Hösten är verkligen här nu. I morse fick jag skrapa is från barnens och min cykelsadel innan vi kunde ge oss av på en kylig cykeltur till skolan. Kändes lite småmysigt att cykla med frusen andedräkt. Kanske håller jag på att bli knäpp, annars brukar jag sky kylan som pesten. Gillar när det är lagom.
Men jag gillar verkligen hösten, det har jag alltid gjort. Alla vackra höstlöv, den klara, krispiga luften. Himlen känns klarare och blåare på något sätt. Och några minusgrader på morgonen blir gärna några plusgrader och sol senare på dagen.
Och regn kan låta så mysigt! En kopp te, en bok och en filt blir en utmärkt hobby.
Grenarna på äppelträden hänger tunga av mogen frukt. Äppelkaka, mos och paj i långa banor. Och goda långkokta grytor på spisen som sprider sin härliga doft.
Jo - jag älskar hösten.
En annan hösttradition för mig är att lyssna på
Ratata. Särskilt då "
Sent i september", med favoriter som "
Ge inte upp", "
I dina ögon", "
Bara du" och så klart titelspåret. Lite sorglig men ack så vacker.
Det är sista dagen i september idag. Varsågoda.
Om dom frågar mig, vad vill du?Då svarar jag att om du menar just nuNu vill jag bort där ingenting kan nå migFinna mig en plats där jag får vara ifredLåta tiden gå som vågor mot en strandNu vill jag dit där strömmarna kan mötas i en harmoniInget att förklara och inget att förståFör jag orkar inte se dom, dom som alltid måste offrasOch dom som tvingas ner på knä som aldrig ges en chansNu vill jag bort där ingenting kan nå migFinna mig en plats där jag får vara ifredNu vill jag dit där strömmarna kan mötas i en harmoniSent i september - Ratata