Spoilervarning på TV-inlägg.
Den andra säsongen av "The Sandman" blir också den sista, vilket var bestämt redan innan tvåan började filmas. Serien förföljdes också av en del otur, då Neil Gaiman, som en gång skapade "The Sandman" som seriebok, drog sig ur produktionen efter anklagalser om sexuella trakasserier. Jag vet att det skapade förseningar, men jag vet inte hur mycket. Det känns ändå som att det gått en väldigt lång tid sedan vi senast mötte Morpheus och hans drömvärld, men nu var det alltså dags igen.
 |
| Bildkälla Coming soon |
När de oändliga kallas till ett möte leder det till oväntade händelser, för alla utom Ödet. Morpheus ger sig av till Helvetet för att befria en själ, och möter en uppgiven Lucifer som vill gå i pension. Nyckeln till Helvetet hamnar hos Morpehus, som behöver hitta en ny herre över regionen.
När Morpehus och Delirium ger sig ut för att söka efter sin försvunne bror Destruction, skapas svallvågor som hotar att förgöra hela Drömvärlden - och dess herre.
Den här säsongen var inte riktigt lika bra som den första. Den kändes stundtals ganska seg, och väldigt grubblig emellanåt. När den dessutom knyts ihop med händelser från den förra säsongen, så är det mer än lovligt synd att det var så länge sedan jag såg den, för vissa saker hade jag helt glömt bort. Tycker kanske också att Tom Sturridge gick omkring och såg lite väl plutligt sur ut mest hela tiden. En riktig lättnad att se honom le till slut, även om det bara en kortis.
Serien slutar bra, och på ett väldigt slutgiltigt sätt. Sista avsnittet är ett specialavsnitt som handlar om Döden - som har en ledig dag som hon spenderar med en journalist.
Jag kommer inte sakna "The Sandman", men jag är glad att jag har sett den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .