Så har vi i läsecirkeln haft träff igen. På grund av plötsliga släktbesök och sjukdomsfall blev vi minimerade så att det bara var tre som träffades hemma hos bokväljaren Å. Gudomligt god kolapaj med chokladtäcke som efterrätt till sconsen. Namnam, minst sagt. Tack för det Å!
Å hade valt "Resehandbok för singlar" av Liz Tuccillo. En bok som vi alla hade haft problem med. Perny var nästan lite aggressiv... (;-))
Boken hadlar främst om Julie och hennes väninnor Georgia, Serena, Alice och Ruby. De är alla singlar som bor i New York och som på ett eller annat sätt letar efter lyckan. Tydligen stavas lyckan m-a-n om man är singelkvinna och bor i New York. Stereotyperna haglar nämligen. Låt mig presentera våra hjältinnor:
- Julie - bokens berättare. Singel sedan flera år. Nu 38 år. Bestämmer sig för att undersöka hur det är att vara singel i andra länder. Det är hennes resa vi följer. (Paris, Rom, Rio de Janerio, Sydney, Bali, Beijing, Mumbai, Reiykavik, New York) Besatt av statistik.
- Georgia - nyskild med två barn. Maken lämnade henne för en brasiliansk sambadansös. Nu desperat singel ute på jakt efter en ny äkta man. Eller någon som kan bekräfta hennes värde som kvinna. En man som dyrkar henne. Typ.
- Serena - varit utan sex i många år. Bestämmer sig i inledningen av boken för att bli swami och svära ett kyskhetslöfte. Självklart blir hon alltså kär i en annan swami och har hur mycket sex som helst.
- Alice - rätthjälpsadvokat som sagt upp sig för att (håll i hatten nu) dejta på heltid. Har efter ett mångårigt förhållande blivit lämnad för att han inte var mogen att binda sig, och står nu med värkande äggstockar och vill bilda en familj. Mamma, pappa, barn.
- Ruby - den deprimerade singeltjejen. Sörjer sin katt. MÅSTE ha någon att lägga sin kärlek på och ser alla hon möter som en potentiell livspartner. Blir helt knäckt varje gång det inte blir blixtrande och himlastormande kärlek.
Det här kändes väldigt mycket som "Sex and the city" + 1, så har Liz Tuccillo varit medförfattare där också. Men det är ju inte bra. Det är något konstigt hopkok av dokumentär/roman och det gillade vi inte. Det kändes i mångt och mycket som en rätt så lång transportsträcka för att få väninnegänget till insikten som kommer de sista sidorna. Att man måste älska sig själv och att lyckan kommer inifrån. Att den beror på dig själv och inte på en man. Tack och hej.
Betygen blev inte så höga. Ett betyg fattas, men vi övriga gav 3 eller lägre. Perny ville helst ge minusbetyg. Minsta möjliga där alltså. Snittbetyget blev rekordlåga 2/5. Tar vi med Pernys ickebetyg blir det så lågt som 1,75/5. Ingen bok cirkeln rekommenderar, med andra ord.
Nästa bok är vald av mig. Jag valde en bok jag läst mycket bra om och blivit nyfiken på. Ännu en gång är det en kvinnlig författare, denna gång en fransk. Muriel Barbery och romanen "Igelkottens elegans" blev mitt slutliga val. Vill du vara med? Ta kontakt med mig eller Perny!
