fredag 26 februari 2010

Jag hoppas några från min gamla skola läser det här

Jag var mobbad när jag gick i grundskolan.
Se där - det gick att skriva. Ibland undrar jag. Jag är ju inte direkt stolt över att ha blivit mobbad. Men det har format mig, gjort mig till den jag är. På gott och ont.

På Facebook har jag en del "vänner" (bekanta snarare) från min skoltid. En av dessa tog kontakt med mig just på grund av denna mobbing. Han mådde dåligt över det och bad mig om förlåtelse. Då var han ändå inte en av de som mobbade, han var en av dem som såg på. Han bad om förlåtelse för att han hade sett att jag mådde dåligt och inte haft styrka att hjälpa mig.

Självklart förlät jag. Jag hoppas och tror att detta har hjälpt honom vidare. Det hjälpte i varje fall mig. Inte att få förlåta någon, för det har jag på sätt och vis redan gjort, men för att jag fick bekräftelse. På att det hade hänt. På att det inte var okej.
Tack M. Tack. Du förstår inte hur mycket det har hjälpt mig.

Jag gick ut 9:an 1987. Det har med andra ord gått 23 år.
I kväll såg jag min spegelbild i en fönsterruta och tänkte "Herregud - jag är ju vacker". Det har tagit 23 år, otaliga samtal med de som verkligen är mina vänner, en yogalärarutbildning som även ger personlig utveckling och en jävla massa tårar innan jag på fullt allvar kan se min egen skönhet och verkligen känna den.
23 år. Det är en lång tid.

Så. Ni som läser det här. Det sätter sina spår. Att i 9 år få höra att man är ful. Jag hoppas det inte drabbat er. Jag hoppas att det inte drabbar era barn.

Stöd Friends. Stöd BRIS.