Så stod det på en intressant liten inbjudan som en dag i maj damp ner i min inbox. Absintprovning med ett "sedelärande föredrag". Intressant. Absint har man ju hört en del om. Hur folk blev galna och skar öronen av sig (van Gogh), mördade sina familjer (Absintmordet) och hur bohemerna i Paris målade, skrev och älskade under influens av den gröna fen. Bullshit - skulle det visa sig.
De provade absinterna heter: Vertes de Fougherolles (72%), Absinthe Duplais Blanche (68%), Eichelberger 68 Limitee (68%) och Doubs Mystique (65%)Vi fick prova fyra olika absinter, tre gröna och en vit. Dessa tillreddes enligt konstens alla regler. Man kan göra dem med eller utan socker, jag föredrog dem helt klart med socker. Älskade maken fläskade på rejält med två sockerbitar, Perny körde sockerfritt.
En absintfontän tillåter vattnet att sakta droppa ner i glaset så att absinten blir precis rätt.
Det viktiga är att man häller i vattnet långsamt över sockret, ner i absinten. Helst av allt droppvis, men det är ju svårt utan en absintfontän. Detta för att få en fin louche, alltså när absinten opaliserar sig. Vattnet ska vara iskallt. Absinten bör innehålla 3 - 5 delar vatten mot 1 del absint för att smaka som bäst. Bara idioter dricker absint som en shot.
Louchen startar.
Absint, sockret börjar precis lösa sig och den är fortfarande klar. Penko ställer in droppet på sin kran.
Att elda på sin absint är ett big no no. Det var en tjeckisk producent som kom på detta lilla partytrick i mitten av 1990-talet, och tyvärr gick Hollywood på det. Tjeckisk och tysk absint bör man dessutom undvika. Dessa är i regel gjorda på oljemixer och inte på destillerade örter, innehåller färgämnen och rekommenderas att drickas som shots, alltså som idioter dricker den.
Mrs Data och Perny smakar av Verte de Fougerolles.Absint var förbjudet i stora delar av världen under nästan 100 år, dock aldrig i Sverige. Orättvist beskylld för att göra folk galna! Absint innehåller nämligen malört och malört innehåller tujon, ett nervgift. Vid experiment med marsvin där djuren fick sitta under en glaskupa tillsammans med en bomullstuss indränkt i ren malörtsolja, visade det sig att marsvinen blev aggressiva, krampade och dog. Försök gjordes aldrig på marsvin och absint... Faktum är att nästan all tujon försvinner under destilleringen. Man får i sig mer tujon av att strö en nypa salvia över salladen, än vad man får av ett glas absint.
Den vita absinten, Absinthe Duplais Blanche.
Även vinlobbyn i Frankrike ville ha bort absinten. Vinproducenterna hade nämligen i stor utsträckning drabbats av vinlus, som dödade 90% av vinstockarna. När vinet blev dyrt vände sig gemene man till absinten, och absint gick om vinet i popularitet. Efter några decennier när vinproducenterna hämtat sig, såg de sig förbisprugna av den gröna féns dryck, och det var inte populärt. De slog sig därför ihop med nykterhetsrörelsen för att få till stånd ett absintförbud. Det låter ju konstigt i våra öron att vinproducenterna samarbetade med nykterhetsrörelsen, men på den här tiden ansågs vin vara en måltidsdryck, inte alkohol. 1910 förbjöds absinten i Schweiz, och övriga länder följde efter.
Den tyska absinten Eichelberger 68 Limitee.
Doubs Mystique, som bränns i pannor från Pernods fabrik innan branden 1901.
Och vad tyckte då Mrs Data om denna kväll? Kul, lärorikt, trevligt och gott. Bäst tyckte jag om den vita absinten, och Doubs Mystique. Jag kan absolut tänka mig att dricka absint igen, efter konstens alla regler. Tack Minko för en trevlig kväll!
Detta är lyxte så det slår härliga till! Långa fina teblad som inte smular. Man har alltså inte temuggen full med sump när man druckit klart, bara en sån sak! Doften från teet är slående, det doftar citrus så man blir alldeles lycklig i kroppen. Bergamott, citron och apelsinblom i en skön kombination. Earl Grey med ett plus. (Earl Grey är smaksatt med endast bergamott.)
