Tema svartvitt fortsätter, nu med en av mina absoluta favoritfilmer som jag skrivit om många gånger förut, men som faktiskt aldrig blivit fredagsfilm - förrän nu.
"Den tredje mannen" heter så klart "The third man" i original, och är en av de där klassiska filmerna som man absolut känner igen bitar av även om man aldrig sett filmen. Om inte annat så är filmmusiken väldigt välkänd, med Anton Karas på cittra. Men det finns vissa tema som känns igen, och fotot i filmen är minst sagt inspirerande.
 |
| Bildkälla Empac |
Författaren Holly Martins anländer till Wien på inbjudan av sin gamle skolkamrat Harry Lime, som erbjudit honom ett jobb. När han kommer fram får han dock veta att Harry nyligen avlidit i en underlig trafikolycka. När Holly pratar med Harrys vänner och bekanta märker han att historien inte hänger ihop, och han bestämmer sig för att undersöka saken närmare.
I efterkrigstidens Wien har de allierade delat upp staden i olika sektioner, vilket har lett till brist på vissa varor och en blomstrande svart marknad. Holly misstänker att det är där svaret på hans frågor finns.
Alltså på riktigt - jag får gåshud av det här. Jag visste redan att jag gillade film när jag såg den här första gången, men här blev gillandet till ren och skär kärlek. Den är så vacker! Fotot är fantastiskt på det där sättet att det känns som att varenda bildruta skulle kunna bli en tavla.
Manuset skrevs av Graham Greene, för regin stod Carol Reed och i de stora rollerna ser vi Joseph Cotten och (min favorit) Orson Welles. Jag akn inte rekommendera den hör filmen nog många gånger. Se den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .