En liten paus

Känner mig synnerligen oinspirerad (och lite tjurig) just nu, så bloggen tar paus en stund. Kan bli en dag. Kan bli en vecka. Kan bli permanent. Vi får se.
Tills vi ses igen - ta hand om dig.

Årets första tomma inlägg

Nu har det tagit slut igen. Sju gånger till och med. En del av det känns igen sedan förut, en del annat är nytt.

It's skin. Honey firm & glow mask sheet + Pomegranate clean & vitality mask sheet.
Två favoriter arkmask. Kanske allra mest Honey för den doftar så gott att jag vill ha den som parfym. Den har jag också köpt om, och känner jag mig själv rätt så kommer granatäpple också hitta hem till mig fler gånger.De gör vad de aäger, men framför allt - ger en mysig stund och återfuktar. Precis vad jag vill ha.
Betyg 5/5 på båda 

Seche vite. Dry fast top coat.
Det enda överlack jag använder, för varför byta ut ett vinnande koncept. Slog ihop två halvtomma flaskor, och den här blev över. Kommer sorteras som miljöfarligt avfall på grund av risken med lackrester.
Betyg 5/5

Burt's bees. Beeswax lip balm with vitamin E & peppermint.
Favoriten bland favoriterna, för pepparmint är min bästa av Burt's bees, och jag har testat många vid det här laget. Finns alltid vid min säng, så även nu.

Smuuti skin. Watermelon sun cream SPF 50+ UVB/UVA PA ++++
Nu när Holika Holikas allra bästa spfkräm inte längre finns, så börjar jakten på en ny lika bra. Och kanske att den stannar här, för den här köpte jag om när den tog slut. Ingen vit hinna, inet klibb. Försvinner in i huden fint, och som extra plus innehåller den hyaluronsyra som jag bara älskar. Känns mer som en andra dos fuktkräm, med andra ord. HUr den är att sminka på får ni fråga någon annan, för jag har inte använt foundation på flera långa år.
Betyg 5/5

Not guilty. Shampoo bar. Tea trea & aloe vera + Argan & almond oil.
Det börjar bli ekonomiskt oförsvarbart att använda Lush schampobars, även om Honey I washed my hair fortfarande är favoriten. Om Lush fanns i stan skulle jag fortsätta köpa, men när prist höjts till 150 kronor för en kaka, och sedan till kommer frakt, så är det inte värt det längre. Börjar alltså leta efter nytt favoritschampo.
Not guilty shampoo bar trilla de jag på när jag besökte Normal, så det är ju inte säkert att jag någonsin mer ser dem i butik, då Normal är ganska ombytliga i sitt sortiment. De kostade ingen stor slant, så jag kostade på mig en av varje av tre olika varianter, och jag har alltså tvättat upp två nu. Jag använde dem parallellt, så det är inte att de var galet odryga. Inte jättedryga heller, förstås, men de räckte helt okej - särskilt för sin prisbild (tror det var runt 30 kronor styck). Jag gillade dem båda två för att de tvättade håret rent och doftade gott. Någon värst större skillnad märkte jag inte på dem. Lite svårlöddrade, men de duger fint. Skulle absolut köpa om ifall jag ser dem.
Betyg 4/5
Betyg 5/5

FredagsFilmen revisited: People we meet on vacation

När jag skrev om kommande adaptioner av bok till film, så fanns "Smmarmöten" av Emily Henry med, eller "People we meet on vacation" som jag föredrar att kalla den. Förra helgen hade den premiär på Netflix, och jag och älskade maken var snabba med att göra den till filmmys-film. Vad kan gå fel med en romantisk komedi och popcorn? Ingenting, är svaret.

Bildkälla Direct TV

Poppy och Alex träffas första gången när de samåker från college i Boston till sin hemstad i Ohio, där de ska spendera sommaren. Fast de inte verkar ha något gemensamt blir de ändå vänner, och när de hamnar på olika platser i landet bestämmer de sig för att varje sommar åka på semester tillsammans. Under dessa semestertiden djupnar vänskapen mellan dem, och ibland blir gränsen suddig, utan att någon för den skull går över den.
Men för två år sedan hände något mellan dem, och vänskapen gick i kras. Tills Poppy blir bjuden på Alex lillebrors bröllop i Barcelona, och hon ser en chans att återknyta vänskapsbanden med Alex.

Det här är inte den bästa boken av Emily Henry som jag har läst, men den funkar fint som film. Kan bero på att boken var starkt inspirerad av Nora Ephrons romantiska komedier, kanske allra mest "När Harry mötte Sally" (vila i frid Rob Reiner), vilket mörks tydligt när man läser boken och ännu tydligare mär man ser filmen.
Jag gillade den här filmen. Det var en hel del som ändrats, men kärnan i den fanns där. Emily Bader och Tom Blyth är lysande i sina roller och kemin mellan dem känns äkta. Många skratt blev det, så jag skulle säga att det här är en väldigt lyckad romantisk komedi.

2026

Åren blir sällan vad man tänkt sig. Jag hade stora förhoppningar inför 2025, men det blev ändå ett av de jobbigare åren. Sjukdom, död, omvärldsoro - det har helt enkelt inte varit roligt. Självklart hoppas jag på ett bättre 2026, men med tanke på vad Trump redan hittat på så känns det lite si och så med den saken.
Det är ju dock inget jag kan påverka (men jag kan tycka) så jag tittar mer på vad jag kan påverka. Vad som händer, och som jag vill ska hända, i mitt liv.

Vi börjar med att titta på hälsan, för den är en ständig källa till bekymmer. Eller något. Förra sommaren blev jag diagnosticerad med astma, och det förklarar en hel del. Att jag har haft kolossalt dåligt flås, till exempel. Och här trodde jag att jag behövde mer konditionsträning för att träna upp flåset, och så visar det sig att en stor del av att det inte är kul med konditionsträning för att jag aldrig ser resultat stavas a-s-t-m-a. Hur länge har jag dragits med det här då? Ingen vet, men om jag får gissa så flera år. kanske till och med så många som 10. Tur att det var först nu det blev jobbigt på riktigt. Eller otur.
Men nu när jag har den här diagnosen och fått medicin mot astman, så känner jag jädrar i min lilla låda! Dags att ta ännu ett spadtag mot en bättre hälsa. Jag kommer inte tvinga mig de där dagarna det känns fruktansvärt, men lite motigt kan det få vara. Jag planerar att yoga minst 5 dagar i veckan, motionscykla något liknande, försöka ta mig ut på en liten promenix dagligen. Här har jag slutat räkna steg - det är den friska luften som ska få spela roll. Mer frukt och grönt, för den här människan behöver fibrer. 
Och om det dyker upp fler hälsoproblem ska jag ta iti med dem på en gång, och inte tro att det går över om jag väntar ett halvår. Eller ett år. *visslar oskyldigt*

Själslig hälsa är viktig den med, så jag fortsätter ta hand om mig själv på sätt jag märkt varit bra för mig. Att vakna (någorlunda) tidigt. Meditera. Ha ett schema på vardagar och inget alls på helgerna. Ha dagar vikta åt att vila och återhämta. 
Jag vill gå på dater med älskade maken. Jag vill gå på bio, för det har jag inte gjort på snart fem år. Jag vill tycka det är kul med smink igen. Jag vill återupptäcka gamla hobbies och kanske hitta någon ny. Jag vill göra saker med mina barn.
Jag vill planera om trädgården, nu när den blivit helt uppgrävd efter installation av nya rör (hej då plommonträdet och alla ovälkomna besök av pallare du förde med dig). Jag vill odla.

Mest av allt vill jag må bra. Hoppas jag får det.

Sett på TV: Stranger things, säsong 5

Alltid spoilervarning på TV-inlägg.

Det var i varje fall inte vi som bigrog till att det var svårt att komma in på Netflix när det sista avsnittet av "Stranger things" någonsin släpptes i nyår. För vi väntade flera dagar in på det nya året med att titta på de fyra sista avsnitten. Men nu är den tittad på  - hela serien.

Bildkälla 4k Wallpapers

Hösten 1987. Efter att världen sprack i vad som akllas för en jordbävning, går världen vidare i Hawkins. Fast staden är under en militär karantän och Eleven jagas av Dr. Kay, som vill utföra experiment på henne, eller något värre.
Max ligger fortfarande i koma och Lucas försöker väcka henne med hennes sång. Eleven tränar inför att möta Vecna igen, med hjälp av Hopper och Joyce. Dustin sörjer sin vän Eddie, och Jonathan och Steve konkurerar om Nancy. Robin har ett hemligt förhållande med Vicki och leder ett radioprogram, som är en täckmantel för deras motståndsrörelse där de infiltrerar Upside down för att försöka lokalisera Vecna.
Samtidigt börjar flera barn i staden se en man som de kallar Mr. Whatsit. Bland dem Mikes och Nancys lillasyster Holly. När hon en sen kväll blir bortförd, inser gänget att Vecna börjar förbereda sig för en ny attack - och de är fast beslutna att det ska bli den sista.
Samtidigt närmar sig årsdagen för Wills bortförande, och Lucas gissar att det är då Vecna planerar att slå till. Will funderar på sin roll i kampen, och med hjälp av Robin förlöses något inom honom.

Jaha. Det var ju lite av ett antiklimax. Efter att ha byggt upp för en stor fight i sju avsnitt så blev det väldigt lite ull för allt det skrikandet. Lättbesegrad någon? Och i sista avsnittets epilog hände något konstigt. Alla fick liksom jättelyckliga slut. Och vad hände med militären som helt plötsligt är som bortblåst? Konsekvenser för alla mord som begicks? Inte ens känslomässiga? Okej då, antar jag. 
Jag som satt beredd med näsdukar fällde inte minsta lilla tår.
Den här sista säsongen kändes det som att bollen skickades till Will väldigt mycket, och jag hade ingenting emot det. Från att ha varit en ganska undanskymd karaktär fick han här ta rejält med plats, och kunde till och med bidra lika mycket som Eleven i vissa händelser. Eftersom jag tillhör de där få som faktiskt gillat Will så var den utvecklingen hos honom välkommen. Knöt fint ihop hans roll från det allra första avsnittet till det allra sista.
Det var ändå en fin avslutning på serien, även om det samtidigt kändes lite snopet. Som att något fattades. Men i det stora hela är jag ganska nöjd. 

Hej då för den här gången, Hawkins. Känns som en serie som är väl värd en sträcktittningsomgång om ett tag. Kanske. Vi får se.