"Never flinch" av Stephen King

Och så försvann jag i två veckor. Så kan det också gå när man har riktigt lata dagar. En sak man kan göra under lata dagar är att läsa, och det har jag gjort så länge det inte har känts som att någon kokar hela mig i en värmebölja - som vi ju har just nu.
bland annat har jag läst ut en av födelsedagspresenterna. Den jag hoppades mest på - Stephen Kings "Never flinch".

Bildkälla The StoryGraph

Efter att en intagen på ett fängelse blivit mördad kommer nya sanningar fram i hans fall. Någon bestämmer sig för att ta hämnd för mordet. Polismannen Izzy ber sin vän Holly Gibney om hjälp med fallet, men Holly är upptagen med en livvaktstjänst för en feministisk författare och föreläsare, som hotats av någon på motsatta sidan. Holly är dock nyfiken på hämndfallet också, och ber om hjälp från sina vänner och kontakter.

Det här är den fjärde berättelsen med Holly Gibney i huvudrollen, efter "Outsidern", novellen "Blod säljer" från samlingen med samma namn, och "Holly". Och jag älskar Holly Gibney! Hon är en av de bästa karaktärerna Stephen King har skapat, och jag blir inte besviken om det kommer fler böcker om henne. Men.
Den här boken saknade något, den grep inte riktig tag i mig. Läser man efterordet (och det gör jag) känns det som att King själv inte var helt nöjd med slutresultatet. I vanliga fall brukar det vara en krok någonstans i boken som gör det omöjligt att sluta läsa, men den saknade jag helt i den här boken.
Det var en del motivbilder jag tyckte kändes skakiga, och vissa saker kändes direkt onödiga och som att de tvingades in i handlingen utan att egentligen tillföra något.
Det ligger en del fokus på AA och tankar kring olika former av beroende, och där känns det verkligen av att Stephen King själv har varit med på många möten under sitt liv, eftersom han missbrukade både det ena och det andra tidigare (och vissa böcker bär tydliga spår av det missbruket).
Ännu ett plus i kanten ger jag boken för att den behandlar abortfrågan och aborträtten i USA, som vi ju vet är en brinnande aktuell fråga over there. Också anledningen till att Holly behöver agera livvakt. 
Ändå är det inte en dålig bok, utan den var helt okej, bara inte en av Kings bästa. 
Övernaturligt? Blinka och du missar det.

Betyget på "Never flinch" blev ändå 4/5.

Semesterrutin

Nu är det semestertider! Älskade maken och jag har redan hunnit besöka årets slott, som ligger i Kalmar, och åkt en och annan tur i den lilla roliga bilen också. Chilipojken är hemma i staden några veckor, för att hans sommarjobb (alltså det han är studieledig från) finns här. 
Och när det är semester så uppstår en helt annan sorts rutin än den vanliga. För mig ser det ut så här.

Jag har ingen rutin. Alls. 
Jag går upp när jag vaknar, lägger mig när jag blir trött. Tar tupplurar. Tränar bara ibland. Äter knasiga frukostar. Läser mycket. Äter mycket glass. Gosar massor med katten. Gör det som faller mig in.
Det enda jag hållit fast vid är min meditation. Varje morgon. Till och med ökat tiden till 15 minuter. Och ibland, eller så ofta jag kommer åt, så sitter jag bara och stirrar en stund. Låter tankarna fara.
Och, som säkert redan märks, bloggar bara när andan faller på.

"Alla syndare ska blöda" av S.A. Cosby

Jag brukar säga att jag inte är ett stort fan av deckare, men när jag tänker efter så kanske jag är det trots allt. Det kanske bara är de där svenska deckarna med alla sina mackor jag har svårt för. För ofta när jag läser en osvensk kriminalroman blir det desto bättre, även om det förekommer massa mat.
S.A. Cosby är en ny bekantskap för mig, men "Alla syndare ska blöda" är den tredje av hans kriminalromaner som blivit översatt till svenska. Och den väckte mersmak.

Bildkälla The StoryGraph

Den före detta FBI-agenten Titus Crown har återvänt till sitt barndomscounty i Virginia för att ta hand om sin pappa. Han bestämmer sig för att försöka bli vald till sheriff, och när det lyckas blir han Charon Countys första svarta sheriff.
På dagen ett år efter att han blivit vald, går ett stort larm - en pågående skjutning på en skola. En omtyckt lärare har skjutits av en före detta elev på skolan, och när Titus försöker få kontroll på situationen blir även gärningsmannen skjuten. Det ska visa sig att gärningsmannen och läraren delat en mörk och blodig hemlighet, och en av deras medkonspiratörer är fortfarande på fri fot.
Samtidigt brottas Titus med alla de problem som det innebär att vara en svart sheriff i den amerikanska södern.

Det här var ganska läbbigt, även om boken inte frossade i detaljer. Mycket sägs ändå mellan raderna, och kommer fram i karaktärers reaktioner. Att det inte är så detaljerat känns bara bra, då många av offren i den här boken var barn. Det är ett bra driv i berättelsen, och perspektivet är intressant - med alla problem Titus springer på. Inte bara för att han är sheriff, utan för att han är en färgad sheriff. Han har en del att kämpa mot, milt sagt.
Pö om pö får vi också ta del av Titus bakgrund och får en djupare inblick i det som driver honom. Han har en egen botgöring han försöker göra.
Jag gillade den här och kan tänka mig att läsa fler kriminalromaner av Cosby.

"Alla syndare ska blöda" fick betyget 4/5.

Böckerna jag läste ut i juni

Hoppsan hallå! 6 böcker hann jag läsa ut i juni, och jag kom också en bra bit i en sjunde bok, men inte hela vägen. Fick två nya böcker till min TBR i födelsedagspresent också, så än så länge är det ingen risk för brist på läsmaterial. Passar bra såhär när juli kommer med massor av lata dagar - hoppas jag.

Uppifrån och ner, precis som alltid.

"Hera" av Jennifer Saints vann årets hittills snyggaste omslag, och det har alla andra böcker av Jennifer Saints också gjort, om jag läste dem första halvåret. Det gäller att skaffa sig rätt utgåva. Innehållsmässigt är det inte alltid lika vackert, men mycket i den grekiska mytoligin är ju inte det. Och i den här boken följer vi mytologin genom Heras ögon - från det att de Olympiska gudarna tar makten, tills att de försvinner. Intressant, men lite fladdrig emellanåt. Betyget blev 3,5/5.

"Sunrise on the reaping" av Suzanne Collins är det femte boken om Hungerspelen, men den andra i kronologisk ordning. Här är det dags för de 50:e Hungerspelen och Heymitch är en av de olyckliga som dras för att tävla till döds för Capitoliums nöjes skull. Blev junis favoritbok med 4/5 i betyg.

"Yoga och meditation" av Josefine Bengtsson var min månadsbok i juni och så där lättläst att jag var klar med den långt i förväg. En ganska lättöverskådlig bok, så inget för den som vill gå på djupet. Nästan så att det var mer bilder än text. Mitt betyg blev 3/5.

"Certain dark things" av Silvia Moreno-Garcia förde mig till ett alternativt Mexico City, där gatupojken Domingo lär känna vampyren Atl. För i den här världen finns det vampyrer av alla de slag, och nu har de råkat i luven på varandra. Lite för många berättarperspektiv och ett ganska långsamt tempo gjorde att jag gav den här boken endast 3/5 i betyg.

"Osmekmånad" av Christina Lauren kändes som en välbehövlig frisk fläkt efter ett gäng ganska mörka böcker. Då passar det finfint med romantisk komedi. Olive och Ethan avskyr varandra, men slumpen gör att det blir just de två som åker på sina respektive syskons bröllopsresa. Och kanske... 
Inte så spicy, vilket jag gillade, men den slutade väldigt dumt och konstlat vilket drog ner betyget för mig till 3/5

"Cthulhu vaknar och andra berättelser" av H.P. Lovecraft är min fösta bekantskap med Lovecrafts författande, och det väckte inte mersmak direkt. Mer intressant ur ett litteraturhistoriskt perspektiv, än bra och/eller spännande/otäckt. Det här är fyra noveller av varierande längd, och jag tröttnade ganska snart på sättet de var skrivna på. Återberättelser om något som en gång hänt, inte alltid med berättaren som ögonvittne. Njä. Betyget blev även här 3/5.

Mid-year book freak out 2025

Som jag älskar listor av det här slaget, att riktigt kunna gotta ner mig i de böcker jag läst under årets första halvår, och samtidigt blicka framåt. Alltså är det dags för årets mid-year book freak out. 
Hittills i år har jag läst 35 böcker, vilket är 70% av mitt årsmål om 50 böcker. Om jag inte hamnar i en dundersvacka borde jag klara det målet med råge.

Bildkälla The StoryGraph

Bästa bok hittills under 2025?
Här blir det inte helt lätt, eftersom jag inte har tokälskat en enda bok hittills i år. Mitt högsta betyg hittills är 4/5, och det har jag gett till 5 böcker. Hmmmm....
"För in de döda" av Hilary Mantel. Tror jag minsann. 

Bästa uppföljaren hittills under 2025?
Se ovan. Eftersom "För in de döda" är den andra boken om Thomas Cromwell. Finns en avslutande bok också, som jag har att se fram emot.

Ny utgivning som du inte hunnit läsa än, men verkligen vill läsa?
Tre av mina favoritförfattare kom nyligen ut med nya böcker, och jag inte läst någon av dem än. Två fick jag däremot i födelsedagspresent, och hade de inte varit försenade hade jag säkert läst en av dem vid det här laget. Böckerna är "Never flinch" av Stephen King, "The listeners" av Maggie Stiefvater, som jag har, och "Bury our bones in the midnight soil" av V.E. Schwab som kommer hamna i min ägo så snart jag kommer åt.

Ny utgivning som du ser fram emot under andra halvan av 2025?
Här har jag inte lika bra koll. Vänta lite.
Silvia Moreno-Garcia kommer snart med en ny bok, "The Bewitching", som jag såklart vill läsa. Och senare i år kommer en ny Strike-bok av Robert Galbraith, "The Hallmarked man".

Största besvikelsen?
Det är faktiskt att jag inte har älskat någon bok. Saknar den där känslan av att ha hittat en pärla, en bok jag inte vill sluta läsa och inte kan sluta tänka på.
Sedan blev jag också gruvligt besviken på var "We used to live here" av Matcus Kliwer hamnade. Från vad jag trodde skulle bli en av årets bästa, till att tappa så mycket att den blev en av de sämsta.

Största överraskningen?
Hur pass lätt jag kom in i flytet på Dante Alighieris "Den gudomliga komedin". Trodde den skulle vara betydligt mer trögläst.

Ny favoritförfattare?
Kan jag inte påstå att jag hittat någon.

Senaste favoritkaraktär?
Ingen sådan heller.

Senaste litterära förälskelse?
Cthulhu. Skojar bara. Har ingen.

En bok som fick dig att gråta?
Grät inte direkt, men kände ändå av "Sunrise on the reaping" av Suzanne Collins. Det är inte direkt kul när barn tvingas döda varandra.

En bok som gjorde dig glad?
"Osmekmånad" av Christina Lauren. De var så härligt dissiga mot varandra.

Vackraste bokomslaget hittills?
Jag försökte verkligen komma på någon annan än Jennifer Saints "Hera", men det gick inte. 

Bildkälla The StoryGraph

Vilka böcker behöver du läsa innan året är slut? 
De som väljs i Plejaderna. Sedan vill jag så klart läsa andra böcker också, men jag behöver inte om jag inte vill.

"Cthulhu vaknar och andra berättelser" av H.P. Lovecraft

Det är är första gången jag läser Lovecraft, vilket kanske kan tyckas konstigt med tanke för min kärlek till skräcklitteratur. Men nu har jag kommit förbi min olust för tentakler, och äntligen läst fyra av hans noveller, och fått bekanta mig med vidundret Cthulhu.

Bildkälla The StoryGraph

Novellen "Dagon" handlar om en man som innan han tänker ta sitt lov, skriver ner de händelser som gör att han drivits dit. När inga droger längre hjälper honom att glömma det fruktansvärda han såg, mitt ute på en torrlagd havsslätt. En monolit med ohyggliga inskriptioner, och något oförklarligt och fruktansvärt.

I "Den lurande skräcken" försöker vår hjälte finna orsaken till hundrafemtio människors mystiska död. Vad är det som händer i det övergivna huset på Tempest Hill, och vart tog familjen som bodde där tagit vägen?

"Cthulhu vaknar" är så klart den novellen jag mest av allt ville läsa. Här försöker vår hjälte bringa klarhet i en radda mystiska händelser, som inträffat till synes oberoende av varandra under samma tidsperiod. Poeter och konstnärer över hela jorden börjar drömma om något uråldrigt som bara ligger vilande, men som nu vill vakna igen.

I "Färg bortom tid och rum" slår en meteorit ner på en farm, precis vid brunnen. Forskare och byns invånare fascineras till en början av stenen, men dess underliga beteende får dem snart att dra sig undan. Kvar blir familjen på farmen, som ser hur naturen omkring dem förändras, för att till slut förinta dem alla.

Jag tror faktiskt jag tyckte bäst om "Färg bortom tid och rum" men de lider alla av ålderns tand. Jag tycker inte de är värst otäcka, eller ens särskilt spännande. Mest är de bara pladdriga, då det är en stor brist på dialoger och istället är återberättande av något som redan hänt, kanske till och med för länge sedan, och det är inte alltid berättaren är ett ögonvittne, utan han återger det han har hört. Jag skriver han för att det är ganska få kvinnor med i de här berättelserna, på rak arm kan jag bara komma på en... Inte så stor variation på karaktärerna alltså.
Det krävs inte vare sig förstoringsglas eller lupp för att se Lovecrafts påverkan på andra författare, eller populärkultur i stort. Jag känner igen mycket från Stephen King, som alltid hyllats Lovecrafts mardrömsvärld, men också från annan litteratur och film. Som Arkham, som här är namnet på en landsbygd, men i Batman är namnet på Gothams mentalsjukhus. Bara som ett enda exempel.
Det här var mest intressant att läsa ur ett litteraturhistoriskt perspektiv, för jag tyckte inte att det var jättebra. Jag hade dock också svårt att bortse från att jag vet att Lovecraft var både antisemit och rasist. Bara det att han hade en katt som hette N-ordet säger ganska mycket.

Mitt betyg på "Cthulhu vaknar och andra berättelser" blev 3/5.

"Osmekmånad" av Christina Lauren

Bakom pseudonymen Christina Lauren döljer sig Christina Hobbs och Lauren Billings Luhrs. Den genre jag hört talas om dem i är romance, men de skriver visst annat också. "Osmekmåand" är min första bekantskap med författarduon, och jag är inte helt avskräckt.

Bildkälla The StoryGraph

Olives tvillingsyster Ami ska precis gifta sig med sin kärlek Dane. När allt inte går som tänkt blir det dock Olive som får åka på smekmånaden, tillsammans med Danes bror Ethan som hon avskyr.
Planen är att de ska hålla sig på varsin kant, men de finner sig snart spendera mer och mer tid tillsammans. Han kanske inte är så tokig ändå, den där Ethan.

Ganska typisk rapp-i-käften-romance. Här med upplägget fiender till vänner till älskande. Går allt smidigt och är en dans på rosor? Självklart inte. Och jag kan ganska ofta uppskatta de där konflikterna som kan uppstå i den här typen av bok, särskilt om de får en bra och trovärdig lösning. I "Osmekmånad" - not so much. Det var till och med så billigt och dumt att jag 1) himlade med ögon, och 2) sänkte mitt betyg.
Uppskattar annars att kärleksscenerna inte var alltför explicita, eller spicy som de visst kallas numera. Tycker också mycket om karaktärerna, särskilt så klart Olive som är vår hjältinna, men också resten av hennes bullriga familj. Det är faktiskt bara en karaktär jag ogillar, men det är en spoiler.

Jag gav "Osmekmånad" betyget 3/5. Det hade fått en halva till, minst, om det inte varit för det ganska sopiga slutet. Som en fanfiction av det mer mediokra slaget. Känner mig dock inte avskräckt från duons andra böcker, så det är inte omöjligt att den här kommer följas av fler Christina Lauren.