Oktobers utlästa böcker

Det gick sådär med läsningen i oktober. Jag har inte riktigt haft lust ett tag nu, och det är som det är med den saken. Alltså blev det bara fyra utlästa böcker i oktober, som vanligt utlästa med den första boken överst och så jobbar vi oss neråt från den.

"Den hand som föst höll min" av Maggie O'Farrell blev min favorit bland månadens böcker, fastän att betyget inte blev högre än 3,5/5. Boken berättas i två tidslinjer, med Lexie i den ena som straxt efter andra världskrigets slut beger sig till London för att skapa sig ett nytt liv - ett som hon själv väljer. I den andra tidslinjen har Elina och Ted precis blivit föräldrar, något som väcker dolda minnen i Ted.

"The silent companions" av Laura Purcell fick samma betyg som boken ovan, men blev alltså inte favorit. Mycket för att jag blev besviken på att den inte gav mig de utlovade kalla kårarna, även om jag tyckte att de verklighetstrogna målade träfigurerna som gett boken dess namn var bra creepy. Nygifta och nyblivna änkan Elsie beger sig till sin makes familjegods. Det dröjer inte länge innan mystiska ljud hörs, och snart börjar underliga saker hända som kan ha något att göra med att en häxa misstänks ha bott på godset. Boken berättas i tre tidslinjer, på ett sätt som jag tyckte var lite hattigt. Blev inte heller överraskad av den stora twisten. Så ja, lite besviken.

"Andas" av Joyce Carol Oates handlar om Michaela. Hon och hennes man her precis flyttat till New Mexico då maken insjuknar i en dödlig sjukdom. Michaelas liv har i mycket format av maken, och hon känner nu att hon tappar fotfästet. Bokens första del, där Michaelas man ligger för döden och hon desperat kämpar för honom och tänker tillbaka på deras liv, var ganska bra. I den andra delen där maken avlidit tappar Michaela fotfästet helt och det blir svårt att hålla reda på vad som verkligen händer och vad som är fantasier. Jag tyckte inte om det alls, och borde kanske egentligen slutat läsa den här boken, för jag tröttnade helt på den. Betyget blev därefter, 1/5.

"Hur du tränar yoga hemma" av Howard Kent är en av de första yogaböckerna jag skaffade, när jag började bli nyfiken på 1990-talet. Läste aldrig klart den då, men nu fick det vara dags. Jag förstår varför jag aldrig läste klart den, för den kändes väldigt daterad och tråkig. Satt och störde mig på saker som fula kläder och tråkigt upplägg som ibland var svårläst. Svart text på mörkblå bakgrund är inte så väldigt lyckat. Dessutom visades en del ställningar helt felaktigt, som i att de i det utförandet kan innebära skaderisk. Inte undra på att yoga länge ansågs vara ganska flummigt. Här blev betyget 2/5, men något eget inlägg fick boken inte.