Lycka till...

Den här lilla sötnosen finns på Örebro Katthem. Tror ni jag kan övertala älskade maken om att vi ska ha en katt till?

Inte jag heller....

Apati

Jag känner mig totalt apatisk idag.
Jag skulle behöva köra en tvätt, men nej... jag orkar inte....
Jag skulle kunna baka bröd, men nej.... jag orkar inte....
Jag skulle VERKLIGEN behöva diska, men nej... jag orkar inte...
Jag känner mig totalt slö.
Skulle antagligen behöva göra ett yogapass för att få upp lite energi, men nej.... jag orkar inte...

MC Hammer

Någon som minns honom? Mannen som påstod att "you can't touch this" och hoppade i sidled på byggnadsställningar? Kvinnliga dansare i baddräkt? Midjekort jacka och haremsbyxor?

Det sistnämda plagget har anlänt till min arbetsplats. Det föreligger önskemål från ägarna om att vi ska ha detta plagg på oss när vi jobbar någongång, för att boosta försäljningen.

Jag är inte förtjust.

HAMMERTIME!

Fyra nyanser av blond

Jag har försökt mig på att fixa till stora J:s blondering. Hon hade en utväxt på cirka 8 centimeter som hon tyckte jag skulle leka frisör med. I vanliga fall är min stora tjej mörkhårig. Riktigt riktigt mörk, tänk medelhavsländerna. Dessutom har hon tjockt hår. Och friskt. Inte helt lätt med andra ord.

I våras kom jag hem från jobbet och mötes av en blondin. Bara det var en chock. Att hon sedan lät allt växa ut igen så hon såg ut som en skunk (men en söt skunk) gjorde ju inte saken bättre. Men nu var det alltså dags att rätta till detta, eftersom hon ska på konvent nästa vecka, och cosplaya någon blond typ och hon vill inte ha peruk på sig.

Så nu har hon orange botten, blonda toppar och stänk av mörkt lite här och där. Tur att det är 10 dagar till NärCon så att jag hinner rätta till misstagen.

Hon pratade om att färga håret blått sedan. Plupp?

Untitled

Måndag morgon. Allt känns konstigt normalt efter en omtumlande vecka. Jag har precis duschat och ätit frukost, om en timme åker jag till jobbet. Älskade maken är på jobbet, stora J och lilla A ligger och sover och lilla E har precis vaknat. Varm från sängen och gosig. Fast Cartoon Network lockar mer än mig...

Life carries on as normal...

Boktipset del 3 (och en trudelutt)

Visst var det så att mina höga förväntningar på John Ajvide Lindqvist blev infriade. "Låt den rätte komma in" var ruggigt bra. Jag sträckläste den faktiskt och hade mycket svårt att lägga den ifrån mig.

Varför skriver inte fler svenska författare så här? Varför finns det så lite svensk skräck? Konstigt egentligen... Vi är ju ett deckarläsande folk, och Stephen King är ju mycket stor i det här landet. Fast jag jämför hellre den här romanen med stämningen i Joe Hills roman "En hjärtformad ask".

Nåväl, om det nu är någon mer än jag i detta avlånga land som inte läst "Låt den rätte komma in" (eller sett filmen) så rekommenderas den varmt, om man gillar skräck. Romanen handlar om Oskar som går i sexan på Blackebergsskolan 1981. Han är mobbad på det det där otäcka sättet, med misshandel och skit. En kväll möter han Eli på lekplatsen vid huset där han bor och de blir vänner. Men varför är Eli bara ute på nätterna? Och kommer Oskar slå tillbaks?

Vad vill du

Men kom då

Jag är ju här och väntar på dig

Ett tu tre på marken. Sitter och väntar modigt på sparken.

Foten i huvet. Gud vet vad som hade hänt om hunden hade varit bunden o inte kunnat komma och skälla i tunneln.

"Men lilla gubben hur är det fatt? Du fattar väl att du måste stå upp och slå tillbaks annars kommer dom aldrig låta dig va."

Jag höll med husse och tog bussen in till stan där det lyser tryggt.

Hela världen är så underbar på bussen in till stan.

Hela världen är så underbar.

Så att det lyste. Hörde musik. Just där och då tog jag det som en invit.

Men din blick var mörk och märklig där du stod på den trasiga mattan bredvid okända skor.

Jag fatta allt och ingenting där stod ju du som alltid skulle va min

Du såg exakt lika påkommen ut som du var. Men ärligt talat det var skönt med ett dåligt svar.

Hela världen är så underbar bara man får ett svar

Hela världen är så underbar bara man få ett svar

Du vet var det sitter och siktar till du riktigt säkert vet att det hittar in

Där ingen annan kommit in. Hjärtat väljer blint

Nu när jag svalt det kan du dra det hur långt du vill. Du vet jag vill bli din.

O ingen annan kommer in. Hjärtat gör mig blind

Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad

Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad

Hela världens hunger samlad i mig. Hela världens hunger samlad i mig.

Toaletten spegeln. Jag har stirrat färdigt på den

Och vem blir inte ful i sextio Watts ljus?

Toaletten duschen. Jag har gömt mig för sista gången i den

O vem blir inte kall naken o våt i en tom hall?

Somnar nollsju vaknar igen på natten. Somnar nollsju vaknar igen på natten.

Jag är en vampyr. Jag suger och spyr. Låt mig komma in. Jag vill bli din.

Jag är en vampyr. Jag suger och spyr. Låt mig komma in. Jag vill bli din.

Hela världens hunger samlad i mig. Hela världens hunger samlad i mig.

Jag är en vampyr. Jag suger och spyr. Låt mig komma in. Jag vill bli din.
Jag är en vampyr. Jag suger och spyr. Låt mig komma in. Jag vill bli din.

Markus Krunegård "Jag är en vampyr"

R.I.P.

I går dog min farbror. Det var inte oväntat, men det gör ju inte sorgen lättare att bära. Han hade cancer och de sista månaderna vårdades han på hospice där han i går somnade in med min pappa vid sin sida.

Jag är lite arg på mig själv för att jag aldrig tog mig tiden att hälsa på honom den sista tiden. Jag visste ju att han var döende och jag hade velat tala om för honom hur mycket jag tycker om honom. Men å andra sidan - nu kan jag få minnas honom som han var innan han blev så sjuk. Jag minns inte min farbror som en bräcklig människa i en sjukhussäng, utom som den pillemariske farbror han var. Med rött hår (som blev vitt) och ett glatt leende, skakandes min hand på det där speciella sättet han alltid gjorde och som jag tyckte så mycket om. Jag minns min farbror levande.

En liten bön från mig till dig som läser det här. Skänk gärna en slant till forskningen mot cancer. Och om du är man (eller har en man i din närhet som du tycker om) kolla den där prostatan. Min farbrors cancer upptäcktes för sent. Annars hade han kanske fått bli äldre än 65 år och 10 dagar.

Vila i frid farbror R. Du lever i mitt minne.

Boktipset del 2

Jag äääääääääälskar Marian Keyes, jag gör verkligen det. Varje gång jag läst ut en av hennes böcker är det med vemod jag slår ihop pärmarna. Hur ska det nu gå för polarna inne i boken? För det är vad de blir - polare, inte bara romankaraktärer. I "Är det någon där?" fick jag träffa gamla polare igen, och lära känna ett gäng nya.

"Är det någon där?" Marian Keyes

Fru Keyes har en familj hon återvänder till då och då, och det här är berättelsen om den fjärde systern Walsh, Anna. (Bara Helen kvar, och det kommer nog en roman om henne vad det lider.) Jag hade väldigt svårt att lägga ifrån mig den här boken, så det var en himla tur att jag fick skjuts till jobbet i morse så jag kunde få läsa ut den.

Jag rekommenderar med varmt hjärta denna bok, eller vilken som helst av Marian Keyes. Har man inte läst henne förut rekommenderar jag att man läser böckerna om systrarna i utgivningsordning, annars är det spoileralert! ("Vattenmelonen", "En oväntad semester", "Änglar" och "Är det någon där?")

Raindrops keep falling on my head...

I dag kom jag på ytterligare en bra anledning till att sminka sig på jobbet om man har cyklat dit. Förutom att man kan bli svettig så kan man bli regnad på också. I dag hann jag 10 minuter hemifrån innan himlen öppnade sig. Jag hade för all del en liten regnkappa jag köpt för 20 kronor med mig. Att den varit så billig förstod jag snabbt. Den bestod av gladpack - ungefär, och var lika stor som en enliters plastpåse. En knapp kunde jag knäppa och så klart var huvan totalt värdelös. Så när jag kom fram till jobbet så var jag blöt överallt utom på ryggen. Jag var så blöt att jag var tvungen att ringa hem till älskade maken och be honom komma ut till jobbet med torra kläder åt mig. Jag hade reservkläder i ryggsäcken men de hade också blivit blöta eftersom det inte regnade utan regnade. Allt var blött. In på bara skinnet. Skor och strumpor, jeans, tröja, jacka och väska.

Att leka med maten...

Alla som hört uttrycket "lek inte med maten" säger tuppenja! Tänkte väl det. Själv tycker jag att det är klart man måste roa sig lite, även om man äter vid tillfället.

I går var jag och stora J på stan (lille A och lilla E är i Stockholm med farmor) och vi bestämde oss för att äta lite kinamat. Som vanligt fick vi enorma mängder ris till våra friterade räkor med sötsur sås, och som synes orkade inte stora J äta upp allt. Vi gjorde ett vulkanutbrott av det hela i stället.


Ack så synd - hela byn på sluttningen försvann i lavafloden. *snyft*

Ni na ni na ni nanna...

BOKTIPSET!

Eller boktipsen snarare. Jag har trillat över en trevlig liten författare tack vare en mycket trevlig kvinna från Kanada, som förra sommaren var kund i min butik.
Långtråkiga dagar i butiken är det skönt att ha något att fördriva tiden med, och är man bokmal så är man... Den här dagen hade jag en Stephen King på disken, något hon lade märke till, och eftersom hon också var ett King-fan började vi prata böcker. Hon tyckte att King skrev lite för långsamt - hon längtade alltid så till nästa bok. Men nu hade hon hittat en författare som var i samma klass. Boken hette "A heartshaped box" men hon kunde inte komma på författaren. Men den boken var i varje fall "så läbbig att den kommer de aldrig kunna göra film av".

Klart man blir nyfiken! Och www.adlibris.com är min bästa vän så jag loggade in och kollade vad författaren till denna bok möjligen kunde heta. Joe Hill var svaret.



"Vålnader" och "En hjärtformad ask" av Joe Hill

Det lät bekant av mer än en anledning. (Svenske Joe Hill har man ju hört talas om!) Jag googlade på namnet och hittar då en del intressanta fakta... Som att Joe Hill vunnit två Bram Stoker-priser. Och att Joe Hill är en pseudonym för Joe Hillstrom King. Tittar man på författarbilden på baksidan av boken ser man slående likheter mellan honom och hans far. Detta är alltså Stephen Kings lille pojk! Äpplet föll inte långt från det trädet!

Är det bra då? Jomenvisst! "En hjärtformad ask" är en riktig nagelbitarroman. Läbbig på riktigt, men jag tror visst att det går att göra film av den. "Vålnader" är en samling om 15 noveller, några med skräcktema och några utan. Mina favoriter är "Uppblåsbare Art", "Den svarta telefonen", "Frukost hos änkan" och "Bobby Conroy återvänder från de döda".

Bara en sak, och det hoppas jag är en översättningsmiss. I novellen "Bobby Conroy återvänder från de döda" beskrivs en person med "ögonbryn som spretade snett uppåt, som på doktor Spock eller Bela Lugosi". Jag vill bara påpeka att den Star Trek-karaktär som det syftar till på INTET sätt är doktor, utan alltid tilltalas som mister Spock. Doktor Spock var en amerikansk barnläkare. Så det så!

Nedförsbackar

Jag cyklar till jobbet en hel del, en nätt liten tur om ca en mil. Kanske inte jättekul i denna kvava sommarhetta, men det går med ombyte och en vattenflaska. Och så sminkar man sig på jobbet.

Jag har lagt märke till en sak på mina cykelturer. Det tar i ungefär 10 minuter mer i anspråk att cykla till jobbet mot att cykla hem. (Om jag inte har rejäl motvind vill säga.) Jag har en stark aning om att det beror på backarna - de som går uppför på väg till jobbet och nerför på väg hem. Bland dem en flack och väldigt lång uppförsbacke som sträcker sig genom större delen av ett bostadsområde. På hemvägen kan jag däremot rulla genom hela området, ack så skönt. Men bäst av allt är ändå "branta backen".

På väg till jobbet är detta en riktigt mardrömsbacke som är brant, lång och krokig. Det är sista backen uppför innan jag kommer fram till jobbet och jag brukar alltid ge mig själv en klapp på axeln om jag orkar cykla hela vägen upp. Hem däremot... underbar! Jag trampar till en sista gång innan gravitationen suger tag i mig och drar mig neråt. Vinden i håret. Bara jag och suset av farten. En dag som idag, med 32 graders värme, var denna backe rent poetiskt underbar. Jag susade nerför i toppfart och bara njöt. Skönt att inte behöva trampa så mycket i värmen.

Tack gode Gud för nedförsbackar!

Sa Ta Na Ma

Jag försöker ta mig i kragen nu. Fastän att yoga är det bästa jag vet och jag är på väg mot min stora yogadröm, så har jag alltid så svårt att komma igång. Jag "måste bara" innan jag sätter mig ner och tonar in. Ibland är inte huvudet med hela tiden heller. Jag MÅSTE ta mig i kragen. Bara en sådan sak som att jag har i läxa att göra magpasset (skitjobbigt) fem gånger innan nästan kursträff kan få mig att sticka huvudet i sanden. Det är ju så jobbigt - undrar om jag inte behöver diska i stället...?

Men nu så (?) ska jag minsann yoga varje dag. Man måste ju inte göra hela pass varje gång, det kan räcka med ett par övningar och mantrasång för att rädda dagen (och samvetet). Det är ju så att jag mår så mycket bättre när jag gör yoga. Jag vet ju det så varför är det så svårt att komma igång? Min inneboende latmask kanske???

Angående rubriken - en annan läxa till nästa kursträff är att jag (och alla andra på kursen) ska sjunga ett mantra minst 11 gånger i 11 minuter. Jag fick mantrat Sa Ta Na Ma vilket gjorde mig väldigt glad. Jag har alltid gillat det. Så det kommer jag INTE ha några problem med.

Keep up!