(Plejaderna om) "Sommarboken" av Tove Jansson

När ens lilla mamma fyller år och väljer att fira sin födelsedag samma dag som bokcirkeln ska träffas, är det inte alls svårt att välja. Mamma kommer först. Så i söndags frossade jag i god mat och tårta, medan mina bokcirkelkompisar i Plejaderna träffades på sitt håll. Förutom hon som var sjuk. Och hon som tar paus på grund av lässvacka. Och så jag då.

Bildkälla The StoryGraph

På en ö i Finska viken spenderar lilla Sophia sommaren tillsammans med sin pappa och sin farmor. Tillsammans med sin farmor ska Sophia uppleva många äventyr, och det är en stark vänskap mellan dem båda, åldersskillnaden till trots.

Boken valdes från värdinnans mammas efterlämnade bokskatt, och den ligger sålunda henne varmt om hjärtat då hennes mamma inte finns hos oss längre. Jag förstår fullständigt den känslan. Jag står ofta och fingrar på "Kristin Lavransdotter" när jag är hemma hos mamma, för att jag vet att det var den boken pappa läste (om) när han dog. Någon dag ska jag läsa den, jag också.
Jag hade hört massor av bra saker om "Sommarboken" så jag var lite glad över att få en chans att läsa den, även om jag säkert inte hade valt den själv. Jag har bara läst en roman av Tove Jansson förut, "Pappan och havet", och den tyckte jag inte vidare värst bra om. Fast den handlar ju om Mumintrollen och - jag gillar inte Mumin. Eftersom det är vad Tove Jansson är mest känd för är det kanske inte så konstigt att jag inte direkt letar efter hennes verk i övrigt. I "Sommarboken" finns det dock inte ett enda Mumintroll, så jag var mer än villig att ge den en chans.
Jag tyckte mycket om vänskapen mellan Sophia och farmorn. Det fanns en värme där som förmedlades bra genom boksidorna. Även sommarvärmen kändes av, och upplevelsen blev lite hängmatta, solvärme och humlesurr. Den har ett ganska långsamt tempo, även om den är både snabb- och lättläst. Det händer liksom inte så mycket. Det lunkar på, "i ett kärvt ömsint långsamt tempo, flytande sommardagar som passerar" för att citera en av mina bokcirkelkompisar. Faktiskt tyckte jag till och med att den var lite tråkig, och jag hade inte riktigt lust att läsa den. Boken kändes lite teflonig, ingen berättelse som satte sig direkt. Den var helt enkelt inte till mig.
En annan sak jag hade problem med, förutom den särskrivna titeln på bokomslaget, var att vissa ord i boken istället var hopskrivna. Det kan så klart vara finlandssvenska, och i så fall må det vara förlåtet, men jag hajade till när jag stötte på det. Jag tycket också att det var konstigt att boken inte indikerade att det var någon spm pratade. Jag är van vid - eller " ", men här fanns inget av det. Texten bara flöt på. Det var inte direkt svårt att hänga med i samtalen, men det kändes ändå inte helt hundra att läsa texten när den såg ut så.

Betygen blev lite blandade, från 2 till 3,5. Plejadernas medelbetyg på "Sommarboken" blev 2,6/5. Jag gav den betyget 2,5/5