Har haft en underbar yogahelg i Stockholm, tillsammans med min klass. Näst sista gången.
Det känns så klart väldigt spännande att jag om bara 2 veckor är färdig lärare i Livsyoga, men samtidigt känns det sorgligt att resan snart är slut. Jag kommer sakna min klass otroligt mycket. "Parting is such sweet sorrow" som Shakespeare skrev i Romeo and Juliet.
Vi hade denna helg besök av Guru Dharam S. Khalsa. Guru är ett namn, inte en titel. Ordet guru betyder lärare och det är han, men han betonade noga att det inte finns några gurus, det har det inte funnits på många hundra år. Kallar man sig guru inom yogan så är man absolut inte det. Så nu vet vi det. Fast han hade turban i varje fall.
En sak han sade har verkligen etsat sig fast i mig, gett mig något rejält att tänka på. Vi samtalade om inkarnation, karma och hur man förhåller sig till sin omgivning. Det är lätt att hamna i konflikt, det vet vi ju alla. Om detta sade han: The other person is you. (Han sade det på engelska för att han är britt.)
Man är två om en konflikt (eller ett möte), och den andra personen är jag. Vad speglar jag? Om jag ser på mig själv utifrån, kan jag då förstå den andra personens inställning till mig? Vad kan jag göra för att det ska bli ett bra möte?
Om jag hamnar i en konflikt och väljer att ta ett steg bakåt, ta ett djupt andetag och lugna mig, försöka se ur den andre personens ögon, finns då inte en stor möjlighet att konflikten kan dämpas? Jag önskar verkligen att jag kunde börja leva så. Jag tror det kan bli svårt, men jag vill försöka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .