vem den här jeppen var som berättade nu, så gillade jag ändå det sättet att närma sig karaktärerna och bokens handling. Det var inte linjärt, men det kändes ändå som precis det den här boken behövde.

"Det måste vara här" fick 4/5 i betyg av mig.

Sett på TV: Wednesday, säsong 2

Spoilervarning på TV-inlägg.

Om jag väntade lite med det här inlägget så att jag kunde lägga upp det en onsdag? Svar ja.
Andra säsongen av "Wednesday" gick upp på Netflix i höstas, men jag väntade alltså till nu med att titta på den. Säsong tre kommer troligen senare i år, och tur är vä detl för med den cliffhangern orkar jag inte vänta lika länge som jag fick vänta på säsong två.

Bildkälla Impericon

Ett nytt läsår börjar på Nevermore, och mycket har förändrats. Wednesday och Enid delar fortfarande rum, men Enid är besviken på Wednesdays kamratskap. Vad hon inte vet är att Wednesday haft en föraning om att Enid kommer dö - och att det kommer vara Wednesdays fel.
Enid försöker istället hitt nya vänner i sin flock, och känslorna för Ajax har svalnat och istället har hon fått upp ögonen för Bruno. När hon får veta en sak om sig själv blor hon orolig, men med hjälp kan hon kanske klara sig ändå.
Hela Wednesdays familj finns plötsligt på Nevermore, då hennes lillebror Pugsley blir ny elev, och mamma Morticia ska hjälpa till med en välgärenhetsgala. Många familjehemligheter dyker upp, en i form av en zombie.
Dessutom har Wednesday fått en stalker, Thing undrar varifrån han kommer och Tyler ruvar på hämnd.

En stabil andra säsong, med lagom mycket monster och underligheter. Många gästspel från kända ansikten att glädjas åt. Kul också att se skådespelare från Familjen Addams-filmerna i den här serien. Den här säsongen Christina Ricci och Christopher Lloyd.  
Säsongen känns i vissa delar avslutad, men med en och annan cliffhanger, och en öppning för nya faror för Wednesday i kommande säsong. Den stora frågan är dock hur det kommer gå för Enid. Wednesday to the rescue.

Tomt

Den här månaden var det mycket som tog slut. Nio saker att källsortera har det blivit sedan sist. Vissa känner vi igen sedan förr, för en sak är säker - hittar jag något perfekt så håller jag fast vid det.

ACO. Body lotion moist. Oparfymerad.
Storfavorit i det här hushållet. Kommer aldrig sluta köpa den, om jag får välja.
Betyg 5/5

Essence. Get BIG! lashes. Volume boost. Waterproof.
Helt okej mascara för ett lågt pris. Valde ändå en annan (favorit sedan förr) när det var dags för en ny, för jag tyckte att den här var lite svår att ta bort, och så hade jag lite problem med att applicera den. Borsten är nämligen STOR och hade jag tänkt på det hade jag valt en annan från början, för stora borstar och jag blir sällan goda vänner. 
Betyg 3/5

Urtekram. Dare to dream. Ageless day cream. + Ageless night cream.
Jag hade egentligen inte tänkt köpa just nattkrämen igen, men så tog jag fel när jag skulle köpa en ny dagkräm, så jag har nya av båda på badrumshyllan. Hade tänkt testa en annan nattkräm av nyfikenhet, men det får bli en annan gång. Annars är de här krämerna väldugt bra och prisvärda, och jag gillar att de är certified organic. Vad jag inte gillar är att det inte är en vanlig klämtub utan en pump, och det är mycket kräm kvar i tuben när pumpen slutar leverera.
Betyg 5/5 för båda.

Not guilty. Shampoo bar. Coconut & vanilla.
En bartvål jag en gång hittade på Normal och sedan inte sett till där igen. Så är det ofta på Normal, tyvärr. För hade jag hittat den här igen hade jag köpt om den. Nu börjar istället jakten på ett nytt shampo att tycka om, och det har visat sig inte var helt lätt. Skulle jag köpa om ifall jag såg den? You bet!
Betyg 4/5

It's skin. Blueberry. Vitality & moisture mask sheet.
Den här doftar så mycket blåbär att jag kan sluta ögonen och låtsas att jag är i skogen. Eller åker Vasaloppet (kommer aldrig hända). Väldigt gosig mask som jag absolut kommer köpa igen. Det börjar sina i maskförrådet, så der är snart dags att lägga en beställning.
Betyg 5/5

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Lemon.
Rik på c-vitamin och med en härlig cirtusdoft. Exfolierar milt och ska vara uppljusande om den används mer regelbundet än då och då. Kommer säker hitta hit igen. Kanske i den där beställningar jag grunnar på.
Betyg 5/5

Pure & care. Ginger refreshing foot scrub.
Det kändes väldigt skönt att massera fötterna med den här fotskrubben. När jag väl fick ur den ur förpackningen, för det här var en tjock kräm som tyckte om att vara där den var. Värt besväret för en skön stund, men den gjorde inte direkt några underverk på fötterna. Bara för att det är skönt med fotmassage med riv, kan det tänkas att jag köper om den, men jag hittade den på Normal så....
Betyg 3/5

Masque me up. Foot care mask. Nourishing & moisturizing.
Små strumpor att trä på fötterna, fyllda med fuktgivande fotkräm. En kvart, tjugo minuter verkningstid och sedan blir fötterna... blöta? Kräver alltså att man masserar in fotkrämen ordentligt efteråt. Fast kräm känns missledande, då den är ganska tunn, mer som en essence. Mer kul att använda än bra, men jag går säkert på det igen.
Betyg 3/5

FredagsFilmen: Lion

Min favoritfilm i januari blev en sådan där liten pärla som jag har missat i 10 år och nästan missade igen. Det var sista dagarna den visades på SVTPlay som vi hittade den inför något filmmys, och bestämde oss för att ge den en chans. Jag hade ändå läst någonstans att det var en bra film.

Bildkälla LinkedIn

Den lille pojken Saroo bor i en liten by i Indien tillsammans med sin mamma och sina syskon. En kväll får han följa med storebror till en annan stad för att leta efter jobb, men storebror och lillebror kommer ofrån varandra. Ensam på en okänd station letar Saroo efter sin bror, och råkar hamna på ett tåg som tar honom hela vägen till Calcutta. 
Ensam i den stora staden försöker han hitta en väg hem igen, men råkar ut för många äventyr innan han till slut hamnar på ett barnhem. Därifrån blir han adopterad av ett par i Australien, och Saroos nya liv börjar.
Det är först i vuxen ålder som han återigen börjar minnas sitt förra liv i Indien, och med hjälp av sina små minnesbilder försöker han hitta tillbaka till den familj han förlorade.
Filmen är baserad på en sann berättelse.

Filmen har kallats för rn ny "Slumdog millionaire", och det är ju lite roligt eftersom det var Dev Patels genombrottsfilm, och det är han som spelar vuxne Saroo i "Lion". Tänkte själv på de likheterna när jag såg filmen, då Saroos upplevelser i Calcutta påminner mycket om det som Jamal berättar om i "Slumdog millionaire". 
Folmen är mycket rörande, och finns med på flera listor över filmer att gråta till, och ja - det kan vara en bra idś att ha näsduken nära till hands om du är av det ömhjärtade slaget. Jag hulkgrät inte, men en och annan tår trillade.
Jag lyfter också på hatten åt Sunny Pawar som spelade Saroo som barn, en rolltolkning som satte sig som en pil i hjärtat. Och minsann om det inte är Nicole Kidman som spelar adoptivmamman Sue. Hon blev för övrigt nominerad till en Oscar för bästa kvinnliga biroll för den här rollen, och Dev Patel till bästa manliga huvudroll. Filmen fick fyra nomineringar till, bland annat för bästa film, men vann ingen gubbe alls.

"Lion" finns att streama på HBO Max, och som hyrfilm lite här och där om man googlar.

Januaris utlästa

Det blev inte många titlar utlästa i januari, bara tre böcker. Läsåret började inte bra, för den första boken jag läste hamnade på min topplista över dåliga böcker - någonsin. Efter det var det lite svårt med läslusten, något som tyvärr sitter i ännu. Jag läste också vad som gissningsvis kommer bli årets längsta bok, så även om det inte var många titlar blev det många sidor.

"Kleptomania" av Kristina Hård läste jag för Plejaderna, och det var också enda anledningen till att jag läste ut den. För det här tyckte jag inte om minsta lilla. Boken inbjöd förvisso till mången livlig diskussion och viss fördjupning i nordisk folktro, men jag tyckte ändå den var dålig. Jag tyckte inte om karaktärerna, berättelsen var rörig och berättades i alldeles för många tidslinjer och berättarperspektiv. Den här gick trögt att läsa helt enkelt för att jag inte ville läsa den. Att den är första boken av tre märks alldeles för tydligt, för den slutar med fler frågor än vad som besvarats. Mitt betyg blev 1/5. Plejaderna var lite snällare så medelbetyget blev 2,7/5.

"The hallmarked man" av Robert Galbraith, aka J.K. Rowling, är den där jättelånga boken. Önskar att böckerna om Strike kunde vara lite kortare ibland, för det händer mycket i boken som känns irrelevant. Det här är bok åtta (av tio?) om detektivbyrån Strike & Ellacott, och byrån utreder identiteten på en kropp som hittats i ett silvervalv. Samtidigt som privatliven tränger sig på, Strike blir nerskriven i skvallermedia, och både Cormoran och Robin försöker komma till rätta med sina känslor. 

Januaris favoritbok fick 4/5 i betyg.

"Interview with the vampire" av Anne Rice var månadsboken i januari, och hux flux var vi igång med ett länge planerat projekt - att läsa hela vampyrkrönikan på engelska. I bok ett berättar vampyren Louis om sitt liv. Från det att han förvandlades av vampyren Lestat, till den dag (1976 när boken kom ut kanske?) då han berättar sin historia för en ung reporter. Han grubblat mycket över sin förlorade mänsklighet och sin odödlighet, något som ställs på sin spets när barnvampyren Claudia kommer in i deras liv.
Inte så bra som jag mindes den, så betyget sänktes till 4/5. Fortfarande väldigt bra, alltså.

"Interview with the vampire" av Anne Rice

Jag har under flera års tid funderat på att läsa hela Anne Rices vampyr-krönika. Den är 13 böcker lång, och bara de fem första utgavs (en gång för länge sedan) på svenska. Så nu när jag äntligen tar tag i det här projektet, som jag antar kommer ta några år, så valde jag att läsa böckerna på engelska, och till och med skaffa mig nya fina böcker till mitt bibliotek. Ska bara komma på hur jag ska kunna klämma in en hylla till, men det löser sig. Nog.

Bildkälla The StoryGraph

En vampyr berättar om sitt liv för en reporter. Louis var ung 1790 när han lät Lestat, som ville ha hans pengar och de friheter de kunde ge, förvandla honom till en vampyr. Louis kämpar dock med sin odödlighet, och saknar den människa han var.

När barnvampyren Claudia kommer in i deras liv blir Louis hennes beskyddare, och de bestämmer sig för att lämna Lestat och undersöka varifrån de kommer. Sökandet tar dem så småningom till Paris.

Det märktes att det var länge sedan jag läste "En vampyrs bekännelse" för jag hade glömt det mesta. Jag tror också att mina minnesbilder var blandade med de från filmen med Brad Pitt och Tom Cruise. Inte så mycket tv-serien, för den är väldigt annorlunda från boken. På ett sätt blev det nästan som att uppleva boken för första gången, och jag kände att jag läste den med nya ögon.
Den är väldigt filosofisk och grubblande i tonen, och det märks på något sätt att boken är skriven utifrån sorg. Romanen skrevs och skrevs om i flera omgångar, och karaktären Claudia anses allmänt vara baserad på dottern som Anne Rice förlorade till leukemi. Jag vet inte om Anne Rice någonsin bekräftade att så var fallet, men om det är så (och det är en ganska fin tanke) så kanske både Louis och Madeleine har drag från Anne Rice själv. Bara en fundering jag har. 
Tempot i boken är ganska långsamt, och Louis försvinner ofta iväg i långa funderingar kring sin egen odödlighet, och vad det betyder att vara människa. Han hyser också väldigt ömma känslor för Claudia, och jag kan tycka att det var ganska störande att höra honom beskriva kärleken till henne som passionerad, och deras kelande känns som mellan älskade. Om vi då tänker på att  Claudia må ha "levt" länge, men hennes kropp är fortfarande ett barns, så är det något som känns direkt ofräscht.
Bokens största fel är ändå att Lestat säger "She poisoned them with absinthe", och en sådan grej går inte obemärkt förbi den hrä absintälskarens ögon. Absint är inte, och har aldrig varit, giftigt. Hög alkoholhalt, ja. Gift, nej. 

Mitt förra betyg på "Intreview with the vampire" höll inte den här gången. Det halkade ner till 4/5. Så är det nästa bok jag längtar mer efter, för Lestat. Han må vara ett monster i den här boken, men i andra är han hjälten. Louis däremot - ganska trist figur, om jag tänker efter.

"The hallmarked man" av Robert Galbraith

Bok nummer åtta om privatdetektiverna Cormoran Strike och Robin Ellacott. Jag har hört att J.K. Rowling (Robert Galbraith är hennes pseudodym för Strike-böckerna) har planerat för 10 böcker, så vi börjar närma oss slutet på berättelsen om det stämmer. 
Det finns en chans att "The hallmarked man" kommer bli min längsta bok i år, då den var nästan prick 900 sidor lång. Om det kan kännas som för mycket? Ibland så.

Bildkälla The StoryGraph

Robin Ellacott har akut blivit inlagd på sjukhus efter ett utomkvedshavandeskap. Det är något hon behåller för sig själv, och när hon får veta att hennes chanser att bli gravid på naturlig väg är små, kommer barnfrågan högt upp på agendena för henne och pojkvännen Ryan Murphy. De planerar att flytta ihop, men Robin börjar tvivla på att det är det hon vill själv. Kan det vara så att hon tycker att allt går för fort och att hon behöver tänka. Samtidigt kommer många minnen upp från tidigare trauman, och när hon hotas på jobbet mår hon allt sämre.
Det här vet inet Cormoran Strike något om, när han beger sig till en ny klient som vill träffa honom i lönndom. Decima Mullins pojkvän har försvunnit och hon är övertygad om att han är den kropp som hittades svårt lämlästad i ett värdevalv till en silverbutik som specialiserat sig på silver med kopplingar till Frimurarna. Kroppen har en identifiering, men den är inte slutgiltig. Det finns dock fler kandidater till vem kroppen tillhör, och snart dras detektivbyrån in i en trasslig historia med många ledtrådar som leder år flera olika håll.
Cormoran har planer på att berätta för Robin om sina känslor för henne, men han tvekar när han märker att Robins förhållande verkar djupna. Han blir också nedskriven i pressen, och hans frustrationer växer och går ut över fel personer.
Byrån dras också med personalproblem, då en ny medarbetare verkar ha svårt att bete sig professionellt. Desssutom får de ett akvarium att ta hand om.

Det blir alltså lite för långt ibland. Jag skulle önska att vi fick följa ett fall, men då byrån har flera olika så får vi även följa dem, fastän det inte direkt är jättespännande när de skuggar misstänkt otrogna makar. I det här fallet blev kroppen i valvet nästan ett onödigt dtort fall för byrån, och mycket personliga känslor fick ta plats i det. Den här boken innehåller även en stor dos av dålig kommunikation, och det kan jag tycka är så jobbigt. Nu är det mycket av att Robin är arg på Cormoran och tror sig veta en massa saker, och han går runt och trånar efter henne och tror sig veta en massa saker han också. Sådant som kanske hade kunnat lösas med ett rejält gräl och/eller ett snack mellan delägarna (Cormoran och Robin) men icks då. De ska gå där och småputtra lite mot varandra och berätta vad de egentligen tycker, tänker och vill.
Saken kommer dock till sin spets i slutet av boken, och jag tycker mig ana att något viktigt är i görningen. De kanske behöver läka lite var för sig innan nästa steg, helt enkelt.
Boken slutar med en ganska rejäl cliffhanger, så nu längtar jag efetr bok nio lite extra mycket. Det känns som att mycket etablerades i den här boken, och det kändes också som att vi kanske äntligen kan ta farväl över vissa saker från det förflutna - särskilt Cormorans. 

"The hallmarked man" fick 4/5 i betyg.