"Jag är glad att mamma dog" av Jennette McCurdy

Eftersom det är väldigt lätt att påverkas av amerikansk media, och jag dessutom har ett barn i ålder för Nickelodeon-serien "iCarly" så visste jag såklart om seriens existens, även om sagda barn inte tittade på den. Hade vi ens Nickelodeon? Jag tror inte det. Hur som, jag hade en vag aning om serien, och visste lite i bakhuvudet sådär att det var en blond tjej med. Att hon hette Jennette McCurdy visste jag dock inte, förrän hennes bok med den ganska provokativa titeln "Jag är glas att mamma dog" slog ner som en bomb för några år sedan, och återigen kastade ljus på villkoren för barnsskådespelare. Hur frivilligt är det egentligen?

Bildkälla The StoryGraph

Jennette är bara 6 år gammal när hennes mamma föreslår att Jennette ska bli skådespelerska. Eftersom Jennette alltid gör sitt yttersta för att göra mamman nöjd, går hon såklart även med på det, trots att hon kanske inte egentligen vill. Det visar sig snart att Jennette har fallenhet för att lära sig repliker och ta regi, redan i ung ålder,och rollerna börjar trilla in. När hon senare får rollen som Sam i Nickelodeon-serien "iCarly" borde lyckan vara gjord, men i Jennettes fall är det här bara början på en ny sorts bekymmer.
Jennettes mamma har länge haft hushållet i ett järngrepp, där alla gör sitt yttersta för att göra mamman nöjd. Hon har ju trots allt överlevt en svår cancer, så vad gör det att de sover på hopvikbara mattor i vardagsrummet för att alla andra rum är belamrade med mammans minnessaker? Det är mammans humör som styr familjen, och mest av allt styr hon över Jennette. De är ju trots allt mer än bara mor och dotter - de är bästa vänner också.

Boken är rappt skriven, och när jag väl satte mig ner och läste gick det mycket fort. Det är många kapitel som är ganska korta, och det är lätt att läsa ett kapitel extra, eller flera. Det finns ganska ofta en humoristisk ton i boken, som annars är väldigt tung i sitt ämne. Det är svårt att läsa om hur Jennette blir utsatt för mammans alla påtryckningar. Hur hon får uthärda invasiva fysiska undersökningar, och när hon försöker frigöra sig får utstå mammans hotfulla glåpord. Jennettes överlevnadsstrategier leder till svåra ätstörningar och missbruk, och det tar lång tid innan hon kan börja läsa.
Jag blev väldigt gripen av Jennettes berättelse, och jag är glad att hon skrev den här boken så att vi kan få ett perspektiv från en barnskådespelare som inte är superkäck och rosenskimrande. För hur mycket har egentligen en sexåring att säga till om när hon har en manipulativ mamma som styr över både hennes kropp och hennes vilja? "Jennette vill det här" säger hon, medan Jennette redan tidigt tvivlar på om hon verkligen gör det. Är det det här hon vill ha. Det tar lång tid för henne att komma till rätta med sig själv, och det är inte så lätt att komma till rätta kring de komplicerade känslor hon har kring sin döda mamma. När boken tar slut är även jag glad att Jennettes mamma är död, så att hennes läkning kunde få börja. 

Betyget på "Jag är glad att mamma dog" blev 3/5.