Det tog slut

Saker att göra - tömma förpackningar med saker jag använder för att göra mig själv vacker. Eller bara för att må bra, allra mest. Och jag mår bra när jag känner mig bekväm i mitt eget skinn.
6 saker har jag tömt sedan sist det begav sig. Massa favoriter och repriser idag, men också ett par nja.

ACO. Body lotion moist. Oparfymerad.
Behöver väl ingen närmare presentation vid det här laget. Tog precis slut, så jag har inte öppnat den nya flaskan än, men den finns där.
Betyg 5/5

CeraVe. Hydrating cleanser. Fragrance free.
Först köpte jag den här i en liten reseflaska som jag använde under min semesterresa förra året, och jag tyckte så mycket om den att jag valde att köpa en stor. Men nu när jag använt den under en längre tid så har min första förtjusning lagt sig. Jag gillar hur den känns och att den rengör skonsamt men ändå rejält. Egentligen gillar jag det mesta, men... Jag saknar något i känslan, så jag testar om en annan just nu. Jakten på den perfekta rengöringen, för mig, fortsätter alltså.
Betyg 4/5

Atrix. Intensive protection cream.
Jag har tre tre tuber av den här handkrämen utplacerad på strategiska platser i huset. Just den här gången var det den på skrivbordet som tog slut.
Betyg 5/5

Pixi. Rose tonic. Rose & elderflower nourishing toner.
Flaska tre? Jag har i varje fall redan öppnat den som ersatte den som tog slut. Helt enkelt en favorit. Jag är också väldigt förtjust i rosdoften, den lilla stund den finns där.
Betyg 5/5

Skin treat. Brightening vitamin C face elixir.
Jag gillar vitamin c i min hudvårdsrutin, men jag har tydligen svårt för att bli kompis med serum med vitamin c. Ändå gillar jag den här, med sin spaiga fruktdoft och hur den känns på huden. Det är dock något som fattas för att jag ska falla helt för den. Och eftersom jag haft svårt för att bli kompis med den hände det ofta att den blev stående utan att användas, och jag gissar att en mer kontinuerlig användning krävs för att se något rejält resultat. Jag säger inte att jag aldrig mer kommer skaffa just den här, men jag tror jag ska prova en annan nästa gång. Har alltså inget serum med vitamin c just nu.
Betyg 3/5

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Avocado.
Perfekt den dag jag använde den och var ute efter något som kunde lugna och återfukta. Det märks att pollensäsongen är i full swing, så att säga. Kommer absolut köpa igen.
Betyg 5/5

Sett på TV: The Rookie, säsong 4

Som alltid spoilervarning när jag skriver om TV.

Det här kändes som en väldigt lång säsong, och med sina 22 avsnitt var den det också. Längst hittills, faktiskt. Och det kanske inte höll i alla avsnitt, men underhållande har det varit. 

Bildkälla Prime video

Det är lite av den här seriens grej, att sluta sina säsonger med cliffhangers. Alltså fanns det en rejäl sådan från förra säsongen, så det var bara att rassla på med tittandet. Säsong fyra tar vid några timmar efter säsong tres slut, och börjar med att vi måste ta farväl av Jackson West, som blir skjuten till döds under kidnappningen av Lopez. Det är så klart sorgligt att se en omtyckt karaktär försvinna, men det var skådespelarens egna val då han tyckte det var svårt att gestalta en färgad polis och inte riktigt behandla de många fall av polisbrutalitet mot just färgade människor som varit så aktuella de senaste åren. 
Att Lopez kidnappades ledde också till att Wes gjorde en dum grej, som så klart tar upp programtid i flera avsnitt efteråt. Kände en väldigt lättnad när vi lämnade det bakom oss.

Det dyker också upp en ny rookie, som ska handledas av Harper. Hon är inte alls imponerad av aspiranten Thorsen, som varit misstänkt för ett högprofilerat mord och som kommer från en rik överklassfamilj. Harper får dock annat att tänka på när hon blir oväntat gravid, så gissa vilken skådis som fick sin graviditet inskriven i manuset den här säsongen? 
Annars jagas det en seriemördare. Under politavsnitten för spin off-serien "The Rookie: Feds" (som lades ner efter en säsong) utreds terrorbrott. 
Nolan har blivit facklig ombudsman, men hamnar i konflikt med en man högre upp i hierarkin som senare sätter käppar i hjulet för Nolan. Han har också ett nytt förhållande, med underkvinnan Bailey Nune som inte bara är brandman utan även är med i någon sorts frivillig militärkår, och är bra på alla andra saker också, så hon dyker upp i de mest underliga situationer. Jo, jag kan känna mig lite trött på hennes förträfflighet ibland. Fast att hon var hemligt gift med en blådåre var lite oväntat.

Det var underhållande den här säsongen också, även om den kanske kändes lite för lång och därför fick med en hel del sådana där osannolika berättelser. Fast vad vet jag, det kanske är helt normalt att hålla ett sjukhus gisslan för att få ett hjärta till sin fru. Eller att spela in en realityserie samtidigt som man är polisaspirant. Eller att man som en av endast två poliser, men med lite hjälp av en sjudjävla fiffig flickvän och en och annan kompis, kan få omkull en brottscell under en shootdown. Kanske.
Plus i kanten för att det inte var någon jättestor cliffhanger den här säsongen. Jag har så klart ändå valt att raskt ta itu med säsong fem, den sista jag kan streama på Netflix.

De små tingen

Häromdagen hade jag en riktigt dålig dag. Utan att gå in på detaljer var månadens fasa ganska så mycket besvärligare än vanligt, och ingenting kändes kul. 
Men så kom jag att tänka på saker som hade hänt den dagen som faktiskt gjorde den mindre jobbig. De där små tingen som kan liva upp även en besvärlig dag.
Som att ändå röra lite på sig. Hitta det där perfekta och lugna yogapasset, den långsamma cykelturen, den sköna stretchen  på just de rätta ställena. Som att ge sig själv ansiktsmassage, eller be någon annan. Som att gå en liten promenad i ett långsamt tempo, utan hörlurar. Lyssna på naturen. Höra den där hackspetten innan du ser den. Koltrastarna som sprätter gamla bruna höstlöv omkring sig. Som att upptäcka det där lilla speciella. Var det ofta finns ekorrar, och sedan stå och titta på dem en stund. Att ett andpar verkar ha flyttat in i den lilla dammen i den lilla skogen inte långt från mitt hus. Som att vitsipporna börjat blomma, och att tulpanerna som blev nedbitna av rådjuren verkar vara på väg att komma upp igen (tack TricoGarden). 
Att lägga ett roligt pussel. Att titta på en rolig tv-serie eller en spännande film med älskade maken. Äta något gott. Dricka något gott. Gosa en stund med en trött gammal katt.
Att solen skiner.

FredagsFilmen: Detective Pikachu

Idag är dagen då mina två yngsta telingar går på bio för att se Minecraft-filmen på premiärdagen. Det är rent galet vad gulliga de är. De spelade en hel del Minecraft förr i tiden så det är nostalgi på hög nivå för dem. Annan nostalgi, från ett annat spel (eller flera) är såklart Pokémon, med sin gulliga stjärna Pikachu. En film med Pokémon och Pikachu kom redan 2019, i form av "Detective Pikachu".

Bildkälla Apple TV

Tim ville länge bli Pokémontränare, men gav upp drömmarna när hans mamma dog. Hans pappa är polis i Ryme City, där poliser och Pokémon lever sida vid sida och Pokémonstider är förbjudna.
En dag får Tim veta att hans pappa dött i en bilolycka, så han beger sig till Ryme City för att ta hand om pappans saker. Där möter han pappans kollega, Pikachu. Bara Tim kan förstå Pikachu, som lider av minnesförlust. Pikachu tror ändå att Tims pappa lever, för någon kropp hittades aldrig.

Det är Ryan Reynolds som gör rösten till Pikachu, för de som kan höra honom vill säga. 
Det var ett tag sedan jag såg den här filmen, men jag minns att jag tyckte den var väldigt go och oväntat bra. Jag spelade aldrig Pokémon, men jag visste såklart vad det var, även om jag inte kunde namnet på fler Pokémons än just Pikachu. Och Jigglypuff. Det här var dock en sådan film där ingen vidare förkunskap behövs, utan man kan lugnt sätta sig ner och njuta av färden.
"Detective Pikacu" finns att streama eller hyra lite varstans, Viaplay till exempel.

"Andra röster, andra rum" av Truman Capote

För många år sedan läste jag och älskade maken Truman Capotes true crime-bok "Med kallt blod" som vi båda uppskattade väldigt mycket. Sedan skulle det dröja tills nu innan jag kom mig för att läsa en annan Capote, och valet föll på bokreafyndet "Andra röster, andra rum" som var Capotes debutroman, och räknas som en milstolpe i den amerikanska litteraturen från 1900-talet.

Bildkälla The StoryGraph

Joel Knox har bott hos fattiga släktingar efter sin mammas död, men nu ska han äntligen få träffa den pappa han drömt om hela livet. 13 år gammal reser han ensam djupt in i ett sommarhett söderlandskap, där han på en enslig och förfallen gård träffar sin styvmor, hennes kusin och tjänstefolket. När han väl får träffa sin far är mötet inte som Joel hoppats.

Capote var bara straxt över 20 år när "Andra röster, andra rum" kom ut, och på så sätt inte alls långt bort i ålder från bokens Joel, som gissningsvis är hans alter ego. Det här är en slags uppväxtskildring som ibland känns som en feberdröm. Språket är vackert och förmedlar känslor bra. Det går riktigt att känna Joels ensamhet och förvirring, och sommarens hetta anas i boksidorna. 
Stilen på boken kallas för Southern gothic, om ett Södern efter inbördeskriget och hur invånarna i sydstaterna anpassat sig till sitt nya tillstånd. Rasismen från slaveriet lyser dock igenom, och det är inte helt smickrande porträtt av det färgade tjänstefolket som visas. Tillståndet i Södern visas också genom miljöbeskrivningarna, med fattiga människor, förfallna hus och ruttnande herrgårdar.
Truman Capote var öppet homosexuell, och boken har en ton av ensamhet och acceptans. Det finns mer än en karaktär som jag upplever som queer, där kusin Randolph med sina feminina drag är det ena, och Joels vän Idabel den andra. Idabel kan väl närmast beskrivas som en transkille. Född som flicka, men betydligt mer intresserad av att få göra allt det som pojkar och män brukar göra. De finns där för att driva fram Joel, och låta honom hitta sin väg.

En intressant bok, skriven av en intressant författare. Jag gav betyget 3/5 till "Andra röster, andra rum".

Fall into the glitter-Dagens

Låt: "Aftermath" med Adam Lambert. Ibland är det en gammal goding som snurrar runt. (Och hellre det än den där Anxiety-skiten de samplat Gotye i.)
Outfit: Svart halvpolo och mönstrade byxor, från H&M.
Smink. Mascara från Maybelline, skirt läppstift från H&M.
Doft: Vanilla dreamer från H&M. Sonen fick köpa en flaska åt mig i sin nya hemstad, då den utgått som rackarns överallt annars.
Nagellack: Ska precis till att lacka på Sweater weather från Essie.
Läser: Månadsboken i april är "Gift" av Ben Hubbard som handlar om just gift. Ska precis börja i Tove Janssons "Sommarboken" som jag läser för Plejaderna.
Frukost: Rester från gårdagens middag. Som var ugnspannkaka med bacon och lingonsylt. Lite vindruvor som efterrätt. Och te så klart.
Fika: Banansmoothie, för jag hade en övermogen banan i fruktskålen. Och en bulle (eller två).
Middag: Grillpremiär! Med ugnspotatis och sallad till.
Pryl: Hårsnodd. Upp och ner med håret mest hela tiden.
Motion: Yoga, motionscykel och promenad. 
Kvällsnöje: Vi tittar nog vidare på "Resident alien".
Att tillägga: Soliga vårdagar spenderas till viss del på altanen i min finfina gungstol. Dessutom har söta bilen Gullefjun fått komma ut ur garaget.

Vad jag läste ut i mars

Mars var en bokrik månad för mig, och jag hann med att läsa ut sju böcker och påbörja ännu en. De flesta av de här böckerna var av det kortare slaget, men det har ändå varit trevligt att se högen med utlästa böcker växa. Den hög jag kommer sortera in i bokhyllorna när jag skrivit klart det här.
Som vanligt utlästa i ordningen uppifrån och ner. 

"Skärvorna" av Bret Easton Ellis är en så kallad autofiktiv roman, där författaren skrivit in en version av sig själv i handlingen. Jag hoppas det mest är fiktivt, särskilt djurplågeriet. Handlar om Bret som går på en snobbig high school. Det är 1980-tal och det mesta handlar om litteratur, film, droger och sex i Brets liv. Och seriemördare som går under namnet Trålaren. En bok som kändes kall i tonen, men bitvis var väldigt spännande. Den fick 3/5 i betyg.

"Juvenilia" av Charlotte Brontë var den bok jag valde som mats favoritbok mest av allt för att den var intressant. Bra vet jag inte om jag tyckte den var, men så handlar det här om texter från Charlotte Brontës barn- och ungdom, och de flesta handlar om den fantasivärld hon skapade med sina syskon. Det går att se fröet till den författare hon sedan skulle bli, men jag är glad att hon slutade skriva om kvinnor som ömtåliga väsen som behöver räddas av en man, och istället skapade de starka kvinnoporträtt hon blivit känd för. Även här blev betyget 3/5.

"The Colorado kid" av STephen King är skriven för bokserien Hard Case Crime, med hårdkokta deckarhistorier. Här är det två journalister som berättar för sin unga praktikant om det mystiska fallet med Colorado kid, en man som hittats död på stranden till deras lilla Maine-ö. En kort liten bok som jag gav betyget 3/5.

"Maträtternas historia" av Ted Wärnåker är precis vad det låter som, historien bakom olika maträtter. I alfabetisk ordning från Bearnaisesås till Wallenbergare. Kanske mest en bok för den som är intresseras av ämnet, som jag är. Betyget blev även här 3/5.

"Kvinnan som stal mitt liv" av Marian Keyes påminde mig om varför jag slutade läsa Marian Keyes. Boken handlar om Stella Sweeney som återvänt till Dublin efter en fantastisk tid i New York. Nu försöker hon skriva sin andra bok och gå ner fem kilo, men det är inte så lätt när alla är dumma och chokladkakor med apelsinsmak är så gott. 
De delar som handlar om Stellas sjukdom är riktigt bra och intressanta, men annars är det svårt att gilla en bok där jag inte tycker om en enda karaktär och fettfobin lyser igenom på ett ganska oaptitligt sätt. Betyget 2,5/5 fick den för de där sjukdomsbitarna.

"Yoga från insidan" av Josephine Selander skrev jag inget inlägg om, eftersom jag läste den för min fortbildnings skull. Den var också min månadsbok i mars, men jag läste ut den ganska många dagar i förväg. Mest inspirerad blev jag av bokens första del, som går igenom hela kroppen från fötterna upp till hjässan, och hur de bäst placeras i olika ställningar för att kunna göra övningarna bra och skonsamt. Fastän att jag gav den här boken månadens högsta betyg med 3,5/5 blev den inte favoritboken. Mest för att jag kände av att det här var en tredjebok och att jag missat något som inte läst de två föregångarna.

"Hangsaman" av Shirley Jackson handlar om Natalie som ska åka iväg för att gå på college. Straxt innan sin avresa råkar hon ut för ett övergrepp, och den första tiden på college blir jobbig. Hon svärmar för en av lärarna, och blir vän med Tony, en elev som går sin egen väg. Natalie har en väldigt rik fantasivärld, och ibland blir det svårt att skilja på vad som händer på riktigt och vad som är Natalies fantasier. Boken är ganska mörk i tonen, och har den där känslan av att vara en viktig text. Jag hade dock svårt att ta den till mig, och det tog lång tid för mig att läsa den trots att den är ganska kort. Betyget blev 2/5.