Nedförsbackar

Jag cyklar till jobbet en hel del, en nätt liten tur om ca en mil. Kanske inte jättekul i denna kvava sommarhetta, men det går med ombyte och en vattenflaska. Och så sminkar man sig på jobbet.

Jag har lagt märke till en sak på mina cykelturer. Det tar i ungefär 10 minuter mer i anspråk att cykla till jobbet mot att cykla hem. (Om jag inte har rejäl motvind vill säga.) Jag har en stark aning om att det beror på backarna - de som går uppför på väg till jobbet och nerför på väg hem. Bland dem en flack och väldigt lång uppförsbacke som sträcker sig genom större delen av ett bostadsområde. På hemvägen kan jag däremot rulla genom hela området, ack så skönt. Men bäst av allt är ändå "branta backen".

På väg till jobbet är detta en riktigt mardrömsbacke som är brant, lång och krokig. Det är sista backen uppför innan jag kommer fram till jobbet och jag brukar alltid ge mig själv en klapp på axeln om jag orkar cykla hela vägen upp. Hem däremot... underbar! Jag trampar till en sista gång innan gravitationen suger tag i mig och drar mig neråt. Vinden i håret. Bara jag och suset av farten. En dag som idag, med 32 graders värme, var denna backe rent poetiskt underbar. Jag susade nerför i toppfart och bara njöt. Skönt att inte behöva trampa så mycket i värmen.

Tack gode Gud för nedförsbackar!