"Cthulhu vaknar och andra berättelser" av H.P. Lovecraft

Det är är första gången jag läser Lovecraft, vilket kanske kan tyckas konstigt med tanke för min kärlek till skräcklitteratur. Men nu har jag kommit förbi min olust för tentakler, och äntligen läst fyra av hans noveller, och fått bekanta mig med vidundret Cthulhu.

Bildkälla The StoryGraph

Novellen "Dagon" handlar om en man som innan han tänker ta sitt lov, skriver ner de händelser som gör att han drivits dit. När inga droger längre hjälper honom att glömma det fruktansvärda han såg, mitt ute på en torrlagd havsslätt. En monolit med ohyggliga inskriptioner, och något oförklarligt och fruktansvärt.

I "Den lurande skräcken" försöker vår hjälte finna orsaken till hundrafemtio människors mystiska död. Vad är det som händer i det övergivna huset på Tempest Hill, och vart tog familjen som bodde där tagit vägen?

"Cthulhu vaknar" är så klart den novellen jag mest av allt ville läsa. Här försöker vår hjälte bringa klarhet i en radda mystiska händelser, som inträffat till synes oberoende av varandra under samma tidsperiod. Poeter och konstnärer över hela jorden börjar drömma om något uråldrigt som bara ligger vilande, men som nu vill vakna igen.

I "Färg bortom tid och rum" slår en meteorit ner på en farm, precis vid brunnen. Forskare och byns invånare fascineras till en början av stenen, men dess underliga beteende får dem snart att dra sig undan. Kvar blir familjen på farmen, som ser hur naturen omkring dem förändras, för att till slut förinta dem alla.

Jag tror faktiskt jag tyckte bäst om "Färg bortom tid och rum" men de lider alla av ålderns tand. Jag tycker inte de är värst otäcka, eller ens särskilt spännande. Mest är de bara pladdriga, då det är en stor brist på dialoger och istället är återberättande av något som redan hänt, kanske till och med för länge sedan, och det är inte alltid berättaren är ett ögonvittne, utan han återger det han har hört. Jag skriver han för att det är ganska få kvinnor med i de här berättelserna, på rak arm kan jag bara komma på en... Inte så stor variation på karaktärerna alltså.
Det krävs inte vare sig förstoringsglas eller lupp för att se Lovecrafts påverkan på andra författare, eller populärkultur i stort. Jag känner igen mycket från Stephen King, som alltid hyllats Lovecrafts mardrömsvärld, men också från annan litteratur och film. Som Arkham, som här är namnet på en landsbygd, men i Batman är namnet på Gothams mentalsjukhus. Bara som ett enda exempel.
Det här var mest intressant att läsa ur ett litteraturhistoriskt perspektiv, för jag tyckte inte att det var jättebra. Jag hade dock också svårt att bortse från att jag vet att Lovecraft var både antisemit och rasist. Bara det att han hade en katt som hette N-ordet säger ganska mycket.

Mitt betyg på "Cthulhu vaknar och andra berättelser" blev 3/5.