"Harvey" av Emma Cline

Efter att ha läst en mastodontbok som "The name of the rose" så är det skönt med något litet och snabbläst för att rensa läspaletten. På omslaget till "Harvey" står det att det är en roman, men med sina dryga 90 sidor är det inte mer än en kortroman, eller novella. Att det inte blir en novell beror på antalet ord. Noveller brukar ha som högst 7500 ord, och här är det alltså fler. 

 

Bildkälla The StoryGraph

Det är dagen innan domen ska falla, och filmproducenten försöker få tiden att gå i sitt lånade hus. Han reflekterar över händelserna som lett honom hit, men då han har svårt att se hur han skulle kunna fällas, planerar han nästa filmprojekt. Till efteråt. 

Det krävs inte mycket av läsaren för att förstå att bokens Harvey ska vara Harvey Weinstein, filmproducenten som med sin bror skapade Miramax, och vars uppträdande mot kvinnor ledde till ett gäng artiklar som blev startskottet för #metoo. Han är dömd två gånger, i New York till 23 års fängelse och i Los Angeles till 16 års fängelse. New York-rättegången drabbades av ett rättegångsfel, och den håller i skrivande stund på att tas om. 
Boken är skriven från Harveys perspektiv, och han reflekterar över sitt liv fram till nu. Sina relationer med kvinnor i sitt liv, och de framgångar han skördat. I hans ögon har han inte gjort några fel, utan han planerar redan för sitt friande. Att gamla vänner vänder honom ryggen kan han inte förstå - han som är så snäll och van att få som han vill.
Det är alltså inget förlåtande porträtt vi får, fyllt av ånger och ångest. Därför tror jag att Emma Cline kommit den riktige Harvey Weinstein ganska nära inpå, för han verkar vara en sådan där som inte alls fattar vad han gjorde som var så fel. Så har han förnekat alla anklagelser också.

Ett utmärkt litet stycke litteratur, och jag gav "Harvey" betyget 4/5.