torsdag 18 februari 2010

De kanske har feber trots allt...

Man skulle ju kunna tro att en matglad person som jag skulle ha bloggat om semlans förträfflighet i tisdags, och det var min plan. Hade laddat fint inne i huvudet med en lovsång till den blandade semlan som finns att tillgå från diverse konditorier här i Örebro. (Finns säkert på andra ställen i landet också, en semla med mandelmassan och grädden blandad och spritsad i bullen? Men A i Malmö kände inte til den.) Min favorit kommer från Konditori Västerport.

Men...

Jag blev magsjuk.

Jepp. På själva fettisdagen låg jag och kramade klosett. Mor och far var snälla nog att hämta lilla E på skolan åt mig. Lilla A fick gå hem själv när han började kräkas på lunchrasten. Lilla E väntade tills älskade maken kom hem från jobbet innan hon började spy. Så de där semlorna blev det inget med. Eller Yakinikun vi skulle ha ätit till middag. Attans.

Nu är vi väl på det stora hela återställda. Stannar hemma i dag också så att vi får rekommenderade 48 timmar mellan sista spyan och närkontakt med andra människor.

Men nu börjar jag undra om lilla A och lilla E kanske är sjuka trots allt. Helt på eget bevåg har de nämligen städat! Och inte ens i sina egna rum utan i hallen! Ställt upp skorna fint i skohyllan, hängt upp jackor och väskor på krokar och städat sina lådor. Tagit ur allt, parat ihop vantar och sockor, vikt ihop halsdukar och lagt tillbaka fint i respektive låda. Och detta trots att jag föreslog att de kanske ville titta lite på tecknat medan jag låg kvar i sängen och gosade mig.

Man kanske borde ta tempen på dem när allt kommer omkring.
Eller se det som att även en 9-åring och en 6-åring kan tröttna på att glo på tv.



PS. Ni kanske undrar hur det gått för de två andra i hushållet? Stora J hade sin magsjuka i helgen, så jag tror jag vet vem källan var. Älskade maken har varit flitig med handspriten. Får se om den hjälper.