Sett på TV: Stranger things, säsong 5

Alltid spoilervarning på TV-inlägg.

Det var i varje fall inte vi som bigrog till att det var svårt att komma in på Netflix när det sista avsnittet av "Stranger things" någonsin släpptes i nyår. För vi väntade flera dagar in på det nya året med att titta på de fyra sista avsnitten. Men nu är den tittad på  - hela serien.

Bildkälla 4k Wallpapers

Hösten 1987. Efter att världen sprack i vad som akllas för en jordbävning, går världen vidare i Hawkins. Fast staden är under en militär karantän och Eleven jagas av Dr. Kay, som vill utföra experiment på henne, eller något värre.
Max ligger fortfarande i koma och Lucas försöker väcka henne med hennes sång. Eleven tränar inför att möta Vecna igen, med hjälp av Hopper och Joyce. Dustin sörjer sin vän Eddie, och Jonathan och Steve konkurerar om Nancy. Robin har ett hemligt förhållande med Vicki och leder ett radioprogram, som är en täckmantel för deras motståndsrörelse där de infiltrerar Upside down för att försöka lokalisera Vecna.
Samtidigt börjar flera barn i staden se en man som de kallar Mr. Whatsit. Bland dem Mikes och Nancys lillasyster Holly. När hon en sen kväll blir bortförd, inser gänget att Vecna börjar förbereda sig för en ny attack - och de är fast beslutna att det ska bli den sista.
Samtidigt närmar sig årsdagen för Wills bortförande, och Lucas gissar att det är då Vecna planerar att slå till. Will funderar på sin roll i kampen, och med hjälp av Robin förlöses något inom honom.

Jaha. Det var ju lite av ett antiklimax. Efter att ha byggt upp för en stor fight i sju avsnitt så blev det väldigt lite ull för allt det skrikandet. Lättbesegrad någon? Och i sista avsnittets epilog hände något konstigt. Alla fick liksom jättelyckliga slut. Och vad hände med militären som helt plötsligt är som bortblåst? Konsekvenser för alla mord som begicks? Inte ens känslomässiga? Okej då, antar jag. 
Jag som satt beredd med näsdukar fällde inte minsta lilla tår.
Den här sista säsongen kändes det som att bollen skickades till Will väldigt mycket, och jag hade ingenting emot det. Från att ha varit en ganska undanskymd karaktär fick han här ta rejält med plats, och kunde till och med bidra lika mycket som Eleven i vissa händelser. Eftersom jag tillhör de där få som faktiskt gillat Will så var den utvecklingen hos honom välkommen. Knöt fint ihop hans roll från det allra första avsnittet till det allra sista.
Det var ändå en fin avslutning på serien, även om det samtidigt kändes lite snopet. Som att något fattades. Men i det stora hela är jag ganska nöjd. 

Hej då för den här gången, Hawkins. Känns som en serie som är väl värd en sträcktittningsomgång om ett tag. Kanske. Vi får se.