Bakat!

I dag har jag provat ett nytt bakrecept, ur den underbara brödboken "Surdegsbröd" av Martin Johansson. Hans blogg tillägnad surdegsbrödet hittar du här. Som förstlingbröd med denna teknik valde jag honungsbrödet. Jag tänker inte ens börja berätta hur man bakar det, det gör Martin så bra själv i sin bok.


Surdegsbröd är ett bröd som låter vänta på sig. Först gör man en surdegsgrund - det tar några dagar, sedan gör man surdegen och av den gör man sedan själva bröddegen. Som ska jäsa. Länge. Och av detta blev det ett av de godaste bröd jag ätit!
Som synes är det översta brödet lite lustigt format. Det beror på att lilla E och jag skar oss en varsin varm skiva, bredde på Bregott och NJÖT. Bättre än godis.

Minimal arbetsinsats, men man får inte ha bråttom.
Worth waiting for...

Dagen efter

Tittade på Melodifestivalen i går. Denna uppvisning i mer eller mindre dåliga låtar som det varit i år. I går blev jag dock glatt överraskad då jag hittade åtminstone två melodier jag kan tralla på.

Men...
Så här dagen efter undrar jag två saker.

1. Varför hade Sibel krullat presentsnöre om magen?
2. Vart tog Annas gitarr vägen? Va!? Ena stunden håller hon i en gitarr stor som henne själv, nästa är den spårlöst borta!

Sådant där som kan göra en sömnlös...

Jag hoppas några från min gamla skola läser det här

Jag var mobbad när jag gick i grundskolan.
Se där - det gick att skriva. Ibland undrar jag. Jag är ju inte direkt stolt över att ha blivit mobbad. Men det har format mig, gjort mig till den jag är. På gott och ont.

På Facebook har jag en del "vänner" (bekanta snarare) från min skoltid. En av dessa tog kontakt med mig just på grund av denna mobbing. Han mådde dåligt över det och bad mig om förlåtelse. Då var han ändå inte en av de som mobbade, han var en av dem som såg på. Han bad om förlåtelse för att han hade sett att jag mådde dåligt och inte haft styrka att hjälpa mig.

Självklart förlät jag. Jag hoppas och tror att detta har hjälpt honom vidare. Det hjälpte i varje fall mig. Inte att få förlåta någon, för det har jag på sätt och vis redan gjort, men för att jag fick bekräftelse. På att det hade hänt. På att det inte var okej.
Tack M. Tack. Du förstår inte hur mycket det har hjälpt mig.

Jag gick ut 9:an 1987. Det har med andra ord gått 23 år.
I kväll såg jag min spegelbild i en fönsterruta och tänkte "Herregud - jag är ju vacker". Det har tagit 23 år, otaliga samtal med de som verkligen är mina vänner, en yogalärarutbildning som även ger personlig utveckling och en jävla massa tårar innan jag på fullt allvar kan se min egen skönhet och verkligen känna den.
23 år. Det är en lång tid.

Så. Ni som läser det här. Det sätter sina spår. Att i 9 år få höra att man är ful. Jag hoppas det inte drabbat er. Jag hoppas att det inte drabbar era barn.

Stöd Friends. Stöd BRIS.

Avatar

I kväll joinade jag och älskade maken mänskligheten - vi var på bio och såg "Avatar".


Ja, man har ju undrat ibland om det bara var vi två på denna runda jord som inte hade sett den, men salongen var faktiskt fullsatt. Eller så hade alla andra sett den förut, vad vet jag.

Nåja...
Fy faen vad besviken jag blev!

Vet inte om jag läst för mycket filmvetenskap för att tycka att det är tokbra (40 poäng - tack så mycket) eller om jag bara har sett för mycket film i allmänhet för att bli till mig i trasorna.
Det är en snygg film - men bra? Njaeää... Jag tycker ju inte det. Förutsägbar är mer ordet jag söker. Det här har man liksom sett förut.
Min vän Japetus jämförde den med "Dansar med vargar" och det tycker jag är en rättvis jämförelse. Liksom "Stargate" som älskade maken tyckte, och även en liten släng av "Matrix".

Recept:
En nypa av det här och en nypa av det där, en slev av detta och en skopa sånt. Tillsätt en massa CGI, rör om et violá - "Avatar"!

Jag hade kunnat vänta tills den kom dvd, för så imponerad är jag inte. Nix pix.

En sval 3:a av 5. Tyvärr.

(Nästa film jag ser på bio hoppas jag innerligt heter "Alice i Underlandet". Älskar Tim Burton! Fast han har gjort bottennapp ("Apornas planet") han med...)

Almost there.....

I morgon smäller det! Årets högtidsstund inleds. Som jag har längtat, har jag gjort, har jag.

BOKREA!!!

Yakiniku

Yakiniku som min bror gjorde den!

Det händer att folk (oftast mina barn) frågar mig vad jag har för favoriträtt. Det är alltid svårt att svara på för jag gillar verkligen mat, både att tillaga och att äta (nä, jag är inte gravid - jag är bara lite fet).
Men högt upp på min lista hamnar i varje fall Yakiniku.

Första gången jag åt denna skapelse var hemma hos min bror L (som liksom jag tycker om att laga mat, han kan pula i köket en hel dag) när stora J var en pytteliten bebis, vi snackar dagar gammal här. Min bror tyckte jag behövde bli lite omhändertagen, så jag var hemma hos honom och hans fru och deras son en dag, och medan jag låg och sov skapade bror min denna rätt.

L är mycket intresserad av Japan och är väldigt duktig på Aikido. Det är nog på något sätt genom den som han kom över det här receptet. Jag har provat att äta Yakiniku ute på restaurang, men det blir aldrig så gott som när man gör den själv.

Yakiniku

4 -6 hg mycket tunt skivad entrecote (snudd på slamsor, enligt L)

Yakiniku no tare

1 dl japansk soja (Kikkoman)
3 msk sesamfrö
2 msk socker
1 msk fint hackad purjolök
3 msk mirin
2 tsk pressad vitlök
2 tsk riven ingefära

Blanda ihop yakiniku no tare-marinaden och låt köttet marinera i den minst 30 minuter.
Låt köttet rinna av. Stek det i omgångar i lite olja i en mycket het stekpanna.

För en äkta japansk måltid, servera med ris, misosoppa och te.
Jag föredrar dock att servera med ris, sweetchilimarinerad gurka, avokado och vatten.

Mitt liv

När jag var yngre brukade jag och min vän H skämta om att vi ville bli lyxhustrur. Glida runt och shoppa, fika en massa, äta praliner och dricka skumpa. En vanlig onsdag. Självklart skulle våra ärkerika män dra in all kosing vi satte sprätt på, dyrka marken vi gick på och överösa oss med diamanter. Barnflickor skulle vi ha också, och en varsin PT.

Nu blev det inte riktigt så. Jag kränger slipsar och H jobbar på dagis. Ungarna tar vi hand om helt själva, jag vet inte riktigt vad H gör med sin träning, men jag är min egen PT med yogan. Älskade maken är inte direkt ärkerik och den enda diamant han gett mig pryder vigselringen. Vi är glada om vi kan ses en gång i månaden eller så för en snabb fika och kanske en repa på H&M utan ungarna i hasorna.

Men jädrar vad jag är lycklig!

Älskade maken och jag har varit gifta i snart 10 år. Vi har tre söta och rara barn som oftare är välartade än motsaten.

Jag skulle inte vilja byta ut mitt liv för alla diamater i världen.

Men det vore inte helt fel att träffa H (och A, E, Perny och alla andra) oftare. Men vem känner inte så emellanåt?

Han skrämmer mig

Vissa saker kan man alltid lita på.
Efter regn kommer sol.
Det är 7 dagar i varje vecka.
Tappar man en macka hamnar den med smörsidan neråt.
Älskade maken avskyr skidskytte.

Så varför står han då och tittar på just skidskytte medan han stryker sina skjortor?

Vem är du och vad har du gjort med min man?

ÄNTLIGEN!

Vi har en tonåring i huset, stora J. Hon ska fylla 18 i sommar och ska alltså rösta i höst. Hon pratar lite löst om att flytta hemifrån. Då finns det vissa grundläggande saker man bör kunna anser jag.
Betala räkningar.
Städa.
Tjäna pengar.
Handla.
Laga mat.

Det sistnämnda har vi försökt få henne att göra ett antal gånger, utan resultat. Visst kan hon koka nudlar och steka sig ett ägg om hon är hemma själv, eller skära i ordning en sallad, men laga middag till hela familjen? Don't think so.

Fast nu - NU - har jag lyckats. Jag gjorde så här:

Jag: - På söndag får du laga middag, J.
J: - ????????
Jag: - Du ska göra fläskpannkaka.
J: - ????????

Och banne mig, när jag kom hem från jobbet stod hon och rev morötter och fläskpannkakan var i ugnen. Gott blev det också.

Men hon brände sig på ugnen...

Det kanske är allvarligt!

Lilla A plockade ur diskmaskinen.
Utan att jag bett honom.
Helt frivilligt.
Och jag satt i soffan och läste "Kafka på stranden" (som jag kommer återkomma till känner jag).
Wow...

Antingen är han jättesjuk eller jättesnäll.
Jag röstar på det sista.

Och det hade varit mer förvånande om stora J hade gjort det. Då hade jag plockat fram termometern.

De kanske har feber trots allt...

Man skulle ju kunna tro att en matglad person som jag skulle ha bloggat om semlans förträfflighet i tisdags, och det var min plan. Hade laddat fint inne i huvudet med en lovsång till den blandade semlan som finns att tillgå från diverse konditorier här i Örebro. (Finns säkert på andra ställen i landet också, en semla med mandelmassan och grädden blandad och spritsad i bullen? Men A i Malmö kände inte til den.) Min favorit kommer från Konditori Västerport.

Men...

Jag blev magsjuk.

Jepp. På själva fettisdagen låg jag och kramade klosett. Mor och far var snälla nog att hämta lilla E på skolan åt mig. Lilla A fick gå hem själv när han började kräkas på lunchrasten. Lilla E väntade tills älskade maken kom hem från jobbet innan hon började spy. Så de där semlorna blev det inget med. Eller Yakinikun vi skulle ha ätit till middag. Attans.

Nu är vi väl på det stora hela återställda. Stannar hemma i dag också så att vi får rekommenderade 48 timmar mellan sista spyan och närkontakt med andra människor.

Men nu börjar jag undra om lilla A och lilla E kanske är sjuka trots allt. Helt på eget bevåg har de nämligen städat! Och inte ens i sina egna rum utan i hallen! Ställt upp skorna fint i skohyllan, hängt upp jackor och väskor på krokar och städat sina lådor. Tagit ur allt, parat ihop vantar och sockor, vikt ihop halsdukar och lagt tillbaka fint i respektive låda. Och detta trots att jag föreslog att de kanske ville titta lite på tecknat medan jag låg kvar i sängen och gosade mig.

Man kanske borde ta tempen på dem när allt kommer omkring.
Eller se det som att även en 9-åring och en 6-åring kan tröttna på att glo på tv.



PS. Ni kanske undrar hur det gått för de två andra i hushållet? Stora J hade sin magsjuka i helgen, så jag tror jag vet vem källan var. Älskade maken har varit flitig med handspriten. Får se om den hjälper.

Alla hjärtans dag

Alla hjärtans dag i dag.
Sovmorgon. (Lilla A och lilla E var hos mormor och morfar.)
Frukost på sängen. (Te, ägg och ostmacka samt 2 katter som försökte sno osten.)
Badat badkar.
Ätit en god söndagsklassisk lunch hos mina underbara föräldrar.
Fikat på prinsesstårta och citronte.
Ska nu laga middag - kyckling Marengo.

Har haft en underbar helg, och en mysig söndag.

Livet är fint, jag tycker det.

Svininfluensa

I dag följde jag med mina små raringar lilla A och lilla E till skolsyster så att de kunde få andra dosen av vaccinet mot svininfluensan. Just det - hos skolsyster. Inget köande vid Örebromässan i halvmeterdjup snö den här gången. Tack och lov. Det tog en kvart så var de vaccinerade och klara och tillbaka i sina klassrum.

Nu ligger lilla E med feber uppe i sin säng och lilla A har "superont" i armen. Ajajaj...
Hoppas de mår bättre i morgon, för då ska älskade maken och jag på Alla hjärtans dag-fest.

The end of an era...

Idag har jag varit på det sista utvecklingssamtalet någonsin för stora J...

Shit! Ungen blir myndig i sommar!
Helt plötsligt känner jag mig gammal...

Legenden är sann!

Det finns en sol!

Jag som precis började undra om den var något jag drömt.
Men där är den, strålar ner på mig från en blekblå himmel.

Och nu ser jag EXAKT hur skitiga mina fönster är....

Snö

(Inlägget innehåller svordomar. Känsliga läsare varnas.)

Snö.
Snö som täcker Sverige från topp till tå i sin vita skrud.
Snö som vackert glittrar i solskenet.
Snö som knarrar lite trevligt under fötterna när man glad i hågen promenerar bort med sina små älsklingar till skolan.
Snö att bygga grottor i.
Snö att göra snögubbar och snölyktor av.
Snö.

Snö som man måste skotta.
Snö som blåser sidledes in i ditt ansikte.
Snö som barnen måste pulsa i till skolan samtidigt som de gnäller om att det "är jobbigt att gå" (No shit, Sherlock, liksom).
Snö som det INTE glittrar någon sol i för det är mulet hela tiden eftersom det hänger snömoln på HELA JÄVLA himlen.
Snö som plogbilen lägger upp en stenhård vall av på hela vår tomtsida som jag får skotta bort (det tog 45 minuter).
Snö som kan dra åt HELVETE nu!

(Glömde nästan... Det finns ju gul snö också. Den glittrar inte heller så fint.)

Men vad f*n

Fanns det verkligen mer snö att vräka ner över Sverige, eller har de varit tvungna att tillverka ny?

Jag når snart inte upp att lägga snön överst i snöhögen när jag skottar. Och så kort (eller klen) tycker jag inte att jag är.

Sen är jag inget fan av snö heller. Har aldrig varit, kommer aldrig bli.




Ursäkta, hovmästarn'. Kan jag få beställa lite vår tack.