Dagens lunch

Här det bara jag som har större problem med att hitta på lunchmat än kvällsmat? Har jag inga rester i kylen (eller frysen) så är det som att hjärnan liksom bara stannar. Och efter ett tag blir man trött på pasta med köttbullar, nudlar, omelett. Det är då det är dags att göra en lunchmacka.

En lunchmacka kan se ut lite hur som helt, men gärna vara roligare än bara en ostskiva eller två. Idag hade jag hembakat bröd (bakar nästan allt bröd själv). På det smör och majonnäs, skivat ägg, picklad rödlök, salt och peppar. På den andra lufttorkad skinka (Parma, men inte) lite smörgåsgurka och balsamicocreme. Vid sidan en liten hög chips och så ett äpple till efterrätt. Är så pass mätt nu.

Men jag har även ätit grilled cheese med äpple, bagel med färskost och kallrökt lax, wraps med falafel, macka med baguetteröra från ICA (kyckling och curry), varma mackor med skinka, grillmacka med allt jag hittar i kylen, BLT och även lyxat till det med räkmacka någon gång. Ibland är det bara fantasin som sätter gränser. Och tillgången på råvaror. Man tager vad man haver, och så där.
Och nu ska jag fundera på vad det blir till lunch imorgon, om jag inte får rester från kvällsmaten.

Wishlist Wednesday: Snart är det jul

Dags att fundera på det där med julklappar, och här är lite vad jag önskar mig.

Bildkälla Pusselbutiken

Det är inte ovanligt att jag önskar mig ett pussel (eller fler) men i år har den här typen av förströelse dessutom utsetts till årets julklapp, så vad kan passa bättre? Och i "The world of..."serien bland pussel finns det ett King Arthur! Nämen va? Villhovet är stort.

Bildkälla Kicks

Den tog slut. Och alltså önskar jag mig en ny burk med Dr.Jart+ Cicapair sovmask. Dryg liten grej, som jag gillat väldigt mycket. Var nästan lite sorgligt när den tog slut. Men kanske en ny under granen?

Bildkälla Adlibris

Jag önskar mig så klart böcker också. Massor av böcker. Bland annat Magnus Västerbros senaste bok som utforskar kärlekens historia. "Kärlekens tid", således.

Bildkälla Tehuset Java

En annan sak man kan vara säker på är att jag uppskattar te. Jag uppskattar också att dricka det där teet i en snygg mugg upphälld från en snygg tekanna. Priset är ganska högt på den här tekannan/koppen med motiv från William Morris, men önska kan man alltid göra.

Bildkälla H&M

Älskade maken och jag har lite olika sovbehov, men vi envisas med att sova i samma sovrum. Som ett led i det kan jag ibland känna att det kanske inte vore så dumt med en sovmask för ögonen, men jag är alldeles för snål för att skaffa mig en. Jag misstänker nämligen att det kanske bara är kul en stund, och att risken att jag stör mig mer än vad den hjälper mig att finna ro, är hyfsat stor. Men som sagt - jag kan ju alltid önska mig.

Och så det vanliga. Fred på jorden, och så där. 

Sett på TV. Bron, säsong 1

Spoilervarning på TV-inlägg.

Det finns tillfällen där det känns som att jag är sist på bollen, och gällande svensk/danska deckarserien "Bron" är den känslan väldigt stor. Det är först nu jag ser den, nästan 15 år efter det första avsnittet visades.
"Bron" blev snabbt en succé och serien såldes till många andra länder som gjorde sina egna versioner. Tror jag håller mig till den svensk/danska versionen.

Bildkälla Filmtopp

En mördad kvinna hittas mitt på Öresundsbron, precis på gränsen mellan Sverige och Danmark. Så möts poliserna Saga Norén från Sverige och Martin Rhode från Danmark, när de måste samarbeta för att lösa fallet.

Det visar sig snart att det inte är en kropp som hittats, utan två - delad på mitten. Och snart ger sig gärningsmannen till känna, en sanningsterrorist som med sina handlingar vill peka på fem samhällsproblem. Snart fortsätter han med sitt verk, och dödsoffren ökar på båda sidor gränsen. Frågan är motivet, och varför kan han så mycket om polisens arbete?

Tokhyllad, kan vi väl lugnt säga att "Bron" blev. Och jovisst är det spännande, så där så att jag sträcktittade på de sista avsnitten för att få veta hur det skulle gå. Men samtidigt... Är det verkligen så lysande som det påstås? Jag känner mig kluven där. 
Det är så mycket som jag tycker känns helt osannolikt. Som till exempel att Saga verkligen skulle fungera som polis på det sättet hon beskrivs här. Hon ska helt klart vara autistisk, och jag säger ingenting om att autistiska personer inte skulle klara av att ha ett jobb, inte ens inom polisen. Men verkligen? Ute på egen hand, far kors och tvärs i sin Porsche över bron. Hon är en paragrafryttare och en utomordentlig utredare, men jag gissar att i verkligheten skulle en person med Sagas diagnos ha ett skrivbordsjobb, och inte vara ute i fält och intervjua vittnen.
Både Saga och Martin är också ganska glappkäftade om en utredning som borde vara förlagd med stor förundersökningssekretess. Så går det som det går också.
Genom hela serien förekommer också stickspår som visar sig leda ingenstans eller bara fizzlar ut i intet. Vad var grejen med Charlotte och Göran? Eller socialsekreteraren Stefan? Mer än så kallade red herrings. Tyvärr gjorde det berättargreppet att det var plättlätt att lista ut vem som var säsongens onding, när han väl dök upp. Varför skulle vi annars plötsligt ta det sidospåret.
Motivbilden kändes också en hel del svajig, och med tanke på hur fjuttigt det han egentligen var ute efter, i det stora hela, så krävdes det väldigt många offer för en så pass personlig hämnd.
Det var på vippen att jag valde att sluta här, men ändå. Serien har en viss charm, så jag fortsätter. Om inte annat så för att ta reda på vad det är alla tycker så mycket om. For science.

Saker som tagit slut

Sju tomma förpackningar har det blivit sedan sist. Det mesta är favoriter som fyllts på, men också saker jag säger hej då till av olika anledningar. 

It's skin. Bamboo moisture & fresh. + Olive nutition & firming. Mask sheet.
Två arkmasker har jag förbrukat sedan sist, och båda har varit bra och kommer helt säkert hitta hit igen. Men just nu är de slut, men jag har så klart andra som väntar på att användas. Kanske att jag tyckte snäppet bättre om Bamboo, om inte annat så för att jag verkligen tyckte om doften på den
Betyg på båda 4,5/5

Lush. Sleepy shower gel.
Det är nästan pinsamt hur länge jag har haft den här flaskan i duschen. Tror jag fick den på Mors dag förra året. Jaghar mest använt den om jag kvällsduschat, och det är inte det jag oftast gör. Sleepy har nämligen en ganska kraftig doft av lavendel (bland annat) och det är en doft som sitter i ett tag och som jag ofta sover gott till. Därav dess namn, gissar jag.
Betyg 3/5

Dr. Jart+. Cicapair Tiger grass sleepair intensive mask.
Jag önskar mig en ny i julklapp, för den här är inte billig men dryg och väldigt bra. Ungefär två gånger i månaden drog jag på ett lager av den här gelmasken och sov med den och vaknade med goshud dagen efter. Mjuk, återfuktad - en aning av Askunge-förvandling. Den är som sagt dryg, och en kikärtsstor klick har räckt till mitt anikte. Den kan kännas lite klibbig, men den känslan är helt borta dagen efter.
Betyg 5/5

The Ordinary. Glycolic acid 7%. Exfoliating toner.
Jag har använt den här som toner i ansiktet väldigt få gånger. Som behandling av hårbottnen innan hårtvätt desto oftare, och det är som sådan jag köpt mig den nya flaskan jag redan börjat använda. Det blir tre fyra gånger i månaden på ett ungefär, helt enkelt när jag tycker hårbottnen känns i behov en en extra kick.
Betyg 5/5

Atrix. Intensive protection cream. 
Den här månaden också. Älskar den.
Betyg 5/5

ACO. Body lotion moist. Unperfumed.
Ännu en historia som upprepar sig. Älskar den här också.
Betyg 5/5

FredagsFilmen: Den tredje mannen

Tema svartvitt fortsätter, nu med en av mina absoluta favoritfilmer som jag skrivit om många gånger förut, men som faktiskt aldrig blivit fredagsfilm - förrän nu.
"Den tredje mannen" heter så klart "The third man" i original, och är en av de där klassiska filmerna som man absolut känner igen bitar av även om man aldrig sett filmen. Om inte annat så är filmmusiken väldigt välkänd, med Anton Karas på cittra. Men det finns vissa tema som känns igen, och fotot i filmen är minst sagt inspirerande.

Bildkälla Empac

Författaren Holly Martins anländer till Wien på inbjudan av sin gamle skolkamrat Harry Lime, som erbjudit honom ett jobb. När han kommer fram får han dock veta att Harry nyligen avlidit i en underlig trafikolycka. När Holly pratar med Harrys vänner och bekanta märker han att historien inte hänger ihop, och han bestämmer sig för att undersöka saken närmare. 
I efterkrigstidens Wien har de allierade delat upp staden i olika sektioner, vilket har lett till brist på vissa varor och en blomstrande svart marknad. Holly misstänker att det är där svaret på hans frågor finns.

Alltså på riktigt - jag får gåshud av det här. Jag visste redan att jag gillade film när jag såg den här första gången, men här blev gillandet till ren och skär kärlek. Den är så vacker! Fotot är fantastiskt på det där sättet att det känns som att varenda bildruta skulle kunna bli en tavla.
Manuset skrevs av Graham Greene, för regin stod Carol Reed och i de stora rollerna ser vi Joseph Cotten och (min favorit) Orson Welles. Jag akn inte rekommendera den hör filmen nog många gånger. Se den!