De provade absinterna heter: Vertes de Fougherolles (72%), Absinthe Duplais Blanche (68%), Eichelberger 68 Limitee (68%) och Doubs Mystique (65%)
Vi fick prova fyra olika absinter, tre gröna och en vit. Dessa tillreddes enligt konstens alla regler. Man kan göra dem med eller utan socker, jag föredrog dem helt klart med socker. Älskade maken fläskade på rejält med två sockerbitar, Perny körde sockerfritt.
Det viktiga är att man häller i vattnet långsamt över sockret, ner i absinten. Helst av allt droppvis, men det är ju svårt utan en absintfontän. Detta för att få en fin louche, alltså när absinten opaliserar sig. Vattnet ska vara iskallt. Absinten bör innehålla 3 - 5 delar vatten mot 1 del absint för att smaka som bäst. Bara idioter dricker absint som en shot.
Absint, sockret börjar precis lösa sig och den är fortfarande klar. Penko ställer in droppet på sin kran.
Att elda på sin absint är ett big no no. Det var en tjeckisk producent som kom på detta lilla partytrick i mitten av 1990-talet, och tyvärr gick Hollywood på det. Tjeckisk och tysk absint bör man dessutom undvika. Dessa är i regel gjorda på oljemixer och inte på destillerade örter, innehåller färgämnen och rekommenderas att drickas som shots, alltså som idioter dricker den.
Absint var förbjudet i stora delar av världen under nästan 100 år, dock aldrig i Sverige. Orättvist beskylld för att göra folk galna! Absint innehåller nämligen malört och malört innehåller tujon, ett nervgift. Vid experiment med marsvin där djuren fick sitta under en glaskupa tillsammans med en bomullstuss indränkt i ren malörtsolja, visade det sig att marsvinen blev aggressiva, krampade och dog. Försök gjordes aldrig på marsvin och absint... Faktum är att nästan all tujon försvinner under destilleringen. Man får i sig mer tujon av att strö en nypa salvia över salladen, än vad man får av ett glas absint.
Även vinlobbyn i Frankrike ville ha bort absinten. Vinproducenterna hade nämligen i stor utsträckning drabbats av vinlus, som dödade 90% av vinstockarna. När vinet blev dyrt vände sig gemene man till absinten, och absint gick om vinet i popularitet. Efter några decennier när vinproducenterna hämtat sig, såg de sig förbisprugna av den gröna féns dryck, och det var inte populärt. De slog sig därför ihop med nykterhetsrörelsen för att få till stånd ett absintförbud. Det låter ju konstigt i våra öron att vinproducenterna samarbetade med nykterhetsrörelsen, men på den här tiden ansågs vin vara en måltidsdryck, inte alkohol. 1910 förbjöds absinten i Schweiz, och övriga länder följde efter.