"Bury our bones in the midnight soil" av V.E. Schwab

En av de böcker jag såg mest fram emot att den skulle komma i våras var den senaste från V.E. Schwab, för henne gillar jag. Det dröjde dock ett tag innan jag skaffade den och sedan dröjde lite till innan jag började läsa den och sedan dröjde det ytterligare innan den blev utläst. Jag har helt enkelt inte haft en enorm läslust den senaste tiden, och hittar gärna på andra saker att göra - som att dumrulla på mobilen. 

Bildkälla The StoryGraph

María träffar en mystisk änka i 1500-talets Spanien. Änkan lovar María att hon kan bli vem hon vill och lämna sin krävande make, men hon väntade sig inte att María skulle ta allt - även hennes namn.
Som Sabine färdas hon genom århundradena och får nya vänner bland andra vampyrer. Men vampyrer är inte odödliga, och förr eller senare når döden ikapp dem.
Charlotte är 18 år 1827, och har skickats till London för att uppfostras av en sträng faster. Förhoppningen är att hon ska träffa en lämplig make, när hon på en bal träffar en spännande änka som lovar att lära henne allt hon behöver veta om kärlek, livet - och döden.
Skotska Alice har nyligen börjat på college i USA när hon på en fest träffar en vacker flicka. Efter vad som skulle vara ett one night stand vaknar och märker att hela hennes värld skiftat börjar jakten på Lottie. Allt hon har att gå på är ett namn och ett suddigt foto från festen.
Snart ska tre öden vävas ihop, och inget kommer bli sig likt efter det.

Toxic lesbian vampires, har V.E Schwab mer än en gång kallat den här boken i sina sociala medier, och det stämmer ganska precis det. Till viss del kan jag känna sympatier för de tre vampyrerna vi träffar, men på ett eller annat sätt faller de ofta under läsningens gång. De känns som sådana där opålitliga berättare av både sina egna och de andras berättelse. Moraliskt grå och väldigt ofta toxiska. 
Slutet kom med en lte oväntad twist, vilket jag gillade. Dessutom tycker jag om sätter Schwab skriver på. Det är detaljerat och målar levande bilder av både karaktärer och miljöerna de rör sig i. Boken är uppdelad i flera olika delar där varje del har en av vampyrerna i fokus. Plättlätt att hålla reda på då varje sådan del inleds med deras namn. Vi får ta del av deras bakgrund, hur de var som människor, så väl som deras liv efter att de dött. I Alice delar får vi det mesta berättat i tillbakablickar och Alices tankar. Det är mycket fokus på en älskad storasyster och minnen från den lilla staden i Skottland som hon kommer från.
Det är ändå en del som fattas för att jag ska tycka att den här boken är fantastisk. Den är lite för lång, vilket gör att den ibland känns som att den upprepar sig. Jag tröttnar ganska snart på beskrivningar av hur de äter, för det är liksom tema med ytterst lite variation. Vissa vampyrregler bankas nästan in, så det är svårt att inte lista ut vad som kommer hända i slutändan (eller kanske lite, för jag blev ju överraskad över en sak). Jag hittade även vissa sakfel, som jag som historienörd hakade upp mig på. Som att det dansas vals 200 år innan valsen ens skapades. Kunde ingen av korrekturläsarna hittat det felet? Eller det här med att María dricker choklad innan hon dör. Choklad som dryck blev populärt först 150 år efter hennes död, och innan dess ansågs kakaobönan vara ganska oaptitlig. Man hade alltså inte helt kommit underfund med den när María fortfarande levde, endast 30 år efter att kakaon kom till Europa. Och skulle den ens finnas att få tag på på ett okrångligt sätt på den tiden? Tror kanske inte riktigt det.
Som sagt - stör mig på sådana fel. Massor.

Boken är dock ganska bra, om än inte riktigt så underbar som jag hade hoppats på. Det skulle kunna bli en fortsättning på den här boken, och då kommer jag gissningsvis läsa den också.
Mitt betyg på "Bury our bones in the midnight soil" blev 3,5/5.

Bury my bones in the midnight soil,
plant them shallow and water them deep.
and in my pace will grow a feral rose,
soft red petals hiding sharp white teeth.