AHA!!!

Skrev för ett tag sen ett inlägg om mens vs rakning. Om att det FAKTISKT är lite jobbigare att ha mens varje månad än att "behöva" raka sig varje dag. I helgen fick jag vatten på min kvarn när jag hittade den här lilla skylten inne på toaletten straxt utanför yogasalen.


Kolla mannen på bilden. Så där glad ser inte jag ut när jag har mens. Det verkar ju vara riktigt trevligt att gå över nyllet med en rakapparat. Jag byter gladeligen.

Back on track

Ibland kan man behöva åka iväg. Träffa likasinnade ute i en skog vid en sjö. Göra ett gäng yogapass som snudd på tar knäcken på en. Jobba sig igenom. Prata av sig lite. Lyssna på andras visdom och erfarenheter lite. Komma till lite insikter med hjälp av andra.

Det har jag gjort nu i tre dagar.

Nu behöver jag landa. I mig själv. Det kan ta några dagar.

Sen så....

Trist och tråkig

Känner mig inte riktigt på topp just nu, och då blir bloggen lidande. Det har hänt en del inte så skojsiga saker den senaste veckan. Planer som gått i stöpet och så. Känner mig irriterad. Känner mig ledsen. Känner mig liten.

Och igår fick jag ett underbart kort i posten, från en underbar människa. L och jag har gått utbildningen till Livsyogalärare tillsammans och hittade varandra rejält. Trist då att vi bor en rätt bra bit från varandra. Hon i Ed och jag i Örebro. Men på något sätt lyckades hon ändå pricka in att jag tydligen behövde lite uppmuntran och skickade en så fin hälsning till mig. Där hon berättade hur mycket hon tycker om mig. Och jag i mitt eländiga tillstånd blev så glad och rörd av detta att jag kollapsade på en köksstol och grinade. Verkligen fulgrät. Det var skönt.

På eftermiddagen köpte jag mig fika från Fresco på jobbet. En maffig bit kladdkaka med grädde och chokladsås. Han är snäll han, D som jobbar där. Det kändes bra att moffa i sig den. Men sen var den slut. Och jag var lite sorgsen igen.

Och när jag mår så här så kan jag bli så jävla ettrigt elak. Vem tror ni får ut för det? Älskade maken minsann. Ibland undrar jag hur/varför han står ut. Jag är väl en lycklig sate, helt enkelt.

För även om mitt yrkesliv känns åt helvete just nu, så har jag tydligen familj och vänner som tycker om mig. Som jag är. Synd bara att det inte går att fastna i den känslan...

Nu ska jag till jobbet. I kväll sak jag lacka om naglarna. I morgon åker jag på yoga-bootcamp i 3 dagar. Energi hitåt tack! God, do I need it!

Nfu Oh!

Nä, det är ingen som kväver mig med en kudde. Jag har fått ett nytt lack i min ägo. Ett koreanskt märke som heter just Nfu Oh. Be mig inte uttala det. Jag har gått med i Nailmail (föga överraskande), en prenumerationstjänst för nagellack, och juli månads lack var alltså Nfu Oh. Jag beställde bara ett. Hur jag nu lyckades med det konststycket. Och så här ser det ut på naglarna.



Jag har här nummer 45, ett orangerött lack med stora glitterflagor i. Jag trodde allt att det skulle vara lite rödare och lite mindre orange, men jag är ändå nöjd. Det täckte fint med 2 lager. Och kolla flaskan!



Här är baksidan av flaskan. Spana in korsettsnörningen. Spana in fallet på kjolen. De små snirkliga detaljerna.

Här är framsidan av flaskan. Den har tuttar!! Och tittar man på den uppifrån ser korken ut som ett hjärta också. Vansinnigt läckert.

Frågan är om jag inte älskar flaskan mer än lacket.

Kär katt har många namn

Titta på mattes älskling i handfatet. Spana in svansen. Inse varför vi kallar honom saker som Doktor Irritato, Herr Långsvans och Abnormo Svanso.
Men nu - nu har jag kommit på det perfekta namnet på honom. Jag vill döpa om Cullen till...
Neville!



Alltså Neville efter Harry Potters kompis Neville Longbottom.
Hängde ni med där?

Long bottom.
Lång svans.

Jag är så vitsig att jag gör en high five på mig själv.