Det där med att läsa böcker som baseras på karaktärer från den grekiska mytologin (eller annan mytologi) är något jag återkommer till då och då. Och sedan läser jag mig trött på genren och behöver pausa, men det är en annan femma. Just precis nu känner jag mig lite mytologitrött, men så kan det bli om man läser en bok som speglar hela mytologin, sett ut en karaktärs synvinkel - gudinnan Hera.
När Hera hjälper sin bror Zeus att störta titanerna gör hon det med förhoppningen om att de ska regera tillsammans och skapa något bättre än vad titanerna gjorde. När Zeus så går bakom hennes rygg och tar makten börjar hon misstänka att han är lika maktlysten och grym som deras far var.
Hon blir drottning över gudarna, men känner ändå att hon var ämnad för något annat och bättre.
Boken börjar med segern över titanerna och följer sedan Hera ända till slutet för Olympens gudar. Genom hennes ögon får vi se hur gudarna tar makten, skapar människorna för sitt nöjes skull och hur hon, ofta med ilska och avund, försöker hålla alla Zeus oäkta barn borta från Olympens troner. Det blir mycket grubblerier då, och det mesta berättas i Heras tankar och beskrivningar av det hon gör, inte så mycket i dialoger. Och här känner jag att det ibland kan bli lite långsamt och repetitivt. Slutet på boken känns också det onödigt utdraget och grubbligt.
I övrigt glossar vi över hela grekiska mytologin. Det är gudar, hjältar, myter och legender. Och så alla dessa kvinnliga gestalter som far illa. Gudinnor och dödliga som våldtas av gudarna, lite i förbigående så där, men ändå. Lojaliteter, barn som föds, kuppförsök. Även om allt berättas av Hera känns det som att det blir båda för många karaktärer och för många bihandlingar. Kanske hade jag tyckt att boken var bättre om den hade koncentrerat sig på några punkter, och inte fladdrat ut överallt så mycket.
Jag hade svårt att komma in i boken, och tyckte ofta att tempot kändes långsamt. Det betyder inte att jag tyckte det var dåligt, för det är ändå intressant, och intressantast av allt är att ge Hera en egen röst. Här är hon inte bara en svartsjuk hustru och en elak styvmor, utan hennes handlingar sker med motiv - inte bara därför att. Mest därför att - Zeus ständigt är otrogen och skaffar barn överallt. Han håller alltså inte så hårt på äktenskapslöftena till Hera, som är äktenskapets gudinna. Och ja - Zeus och Hera är gifta och syskon. Allt i den grekiska mytologin känns inte så fräscht.
"Hera" fick betyget 3,5/5 av mig.
