Julifavoriter

Det går fort när man släpper alla krav och bara är en hel månad. Älskade maken har haft semester, och jag föll in i hans semesterlunk. Det och massa varma dagar, har gjort mig så där härligt lat att jag knappt ens märkt att dagarna gått. Och nu är de snart slut. På måndag är det vardagslunk igen, efter 5 härliga veckor. 
Favoriter har hänt, och de kommer här.

Bok: Av 6 utlästa böcker, och ingen av dem sådär omtumlande bra som jag skulle önska, faller valet på...
"En lustig historia" av Emily Henry. En stäckläsarbok, och sådana uppskattas.

Film: Älskade maken och Chilipojken har haft en del film- och tvserietittande för sig som jag inte varit värst intresserad av. Jag har hängt med på så lite som två filmer, och båda av dem var rätt så dåliga. Men ingenting kan vara sämre än "The Beekeeper" så månadens favorit får väl anses vara "The Amateur".

TV: Tredje och sista säsongen av "Squid Game". För att det var den enda tv-serie jag såg.

Nagellack: Flaming paprika från H&M.

Skönhet: Så lite smink som möjligt. Och så massor av spf.

Extra speciell rolighet: Förutom att få ha haft Chilipojken hos oss en hel månad, så var det roligaste att äntligen få besöka Kalmar slott. Har haft det slottet på min önskelista i flera år, och nu hände det äntligen. Allt var toppen förutom en sak. Varför i h**vete ristar folk på fasader? Särskilt på gamla fasader, som slott från 1500-talet. Det var så många namn inristade på Kalmar slott att det var skrämmande. Hoppas alla som tycker det är okej att på ett eller annat sätt sabotera historiska (och moderna) objekt för alltid kommer trampa på lego.

Favoritinlägg: Har inte varit så aktiv i juli, och anledningen till det är också favoriten. Semesterrutiner, eller bristen därpå.

Julis nagellack

Say what!? Är det redan slut på juli? Det gick så fort att jag knappt hängde med. Trodde ärligt talat att det var några dagar kvar till månadsskiftet, så jag blev lite tagen på sängen gällande vissa månatliga inlägg. Men här är de - alla nagellack jag bar i juli. Alla tre...

Depend, #815
Vet ni när jag upptäckte att det här var meningen att vara ett matt lack? När jag tog bilderna. Som ni ser struntade jag högaktningsfullt i det när jag märkte att det blev matt, tänkte att det var för att det var så neonigt, utan slängde på topplack för att få min önskade blanka yta. Jag hade gjort det ändå, med andra ord. Lacket hör visst till en Norway-kollektion, så kanske kanske är det meningen att påminna om norrsken? Vad vet jag. Har hittills aldrig sett norrsken för jag sover då.
När jag såg det i butiken tänkte jag att det var äppelgrönt, tänk Granny Smith, men när jag väl målade med det drogs mina tankar snarare till överstrykningspennor.

H&M, Veiled voltage
När jag köpte det var det online exklusivt, och här blev jag totallurad av bilderna på nätet. Jag trodde jag skulle få ett marinblått lack med ljusare blått skimmer, så döm om min förvåning när min flaska innehåller en betydligt mer dämpad gråblå nyans. Det blå skimret är där i varje fall. Förvisso ett fint lack, men inte riktigt vad jag trodde jag skulle få. Kanske är det min flaska det är fel på, får kolla det om jag hamnar på en H&M och orkar kolla efter.

H&M, Flaming paprika
När man ber älskade maken välja lav, "men helt inte ett blått", så är det inte alls förvånande när han kommer traskande med det mest orangea i hela otestade lådan. Gossen har sina favoritfärger. Flaming paprika har den där orangea nyansen som nästan blir röd, och att döpa efter en paprika känns fullkomligt rätt.
Det sitter fortfarande på, om än bra slitet och flagigt, så snart åker det av. Kommer inte lacka nytt innan månadsskiftet, så det här var allt. 

Sett på TV: Squid game, säsong 3

Spoilervarning på TV-inläggen.

Silly me som trodde att sista säsongen av "Squid game"  skulle komma nu i juli, jag hade fel på en hel månad. Alltså är den redan här, och jag och älskade maken har tittat på den.

Bildkälla Netflix

Efter att revolten, ledd av spelare 456 (Gi-hun) misslyckats,är det inte många spelare kvar. De som är kvar ska dock straffas, och spelen tar en grym vändning.
Det blir svårare att få folk att rösta för att avbryta spelen, och istället skapas allianser mellan spelarna, som i vissa fall får ödesdigra konsekvenser.
Samtidigt på utsidan, fattas misstankar bland de som söker efter ön där spelen pågår. Finns det en förrädare bland dem? Och finns det även någon bland vakterna på ön, som har en annan plan än sina medarbetare?
När spelen börjar närma sig slutet måste många beslut tas. Bland de som driver spelen, men också bland deltagarna.

Andra avsnittet den här säsongen kan vara det värsta i hela serien. Det var sådär jobbigt att titta på, för i det rök det väldigt många deltagare, både sådana jag var glad att bli av med, men främst flera som jag tyckt bra om.
Annars var det här kanske inte det bästa som "Squid game" bjussat på. Det kändes utdraget, och vissa individers handlingar kändes väldigt underliga. Dessutom slängs det in en ny spelare, vilket vänder upp och ner på det mesta, på ett sätt som kanske inte var fantastiskt.
Serien är helt avslutad nu, och jag känner mig nöjd. Även om det känns som att det skulle kunna bli en amerikansk version, med tanke på slutet och Cate Blanchetts pyttelilla roll. Känns som att det i så fall skulle kunna bli lite... B.

"Squid game" finns så klart att streama i sin helhet, på Netflix.

Bullet journal i augusti

Snart månadsskifte, och bara för att jag sedan länge vetat hur jag vill ha min bullet journal i augusti och haft allt framplockat, så betyder det inte att jag fick tummen ut och pysslade sidorna. Förrän i förrgår kväll. Och det blev sisåhär.

Redan inför juli funderade jag på att göra augusti mintgrönt, och så blev det. Med inslag av turkost och blått. Jag har ingen mintgrön fineliner nämligen, utan nöjde mig med en ljust blåturkos från Stabilo, och en mer gröntonad turkos från Adlibris. Tombow heter däremot Mint, och har nummer 243.
Washitejperna har jag haft länge. En som drar tankarna till marmor och en med orientaliskt motiv.
Som vanligt en tom sida för något jag gillar, och en månadsöversikt.

Kassabok på ena sidan, månadsbok och nagellack på den andra. 

Träning. Som jag inte sysslat med alls i juli, shame on me. Stretch och yoga.

Vad som ska hända och vad som hände, samt koll på vanorna och humöret.

Och slutligen ett av veckouppslagen. Alla citat den här månaden handlar om lugn, utom det här första för jag tycker det kan vara en bra idé att påminna sig om att ta en del gröna beslut. Både på tallriken och för miljön.

Tömd

Sju tomma förpackningar kommer här. Så att jag kan få lägga dem i plastsorteringen sedan. 

ACO. Body lotion moist. Oparfymerad.
Kommer aldrig tröttna.
Betyg 5/5

Depend. Nagellack remover. Supersnabb.
Återigen. Kommer aldrig tröttna.
Betyg 5/5
 
Nuud. Deodorant.
De har ändrat formulam på den här, och nu tycker jag inte den är lika effektiv längre. Den är snabb in i huden, känns mer lättflytande och en aning oljig numera. Har ändå köpt en ny, och har även ett av deras parfymerade deostick som jag testar just nu.
Betyg 4,5/5

Burt's bees. Beeswax lipbalm vitamin E & peppermint + salted caramel.
Favoritläppbalsamet. Särskilt det med pepparmint som är en måstedel av min nattrutin. Salted caramel däremot blev jag inte så bra vän med. Konstigt, med tanke på hur mycket jag älskar salted caramel. Men om doften mer påminner om curry så...
Betyg 5/5 + 3/5

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Acai berry + cucumber.
Två arkmasker får avsluta. Tyckte bäst om den med gurka som kändes svalkande efter en varm dag, och dessutom lugnade ner huden och lämnade den väl återfuktad. Förträfflig doft dessutom. Acai var också helt okej, ska verka milt exfolierande och återfuktande. Däremot låg masken som en liten boll i förpackningen, vilket gjorde att den kändes lite i torraste laget. Tur att det var en del överblivet serum i förpackningen som jag kunde slabba på. 
Betyg 5/5 för gurka, 4/5 för acai.

"En lustig historia" av Emily Henry

Sommaren kan vara den perfekta årstiden för att läsa romance, och med tanke på hur snabbt det gick för mig att läsa "En lustig historia" av Emily Henry ligger det kanske något i det. Det här var också innan värmeböljan gjorde min hjärna till sirap och jag inte ens orkade läsa, men under den tid som altanläsning var det bästa i världen. 

Bildkälla The StoryGraph

Daphne trodde hennes liv var perfekt. Hon har fått drömjobbet som barnbibliotekarie i Waning Bay i Michigan, och bor i ett vackert hus med sin fästman Peter och planerar som bäst sitt bröllop. Men efter sin svensexa kommer Peter hem och berättar att han är kär i sin barndomsbästis Petra och att han vill göra slut.
Plötsligt har Daphne ingenstans att bo, och hon inser att alla hennes vänner visst var Peters vänner. Som tur är kan hon snabbt flytta in hos Miles, Petras ex-pojkvän nu när hon är tillsammans med Daphnes ex-fästman. Daphne och Miles undviker varandra bäst de kan, men efter en kväll där de tillsammans dränker sina sorger inleder de en sorts vänskap och lägger upp en plan. En plan som kanske, kanske inte innehåller vilseledande bilder på sociala medier.

Älskade maken tyckte det var intressant att boken heter "En lustig historia" eftersom han inte hörde mig skratta när jag läste den. Det beror väl på att han inte var i samma rum (eller på samma altan) som mig när jag läste de där bitarna som fick mig att frusta till av skratt, för de förekom flera gånger.
Jag gillar Emily Henrys böcker, det här var den femte jag läste, för att de har så älskvärda karaktärer och målar upp händelser på ett sätt som blandar humor och allvar. Det är rappa dialoger och dråpliga situationer, blandat med djupare känslor och bearbetande av gamla känslor. Nya planer och drömmar där de gamla fallerat.
Lite som vanligt var det lätt att komma in i texten, och det var som sagt även lätt att plöja den. Storyn är hyfsat förutsebar, och man vet liksom hur det ska sluta. Det gör inte boken sämre för det, utan det är både underhållande, stundtals fint och bitvis riktigt roligt. Precis det jag hoppades på när jag plockade upp boken.

Mitt betyg på "En lustig historia" blev 4/5.

"Never flinch" av Stephen King

Och så försvann jag i två veckor. Så kan det också gå när man har riktigt lata dagar. En sak man kan göra under lata dagar är att läsa, och det har jag gjort så länge det inte har känts som att någon kokar hela mig i en värmebölja - som vi ju har just nu.
bland annat har jag läst ut en av födelsedagspresenterna. Den jag hoppades mest på - Stephen Kings "Never flinch".

Bildkälla The StoryGraph

Efter att en intagen på ett fängelse blivit mördad kommer nya sanningar fram i hans fall. Någon bestämmer sig för att ta hämnd för mordet. Polismannen Izzy ber sin vän Holly Gibney om hjälp med fallet, men Holly är upptagen med en livvaktstjänst för en feministisk författare och föreläsare, som hotats av någon på motsatta sidan. Holly är dock nyfiken på hämndfallet också, och ber om hjälp från sina vänner och kontakter.

Det här är den fjärde berättelsen med Holly Gibney i huvudrollen, efter "Outsidern", novellen "Blod säljer" från samlingen med samma namn, och "Holly". Och jag älskar Holly Gibney! Hon är en av de bästa karaktärerna Stephen King har skapat, och jag blir inte besviken om det kommer fler böcker om henne. Men.
Den här boken saknade något, den grep inte riktig tag i mig. Läser man efterordet (och det gör jag) känns det som att King själv inte var helt nöjd med slutresultatet. I vanliga fall brukar det vara en krok någonstans i boken som gör det omöjligt att sluta läsa, men den saknade jag helt i den här boken.
Det var en del motivbilder jag tyckte kändes skakiga, och vissa saker kändes direkt onödiga och som att de tvingades in i handlingen utan att egentligen tillföra något.
Det ligger en del fokus på AA och tankar kring olika former av beroende, och där känns det verkligen av att Stephen King själv har varit med på många möten under sitt liv, eftersom han missbrukade både det ena och det andra tidigare (och vissa böcker bär tydliga spår av det missbruket).
Ännu ett plus i kanten ger jag boken för att den behandlar abortfrågan och aborträtten i USA, som vi ju vet är en brinnande aktuell fråga over there. Också anledningen till att Holly behöver agera livvakt. 
Ändå är det inte en dålig bok, utan den var helt okej, bara inte en av Kings bästa. 
Övernaturligt? Blinka och du missar det.

Betyget på "Never flinch" blev ändå 4/5.

Semesterrutin

Nu är det semestertider! Älskade maken och jag har redan hunnit besöka årets slott, som ligger i Kalmar, och åkt en och annan tur i den lilla roliga bilen också. Chilipojken är hemma i staden några veckor, för att hans sommarjobb (alltså det han är studieledig från) finns här. 
Och när det är semester så uppstår en helt annan sorts rutin än den vanliga. För mig ser det ut så här.

Jag har ingen rutin. Alls. 
Jag går upp när jag vaknar, lägger mig när jag blir trött. Tar tupplurar. Tränar bara ibland. Äter knasiga frukostar. Läser mycket. Äter mycket glass. Gosar massor med katten. Gör det som faller mig in.
Det enda jag hållit fast vid är min meditation. Varje morgon. Till och med ökat tiden till 15 minuter. Och ibland, eller så ofta jag kommer åt, så sitter jag bara och stirrar en stund. Låter tankarna fara.
Och, som säkert redan märks, bloggar bara när andan faller på.

"Alla syndare ska blöda" av S.A. Cosby

Jag brukar säga att jag inte är ett stort fan av deckare, men när jag tänker efter så kanske jag är det trots allt. Det kanske bara är de där svenska deckarna med alla sina mackor jag har svårt för. För ofta när jag läser en osvensk kriminalroman blir det desto bättre, även om det förekommer massa mat.
S.A. Cosby är en ny bekantskap för mig, men "Alla syndare ska blöda" är den tredje av hans kriminalromaner som blivit översatt till svenska. Och den väckte mersmak.

Bildkälla The StoryGraph

Den före detta FBI-agenten Titus Crown har återvänt till sitt barndomscounty i Virginia för att ta hand om sin pappa. Han bestämmer sig för att försöka bli vald till sheriff, och när det lyckas blir han Charon Countys första svarta sheriff.
På dagen ett år efter att han blivit vald, går ett stort larm - en pågående skjutning på en skola. En omtyckt lärare har skjutits av en före detta elev på skolan, och när Titus försöker få kontroll på situationen blir även gärningsmannen skjuten. Det ska visa sig att gärningsmannen och läraren delat en mörk och blodig hemlighet, och en av deras medkonspiratörer är fortfarande på fri fot.
Samtidigt brottas Titus med alla de problem som det innebär att vara en svart sheriff i den amerikanska södern.

Det här var ganska läbbigt, även om boken inte frossade i detaljer. Mycket sägs ändå mellan raderna, och kommer fram i karaktärers reaktioner. Att det inte är så detaljerat känns bara bra, då många av offren i den här boken var barn. Det är ett bra driv i berättelsen, och perspektivet är intressant - med alla problem Titus springer på. Inte bara för att han är sheriff, utan för att han är en färgad sheriff. Han har en del att kämpa mot, milt sagt.
Pö om pö får vi också ta del av Titus bakgrund och får en djupare inblick i det som driver honom. Han har en egen botgöring han försöker göra.
Jag gillade den här och kan tänka mig att läsa fler kriminalromaner av Cosby.

"Alla syndare ska blöda" fick betyget 4/5.

Böckerna jag läste ut i juni

Hoppsan hallå! 6 böcker hann jag läsa ut i juni, och jag kom också en bra bit i en sjunde bok, men inte hela vägen. Fick två nya böcker till min TBR i födelsedagspresent också, så än så länge är det ingen risk för brist på läsmaterial. Passar bra såhär när juli kommer med massor av lata dagar - hoppas jag.

Uppifrån och ner, precis som alltid.

"Hera" av Jennifer Saints vann årets hittills snyggaste omslag, och det har alla andra böcker av Jennifer Saints också gjort, om jag läste dem första halvåret. Det gäller att skaffa sig rätt utgåva. Innehållsmässigt är det inte alltid lika vackert, men mycket i den grekiska mytoligin är ju inte det. Och i den här boken följer vi mytologin genom Heras ögon - från det att de Olympiska gudarna tar makten, tills att de försvinner. Intressant, men lite fladdrig emellanåt. Betyget blev 3,5/5.

"Sunrise on the reaping" av Suzanne Collins är det femte boken om Hungerspelen, men den andra i kronologisk ordning. Här är det dags för de 50:e Hungerspelen och Heymitch är en av de olyckliga som dras för att tävla till döds för Capitoliums nöjes skull. Blev junis favoritbok med 4/5 i betyg.

"Yoga och meditation" av Josefine Bengtsson var min månadsbok i juni och så där lättläst att jag var klar med den långt i förväg. En ganska lättöverskådlig bok, så inget för den som vill gå på djupet. Nästan så att det var mer bilder än text. Mitt betyg blev 3/5.

"Certain dark things" av Silvia Moreno-Garcia förde mig till ett alternativt Mexico City, där gatupojken Domingo lär känna vampyren Atl. För i den här världen finns det vampyrer av alla de slag, och nu har de råkat i luven på varandra. Lite för många berättarperspektiv och ett ganska långsamt tempo gjorde att jag gav den här boken endast 3/5 i betyg.

"Osmekmånad" av Christina Lauren kändes som en välbehövlig frisk fläkt efter ett gäng ganska mörka böcker. Då passar det finfint med romantisk komedi. Olive och Ethan avskyr varandra, men slumpen gör att det blir just de två som åker på sina respektive syskons bröllopsresa. Och kanske... 
Inte så spicy, vilket jag gillade, men den slutade väldigt dumt och konstlat vilket drog ner betyget för mig till 3/5

"Cthulhu vaknar och andra berättelser" av H.P. Lovecraft är min fösta bekantskap med Lovecrafts författande, och det väckte inte mersmak direkt. Mer intressant ur ett litteraturhistoriskt perspektiv, än bra och/eller spännande/otäckt. Det här är fyra noveller av varierande längd, och jag tröttnade ganska snart på sättet de var skrivna på. Återberättelser om något som en gång hänt, inte alltid med berättaren som ögonvittne. Njä. Betyget blev även här 3/5.

Mid-year book freak out 2025

Som jag älskar listor av det här slaget, att riktigt kunna gotta ner mig i de böcker jag läst under årets första halvår, och samtidigt blicka framåt. Alltså är det dags för årets mid-year book freak out. 
Hittills i år har jag läst 35 böcker, vilket är 70% av mitt årsmål om 50 böcker. Om jag inte hamnar i en dundersvacka borde jag klara det målet med råge.

Bildkälla The StoryGraph

Bästa bok hittills under 2025?
Här blir det inte helt lätt, eftersom jag inte har tokälskat en enda bok hittills i år. Mitt högsta betyg hittills är 4/5, och det har jag gett till 5 böcker. Hmmmm....
"För in de döda" av Hilary Mantel. Tror jag minsann. 

Bästa uppföljaren hittills under 2025?
Se ovan. Eftersom "För in de döda" är den andra boken om Thomas Cromwell. Finns en avslutande bok också, som jag har att se fram emot.

Ny utgivning som du inte hunnit läsa än, men verkligen vill läsa?
Tre av mina favoritförfattare kom nyligen ut med nya böcker, och jag inte läst någon av dem än. Två fick jag däremot i födelsedagspresent, och hade de inte varit försenade hade jag säkert läst en av dem vid det här laget. Böckerna är "Never flinch" av Stephen King, "The listeners" av Maggie Stiefvater, som jag har, och "Bury our bones in the midnight soil" av V.E. Schwab som kommer hamna i min ägo så snart jag kommer åt.

Ny utgivning som du ser fram emot under andra halvan av 2025?
Här har jag inte lika bra koll. Vänta lite.
Silvia Moreno-Garcia kommer snart med en ny bok, "The Bewitching", som jag såklart vill läsa. Och senare i år kommer en ny Strike-bok av Robert Galbraith, "The Hallmarked man".

Största besvikelsen?
Det är faktiskt att jag inte har älskat någon bok. Saknar den där känslan av att ha hittat en pärla, en bok jag inte vill sluta läsa och inte kan sluta tänka på.
Sedan blev jag också gruvligt besviken på var "We used to live here" av Matcus Kliwer hamnade. Från vad jag trodde skulle bli en av årets bästa, till att tappa så mycket att den blev en av de sämsta.

Största överraskningen?
Hur pass lätt jag kom in i flytet på Dante Alighieris "Den gudomliga komedin". Trodde den skulle vara betydligt mer trögläst.

Ny favoritförfattare?
Kan jag inte påstå att jag hittat någon.

Senaste favoritkaraktär?
Ingen sådan heller.

Senaste litterära förälskelse?
Cthulhu. Skojar bara. Har ingen.

En bok som fick dig att gråta?
Grät inte direkt, men kände ändå av "Sunrise on the reaping" av Suzanne Collins. Det är inte direkt kul när barn tvingas döda varandra.

En bok som gjorde dig glad?
"Osmekmånad" av Christina Lauren. De var så härligt dissiga mot varandra.

Vackraste bokomslaget hittills?
Jag försökte verkligen komma på någon annan än Jennifer Saints "Hera", men det gick inte. 

Bildkälla The StoryGraph

Vilka böcker behöver du läsa innan året är slut? 
De som väljs i Plejaderna. Sedan vill jag så klart läsa andra böcker också, men jag behöver inte om jag inte vill.

"Cthulhu vaknar och andra berättelser" av H.P. Lovecraft

Det är är första gången jag läser Lovecraft, vilket kanske kan tyckas konstigt med tanke för min kärlek till skräcklitteratur. Men nu har jag kommit förbi min olust för tentakler, och äntligen läst fyra av hans noveller, och fått bekanta mig med vidundret Cthulhu.

Bildkälla The StoryGraph

Novellen "Dagon" handlar om en man som innan han tänker ta sitt lov, skriver ner de händelser som gör att han drivits dit. När inga droger längre hjälper honom att glömma det fruktansvärda han såg, mitt ute på en torrlagd havsslätt. En monolit med ohyggliga inskriptioner, och något oförklarligt och fruktansvärt.

I "Den lurande skräcken" försöker vår hjälte finna orsaken till hundrafemtio människors mystiska död. Vad är det som händer i det övergivna huset på Tempest Hill, och vart tog familjen som bodde där tagit vägen?

"Cthulhu vaknar" är så klart den novellen jag mest av allt ville läsa. Här försöker vår hjälte bringa klarhet i en radda mystiska händelser, som inträffat till synes oberoende av varandra under samma tidsperiod. Poeter och konstnärer över hela jorden börjar drömma om något uråldrigt som bara ligger vilande, men som nu vill vakna igen.

I "Färg bortom tid och rum" slår en meteorit ner på en farm, precis vid brunnen. Forskare och byns invånare fascineras till en början av stenen, men dess underliga beteende får dem snart att dra sig undan. Kvar blir familjen på farmen, som ser hur naturen omkring dem förändras, för att till slut förinta dem alla.

Jag tror faktiskt jag tyckte bäst om "Färg bortom tid och rum" men de lider alla av ålderns tand. Jag tycker inte de är värst otäcka, eller ens särskilt spännande. Mest är de bara pladdriga, då det är en stor brist på dialoger och istället är återberättande av något som redan hänt, kanske till och med för länge sedan, och det är inte alltid berättaren är ett ögonvittne, utan han återger det han har hört. Jag skriver han för att det är ganska få kvinnor med i de här berättelserna, på rak arm kan jag bara komma på en... Inte så stor variation på karaktärerna alltså.
Det krävs inte vare sig förstoringsglas eller lupp för att se Lovecrafts påverkan på andra författare, eller populärkultur i stort. Jag känner igen mycket från Stephen King, som alltid hyllats Lovecrafts mardrömsvärld, men också från annan litteratur och film. Som Arkham, som här är namnet på en landsbygd, men i Batman är namnet på Gothams mentalsjukhus. Bara som ett enda exempel.
Det här var mest intressant att läsa ur ett litteraturhistoriskt perspektiv, för jag tyckte inte att det var jättebra. Jag hade dock också svårt att bortse från att jag vet att Lovecraft var både antisemit och rasist. Bara det att han hade en katt som hette N-ordet säger ganska mycket.

Mitt betyg på "Cthulhu vaknar och andra berättelser" blev 3/5.

"Osmekmånad" av Christina Lauren

Bakom pseudonymen Christina Lauren döljer sig Christina Hobbs och Lauren Billings Luhrs. Den genre jag hört talas om dem i är romance, men de skriver visst annat också. "Osmekmåand" är min första bekantskap med författarduon, och jag är inte helt avskräckt.

Bildkälla The StoryGraph

Olives tvillingsyster Ami ska precis gifta sig med sin kärlek Dane. När allt inte går som tänkt blir det dock Olive som får åka på smekmånaden, tillsammans med Danes bror Ethan som hon avskyr.
Planen är att de ska hålla sig på varsin kant, men de finner sig snart spendera mer och mer tid tillsammans. Han kanske inte är så tokig ändå, den där Ethan.

Ganska typisk rapp-i-käften-romance. Här med upplägget fiender till vänner till älskande. Går allt smidigt och är en dans på rosor? Självklart inte. Och jag kan ganska ofta uppskatta de där konflikterna som kan uppstå i den här typen av bok, särskilt om de får en bra och trovärdig lösning. I "Osmekmånad" - not so much. Det var till och med så billigt och dumt att jag 1) himlade med ögon, och 2) sänkte mitt betyg.
Uppskattar annars att kärleksscenerna inte var alltför explicita, eller spicy som de visst kallas numera. Tycker också mycket om karaktärerna, särskilt så klart Olive som är vår hjältinna, men också resten av hennes bullriga familj. Det är faktiskt bara en karaktär jag ogillar, men det är en spoiler.

Jag gav "Osmekmånad" betyget 3/5. Det hade fått en halva till, minst, om det inte varit för det ganska sopiga slutet. Som en fanfiction av det mer mediokra slaget. Känner mig dock inte avskräckt från duons andra böcker, så det är inte omöjligt att den här kommer följas av fler Christina Lauren.