Jaha ja. Vampyrer. Igen. Mrs Data ger sig inte.
Jag börjar med att redan nu utfärda en spoileralert. Vill ni inte veta vad som händer i diverse böcker/filmer med vampyrtema så kan det vara en bra idé att sluta läsa nu. Jag kanske sabbar något för er annars. Consider yourself warned.
Hemma hos mig har diskussionerna varit många om vampyrer på senaste tiden. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag har blivit helt fnattig - igen. En gång för en preskiberad tid sedan läste jag filmvetenskap, och som B-uppsats skrev jag om Dracula. Filmerna "
Nosferatu" samt "
Bram Stoker's Dracula", hur de var adapterade från Bram Stokers roman och hur trogna de var mot vampyrmyten. Då skrev jag mig trött på de blodsugande varelserna, men nu är det dags igen.
Jag har i detta blogginlägg tänkt mig att kolla på vampyrerna Dracula, Lestat, Bill Compton, Eli och familjen Cullen. Alla dessa är romankaraktärer som blivit till filmkaraktärer. (Eller i Bill Comptons fall - tvkaraktär.) Jag har läst romaner om alla utom om Bill, fast det ska erkännas att del 1 av Sookie Stackhouseböckerna ligger och väntar på mig.
Ska vi börja med början då? Hur sjutton blir man en vampyr? Enligt gällande vampyrmyt så är man ganska körd om det kommer en vampyr och biter en. Då dör du, och sen blir du en vampyr. Som biter någon som dör och blir en vampyr som biter någon som dör och blir en vampyr som biter.... Ja, ni fattar. Hela världen skulle vara befolkad av vampyrer. I Bram Stokers roman är det precis så, men det ändrar hans ättling Dacre Stoker på i romanen "
Dracula the un-dead". Där är inte Draculas bett dödande i sig. Om du däremot blivit biten och sedan dör - ja
DÅ blir du vampyr. Ett sätt att lura döden på. John Ajvide Lindqvist är mer trogen Bram Stokers teori. För att offret inte ska bli vampyr krävs det att man stänger av förbindelsen mellan hjärnan och hjärtat. Eli vrider huvudet av sina offer för att inte döma fler till samma öde. I "
True blood" och Anne Rice's böcker är blodblandning the way to go. Vampyren dricker sitt offer nästan till döden för att sedan låta offret dricka av sig. Man dör och återuppstår som vampyr.
"Jag kände hans tänder glida ur mig. Så långsamt att de två nålsticken kändes som enorma hål, kantade av smärta.Och sedan böjde han sig över mitt huvud, lyfte armen från min kropp och bet i sin egen handled. [...]Han pressade sin blödande
handled mot min mun och sade bestämt och en aning otåligt. 'Drick Louis!' Och det gjorde jag."
Stephenie Meyer väljer en helt annan väg till att bli vampyr i sina böcker. Vampyren är
nämligen giftig. Blir man biten så blir man vampyr efter tre
dagar. Om man överlever. Det krävs nämligen en skicklig och återhållsam vampyr för att göra en ny vampyr. Människoblod väcker en rasande törst i
vampyren och det är med
yttersta svårighet de kan nöja sig med att bita utan att dricka ur sitt offer till döden. Tur att familjen Cullen är "vegetarianer", de dricker djurblod i stället för människa. Stephenie Meyer är den författare som avvikit från vampyrmyten mest av alla, som ni kommer märka om ni orkar läsa vidare. Hon har skapat sin egen vampyrmyt. Modigt.
Vampyrerna är krasst sett levande lik som behöver blod för att fungera. Lik är bleka. Detta särdrag är gemensamt för alla vampyrer jag träffat på hittills. Enligt myten kan inte vampyren kasta någon skugga, och hans bild reflekteras inte. De äger dessutom övernaturlig styrka och är mycket snabba. I många fall kan de även skifta skepnad. Dracula blir till dimma och fladdermus bland annat. Eli kan omvandla sin kropp för att kunna klättra och flyga. Bill Compton i "True blood" har förmågan att förblinda, glammer, sina offer. När han ger sig på det partytricket med Sookie hugger han däremot i sten, hon påverkas inte alls av honom. Bill däremot har en förbindelse med Sookie efter att han smakat hennes blod och han känner på sig om hon svävar i fara. Ett utmärkande särdrag hos Stephenie Meyers vampyrer är deras ögon. De vampyrer som lever på människoblod har blodröda ögon. De vampyrer som lever på djurblod har topazfärgade ögon. Utom när de är törstiga, då är ögonen svarta. I övrigt är de ungefär som vi är vana vid att se vampyrer: vackra, bleka, starka och snabba.
"I'm the world's best predator, aren't I? Everything about me invites you in - my voice, my face, even my smell. As if I need any of that!"
Unexpectedly, he was on his feet, bounding away, instantly out of sight, only to appear beneath the same tree as before, having circled the meadow in half a second.
"As if you could outrun me," he laughed bitterly.
He reached up with one hand and, with a defening crack, effortlessly ripped a two-foot-thick branch from the trunk of the spruce. He balanced it in that hand for a moment, and then threw it with blinding speed, shattering it against another huge tree, which shook and trembled at the blow.
And he was in front of me again, standing two feet away, still as a stone.
"As if you could fight me off", he said gently.
Så om det då kommer en vampyr farande och vill äta en som kvällsmat, vad göra? Stephenie Meyers vampyrer rår du inte på - det är ajöss och tack för fisken där. Bara om du är en annan vampyr, eller en varulv, har du skuggan av en chans att klara dig. Men då vill de å andra sidan inte äta dig heller. De här vampyrerna sover inte ens. Ingen vila någonsin.
Annars är det ju just när de sover som vampyrerna är som mest sårbara. Enligt myten skyr de vitlök, religösa symboler (de är djävulens demoner) och solljus. En påle i hjärtat är en populär metod för att döda en vampyr. För att vara på den säkra sidan är det bäst att stoppa vitlök i munnen på vampyren och skära av huvudet också. Gör du så på en av Anne Rice's vampyrer så spottar de ut vitlöken och sätter tillbaka huvudet så att det kan läka på plats igen. Här är eld det enda rätta. En gammal, stark vampyr kan nämligen till och med överleva solljus. Lestat blir bara solbränd när han vandrar ut i öknen efter att han druckit av Akasha.
Meyers vampyrer blir inte påverkade alls av solen. Men de syns lite extra väl.
Edward in the sunlight was shocking. I couldn't get used to it, though I'd been staring at him all afternoon. His skin, white despite the faint flush from yesterday's huntingtrip, litterally sparkled, like thousands of tiny diamonds were embedded in the surface.
Det är enlight Stephenie Meyer alltså därför myten om att vampyren sover på dagen uppstått. Eftersom deras skinn glittrar som diamanter höll de sig undan på dagen och jagade på nätterna. Personligen gillar jag denna teori, men jag vet att många haft svårt för att Edward glittrar.
Rätta sättet att döda en vampyr? Bränn den till aska och sprid ut denna aska. Noga. Över en stor yta. Meyers vampyrer ska dessutom slitas i bitar först. Se bara hur Alice gör med James i "Twilight". You go girl!
Jag har som sagt alltid älskat vampyrer. Jag såg min första Dracula-film på mellanstadiet, och på den vägen är det. Mina favoritvampyrer är de med ett hjärta. De som plågas av vad de är och vad de gör. De med känslor för sina offer. De som längtar efter kärlek och förståelse. Lestat. Louis. Armand. Edward och hans familj. Eli. Och numera, tack vare Dacre Stoker, även Dracula. Annars har jag varit lite ledsen på Dracula i Bram Stokers tappning. Bara monster, inga känslor. "Dracula the un-dead" av Dacre Stoker och Ian Holt är officiell uppföljare till Bram Stokers roman. Jag hoppas på en uppföljare till. Minst. Som sagt - vampire rules!
