En liten paus

Känner mig synnerligen oinspirerad (och lite tjurig) just nu, så bloggen tar paus en stund. Kan bli en dag. Kan bli en vecka. Kan bli permanent. Vi får se.
Tills vi ses igen - ta hand om dig.

Årets första tomma inlägg

Nu har det tagit slut igen. Sju gånger till och med. En del av det känns igen sedan förut, en del annat är nytt.

It's skin. Honey firm & glow mask sheet + Pomegranate clean & vitality mask sheet.
Två favoriter arkmask. Kanske allra mest Honey för den doftar så gott att jag vill ha den som parfym. Den har jag också köpt om, och känner jag mig själv rätt så kommer granatäpple också hitta hem till mig fler gånger.De gör vad de aäger, men framför allt - ger en mysig stund och återfuktar. Precis vad jag vill ha.
Betyg 5/5 på båda 

Seche vite. Dry fast top coat.
Det enda överlack jag använder, för varför byta ut ett vinnande koncept. Slog ihop två halvtomma flaskor, och den här blev över. Kommer sorteras som miljöfarligt avfall på grund av risken med lackrester.
Betyg 5/5

Burt's bees. Beeswax lip balm with vitamin E & peppermint.
Favoriten bland favoriterna, för pepparmint är min bästa av Burt's bees, och jag har testat många vid det här laget. Finns alltid vid min säng, så även nu.

Smuuti skin. Watermelon sun cream SPF 50+ UVB/UVA PA ++++
Nu när Holika Holikas allra bästa spfkräm inte längre finns, så börjar jakten på en ny lika bra. Och kanske att den stannar här, för den här köpte jag om när den tog slut. Ingen vit hinna, inet klibb. Försvinner in i huden fint, och som extra plus innehåller den hyaluronsyra som jag bara älskar. Känns mer som en andra dos fuktkräm, med andra ord. HUr den är att sminka på får ni fråga någon annan, för jag har inte använt foundation på flera långa år.
Betyg 5/5

Not guilty. Shampoo bar. Tea trea & aloe vera + Argan & almond oil.
Det börjar bli ekonomiskt oförsvarbart att använda Lush schampobars, även om Honey I washed my hair fortfarande är favoriten. Om Lush fanns i stan skulle jag fortsätta köpa, men när prist höjts till 150 kronor för en kaka, och sedan till kommer frakt, så är det inte värt det längre. Börjar alltså leta efter nytt favoritschampo.
Not guilty shampoo bar trilla de jag på när jag besökte Normal, så det är ju inte säkert att jag någonsin mer ser dem i butik, då Normal är ganska ombytliga i sitt sortiment. De kostade ingen stor slant, så jag kostade på mig en av varje av tre olika varianter, och jag har alltså tvättat upp två nu. Jag använde dem parallellt, så det är inte att de var galet odryga. Inte jättedryga heller, förstås, men de räckte helt okej - särskilt för sin prisbild (tror det var runt 30 kronor styck). Jag gillade dem båda två för att de tvättade håret rent och doftade gott. Någon värst större skillnad märkte jag inte på dem. Lite svårlöddrade, men de duger fint. Skulle absolut köpa om ifall jag ser dem.
Betyg 4/5
Betyg 5/5

FredagsFilmen revisited: People we meet on vacation

När jag skrev om kommande adaptioner av bok till film, så fanns "Smmarmöten" av Emily Henry med, eller "People we meet on vacation" som jag föredrar att kalla den. Förra helgen hade den premiär på Netflix, och jag och älskade maken var snabba med att göra den till filmmys-film. Vad kan gå fel med en romantisk komedi och popcorn? Ingenting, är svaret.

Bildkälla Direct TV

Poppy och Alex träffas första gången när de samåker från college i Boston till sin hemstad i Ohio, där de ska spendera sommaren. Fast de inte verkar ha något gemensamt blir de ändå vänner, och när de hamnar på olika platser i landet bestämmer de sig för att varje sommar åka på semester tillsammans. Under dessa semestertiden djupnar vänskapen mellan dem, och ibland blir gränsen suddig, utan att någon för den skull går över den.
Men för två år sedan hände något mellan dem, och vänskapen gick i kras. Tills Poppy blir bjuden på Alex lillebrors bröllop i Barcelona, och hon ser en chans att återknyta vänskapsbanden med Alex.

Det här är inte den bästa boken av Emily Henry som jag har läst, men den funkar fint som film. Kan bero på att boken var starkt inspirerad av Nora Ephrons romantiska komedier, kanske allra mest "När Harry mötte Sally" (vila i frid Rob Reiner), vilket mörks tydligt när man läser boken och ännu tydligare mär man ser filmen.
Jag gillade den här filmen. Det var en hel del som ändrats, men kärnan i den fanns där. Emily Bader och Tom Blyth är lysande i sina roller och kemin mellan dem känns äkta. Många skratt blev det, så jag skulle säga att det här är en väldigt lyckad romantisk komedi.

2026

Åren blir sällan vad man tänkt sig. Jag hade stora förhoppningar inför 2025, men det blev ändå ett av de jobbigare åren. Sjukdom, död, omvärldsoro - det har helt enkelt inte varit roligt. Självklart hoppas jag på ett bättre 2026, men med tanke på vad Trump redan hittat på så känns det lite si och så med den saken.
Det är ju dock inget jag kan påverka (men jag kan tycka) så jag tittar mer på vad jag kan påverka. Vad som händer, och som jag vill ska hända, i mitt liv.

Vi börjar med att titta på hälsan, för den är en ständig källa till bekymmer. Eller något. Förra sommaren blev jag diagnosticerad med astma, och det förklarar en hel del. Att jag har haft kolossalt dåligt flås, till exempel. Och här trodde jag att jag behövde mer konditionsträning för att träna upp flåset, och så visar det sig att en stor del av att det inte är kul med konditionsträning för att jag aldrig ser resultat stavas a-s-t-m-a. Hur länge har jag dragits med det här då? Ingen vet, men om jag får gissa så flera år. kanske till och med så många som 10. Tur att det var först nu det blev jobbigt på riktigt. Eller otur.
Men nu när jag har den här diagnosen och fått medicin mot astman, så känner jag jädrar i min lilla låda! Dags att ta ännu ett spadtag mot en bättre hälsa. Jag kommer inte tvinga mig de där dagarna det känns fruktansvärt, men lite motigt kan det få vara. Jag planerar att yoga minst 5 dagar i veckan, motionscykla något liknande, försöka ta mig ut på en liten promenix dagligen. Här har jag slutat räkna steg - det är den friska luften som ska få spela roll. Mer frukt och grönt, för den här människan behöver fibrer. 
Och om det dyker upp fler hälsoproblem ska jag ta iti med dem på en gång, och inte tro att det går över om jag väntar ett halvår. Eller ett år. *visslar oskyldigt*

Själslig hälsa är viktig den med, så jag fortsätter ta hand om mig själv på sätt jag märkt varit bra för mig. Att vakna (någorlunda) tidigt. Meditera. Ha ett schema på vardagar och inget alls på helgerna. Ha dagar vikta åt att vila och återhämta. 
Jag vill gå på dater med älskade maken. Jag vill gå på bio, för det har jag inte gjort på snart fem år. Jag vill tycka det är kul med smink igen. Jag vill återupptäcka gamla hobbies och kanske hitta någon ny. Jag vill göra saker med mina barn.
Jag vill planera om trädgården, nu när den blivit helt uppgrävd efter installation av nya rör (hej då plommonträdet och alla ovälkomna besök av pallare du förde med dig). Jag vill odla.

Mest av allt vill jag må bra. Hoppas jag får det.

Sett på TV: Stranger things, säsong 5

Alltid spoilervarning på TV-inlägg.

Det var i varje fall inte vi som bigrog till att det var svårt att komma in på Netflix när det sista avsnittet av "Stranger things" någonsin släpptes i nyår. För vi väntade flera dagar in på det nya året med att titta på de fyra sista avsnitten. Men nu är den tittad på  - hela serien.

Bildkälla 4k Wallpapers

Hösten 1987. Efter att världen sprack i vad som akllas för en jordbävning, går världen vidare i Hawkins. Fast staden är under en militär karantän och Eleven jagas av Dr. Kay, som vill utföra experiment på henne, eller något värre.
Max ligger fortfarande i koma och Lucas försöker väcka henne med hennes sång. Eleven tränar inför att möta Vecna igen, med hjälp av Hopper och Joyce. Dustin sörjer sin vän Eddie, och Jonathan och Steve konkurerar om Nancy. Robin har ett hemligt förhållande med Vicki och leder ett radioprogram, som är en täckmantel för deras motståndsrörelse där de infiltrerar Upside down för att försöka lokalisera Vecna.
Samtidigt börjar flera barn i staden se en man som de kallar Mr. Whatsit. Bland dem Mikes och Nancys lillasyster Holly. När hon en sen kväll blir bortförd, inser gänget att Vecna börjar förbereda sig för en ny attack - och de är fast beslutna att det ska bli den sista.
Samtidigt närmar sig årsdagen för Wills bortförande, och Lucas gissar att det är då Vecna planerar att slå till. Will funderar på sin roll i kampen, och med hjälp av Robin förlöses något inom honom.

Jaha. Det var ju lite av ett antiklimax. Efter att ha byggt upp för en stor fight i sju avsnitt så blev det väldigt lite ull för allt det skrikandet. Lättbesegrad någon? Och i sista avsnittets epilog hände något konstigt. Alla fick liksom jättelyckliga slut. Och vad hände med militären som helt plötsligt är som bortblåst? Konsekvenser för alla mord som begicks? Inte ens känslomässiga? Okej då, antar jag. 
Jag som satt beredd med näsdukar fällde inte minsta lilla tår.
Den här sista säsongen kändes det som att bollen skickades till Will väldigt mycket, och jag hade ingenting emot det. Från att ha varit en ganska undanskymd karaktär fick han här ta rejält med plats, och kunde till och med bidra lika mycket som Eleven i vissa händelser. Eftersom jag tillhör de där få som faktiskt gillat Will så var den utvecklingen hos honom välkommen. Knöt fint ihop hans roll från det allra första avsnittet till det allra sista.
Det var ändå en fin avslutning på serien, även om det samtidigt kändes lite snopet. Som att något fattades. Men i det stora hela är jag ganska nöjd. 

Hej då för den här gången, Hawkins. Känns som en serie som är väl värd en sträcktittningsomgång om ett tag. Kanske. Vi får se.

Nobody's promised tomorrow-Dagens

Låt: "Die with a smile" med Lady Gaga och Bruno Mars. Kommer bli min mest lyssnade låt 2026 om det här håller i sig.
Outfit: Vinröda joggers/mysbyxor och marinblå sweatshirt från H&M.
Smink: Mascara från Essence, ögonpenna/skugga från H&M, blusher från Pixi och läppstift från Clinique.
Doft: Earl Grey. Från mitt doftljus, min deo som har bergamott - och så klart från tet jag dricker.
Nagellack: Tog av Majesty & mayhem från naglarna imorse, och tänker ge tassarna lite vila och omsorg innan jag målar dem igen till helgen eller så.
Läser: "Interview with the vampire" av Anne Rice är min månadsbok, och så läser jag den åttonde boken om Cormaoran Strike och Robin Ellacott, "The hallmarked man" av Robert Galbraith.
Frukost: Te, äggröra, tomater, knäckemacka med salami.
Fika: Te och muslibar.
Middag: Chili med nybakat bröd.
Motion: Yoga, motionscykel och promenad.
Kvällsnöje: Kanske lite TV. Annars läsa.
Att tillägga: Vardagen är här igen. Skönt.

Topp 10 nagellack 2025

Sista inlägget för att sätta punkt för det år som var 2025. Och då tittar vi på en topplista över de nagellack jag bar under 2025. Topplistan innehåller mest H&M och Essie, för det var det jag köpte nytt, och nya (för mig) lack enbart på en sådan här topplista. Eftersom jag dessutom varit lacklat under 2025 blir det endast en Topp 10 den här gången, för jag orkade inte försöka luska ut fler lack än så. Om det blir fler lack 2026 återstår att se, men jag målade naglarna för andra gången i år igår, så kanske. 

Topp 10 i den ordning jag bar dem, på ett ungefär. 

H&M, Poppy fields forever
Absolut inte den enda gången det blir rött i det här inlägget, så är det en av mina favoritfärger att sätta på naglarna också. Vallmorött, med en liten strykning åt orange. Så knalligt att det nästan blev för mycket, men bara nästan.

H&M, Techno rose
Lite Barbierosa, med en neonig känsla. Kändes väldigt mycket 1980-tal.

H&M, Flaming paprika
Motsatsen till det första lacket, för här är det iställer orange som drar en aning åt rött. Superknalligt, utan att bli en trafikkon. Märks det att jag gillar knalliga krämlack?

H&M, Viva verde
Det ser nästan lite tealgrönt ut här, men i verkligheten var det mer knalligt pistagegrönt. Lite som den där pistagekrämen som ör i Dubaichoklad. (På tal om - nu älskar jag inte choklad, men maken till överhypead grej har jag inte varit med om på länge? Var det ens gott? Möjligen okej, men ingenting jag någonsin kommer längta efter att få äta igen.)

H&M, Digital drift
Än så länge bara krämlack från H&M. Det här i tealblått.

Essie, Just take a bite
Det äppleröda lacket från Snow White-kollektionen blev årets favoritlack 2025. Härligt röd nyans, med guldskimmer som ger lacket en extra skjuts till härlighet.

Essie, Brave & true
Kungsblått jellylack från Snövit-kollektionen så klart. Supersnyggt och den rätta jellysqwishigheten.

Essie, Sieze the crown
Mörkt grönt lack med små glitter i blå nyanser, som väl på nageln även kunde upplevas som gröna. Gillar lite extra att det blir lite svärtat i kanterna.

H&M, Wreck the halls
Ett H&M-lack som inte är kräm! Otroligt! För här är det ett rött skimmer, som inte blev 2025 års jullack. Lite svärtade kanter tycker jag om.

Depend, #5210 Spell of the Grinch
Här är det som blev jullacket på riktigt. Ganska likt Essies Sieze the crown, men med aningen grövre skimmer. Jag trodde till och med att det skulle vara ett texturlack, men det var det inte. 

Det var 10 lack, och nu är jag helt kla med 2025. 

Bokåret 2025

Dags att avsluta förra årets böcker. Trots att läslusten inte alltid ville infinna sig hann jag änså med att läsa 61 böcker. 11 fler än mitt mål med 50 böcker, och jag behåller samma mål under 2026. Än så länge har jag inte läst ut något, men jag håller mitt sidantal på januariutmaningen på The StoryGraph, så alltid något.

2025 var lite av en besvikelse läsmässigt. En enda roman jag läste för första gången fick full pott i betygsskalan, annars var det mest omläsningar som fick höga betyg. 2025 blev för första gången året då jag läste fler böcker som var mediokra eller rent av dåliga, än sådana som var väldigt bra, och jag blev inte riktigt griprn av en enda bok. Trots att flera av mina favoritförfattare kommit ut med nya titlar.
En del av det jag hoppades på inför läsåret 2025 gick bra, som att läsa om flera Stephen King. Annat gick det sämre med, som till exempel att jag inte plockade fram en enda rysk författare, som jag ändå har gått och tänkt på flera år vid det här laget. Kanske blir 2026 året det händer?
Annars är min enda personliga utmaning att fortsätta läsa Stephen King, samt att äntligen ta itu med att läsa hela Anne Rices vampyrkrönika. Jag har börjat, men det lär ta ett tag då den är 13 böcker lång, så jag räknar inte med att det är något jag blir klar med i år.

Dags att sammanfatta, på precis samma sätt jag brukar. Vi börjar med lite statistik, går vidare med toppen och botten och avslutar med månadslänkar och Plejaderna-diton.

Antal utlästa böcker: 61 (Kan vara 64 också, för en bok innehöll fyra romaner.)
Klassiker: 15 (Eller 18, på grund av boken ovan.)
Utländska: 52
Svenska: 9 (eller 12)
På engelska: 20
Medelbetyg: 3,1 (räknade jag inte om för den där boken med fyra romaner, för jag orkade inte)

Topp 5 2025:
Nya för mig, ska tilläggas, så inga omläsningar här
"Den allvarsamma leken" av Hjalmar Söderberg  5/5 (är med i den där boken med fyra romaner)
"Stulen musik" av Anders Rydell 4/5
"Sunrise on the reaping" av Suzanne Collins 4/5
"Dark matter" av Michelle Paver 4/5
"För in de döda" av Hilary Mantel 4/5

Botten 5 2025:
"Andas" av Joyce Carol Oates 1/5
"We used to live here" av Marcus Kliewer 1,5/5
"Dit floden för dig" av Shelley Read 1,5/5
"Helga" av Bengt Ohlsson 1,5/5
"Onda flickor" av Alex Marwood 1,75/5

Månadssammanfattningar:
Januari 5 böcker
Februari 5 böcker
Mars 7 böcker
April 6 böcker
Maj 6 böcker
Juni 6 böcker
Juli 6 böcker
Augusti 3 böcker (men ändå 6 romaner)
September 5 böcker
Oktober 4 böcker
November 4 böcker
December 4 böcker

Plejaderna:
"Senare" av Stephen King, medelbetyg 3,4/5
"Dit floden för dig" av Shelley Read, medelbetyg 1,8/5
"Sommarboken" av Tove Jansson, medelbetyg 2,6/5
"Frukost på Tiffanys" av Truman Capote, medelbetyg 2,8/5
"De dödas sång" av Jesmyn Ward, medelbetyg 2,5/5
"De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel" av Ruth Kvarnström-Jones, medelbetyg 3,75/5
"Onda flickor" av Alex Marwood, medelbetyg 1,75/5

Decembers utlästa

Av massor av olika anledningar blev det bara (?) fyra utlästa böcker i december. Främst kan vi kanske skylla på julstök, för när julen väl var förbi flög jag igenom vad som blev årets sista bok. Så här blev resultatet.

"Helga" av Bengt Ohlson handlar om Helga från "Doktor Glas" och vad somhände henne efter att den boken tog slut. Många år senare hittar en antikhandlare doktor Glad dagbok i ett lönnfack i en chiffonje, och nu hotas hela Helgas tillvaro.
Hyfsat förutsebar, och trots fina beskrivningar i en välskriven bok så blev jag gruvligt besviken på hur karaktärerna behandlades. Boken fick 1,75/5 i betyg.

"Dark matter" av Michelle Paver blev decembers favoritbok. En bok som får mig att tycka att vinter, snö och mörker känns ganska trevligt är bra skriven, helt enkelt. Boken handlar om Jack som följer med en expedition till Spetsbergen för att studera vädermönster. Men de är inte ensamma på platsen, något finns redan där - något argt. Betyget blev 4/5

"Stulen musik" av Anders Rydell kunde ha blivit decembers favorit om jag inte varit så romanfixerad. Den är ändå en av 2025s bästa böcker, och jag rekommenderar stark hela Plundrar-trilogin. Här handlar det om den musik som nazisterna plundrade. I form av instrument, musiker, texter, noter och en musikalisk framtid som aldrig blev. 4/5 i betyg.

"Väninnorna på Nordiska Kompaniet" av Ruth Kvarnström-Jones blev sista boken ut 2025. Lite samma gäng som i den första Stockholms pärlor-boken, men även nya väninnor och nya väninnekonstellationer. Mycket faktadumpning, vilket gör att särskilt dialogerna kan kännas lite väl stolpiga emellanåt. Inte lika bra som sin föregångare, men ändå med viss charm. Betyget blev 2,5/5.
 

"Väninnorna på Nordiska Kompaniet" av Ruth Kvarnström-Jones

Sista boken jag läste ut 2025 var den andra av Stockholms pärlor, där den om Grand Hotel lästes ihop med Plejaderna tidigare under året. Så ja, jag blev nyfiken på vad som hände med frumtimren från den första boken, och här fortsätter deras berättelse på en ny arbetsplats.

Bildkälla The StoryGraph

Joseph Sachs har bestämt sig för att bygga ett storslaget varuhus. Trots att ett stort krig hotar beslutar han sig för att satsa och sätter igång planerna på att uppföra Nordiska Kompaniet i ett nytt grandiost varuhus.
Märta trivs förträffligt på Damhandskar i varuhuset, men när kriget rycker närmare beger sig hennes tyske fästman hem för att försvara sitt land. Märtas oro blir stor, både för honom men också för sig själv. Hur ska hon klara sig under kriget? Som tur är har hon vännerna från sin tid på Grand Hotel.
Samtidigt knyts nya vänskapsband på Kompaniet och fler ansluter till den lilla gruppen med sammansvetsade väninnor. Under 15 år får vi följa dem i upp- och nedgång, när de söker sig mot nya utmaningar och hittar nya drömmar att sträva efter.

Jag var alltså nyfiken på hur de gått med de kvinnor jag lärde känna i den förra boken. I viss mån fick jag det, men de som arbeted ekvar på Grand Hotel föll i en hel del glömska och nämnes väldigt lite. Fokus låg på de som arbetade på Nordiska kompaniet, främst Märta som hänger med från förra boken. Här får hon chans att utveckla sig och det är hennes berättelse som tar störst plats.
Annars är det ganska många nya väninnor, och det skapas en helt ny, yngre grupp med väninnor när den yngsta sytern Ekman anländer från Rättvik. 
Den här boken är inte lika bra som den första, och jag stöter på ett rejält textfel redan i bokens första sidor som störde mig enormt. Det handlar fortfarande om kvinnor och kvinnors kamp, men ändå går vi inte in i de framgångar som nåddes under den tid då boken utspelar sig, med införandet av kvinnlig rösträtt och nya lagar som gav kvinnor en helt ny typ av rättigheter. Det hade varit spännande att gå in lite mer där, än att bara säga att nu får vi kvinnor också rösta, och sedan ska det vara bra med det.
Det är mycket fakta som rabblas upp. Det märks att det förekommit mycket research inför den här boken, och att författaren gärna vill ha med så mycket som möjligt. Det blir dock ganska stolpigt när dessa fakta presenteras i dialoger bland personer som gissningsvis känner till detta då aktuella ämne. Då behöver man inte lägga in så många detaljer i konversationen, kan jag tycka. Jag hade önskat att det hade presenterats utanför dialogen på något sätt så att det kunde få kännas som verkliga personer som samtalar med varandra och inte Siri och Alexa.
Som tidsfördriv och en snabb överblicka av Stockholm i början av förra seklet, och en historisk bild av NK, så duger den här boken utmärkt. Det är lite feelgood och mest mysig läsning, men direkt lysande blir det inte. Saknar lite av charmen (och en del karaktärer) från den första boken.

"Väninnorna på Nordiska Kompaniet" fick 2,5/5 i betyg av mig. 

PS. Blir det en tredje bok om Stockholms pärlor så gissar jag att vi får följa med Victoria Ekman till Märtha-skolan. 

"Stulen musik" av Anders Rydell

2025 års sista månadsbok blev en historisk faktabok. "Stulen musik", med undertiteln "Nazisternas plundringar och musik som motstånd", är den sista boken i Anders Rydells "Plundrarna"-trilogi. Jag har även läst de andra två böckerna om plundrad konst och plundrade böcker och jag rekommenderar alla tre. Man behöver inte läsa dem i utgivningsordning, men det underlättar kanske en aning, eftersom vissa namn återkommer, och det kan bli lättare att få en överblicksbild av hela eländet.

Bildkälla The StoryGraph

Med målet att utrota det judiska inflytandet på den europeiska musiken arbetade Sonderstab Musik systematiskt med att plundra judiska musikers skatter. Instrument, manuskript, noter och böcker spreds och förstördes.
I "Stulen musik" får vi följa flera judiska musiker i mellankrigstiden, där många av dem steg mot framgångar. Men när nazisterna tog makten började förföljelserna. Många flydde, men de som blev kvar fick kämpa för att behållamusiken levande. Och sig själva.

Kan man läsa de här böckerna utan att bli illa berörd så har man ett hjärta av sten. Själv grät jag redan i förordet, men så är jag ju sagolikt blödig också. Det är beklämmande att veta att inte bara männsikoliv släcktes, utan också att vackra instrument, musikskatter, för alltid gått förlorade. I slutordet frågar sig författaren vad musiken hade kunnat vara i Europa om inte så många musiker tystats. Och hur kunde den musikscenen ha fått påverka även den musikscen som finns idag. Det är frågor som är omöjliga att svara på, och beklämmande att fundera över.
Vi får följa flera personer i den här boken, både plundrare och de som plundrade. Vi får veta vad de gjorde, hur de vittnade, och vad som hände med dem under och efter kriget. Ibland är det hjärtskärande läsning, ibland blev jag så förbannad så jag kokade. Inser också att jag begått ett stort misstag. Jaghar nämligen i viss mån försvarat Wagner och sagt att hans musik kapades av nazisterna. Han var inte nazizr, så mycket är sant, av den enkla anledningen att han dog innan nazist-partiet grundades. Annars hade han varit en fullblodsmedlem, då han skrev många texter som pekade ut judarna som roten till allt han ansåg vara ont. Antisemit ut i fingerspetsarna, alltså. Jag ber uppriktigt om ursäkt för att jag misstagit mig om Wagners roll för nazisiterna, för den var stor. Inte bara musikaliskt, utan också ideologiskt. Man lär så länge man lever.
Det sorgliga under läsningen är att jag nu ser samma mönster som då återigen upprepa sig. Någon annan ska bestämma vad som är fint, vad som är värt att spara till omvärlden. Någon annan ska sätta sitt namn på verksamheter, och sin prägel på offentligheten. Ja, jag tänker så klart på Trump och hans hyss. Ta makten över Kennedy Center och döpa det till Trump Kennedy Center. Riva delar av Vita Huset för att smälla upp en (antagligen) vräkig balsal. Triumfbågen han planerar. Känns väldigt likt en snubbe på 1930-talet som hade snedbena och en fånig mustasch.
Bara för det, att boken helt plötsligt fick en annan relevans - hela trilogin faktiskt - rekommenderar jag de här böckerna extra mycket nu. 

"Stulen musik" fick 4/5 i betyg av mig, och är helt klart en av de bästa böckerna jag läst under 2025. Även trilogin i sin helhet får betyget 4/5.