Sett på TV: Bron, säsong 3

Spoilervarning på TV-inlägg.

Sade jag inte det kanske, att jag snart var klar med säsong tre? Och nu är jag inne på den fjärde och sista säsongen, så det hinner bli mer "Bron" i december. 
Kim Bodnia hoppade av serien inför den tredje säsongen, så Martin Rohde fick skrivas ut ur serien och istället får Saga Norén (länskrim Malmö) en ny dansk kollega.
Säsong tre tar vid ungefär ett år efter händelserna i säsong två.

Bildkälla Aftonbladet

Efter att Saga angivit honom har Martin dömts för mordet på Jens. När en känd dansk genusdebattör hittas mördad under spektakulära former i Malmö, behöver Saga en ny kollega från danska polisen. Utredningen börjar med Hanne, som inte alls vill jobba med Saga utan begär förflyttning. In stiger i stället Henrik.
Hans och Lillisn har precis gift sig, när Hans först bort och skadas. I hans ställe kliver Linn Björkman in som chef. Hon uppskattar Sagas arbete, men förstår henne inte på samma sätt som Hans. När Sagas mamma dyker upp kompliceras situationen ytterligare.
Henrik och Saga arbetar vidare på sitt fall, som till en början verkar ha kopplingar till bloggaren Lise Friis Andersen. När fler dödsoffer dyker upp, arrangerade i konstnärliga tablåer, faller misstankarna åt andra håll, och polisen börjar ana att de även har att göra med en copycay-mördare.
Saga och Henrik kommer varandra nära, och när han inser vilken bra utredare hon är ber han henne titta närmare på ett olöst fall som ligger honom nära.

Upplägget är samma som förut, en del som händer som inte bringas klarhet i på lång tid. Så där så att man hinner fundera på varför vi tittar på det här sidospåret. Serien är full av sådana, och många av dem har olösta frågor när tråden klipps, som är mer eller mindre frustrerande. I den här säsongen är det en som är hyfsat frustrerande, där jag hört ryktas om en bortklippt scen som skulle förklara en del. I brist på den får jag väl vara frustrerad, i den mån jag nu är det.
Martin skrevs ut på ett väldigt organiskt sätt, och jag saknade inte honom så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Jag tyckte också mycket bra om Henrik som Sagas nye danske kollega, och kemin mellan dem lämnar ingenting att önska. Jag listade också ut Henriks hemlighet, vilket jag är mycket nöjd över.
Tyvärr hade jag blivit spoilad över vem som var gärningsman i den här säsongen, men jag tycker ändå att säsong tre är den bästa hittills. Den är mörk och ger Saga många utmaningar, både professionellt och i privatlivet. Säsongsavslutningen är minst sagt nervkittlande.

Jag tittar som sagt var på den sista säsongen just nu, och serien finns att streama på SVT Play.

Det tog slut

Årets sista inlägg med tomma förpackningar. Det mesta har redan fyllts på, eller kommer fyllas på nästa gång jag shoppar loss.

Burt's bees. Watermelon. Moisturizing lip balm.
Det är inte lätt att hitta Burt's bees i vattenmelonvarianten, så när jag gör det norpar jag gärna åt mig en. Jag har en till som väntar på sin tur, men just nu sticker jag emellan med en annan. Vattenmelon är annars ganska så härlig. Inte för sötsliskig, och med en ganska fräsch doft.
Betyg 5/5

Nuud. Natural deodorant.
Nuud har ändrat sin formula, och jag tycker inte det var till det bättre. På ett sätt känns den snällare mot huden, men samtidigt är den rejält rinnig numera och känns ganska oljig. Gör den svarae att dosera när den ska klämmas ut ur tuben i en liten klick - som blir en pöl. En annan sorts applikation hade behövts. Annars är den nästan lika effektiv som förut. Tycker att jag kan behöva applicera något oftare än förut. Funderar på att leta efter en annan hudsnäll deo nästa gång det är dags för omköp, men jag hade en tub till i lådan att plocka fram när den här tog slut.
Betyg 4,5/5

ACO. Body lotion moist. Oparfymerad.
Favorit sedan lång tillbaka. Ersatt med en ny.
Betyg 5/5

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Damask rose + Strawberry
Två gosiga masker såhär i vintermörkret. Ros för att återfukta, jordgubb för att friska upp. Båda med egenskaper som ska jämna ut hudtonen. Jag gillade båda och kommer säkert köpa om dem någon gång. 
Betyg 4,4/5 på båda

Sett på TV: Bron, säsong 2

Spoilervarning på TV-inlägg.

Det är faktiskt så länge sedan jag tittade klart på säsong 2 av "Bron" att jag nästan är klar med säsong 3, samt delvis har glömt vad jag såg i säsong 2. 
Säsong två tog vid mer än ett år efter händelserna i säsong ett, och Saga Norén ska återigen samarbeta med sin danska kollega Martin Rohde.

Bildkälla SVT Play

När ett skepp går på grund mot Öresundsbron kallas Sara Norén från Malmöpolisen in. Skeppet är övergivet, men ombord hittas fem fastkedjade ungdomar. De visar sig vara smittade med lungpest, och snart dyker en film upp på nätet med en fyra personer i djurmasker som tar på sig dådet. När rapporter om förgiftningar börjar strömma in, faller misstankarna på att gärningsmännen är klimataktivister, och de varnar för att det här bara är början och något större kommer ske.
Samtidigt har Martin svårt att komma över sonen August död, och han har separerat från Mette. För att få hjälp med de nyfödda tvillingarna och de andra barnen har Mette anställt en barnflicka som Saga inte har mycket till övers för.
Saga har nyligen blivit sambo med Jacob, men hon tycker att det är svårt att vara en bra flickvän, och det känns konstigt att plötsligt dela sitt utrymme med någon annan.
Martin funderar mycket på Sagas bakgrund, och begär ut gamla handlingar från hennes lillasysters självmord.

Jag är glad att jag fortsatte titta, även om jag var lite tveksam efter den första säsongen. Den här andra var bättre, även om jag fortfarande inte riktigt tror på att Saga som skulle fungera som polis på det sätt som visas här, i verkligheten.
Det är många sidohandlingar även den här säsongen, och ofta är de bakgrund till någon eller något som är relevant för det huvudsakliga fallet. Även om mönstret känns igen, och det i och med det går att pussla ihop i förväg varför det berättas som det gör, så blev jag ändå till viss del mycket överraskad av vissa saker i slutet. 
Snart klar med säsong tre, som sagt, si vi återser Saga Norén snart igen.

FredagsFilmen revisited: Frankenstein

Det var inte superlängesedan jag skrev om filmen "Frankenstein" som jag ivrigt väntade på att den skulle komma. I september var den FredagsFilmsämne senast, och när den väl dök upp på Netflix var jag hyfsat snabb på att göra den till filmkvällsfilm.

Bildkälla Fangoria

Det danska skeppet Horisont kämpar desperat för att befria sig från isarna på Nordpolen. Oväntat träffar de en svårt skadad man på isen, som är jagad av en obeskrivlig varelse. Först när varelsen oskadliggjorts kan den skadade mannen berätta sin historia. 
Victor Frankenstein visade tidigt stor talang för medicin, och han forskar i metoder för att förlänga liv - eller till och med återskapa det. Med hjälp av en rik finansiär kan han gå helt upp i sin forskning, men han blir distraherad av finansiärens brorsdotter Elizabeth, tillika hans brors fästmö.
Hon verkar lika fascinerad av Victor som han är av henne, men när hon upptäcker varelsen han skapat, och ser hur han behandlas, så skiftas något mellan dem. Snart är fiendeskap det enda som återstår.

Det förekommer så klart en hel del gore i den här filmen, vad annat att vänta sig om en film som handlar om en man som bygger en varelse av diverse delar från lik. Men faktiskt var den inte alls så äcklig som jag hade förväntat mig, och den gore som förekom var där av en anledning, och inte bara därför att.
Filmen är också en bra adaption av Mary Shelleys roman, även om vissa delar tagits bort, och vissa andra har tillkommit. Filmen är ändå trogen ursprungsmaterialet då sympatierna i slutändan ligger hos varelsen.
För mig som älskar snygga filmer var filmen en fröjd att se, inte minst Mia Goth och hennes fantastiska klänningar. Jag förutspår Oscarsnomineringar i mask och kostym för den här filmen, och kanske också foto. 
"Frankenstein" blev min favoritfilm i november, så att jag gillade den är ingen hemlighet.
Den finns attstreama på Netflix.

Böckerna jag läste ut i november

Det var otroligt mycket på gnällen att jag hann med att läsa de fyra böckerna som är med i den här lilla högen. Läslusten har återigen varit bristande, och ofta hade jag inte lust eller ork att läsa mer än de sidor jag redan bestämt mig för i månadsboken. Det har även hänt mycket i mitt privatliv som gjort att min fokus har legat på andra saker än böcker, och så måste det få vara.

"Bury our bones in the midnight soil" av V.E. Schwab var en av årets mest efterlängtade böcker. Toxiska lesbiska vampyrer, med moraliskt grå berättare. Utspelar sig under drygt 500 år och har tre huvudsakliga berättare som vi får veta mycket om. Vissa saker var lätta att lista ut, men jag blev ändå överraskad av en twist i bokens slut. Sådant uppskattas, men boken hade gärna fått vara lite mindre tjatig om vissa saker. Mitt betyg blev 3,5/5.

"Onda flickor" av Alex Marwood blev senaste utlästa boken för läsecirkeln Plejaderna. En ganska bedrövlig bok, om två kvinnor som som barn dömdes för ett mord på en liten flicka. I vuxen ålder möts de igen när flera mord begås. Borde ha varit en snabbläst bok, men var alldeles för tråkig för att bli det. En hel del luckor både i handling och logik, drog ner betyget ytterligare. Plejadernas medelbetyg och mitt betyg blev samma lika, 1,75/5.

"Dracula" av Bram Stoker behöver kanske ingen närmare presentation. Vampyren Dracula vill till England, men blir bekämpad av ett gäng heroiska personer. En brevroman som jag läst flera gånger förut i olika utgåvor, och aldrig riktigt tyckt om. Det funkade dock hyfsat att ha den som månadsbok, för plötsligt höjde jag betyget till 3/5.

"Gerald's game" av Stephen King blev novembers favoritbok. Jag hann läsa ut den i november med några timmar till godo. Handlingen är ganska enkel. Äkta paret Jessie och Gerald försöker krydda sexlivet med lite bondage med handklovar, den här gången i det ensligt belägna sommarhuset. Problem uppstår när Gerald plötsligt dör, och Jessie behöver komma på ett sätt att ta sig loss. Betyget blev 4/5