Årsfavoriter 2013

2013 slutar visst med att jag uppdaterar nyhetssidor cirka hela tiden för att jag inte vill se att Michael Schumacher har avlidit av sina skallskador. Det skulle ju liksom vara glasyren på kakan av detta år som inte har varit så bra, om man säger som så.
Om jag tittar tillbaka på mitt liv så hamnar 2013 i topp på år som inte har varit bra, men jag känner att det blir bättre - även om december har varit rätt så uselt med dåligt mående och dålig sömn (som att de två inte går hand i hand liksom).
Men - nu är det här tråkåret snart slut och jag har redan nu bestämt att 2014 ska bli bättre. Jag ska må bättre, det ska hända bra saker, jag ska hitta nya saker att älska, jag ska skratta mer, träffa mina vänner oftare, dansa mer, sjunga, hångla - jag ska må bra. Banne mig!

Och för att det inte ska kännas som elände hela det här året så tänkte jag sammanfatta det med en favoriter över hela året. Min månadsfavoriter med några tillägg helt enkelt.

Kläder: Koftornas och tröjornas år. Av någon anledning har de flesta av mina nya favoriter huva dessutom. Undrar vad det beror på? Bra att gömma sig i kanske? Har i varje fall två koftor och en hoodie som jag vill bo i.

Nagellack: Min Topp 20 2013 hittar ni här. Favoritlacken i mina månadssammanfattningar ser ut så här:

Festlighet: Alla träffar med Fantastiska fyran och absintörerna. Och Plejadträffarna! Inte fest som så - men att träffa vänner har varit det bästa med i år.

Frisyr: Började året med en page och lugg som sedan dess är satt på utväxt. Försöker numera ljusa upp mitt hår genom att färga mina utväxter gradvis ljusare - som en omvänd ombrering ungefär. Planerar inte att bli blond dock.

Tv-program: "Glee", "Supernatural", "American Horror Story" och "Teen wolf".

Film: Av de filmer jag har FredagsFilmat och verkligen sett (nytt för i år) så är min topp 3 "Struck by lightning", "Cloud Atlas" och "Pitch perfect". Se dem.

Bok: Säger det igen - alla borde läsa "The fault in our stars" av John Green. Vill du hellre läsa den på svenska heter den "Helt plötsligt exploderar jag". Och ja - jag förstår denna svenska titel och accepterar den fastän den inte är en översättning av originaltiteln.

Upptäckt: Hej Adam Lambert. Hur har jag kunnat missa dig?

Pussgurka: Min älskade make. Hade jag inte haft honom hade det här året varit fruktansvärt. Han är min klippa och mitt stöd. Så nu vet ni det. Märks det att jag kallar honom älskade maken av en anledning? Bra.

Extra speciell rolighet: Träffa Cactus irl, spela teater, se Depeche Mode i Globen (hade gärna sett dem i Göteborg också, men...), och så klart min nya fina tatuering. Planerar minst en till under 2014 (troligtvis två).

Och med det mina kära vänner vill jag önska er ett riktigt gott nytt 2014. Må bäst och ta hand om er. Puss!

Decemberfavoriter

Hej då december, you will not be missed.
Grön jul, allmänt tråkigt mående, ryggont och migränanfall om vartannat. Nej - den här månaden stoppar vi ner i en säck och glömmer bort tycker jag. Fast inte innan jag har hunnit göra en sammanfattning av den. Något trevlig har säkert hänt om jag får tänka efter lite.

Födelsedagsbarn: Pappa, brorsdotter, svägerska och kär vän.
Kläder: Har precis köpt mig en tvärgosig röd huvtröja jag funderar på att bosätta mig i (har den på mig just nu faktiskt). Och så min snajsiga nya rödorangea kjol som jag bara älskar.

Nagellack: Valley of ashes från indiemärket Pahlish. Har utgått ur sortimentet men är inte mindre snygg för det.
Festlighet: Den kommer nog imorgon misstänker jag. Julafton hade nog varit betydligt festligare om jag inte hade fått sprängande huvudvärk. Pallade bara med två små glas skumpa liksom - ynkligt.
Frisyr: Nyfärgat och så kanske jag har hittat det bästa schampot ever för mitt hår. Håret blir så himla lockigt när jag tvättar med det och jag gillar lockigt. Jag ser ut som ett troll! Love it!
Tv-program: Det gick bara ett avsnitt av "Glee" i december och det var nog det sämsta jag har sett på länge faktiskt, det var så dåligt att jag blev arg. Så jag säger *trumvirvel* "Teen wolf". Var ju "tvungen" att göra om min header bara för att "Teen wolf" hände i mitt liv.

Pussgurka: Älskade maken och Lilla E. Mycket pussar där.
Extra speciell rolighet: Bra sak med att Lilla E sjunger i kör - man får gå på konserter. Luciakonserterna har blivit mina favoriter, särskilt när Lucia går in till "Girl on fire" i aukustisk version - teckentolkad så vackert att jag började gråta.
Och så har hon sjungit i en julkonsert med Svenska kammarorkestern också. Stolt mamma.

2013

Förra året avslutade jag med att svara på en piffig liten lista med frågor som jag hittade inne hos Cactus. Tänkte göra om det idag. Året i sig planerar jag att som vanligt avsluta med månadens favoriter.
Håll i er för det här blir långt.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja. Att börja gå till kurator kan ju varit något av det bästa jag hat gjort faktiskt.
Och så slog jag nytt rekord i att färdas norröver, Jokkmokk är mitt nya högst-upp-i-landet-jag-har-varit.

Höll du några av dina nyårslöften?
Jag gav nog inga i år, och planerar inte att göra det för 2014 heller. Ger man inga löften kan man inte bryta dem.

Vilka länder besökte du?
Sverige. Väldigt vackert land vi har faktiskt.

Midnattssol straxt utanför Jokkmokk, juni 2013. Och ja - det var midnatt på riktigt.

Är det något du saknade 2013 som du vill ha 2014?
Sinnesfrid och ro i själen.

Vilket datum kommer du alltid att minnas?
13 juli. För det var det datum Cory Monteith dog. Så det är ju inte av någon rolig anledning jag minns det direkt.
Good night sweet prince: and flights of angels sing thee to thy rest!

Cory Monteith 1982-2013

Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Som sagt - att äntligen lyfta luren och be om hjälp var ett bra drag av mig. Synd att jag väntade så länge bara. Så kan det gå om man hatar att prata i telefon.

Vilket var ditt största misstag?
Att tro att jag kunde läka på egen hand.

Vilket var ditt bästa köp?
Mitt nya fina kök.

Vad spenderade du mest pengar på?
Säkert nagellack.

Vad gjorde dig riktigt glad?
Jag har haft svårt överlag för att känna mig glad i år faktiskt. Jävla skit över att inse det liksom. Men jag har ju skrattat det har jag. Framför allt tillsammans med goda vänner. Så ja - mina vänner gör mig glad. Det låter kanske klyschigt men det gör det inte mindre sant. Jag älskar mina vänner.

Mådde du bättre eller sämre under 2013 än vad du gjort tidigare år?
Sämre. Betydligt sämre.

Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Plugga och söka jobb kanske?

Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Gråta. Även om det är ack så skönt att gråta så önskar jag att behovet att göra det hade varit mindre.

Blev du kär?
Jag är alltid kär i min man. Om ni såg hur vacker han är skulle ni förstå mig.

Vilket program var det bästa på tv?
Hoppsan! Jag skulle verkligen vilja säga "Glee" här, men förutom de tre först avsnitten av säsong 5, och en del specifika scener i andra avsnitt, så har jag varit ganska besviken. Julavsnittet kändes mest som en förolämpning faktiskt.
I år har ju dessutom varit året jag har plöjt tv-serier på datorn som en galning så... Att jag verkligen, verkligen, verkligen gillat "American Horror Story" och min nya besatthet "Teen wolf" känns det som att trogna läsare inte blir förvånade över.

Colton Haynes, Dylan O'Brien, Tyler Posey, Tyler Hoechlin - pojkarna i Teen Wolf säsong 1-2.

Hatar du någon som du inte hatade förut?
Nej. Att hata någon är slöseri med min tid och energi. Och väldigt elakt dessutom.
Däremot finns det en person (eller två) som jag tycker helhjärtat illa om, som jag inte riktigt kände så för tidigare.

Vilken var den bästa boken du läst under året?
"The fault in our stars" av John Green. Alla borde läsa den.

Årets boktips.

Önskade du dig något som du fick?
En absintfontän, ett morsdagsfirande och ett vackert frieri i "Glee".

Önskade du dig något som du inte fick?
Ett badkar. Men det kostar en badrumsrenovering så jag får väl ge mig till tåls.

Vilken var årets bästa film?
Alltså... Jag vet inte! Jag har bara varit på bio två gånger (tror jag) och både "Star trek - Into darkness" och "Cathing fire" var bra. Men Star trek var nog bäst. Kanske.
Färskast i minnet som kanonbra film är annars "Cloud Atlas" som jag såg häromdagen, men jag har överlag sett mycket bra film i år.

Vilka var de bästa människorna du träffade?
Finns en del fantastiska människor på min nya kurs, om vi pratar om människor jag inte träffat förut. Annars är ju min familj och mina vänner de bästa. Så klart.

Hur skulle du beskriva din klädstil?
Bekväm. Och gärna med färg.

Vad fick dig att må bra?
Att få skratta och att få gråta och att få krypa in i min mans famn och bara vara.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Fassy!
Och kanske lite Tyler Hoechlin because of reasons...

Michael Fassbender

Tyler Hoechlin

Vem saknade du?
De vänner jag har som jag inte träffar så ofta. Fantastiska fyran, M&M, Cactus, E, L....

Vilken var din bästa månad?
Juni tror jag. Såg Depeche Mode igen, åkte på semester och firade brorsans jämna födelsedag (och min egen). Sommaren var helt okej faktiskt.

Finns det något du skulle kunna ha gjort bättre?
Antagligen.

Hur kommer nästa år skilja sig från 2013?
Jag hoppas på att jag kommer bli lyckligare. Får jag må bättre inuti kommer det ge så mycket annat på köpet.

Säsongssammanfattning: Teen wolf, säsong 3a

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Min känsla för "Teen wolf" har gått från guilty pleasure som jag kanske kommer titta på lite då och då, till fullkomlig besatthet. Jag plöjde säsong 3a på 2 dagar - tack gode gud för julledighet. Det här inlägget hade jag alltså lika gärna ha kunnat lägga upp samma dag som sammanfattningen på säsong 2, men jag höll mig två hela dagar. Duktigt av mig.

Det är kanske en liten aning fusk att sammanfatta en säsong som egentligen är pågående, men eftersom alla kallar det här för säsong 3a, så gör jag också det. Det kommer några avsnitt med början nu i januari, vet inte hur många, som kallas säsong 3b vart man än letar. Och där 3a hade taglinen This might hurt, så har 3b taglinen Lose your mind. Så nu har jag tre serier som kommer tillbaka i januari som jag längtar efter: "Teen wolf", "American Horror Story  - Coven" och "Supernatural". "Glee" återkommer först i slutet på februari. 

Nackdelen med att ha plöjt en säsong på två dagar får väl anses vara att avsnitten liksom flutit ihop för mig, de blir svåra att skilja på och i min hjärna är de mer en enda sammanhängande story, som en superduperlång film eller något. Jag ska dock göra ett tappert försök att sammanfatta hela härligheten för er.

Favoritavsnitt: Hela säsongen var bra faktiskt, så hur ska jag kunna välja? Det var dock några detaljer i några avsnitt som stack ut rejält, så jag går på dem antar jag.
3x6 "Motel California". Under en skolutflykt tvingas alla övernatta på ett motell, känt för sina många självmord. Det blir en kamp för Stiles, Allison och Lydia att förhindra att varulvarna tar livet av sig. Väldigt underbar scen med Scott och Stiles här.
3x7 "Currents". Alfa-packet(jag använder ordet pack hellre än flock because of resons) attackerar Dereks pack och ger honom ett ultimatum - gå med i vårt pack innan nästa fullmåne eller så ska de alla dödas. Samtidigt försöker Scott rädda Deaton och det upptäcks att han kan vara en sann alfa. Väldigt underbar scen med Derek här.
3x10 "The overlooked". Fast på ett utrymt sjukhus försöker Dereks pack rädda Cora. För att kunna göra det kräver Jennifer deras beskydd mot alfapacket - hennes trygghet mot Coras och Stiles pappas liv.
3x12 "Lunar ellipse". För att kunna hitta sina föräldrar så har Scott, Stiles och Allison genomgått en ritual som för alltid kommer förmörka deras hjärtan. Och en ny alfa träder fram.

Favoritkaraktär: Stiles. Babylove.

Favoritpar: Jag är så in i norden glad att de har valt att splitta upp Scott och Allison. Och tydligen hjälper det eftersom jag just nu faktiskt gillar Allison riktigt mycket, henne som jag hade så svårt för. Å andra sidan gör ju det att det inte direkt finns något par sådär... Dock så gillar jag verligen Danny och Ethan ihop - särskilt som det förhållandet tydligen gjorde så att Ethan ändrade åsikt om Alfapackets gärningar och helt plötsligt fick ett samvete. Saker som kärlek kan göra.

Bäst i säsongen: Allt. Eller nästan allt i varje fall. Jag gillar den genomgripande storyn med den mörka druiden. Jag gillar äntligen alla huvudkaraktärerna. Jag har blivit besatt. Som jag var över "Twilight"-besatt. Härliga känsla.

Värst i säsongen: Kalis tåklor. Blä och usch så jag rös varje gång jag såg dem.

Övriga kommentarer: Det här var en väldigt bra säsong med ett väldigt bra säsongsavslut. Inga jättestora cliffhangers som man kan slita sitt hår över, mest en eller annan fundering. Med det sagt ser jag väldigt mycket fram emot 3b. Promos som den här gör att det blir så...

Stiles... Babylove...

FredagsFilmen: Cloud Atlas

Att jag gillar snyggt filmfoto kommer knappast som en överraskning om man har läst mer än ett av mina filminlägg. Att jag dessutom är omåttligt förtjust i filmestetiken som syskonen Wachowski bjussat oss på i filmer som "Bound" och "Matrix" är kanske inte heller överraskande. Så ja - nu när de slagit till igen med "Cloud Atlas" (tillsammans med Tom Tykwer) så tycker jag att den här filmen är så satans snygg. 

Det är ett äventyr man bjuds på i nästan tre timmar, och ett äventyr som det krävs lite koncentration för att hänga med på. Det här är nämligen inte en enda historia utan flera små som utspelar sig i olika tider. Allt från en mans resa över havet med en nyvunnen vän på 1800-talet till någonstans långt in i en framtid på en okänd plats. Även om dessa historier inte verkar ha något sammanband så har de det, för allt hör samman.

Bildkälla The Wildbore

Filmen är baserad på boken med samma namn, författad av David Mitchell, och ja - jag vill läsa den nu. Att ge en resumé på någon handling är däremot inte lätt. Som jag sa till älskade maken fem minuter in i filmen: "Känsla just nu - förvirrad". Man måste hänga med helt enkelt, så ger det sig snart och man ser mönstret. Och så är det dessutom extra roligt att lista ut vilken skådespelare som döljer sig under sminket. Det är stora namn som Tom Hanks, Halle Berry, Hugo Weaving, Jim Broadbent, Susan Sarandon och Hugh Grant med i den här och ingen av dem spelar endast en roll.

Det här är en sådan där film som verkligen berör, mig i varje fall. När eftertexterna började rulla så var det som om en fördämning släppte i mig och jag skäms inte ett dugg för att erkänna att jag behövde en stund för att bara gråta. Vackert och tänkvärt. Mitt filmtips till er, det sista det här året.

Säsongssammanfattning: Teen wolf, säsong 2

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Det tog ju inte värst lång tid att se säsong två av "Teen wolf". Anledningen till det är mycket enkel - I frikking love it! Jag är kanske till och med lite obsessed. Sen om vi fortfarande får räkna in det här som en guilty pleasure, det kan vi kanske låta vara osagt. Grejen är ju den att jag alltid har varit intresserad av övernaturliga väsen, och även om vampyrer alltid varit favoriterna så betyder ju inte det att det inte är roligt med varulvar också.

Den här andra säsongen (som jag avslutade på julaftons morgon för annars hade inte julafton varit rolig) har varit väldigt bra och spännande dessutom. Mycket som händer, kan man ju lugnt påstå. Förstår inte hur i hela friden jag ska kunna välja några favoritavsnitt.

Bildkälla Lady geek girl

Favoritavsnitt: 2x4 "Abomination". En ödleliknande shapeshifter hotar Beacon Hill och Stiles kommer med nöd och näppe undan den två gånger.
2x8 "Raving". Scott och hans vänner försöker stoppa kaniman från att döda igen. Samtidigt har Argents helt andra planer för kaminan och Allisons mamma har en helt egen agenda.
2x10 "Fury". Scott, Stiles och deras föräldrar är fast på polisstationen med kaminan och dess mästare.
2x12 "Master plan". Säsongsavslutning och herreminje! Jackson förvandlas till en ännu mäktigare kamina och hans nya mästare avslöjar sin plan.

Favoritkaraktär: Stiles. Alltså - han är helt jädra underbar! Jag skulle kunna se den här serien enbart för honom, och det var väl det jag gjorde första säsongen. Han blir ju inte direkt sämre i den här säsongen och jag ser fram emot att se hur han utvecklas ännu mer i kommande säsong(er).

Favoritpar: Nej. Jag är fortfarande inte förtjust i Scott och Allison, vilket högst troligt beror på att jag har väldigt svårt för Allison. Skulle ju kunna säga Jackson och Lydia fastän att de kanske inte riktigt var tillsammans i den här säsongen, men deras korta interaktioner  kändes i varje fall.

Bäst i säsongen: Har man svårt att välja favoritavsnitt så är väl det mesta bra, kan jag känna. Från avsnitt 7 och framåt är det en berg-och-dalbana av action. Och jag har kommit fram till att jag verkligen gillar när varulvarna slåss. Hade en favoritscen i tågvagn där i avsnitt 9 när det var fullmåne.

Värst i säsongen: Kan någon ta bort familjen Argent tack? Särskilt oförtjust var jag i Gerard, mrs Argent och Allison. Man undrar vilka det är som inte har alla hästar i stallet liksom - varulvarna som försöker hålla sig på sin kant, eller varulvsjägarna som inte drar sig för att döda tonårspojkar för att de har sex med deras döttrar.

Övriga kommentarer: Har fått en fundering - är det någon sorts krav på att man ska heta Tyler om man spelar varulv? Varulven (eller vargen snarare) Jacob i "Twilight" spelas av Taylor Lautner, i "Teen wolf" spelas varulvarna Scott och Derek av Tyler Posey och Tyler Hochelin. Man kan ju bli fundersam över mindre...

Pyjamasdagen

Andra längtar till julafton - jag längtar till juldagen. För mig är juldagen en av de bästa dagarna på hela året faktiskt. I min familj - alltså älskade maken, jag och de älskade barnen - firar vi nämligen pyjamasdagen. Och det är precis vad det låter som, en hel dag där vi bara lodar omkring i pyjamas från morgon till kväll, tittar på film, spelar spel, äter när vi blir hungriga. Bara slappar och har det skönt helt enkelt.

Vi började med det här för några år sedan när vi fortfarande hade butik. December är ganska galet om man jobbar i handeln och efter några köriga veckor är man liksom helt slut. Julafton är dessutom inte direkt en dag att dra sig undan eftersom det är så traditionsbundet, vi brukar fira både hemma hos mina föräldrar och hos sväronen och i år var inget undantag. 

För mig som gärna undviker alltför sociala situationer numera, så var det här en ganska jobbig julafton. Jag hade spränghuvudvärk och valde att gå hem i förväg redan efter "Karl-Bertil Jonssons julafton" (som jag inte missade! Yay!). Men idag - som jag har längtat! Dagen vi tillåter oss själva att var slöa, osociala och bara vara.

Min pyjamasdag i år har jag mest tillbringat med tredje säsongen av "Teen wolf", med spridda skurar av Lilla E:s One Direction-julklappar. Iförd mina julklappspyjamasbyxor med kaniner på.
Bra dag det här. Om jag skulle gå och äta lite mer godis kanske. Eller kanske ett par revbensspjäll. Jo, så får det bli.

Laters!

Beautiful what's your hurry-Dagens

Låt: "Baby it's cold outside". Glee-versionen. Duett mellan Kurt och Blaine nämligen.
Outfit: Svarta strumpbyxor från någonstans (fått av mammsingen), orangeröd kjol från H&M, svart tröja från Monki.
Smink: Foundation och mascara från Max Factor, ögonbrynspenna och rött läppstift från H&M, blusher från Glossybox, ögonskugga från Maybelline, eyeliner från IsaDora.
Nagellack: Root beer barrel från Pahlish. Julmustfärgat!
Frisyr: Små flätor i luggen och på sidorna, vilda lockar i övrigt.
Doft: Rain från Marc Jacobs. Passar bra eftersom det definitivt inte är en vit jul i år. Inte torr heller.
Klocka: Hoppar över det idag.
Smycke: Infinityring och spetsiga strassörhängen från Glitter, dubbelring med kedja från H&M.
Fika: Känner jag mammsingen rätt så kommer jag äta bondkakor idag. Mums!
Middag: Antar att jag och min svåger ska slåss om svärfars gravade lax. En jultradition vi har.
Pryl: Julklapp.
Sysselsättning: Fira jul!
Träning: Inte idag inte.
Kvällsnöje: Brukar säga varje år att jag ska titta på "Karl-Bertil Johnssons julafton", så jag gissar att jag ska missa det i år igen. En jultradition jag (ofrivilligt) har.
Att tillägga: Från djupet av mitt hjärta vill jag önska er en riktigt god jul. Ta hand om er. Puss och kram!

Liten blir stor

"Road to Perdition" - har ni sett den? Borde ni göra om svaret är nej, riktigt bra film tycker till och med jag som vanligtvis inte är jätteförtjust i gangsterfilmer. Den handlar om Michael Sullivan (Tom Hanks) som arbetar som hitman åt en gangsterboss. En dag råkar hans son se vad pappa jobbar med, vilket försätter hela familjen i fara och Sullivan flyr med sin son för att rädda honom. I rollen som Michael Sullivan jr ser vi Tyler Hoechlin.

Visst är han söt! 

Och sedan gick det 10 år och Tyler fick rollen som varulven Derek Hale i "Teen wolf"....

Jodå. Det finns anledningar till att jag har svårt att slita mig. Här är en av dem.
Tänk vad lite pubertet och styrketräning kan göra med en pojk. Och mina nerver.

The way the rain comes down hard that's the way I feel inside-Dagens

Låt: "Open" med The Cure.
Outfit: Svarta leggins från Lindex, svart kjol från Indiska, grå t-shirt från H&M, grå kofta från Vila, katt från Örebro katthem.
Smink: Nej.
Nagellack: Muir muir on the wall från OPI.
Frisyr: Fläta.
Doft: Kakor.
Klocka: Gul Zodiac.
Smycke: Infinityring från Glitter.
Fika: Kaffe med mjölk.
Middag: Köttbullar med potatis, sås och lingon.
Pryl: Spikmatta.
Sysselsättning: Ha jävligt ont i ryggen, handla sista julklapparna, baka kakor, göra Bountybollar, trilla köttbullar och gosa med katt - som synes.
Träning: Gick en liten promenad i blåsten. Ungefär all motion jag pallar med nu när jag har jävligt ont i ryggen.
Kvällsnöje: Det här.
Att tillägga: I morse lade jag mig en stund på spikmattan, eftersom jag har jävligt ont i ryggen. Somnade. Vaknade nästan två timmar senare. Kunde nästan se mönstret från spikarna på magen...
Sade jag förresten att jag har jävligt ont i ryggen? För det har jag.

Veckans vego: Västerbottenostpaj

Alltså... Ostpaj ser ju inte så himla roligt ut på bild, men det smakar helt gudomligt. Serveras lämpligast med en god sallad som tillbehör.

Jag har ganska nyligen lärt mig bästa sättet att "fuska" fram den godaste pajen. Fusket stavas smördegsplattor. Tack för det, älskade makens mormor.

Västerbottenostpaj

2 plattor fryst smördeg
riven Västerbottenost efter tycke och smak (2 - 3 dl ungefär)
4 ägg
1½ dl grädde
salt, peppar

Tina smördegen. Kavla ut plattorna och klä en smord ugnsfast form med dem. Nagga pajdegen. Lägg den rivna osten i formen. Vispa ihop ägg och grädde med lite salt och peppar, häll det över osten.
Tillaga i ugn, 200 grader, tills pajen fått vacker färg och stanningen stannat, cirka 20 minuter.

FredagsFilmen: The fault in our stars

Jo - jag visste redan när jag började läsa boken att det skulle göras film av den. "The fault in our stars" har planerad premiär i början av juni 2014. Det här är en sådan där film som jag gärna vill se men inte vet om  jag kommer palla att se. Risken att Mrs Data kommer gå sönder är ganska stor. Jag gick ju sönder när jag läste boken.

Bildkälla Just Jared jr.

Hazel vet att hon är döende, trots medicinen som genom ett mirakel gett henne några extra år när hon trodde hoppet var ute. På en supportgrupp för unga som lever med cancer träffar hon Augustus Waters.

Mitt tips är som vanligt - läs boken innan ni ser filmen. Se så, ni har ett halvår på er.

Säsongssammanfattning: Teen wolf, säsong 1

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Man märker att Mrs Data har jullov på grund av mängden tv hon tittar på. Jag har tittat ifatt på både "Supernatural" och "American Horror Story" och nästa serie att avhandlas blev tydligen "Teen wolf". Varför inte liksom. Finns i tre säsonger hittills med 12 avsnitt vardera, och om jag fattat rätt är det klart med en fjärde säsong också.

Serien handlar om high school-killen Scott som en mörk kväll i skogen blir biten av något okänt. Dagen därpå kan han slänga sin astmaspray och hans bästa vän Stiles förstår snart att Scott blivit biten av en varulv och att han kommer förvandlas till en blodtörstig best vid nästa fullmåne.
Till sin hjälp att handskas med sin nya varulvstillvaro får han betavarulven Derek. Dessutom blir han kär i den nya tjejen Allison. Problemet? Hennes familj är varulvsjägare.

Bildkälla Teen wolf wikia

Favoritavsnitt: 1x4 "Magic bullet". Derek blir skjuten men kan inte läka sig. Han behöver Scotts och Stiles hjälp för att överleva.
1x7 "Night school". Scott, Stiles, Jackson, Lydia och Allison är fångade på skolan av alfavarulven som vill att Scott ska förena sig med hans flock. Metoden verkar vara att få Scott att först göra sig av med sin gamla flock...
1x12 "Code breaker". Säsongsavslutning och allt når sin kulmen. Och så är det cliffhangerslut så klart.

Favoritkaraktär: Stiles tror jag. Eller Derek. Eller Lydia.

Favoritpar: Mnja... Meningen är väl att man ska tycka att Allison och Scott är gulliga, men det gör inte jag. Kan kanske bero på att jag överhuvudtaget inte är så värst förtjust i Allison. Så det här kan bli besvärligt eftersom det verkar som att de i mycket hänger upp den här serien på deras kärlekshistoria. Tycker de har noll kemi mellan sig.
Å andra sidan finns det inte riktigt något annat par, om jag inte ska haka på massor av Teen wolf-fans och hoppas på Sterek, det vill säga Stiles och Derek. Vore intressantare än trädockorna Scott och Allison i varje fall. Inget som händer i rutan dock, utan bara fans önsketänkande.

Bäst i säsongen: Att Stiles fick mig att skratta. Flera gånger. Högt.

Värst i säsongen: Nej men nej! Hallå sexism. Jag trodde det här var en serie från 2011, inte 1911. Ändå - massor med "skämt" om att vara "manlig" och bevara sin "manlighet" och att rädda den lilla hjälplösa flickan som halkar på en sten och blä! Blev så trött på vissa saker. De flesta av de saker jag blev sådär trött på var mellan Scott och Allison så det kanske inte är undra på att jag inte gillar dem som par. Fastän att hon kan skjuta pilbåge och antagligen kommer bli en bad ass i kommande säsonger. I den här var hon en mes.

Övriga kommentarer: Trots att det finns så mycket i den här serien som jag tycker är fånigt och larvigt och dumt så kan jag inte låta bli att tycka om den. Ett guilty pleasure kanske.

Nyårstipset

Det är ju inte överdrivet långt kvar till nyårsafton. Och på nyårsafton är det himlans trevligt att skåla i lite bubbel, men om man nu (liksom jag) tycker att det är överdrivet dyrt med champagne så finns det trevliga alternativ på Systembolaget. Jag har fastnat ganska så rejält för prosecco, som väldigt enkelt kan beskrivas som Italiens svar på champagne. Prosecco görs med samma metod och det är bara mousserande vin från ett visst distrikt i Italien som får kallas prosecco. 

en av min och älskade makens favoriter kallar vi för Collis, men Systembolaget tycker att det helt enkelt heter Castlforte prosecco extra dry. Kostar under hundringen och finns även i liten flaska för under femtiolappen. Värt mer om man ser till smaken.

Och nu till dagens frågesport - gissa vad Mrs Data dricker just nu? >hick<

Please don't crush me 'cause baby I'm a dreamer for sure-Dagens

Låt: "I swear this time I mean it" med Mayday parade.
Outfit: Svarta yogabyxor från Adidas, röd pyjamaströja från någonstans och röd- och svartrutig huvtröja från Gina Tricot.
Smink: Nej.
Nagellack: Nej.
Frisyr: Nyfärgat.
Doft: Deo från Emma S.
Klocka: Nej.
Smycke: Förlovnings- och vigselring.
Fika: Te och banan.
Middag: Spagetti och köttfärssås med en driva riven parmesan.
Pryl: Finns många prylar här i världen.
Sysselsättning: Säg det. Dagen gick i varje fall.
Träning: Nej.
Kvällsnöje: Kanske det kanske.
Att tillägga: Har en sådan där neggo-dag idag. Blä.

Säsongssammanfattning: American Horror Story - Asylum

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Det tog ju inte lång stund att titta på säsong två av "American Horror Story", den med undertiteln "Asylum". Faktiskt så är jag dessutom snart ifatt på säsong tre, "Coven", och den är i mitt tycke den bästa hittills. Och "Asylum" var sådär.

"American Horror Story" är alltså en serie med olika handling i varje säsong. Den andra säsongen heter "Asylum" för att den utspelar sig på mentalsjukhuset Briarwood, for the criminally insane, som drivs av den katolska kyrkan med syster Jude i spetsen. Huvudhandlingen är förlagd till 1964.

Till Briarwood kommer Kit Walker, anklagad för att vara seriemördaren Bloody face som dödat, flått och halshuggit minst tre kvinnor varav hans fru skulle vara en. Han hävdar dock att hans fru blivit tagen av utomjordingar och hennes kropp har inte återfunnits. 

På sjukhuset arbetar även den blyga syster Mary Eunice, doktor Arden, monsignor Howard samt att doktor Thredson ansluter för att avgöra huruvida Kit kan ställas till svars för Bloody faces brott eller om han är galen. 

Bland patienterna finns förutom Kit, nymfomanen Shelley, yxmördaren Grace och journalisten Lana.

Bildkälla Collider

Favoritavsnitt: 2x4 & 5 "I am Anne Frank part 1 & 2". En kvinna som påstår sig vara Anne Frank kommer till Briarwood. Hon säger sig känna igen doktor Arden som Hans Grüber, en hänsynslös läkare i koncentrationslägret.
2x13 "Madness ends" Avslutningsavsnittet som gav svar på många frågor men samtidigt ställer några nya. Allt berättat i intervjuform när Lana intrevjuas om sin omfångsrika karriär med utgångspunkt från hennes avslöjanden om det som hände på Briarwood.

Favoritkaraktär: Lana (Banana).

Favoritpar: Kit och Alma. Även om det bara var litet och kort var det den kärlekshistorien jag tyckte bäst om.

Bäst i säsongen: Samtidigt som det så klart är lite frustrerande att inte få alla svar så var det lite befriande också. Gillar att tänka själv.

Värst i säsongen: Att man släppte vissa trådar lite för lätt. Som det med att syster Mary Eunice skulle vara besatt. Poff bara så var det borta. Jaha... snopet...

Övriga kommentarer: Inte den bästa säsongen alltså, men sevärd ändå. Mest otäck för att man beskriver människors ondska, snarare än spökens som det var i första säsongen.

Årets boktips 2013

Läs den här boken. Det är den bästa jag har läst på hela det här året. Jag tror minsann det är den bästa jag har läst sedan "Boktjuven" om jag tänker efter lite. "The fault in our stars" är måsteläsning. På svenska heter den "Förr eller senare exploderar jag" och författaren är John Green.

Bildkälla AdLibris

Hazel är 17 år och vet att hon ska dö. Det har hon vetat sedan hon fick sin cancerdiagnos och medicinen som hejdat hennes cancer har bara gett henne extra tid.
På ett supportmöte för ungdomar som lever med cancer träffar hon Augustus Waters och även om hon tycker att han är intressant vägrar hon inleda någon förhållande. Han är nämligen cancerfri och hon är en tickande granat som när som helst kan explodera och skada alla som håller av henne.

"...I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once."

Det är en ganska fantastisk resa vi får följa med Hazel på. Det berättas osentimentalt, men är stundtals så sorgligt att det blir svårt att läsa för alla tårar. Jag rekommenderar att man har ett eller flera pack med näsdukar nära till hands när man läser den här.

"I'm in love with you, and I'm not in the business of denying myself the simple pleasure of saying true things. I'm in love with you, and I know that oblivion is inevitable, and that we're all doomed and that there will come a day when all our labor has been returned to dust, and I know the sun with will swallow the only earth we'll ever have, and I'm in love with you."

You can't have my heart-Dagens

Låt: "Do what u want" med Lady Gaga. Trallat på den hela dagen.
Outfit: Spräckliga jeans, svart t-shirt och röd kavaj från H&M.
Smink: Foundation och mascara från Max Factor, ögonbrynspenna, blusher och läppglans från H&M, ögonskugga från Maybelline, eyeliner från IsaDora.
Nagellack: Gossip over gimlets från China glaze.
Frisyr: Flätat på sidorna som blir en tofs.
Doft: Vanilla touch från H&M/La Rive.
Klocka: Lambretta med Union flag.
Smycke: Örhängen som ser ut som citat-tecken från Modcloth, Hope-halsband från H&M, infinityring från Glitter.
Fika: Te och ostmacka.
Middag: Lövbiff, frittar och sallad.
Pryl: Boettöppnare.
Sysselsättning: Jobbelijobb, handla, läsa. Och ha huvudvärk tydligen.
Träning: Bara av tårkanalerna.
Kvällsnöje: "Beautiful creatures".
Att tillägga: Har precis läst ut vad som blivit årets bästa läsning. Får ett eget inlägg inom kort.

FredagsFilmen: The Station agent

En riktig filmpärla tänkte jag tipsa om idag, om det nu är så att ni missat "The Station agent". Det är en prisbelönt liten rackare som bland annat vann publikpris både vid Sundancefestivalen och Stockholms filmfestival 2003. 

Det här är en sådan där film som jag råkat se, som jag hittade när jag zappade bland kanalerna en kväll och genast fastnade för. Skådespeleriet är fantastiskt. Särskilt då Peter Dinklage i huvudrollen som tågentusiasten Finbar McBride. (Nu är han en fantastisk skådespelare överlag och om jag någon gång ger "Game of thrones" en ny chans så är det för hans skull för han var anledningen till att jag tittade på mer än två avsnitt från första början.) Men det är bra skådespel ner i minsta lilla biroll, fotot är fantastiskt vackert och jag verkligen älskar det långsamma tempot här. Se den.

Bildkälla So Dang Brilliant

När Fins enda vän dör bestämmer han sig för att flytta till det stationshus i New Jersey han har fått ärva. Han tänker sig ett lugnt och tillbakadraget liv där han kan få ägna sig åt sin hobby, tåg, och komma undan de nyfikna blickarna han alltid får på grund av att han är dvärg.
Det går dock inte riktigt som han tänkt sig när han träffar korvförsäljaren Joe och konstnären Olivia som blir hans vänner trots hans försök till motsatsen.

Mer grönt på tallriken

Det är nyttigt med grönsaker, men det vet ni redan. Fullproppade med vitaminer, mineraler, fibrer som får kroppen att orka arbeta bättre och längre. Men ibland tröttnar man. På att alltid äta salladgurkatomat som är så lätt att ta till men som ändå kan kännas så tråkigt. 

Här är några av mina gröna favoriter på tallriken, utan inbördes ordning.

Sweet chili-gurka. Enklast tänkbara och för mig nästan ett måste när jag äter mat med asiatisk inspiration. Skala och skiva önskad mängd gurka, häll över en skvätt sweet chili, rör om och låt stå minst 10 minuter innan servering.

Ångkokt broccoli. Eller ångkokt vad-som-helst faktiskt. Haricot vertes till exempel, hur gott är inte det? Jag har en särskild ånginsats (som jag inte för mitt liv kan begripa hur jag glömde av när jag listade köksfavoriterna) som jag använder. På bilden är det färsk broccoli som jag skurit i buketter, ångkokat mjuka och kryddat med lite flingsalt, ett par varv på pepparkvarnen och en ringel med olivolja.

Paprika är smockfullt med c-vitamin, mer än apelsin faktiskt. Jag har dock lite problem med att äta paprika rå (vilket är bäst ur vitaminsynpunkt) så här har jag bräserat en strimlad paprika.
En skvätt rapsolja, ner med paprikan och låta det fräsa en stund innan man häller på en skvätt vatten som får koka bort. Låt paprikan bli mjuk, salta och peppra. Klart.

Coleslaw är en given favorit hemma hos mig. Jag är i vanlig ordning dålig på måttangivelser utan kör mer på ögonmått. I den coleslaw ni ser på bilden har jag även rört ner färskost med vitlök och örter, en ingrediens jag råkade ha hemma men inget jag brukar använda mig av i vanliga fall.
Riv vitkål och morot i en matberedare, jag använder fina rivskivan. Blanda en "sås" med creme fraishe, lite vitvinsvinäger, lite senap, salt och peppar. Smaka av och rör ner kål och morot. Låt mogna i kylen några timmar.

Smörkokta morötter. Lika syndigt gott som det låter.
Skala och slanta morot och lägg i en kastrull. Häll över vatten så att det täcker ungefär halvvägs, lägg i en klick smör. Koka tills morötterna är mjuka och vattnet kokat bort. Krydda med salt och peppar, och kanske lite timjan bara för att det är så gott till morot.

Soundtrack of my life

Florence + the Machine - Dog days are over

Happiness hit her like a train on a track

Coming towards her stuck still no turning back

She hid around corners and she hid under beds

She killed it with kisses and from it she fled

With every bubble she sank with her drink

And washed it away down the kitchen sink

The dog days are over

The dog days are done

Th horses are coming

So you better run

Run fast for your mother, run fast for your father

Run for your children, for your sisters and brothers

Leave all your love and your longing behind

You can't carry it with you if you want to survive

The dog days are over

The dog days are done

Can you hear the horses?

'Cause here they come

And I never wanted anything from you

Except everything you had and what was left after that too

Happiness hit her like a bullet in the back

Struck from a great height by someone who should know better than that

The dog days are over

The dog days are done

Can you hear the horses?

'Cause here they come

Run fast for your mother, run fast for your father

Run for your children, for your sisters and brothers

Leave all your love and your longing behind

You can't carry it with you if you want to survive

The dog days are over

The dog days are done

Can you hear the horses

'Cause here they come

The dog days are over

The dog days are done

The horses are coming

So you better run

Säsongssammanfattning: Dexter, säsong 8 - serieavslutning

Som vanligt är det spoilervarning på säsongssammanfattningarna.

Igår tittade jag och älskade maken på de två sista avsnitten av "Dexter" - inte bara för den här säsongen utan för alltid. 

Och jag är inte okej. Inte på långa vägar. Inte trodde man att man skulle hysa sådana sympatier för en seriemördare och önska honom all glädje och lycka i världen, men det gör man. Eller jag i varje fall. Men i sann "Dexter"-anda så slutar det ju inte så. Här är det inga lyckliga slut - kanske en strimma solsken men inte mer.

Bildkälla HD Wallpapers

Favoritavsnitt:  8x5 "This little piggy". Dexter får en familj. Trasig kanske, men hans.
8x8 "Are we there yet?" Dexter och Hannah hittar tillbaka till varandra och någon lämnar "familjen".
8x11 "Monkey in a box". Saxon erbjuder Dexter en deal som Dexter är ovillig att gå med på.
8x12 "Remember the monsters?" Tragedier slår hårt mot Dexter, samtidigt som en storm närmar sig Miami.

Favoritkaraktär: Dexter, tätt följd av han syster Debra. Som jag älskade henne och som jag grät. Så skulle det ju inte sluta...

Favoritpar: Debra och Quinn. Vad lycklig jag var där i en nanosekund eller så.

Bäst i säsongen: Ungefär allt. Även om jag ville ha ett lyckligt slut för Dexter så är jag ändå glad att det inte blev så, det hade inte stämt in med vare sig serien eller karaktärerna.

Värst i säsongen: Alltså... Nej. Jag ville verkligen, verkligen, verkligen att Debra och Quinn skulle få sitt happily ever after. Och så dör hon! Precis när de hittat tillbaka till varandra. Alltså... Nej. Bara nej. Jag är inte okej. Och det är Debras död som tar sönder mig.
Det här är alltså inte "värst" som i dåligt utan "värst" som i jävligt-jobbigt-för-jag-har-varit-djupt-engagerad-i-den-här-karaktären.

Övriga kommentarer: Jag har hört lösa rykten om att det kanske eventuellt skulle bli en spin off på "Dexter". Om det blir så är min gissning att den kommer handla om livet på Miami Metro Homicide efter stormen och efter Debras död. Hur de övriga arbetar för att komma vidare. Jag tycker mig ha sett viss karaktärsplantering för det, som att Matsuka fått en vuxen dotter, att Angel har restaurangen, och att Quinn är så hjärtekrossad som man bara kan bli.
Jag hoppas nästan att det blir en spin off. Jag har gillat bi-karaktärerna i den här serien oväntat mycket.

It was meant to be

Om det inte är så att det här är första gången ni tittar in hos mig, så känner ni säkert till att jag har två saker jag tycker mycket om - Star Trek och chips. Och när man har filmmys med sina älskade barn och sin älskade make och ser senaste filmen i Star Trek-svängen, den med undertiteln "Into darkness" (och hur snygg är Benedict Cumberbatch i den?) samtidigt som man äter chips och det här händer:

Ja vad säger man? Perfektion, det är vad man säger.

Och för er som inte vet så är jag alltså så fantastiskt nördigt kär i Star Trek att jag för 15 år sedan tatuerade in en com-badge, alltså en sorts kommunikationsbricka som alla i Star fleet har. Och sedan hittar jag ett chips som ser ut som en sådan i exakt samma storlek som min tatuering. Jag tror jag smäller av och så där.

Säsongssammanfattning: American horror story, säsong 1 - Murder house

Det här inlägget innehåller massor av spoilers. Vill du se "American horror story" ospolierat rekommenderar jag att du inte läser förbi bilden i varje fall. Eller så slutar du läsa ungefär nu.

Jag sträcktittade igenom första säsongen av "American horror story" - den här gången. Den gick på tv för en del år sedan och jag började titta på den och hade antagligen sett den i sin helhet redan då om min digitalbox hade gjort sitt jobb och spelat in som den skulle, vilket den alltså inte gjorde. Tydligen hade jag sett drygt halva säsongen redan då, så vissa saker kände jag igen när jag började titta om på det här.

"American horror story" är inne på sin tredje säsong nu. Många av skådespelarna följer med från säsong till säsong, som Jessica Lange och Evan Peters, men storyn och karaktärerna byts ut. Annorlunda grepp - om jag gillar det återstår att se. 

Den här första säsongen har undertiteln "Murder house" och handlar, som namnet antyder, om ett hus i Los Angeles som är berömt för det stora antalet mord som har begåtts i det. Till det huset flyttar familjen Harmon. Pappa Ben och mamma Vivian försöker rädda sitt äktenskap efter ett svårt missfall och en otrohetsaffär. Med sig har de dottern Violet, en deprimerad tonåring som förälskar sig i den spännande Tate. Grannarna kommer och går i huset som de vill och som om inte det vore störande nog så bor det redan ganska många i det där huset - alla som dött i det finns nämligen kvar.

Bildkälla Tvpedia

Favoritavsnitt: 1x4 - 5 "Halloween 1 & 2". När det är Halloween kan spökena lämna huset. Tate och Violet har en date på stranden och blir konfronterade av ett ungdomsgäng som verkar vara arga på Tate, fastän att han inte känner igen dem.
1x6 "Piggy piggy". Violet får veta vad Tate har gjort och hennes upptäckt leder till att hon gör något drastiskt.
1x9 "Spooky little girl". Här får vi veta hur mordet på Elisabeth Short, aka. The Black dahlia, har gått till - American horror story-style.

Favoritkaraktär: Tate. Ja jag vet, han är en galen mördare. Men samtidigt så är han så kärleksfull mot Violet att det nästan gör lite ont i magen. Han har gjort och gör en hel del rent vidriga saker, men när det kommer till Violet gör han vad som helst för att göra henne lycklig. Kan ha varit utmärkt skådespeleri från Evan Peters.

Favoritpar: Tate och Violet. Det är destruktivt och skadligt men samtidigt så skört och vackert. Jag blev verkligt berörd av många av deras scener och den scenen i "Piggy piggy" när han erkänner att han älskar henne - jag grät. I'm not ashamed. Kan ha varit utmärkt skådespeleri av Evan Peters och Taissa Farmiga.

Bäst i säsongen: Morbid som jag (kanske?) är så gillar jag verkligen de där skrämselattackerna man får en och annan gång. Och när man får se alla mord som begåtts i huset. Som en förklaring till varför vissa stannat kvar.
Särskilt Tates historia som jag tyckte berättades på ett bra sätt - det fick liksom ta x antal avsnitt att avslöja vad han gjort och hur han dog. (Ja - jag älskar Tate. Frågor på det?)

Värst i säsongen: Hayley. Gud vilken tröttsam kärring. Höll på att få spel varenda gång hon stod och gastade om att "I matter, Ben!". Not for me you don't. Kan ha varit dåligt skådespeleri från Kate Mara för jag tyckte hon var sådär överlag.
Sedan var jag kanske aningen besviken på sista avsnittet.

Övriga kommentarer: Jag tror inte det var meningen från början att det här skulle bli mer än en säsong, men när man får en succé så får man. Om man däremot har tagit död på sina karaktärer alternativt avslöjat att de redan var döda, så blir det knepigt att fortsätta med stamma storyline. Men skådespelarna kan man såklart behålla. Min teori om varför alla säsonger har olika upplägg. Ska genast undersöka om jag kan gilla det.

There's a drumming noise inside my head-Dagens

Låt: "Drumming song" med Florence + The machine.
Outfit: T-shirt, leggins och kofta från H&M, kjol från Indiska.
Smink: Ögonbrynspenna, blusher och läppstift från H&M, mascara från Max Factor.
Nagellack: Tokyo blossom från Kicks.
Frisyr: "Krulligt!" Citat älskade maken.
Doft: Cinéma från Yves Saint Laurent.
Klocka: 19:40
Smycke: Glittriga örhängen från Monki, ring från Glitter, armbanden.
Fika: Kaffe och chokladbit.
Middag: Pasta med kronärtskocka och citruspesto.
Pryl: Kundvagn.
Sysselsättning: Slölördag.
Träning: Med den här ryggen är det ett träningspass bara att komma ur sängen...
Kvällsnöje: "Star Trek - Into darkness". Och absint. Och chips.
Att tillägga: Jag har gjort/gör en julspellista Spotify. Blandat jox - mycket Glee. Länk i marginalen.

FredagsFilmen: Mandela - Long walk to freedom

I natt dog Nelson Mandela, och det är ju ungefär hur sorgligt som helst. Personligen minns jag när han fortfarande satt fängslad på Robber Island, hur han blev en symbol för frihet i ett globalt perspektiv. Jag minns hur glad man var den dagen apatheidregimen i Sydafrika försvann, när Nelson Mandela släpptes fri och hur han blev Sydafrikas första demokratiskt valde president.

Bildkälla RadioTimes

För mig var det ganska självklart att idag tipsa om filmen om hans liv som kommer upp på biograferna i början av nästa år. Idris Elba har fått förtroendet och den stora äran att porträttera en av väldens mest berömda män.

Filmen följer Nelson Mandelas liv, från uppväxten i en liten Sydafrikansk by tills hans installation som president.

"It is an ideal for wich I am prepared to die."

Vila i frid, Nelson Mandela.

These are a few of my favourite things - kitchen edition

Världens minsta ballongvisp? Nej - det är en champagnevisp! Varför man nu i hela friden skulle vilja vispa bort bubblorna i champagnen... Jag använder den till att vispa ihop såser, omelettsmet, aioli och andra trevligheter. För mig är den oumbärlig. (Tur jag har två.)

Eftersom vi nästan alltid köper våra oliver med kärna (utom de citronfyllda som är rent galet goda) så behöver man en olivurkärnare. Den funkar att kärna ur körsbär med också, om man står ut med att köket ser ut som en splatterfilm.

Liten, liten kruskavel. Perfa att kavla spisbröd med, sådana där små som man steker i stekpannan. Chapati, tunnbröd, soppbröd, panikbröd...

My preciousssss......

Man kan aldrig ha för många tekannor. Jag har för få.

Älskar älskar älskar mönster Berså. Det här är nyproduktion. Kostar lika mycket som de från förr i tin. Fått i present från min underbara svägerska och hennes man.

En av favorittekopparna. Fanns på Indiska. Jag har två - om jag skulle råka slå sönder den ena menar jag.

Något att ha i tekopparna. Jag älskar Kusmi-te. Just nu jobbar jag med de här.

Min fina kryddhylla i mitt fina kök - en av de saker jag gillar mest med köksrenoveringen faktiskt. Gjord med tavellister från IKEA.

I could sleep for days-Dagens

Låt: "Somewhere" med Scissor sisters. Igen.
Outfit: Grå tröja från H&M, mönstrad kjol som har varit en klänning från H&M.
Smink: Ser inte ut som det va?
Nagellack: Embarca-dare ya! från OPI.
Frisyr: Hår på huvudet.
Doft: Vanilla touch från H&M/La Rive.
Klocka: Inte på armen.
Smycke: Förlovnings- och vigselringarna.
Fika: Te och frukt.
Middag: Kycklinggratäng med ris och grönsaker.
Pryl: Kattsvans.
Sysselsättning: Har precis läst ut en fic på 50.000 ord. Och så har jag börjar titta på "American horror story". Såatte...
Träning: Stavgång med älskade maken.
Kvällsnöje: "Dexter" och ansiktsmask.
Att tillägga: Har gosat med katt idag. Syns det på collaget kanske?

Words

Sticks and stones will break my bones but words will never harm me.
Den har ni hört va? Den ursprungliga meningen bakom frasen är dock inte den man kan tro, utan var en påminnelse om när det var "okej" att ge igen. Om någon ropade något elakt efter en var det inget att börja slåss för men om någon gjorde dig fysiskt illa, eller hot om detta förelåg, ja då var det fritt fram att dänga till din nemesis. Det är alltså ett gammalt barnkammarrim från 1800-talet vi talar om här. (Källa Wikipedia.)

Jag har ofta hört detta citeras när det talas om mobbing. Att någon retas är väl ingenting att uppröras över liksom. Men om någon slår dig - ja då kanske möjligtvis eventuellt (troligtvis inte) skolan kan tycka det är någon idé att göra något åt saken.
Jag håller inte med, men det har ni väl redan gissat vid det här laget.

Igår hade det uppstått en konflikt i Lilla E:s klass, berättade hon för mig när hon kom hem. Det hade förekommit elaka ord och jag blev en hel del bestört när hon berättade att en av hennes klasskamrater fått höra att en annan skulle mörda hen. "Men det var ju bara på skoj."

Då bad jag henne fundera lite på vad ord kan göra, vad ord har för makt och hur ont de kan göra fastän att det inte syns och fastän det inte var meningen. För det kan ju knappast ha varit trevligt för hennes klasskamrat att bli utsatt för hot, hur lite det än var meningen som ett sådant och oavsett om hen förstod att det var ett skämt.

Tänk dig att du och en vän håller på att sätta upp en tavla. Du håller spiken och din vän ska slå i den men missar och slår dig på fingret med hammaren.
"Förlåt! Det var inte meningen!" säger säkert din vän här och det är ju självklart att du förstår det, att din vän inte menade att göra dig illa.
Gör det mindre ont?
Det gör ju inte det, nej.
Det är samma sak med ord.

Bara för att det inte var meningen, betyder inte det att de inte gör ont, och att det kan göra ont väldigt länge.