Plejaderna om "De fantastiska fruntimren på Grand Hotel" av Ruth Kvarnström-Jones

Det var inte på kanelbullens dag vi träffades, men det var kanelbullar vi smaskade i oss när vi senast sågs i bokcirkeln Plejaderna. Och skumtomtar. Och annat smått och gott, inklusive uppdateringar om varandras liv och den bästa nyheten av alla - vår pausade medlem kommer tillbaka till nästa träff! Jippi!

Bildkälla The StoryGraph

I 1900-talets början är Grand Hotel i ekonomisk knipa. Med sin formidabla läge mitt emot Stockholms slott är hotellet en juvel i turistnäringen. Styrelsen gör allt för att rädda hotellet, och bestämmer sig för att kalla in Wilhelmina Skogh som ny hotelldirektör. Fru Skogh äger redan en radda framgångsrika hotell längs med Sveriges järnvägar, och hon ser hotellets stora potential. Hon ställer höga krav, och hon blir en respekterad, men också fruktad, chef.
Från ett av Wilhelmina Skoghs hotell anländer den unga Ottilia. Som ny chef för Grand Hotells rumsbetjäning stöter hon snabbt på problem, men med hjälp från ett gäng driftiga kvinnor vänder hon snart skutan åt rätt håll.

Det här gillade Plejaderna. Merparten av oss i varje fall. Vi gillade att se kvinnan i centrum, och de klart feministiska tonerna. Skickligt placerad i den tid de levde i, där en gift kvinna blev omyndig och det var mannen som bestämde, något som kommer drabba ett av våra fruntimmer mer än de andra. De kämpar ofta i motvind, men vägrar ge upp.
Även om vi så klart tycker om de olika karaktärerna, så kan vi tycka att det var lite osannolikt att det skulle så väldans bra för alla, och att löste sig i slutet hur hopplöst det än kunde verka. Det blev gatflickan Kajsa, som ensam fick bära på allt elände. 
Boken var väldigt lätt att ta sig in i och läsa, med många korta kapitel och ett rikt och intressant persongalleri. Det händer mycket under de år boken utspelar sig, och ibland kunde det kännas lite rabbligt, som att fakta staplades på varandra utan värst mycket förankring i grundberättelsen om de fenomenala fruntimren. Jag drabbades av en känsla av att det mest var Wilhelmina Skoghs memoarer, fast omskrivet för att bli mer dramatiskt och få in mer skildringar av en politiskt omvälvande tid i svensk historia, med unionsupplösningen och den begynnande kvinnokampsrörelsen.

Betygen blev höga den här gången. Mest fyror men också en 3,5 och så mitt betyg som var det lägsta, 3/5. Jag tyckte inte det var dåligt, men jag hängde upp mig på en del saker som drog ner betyget. Ändå har jag köpt nästa bok i serien, bara för att få veta hur det går för alla. 
Plejadernas medelbetyg blev 3,75/5.