Och kärleken är besvarad!
söndag 27 juni 2010
torsdag 24 juni 2010
Gratis är gott
Bara för att vi är sådana underbara stamkunder på Ica Maxi, så förärades vi med en gåva och fick en halvlitersförpackning vaniljglass. Fick. Som i gratis.
Min ömma moder svängde förbi oss på väg mellan sitt extrajobb och hemmet och skänkte oss en liter jordgubbar. Skänkte. Som i gratis.
Med andra ord betalade vi inte en spänn för att äta jordgubbar med glass till efterrätt idag.
Gratis är gott. Och smakar sommar.
Sommarkatt
Så här skönt har han det, lille Cullen. Han började sin karriär som "innekatt med möjlighet till utevistelse" med att stryka längs med väggar och hoppa högt vid minsta ljud. Nu står han ivrigt och krafsar på altandörren och spenderar gärna så stor del av dagen som möjligt i sin lina.
Han har bara rymt en gång, till skillnad från Schumi som sticker som en pil så fort minsta lilla tillfälle ges. I går rymde hon två gånger. Kattsate!
Det här är Cullens favoritställe. Mitt bland de gula irisarna och prästkragarna. En sommarkatt i dess rätta, härliga bemärkelse.
Glad midsommar!
tisdag 22 juni 2010
Naturyoga
Här sitter lilla jag i lätt lotus, händerna i gyan mudra, och andas långa djupa andetag. På båda sidor om mig rinner små bäckar som snart störtar sig ut över klippkanterna. Så härligt! Ljudet av vindens sus, porlande vatten, fågelkvitter. Meditativt så det förslår.
Hela familjen gjorde en utflykt till Kilsbergen i dag. Älskade barn, älskad make och jag. Vi hamnade vid Vargkitteln, som platsen där jag sitter heter. Ett underbart litet smultronställe. Rogivande för mig och underhållande för barnen. Bland annat har vi alla badat fötterna i den extremt kalla bäcken. "Som att få en fotmassage!" som lilla A sa. Världens kallaste fotmassage i så fall.
Bokcirkeln, andra träffen
Bokcirkeln decimerades till ett bokpar, då H åkte till Småland ett par dagar tidigare än planerat! Hon fick i varje fall välja nästa bok, som blir Anne Holt "1222 över havet". Så snälla är vi.
H mailade dessutom in sin åsikt om månadens bok, så även hennes röst blev hörd på träffen. Och vi var alla rörande överens - igen. Geesus vad samspelta vi är!
Boken var alltså "39årskrisen" av Jane Green. Drottningen av chick-lit, kallades hon för på baksidan av boken. H och jag som läst vår Marian Keyes har en helt annan drottning på vår chick-lit tron. (Vilken "genre" egentligen. Chick-lit. Lite nervärderande faktiskt. Ändå kan jag inte låta bli att använda den.)
Boken handlar om ett gäng barndomsvänner, som efter en tragedi åter samlas och börjar umgås. En av dem är nydumpad ägare till ett hundstall, en liten grå mus i sammanhanget. En annan är gift med en überskön fashionista och de försöker desperat få barn. Den tredje är en kämpande skådespelerska med alkoholproblem och ett hemligt förhållande med en av Hollywoods stora. Och så har vi Holly. Gift med en svinpäls. Olycklig. Känner sig kvävd. Och otroligt vacker utan att veta om det. Så klart.
Gissa vad som händer sen? Krävs inte direkt några högskolepoäng för att lista ut hur det ska sluta.
Betyget blev 3/5. Det är inte direkt STOR litteratur det här. Det krävs inte att man som läsare tänker på vad man läst om. Inga insikter. För mig och H var det ofrånkomligt att vi jämförde med Marian Keyes. När vi läst hennes böcker känner vi att man säger hej då till kompisarna när man läst ut boken, den känslan fick ingen av oss nu.
Vissa stycken kände vi även att det kunde ha fördjupats i. Som hur änkan mår. Vad hände med henne när hon for tillbaka till USA? Varför är Marcus som han är? Man fick bilder om honom från folk runtomkring honom, men han fick aldrig egen röst. Kändes lite hafsigt. Som att man redigerat bort stycken av text utan att bearbeta texten runtom.
En bok enligt mall A. Typ.
Perny uppskattade dock att den var så lättsmält som den var. Hon har tragglat akademiska texter i flera år, och jag vet av erfarenhet hur svårt det kan vara att hitta läsglädje igen efter studier. Det här var en lättsmält bok. Man behövde inte tänka på symbolik. Det som står är det som händer. Plain and simple.
Nu - norsk deckare!
H mailade dessutom in sin åsikt om månadens bok, så även hennes röst blev hörd på träffen. Och vi var alla rörande överens - igen. Geesus vad samspelta vi är!
Boken var alltså "39årskrisen" av Jane Green. Drottningen av chick-lit, kallades hon för på baksidan av boken. H och jag som läst vår Marian Keyes har en helt annan drottning på vår chick-lit tron. (Vilken "genre" egentligen. Chick-lit. Lite nervärderande faktiskt. Ändå kan jag inte låta bli att använda den.)
Boken handlar om ett gäng barndomsvänner, som efter en tragedi åter samlas och börjar umgås. En av dem är nydumpad ägare till ett hundstall, en liten grå mus i sammanhanget. En annan är gift med en überskön fashionista och de försöker desperat få barn. Den tredje är en kämpande skådespelerska med alkoholproblem och ett hemligt förhållande med en av Hollywoods stora. Och så har vi Holly. Gift med en svinpäls. Olycklig. Känner sig kvävd. Och otroligt vacker utan att veta om det. Så klart.
Gissa vad som händer sen? Krävs inte direkt några högskolepoäng för att lista ut hur det ska sluta.
Betyget blev 3/5. Det är inte direkt STOR litteratur det här. Det krävs inte att man som läsare tänker på vad man läst om. Inga insikter. För mig och H var det ofrånkomligt att vi jämförde med Marian Keyes. När vi läst hennes böcker känner vi att man säger hej då till kompisarna när man läst ut boken, den känslan fick ingen av oss nu.
Vissa stycken kände vi även att det kunde ha fördjupats i. Som hur änkan mår. Vad hände med henne när hon for tillbaka till USA? Varför är Marcus som han är? Man fick bilder om honom från folk runtomkring honom, men han fick aldrig egen röst. Kändes lite hafsigt. Som att man redigerat bort stycken av text utan att bearbeta texten runtom.
En bok enligt mall A. Typ.
Perny uppskattade dock att den var så lättsmält som den var. Hon har tragglat akademiska texter i flera år, och jag vet av erfarenhet hur svårt det kan vara att hitta läsglädje igen efter studier. Det här var en lättsmält bok. Man behövde inte tänka på symbolik. Det som står är det som händer. Plain and simple.
Nu - norsk deckare!
söndag 20 juni 2010
Födelsedagar, prinsessbröllop och tappade tänder
I torsdags fyllde jag 39 år. Nedräkningen har börjat.
Blev väckt av att älskade maken och de tre barnen sjöng för mig och gav mig frukost på sängen. Och presenter!
Jag fick Stephenie Meyers senaste vampyralster i två varianter. På engelska heter den "The short second life of Bree Tanner" och på svenska "Bree Tanners andra liv". (Bree är med i boken "Eclipse"/"Ljudet av ditt hjärta" i en kort sektion.)
Den gula prylen som skymtar överst i bild är min alldels egna gula u-båt. En te-kula i form av en yellow submarine. Till detta behövs lite te: Kusmi Red fruit och Irish blend.
Och till kokbokssamlingen - "One more slice" av Leila Lindholm och "Jamies Amerika" av Jamie Oliver.
På kvällen fick jag även ett presentkort till SpaHuset på 500 kronor. Tror minsann det blir den där efterlängtade massagen av det!
Och så fick jag ett jättegott chaite och ett par chokladpraliner av min chefinna. Och i eftermiddag har jag tårtkalas. Undrar just om jag förtjänar något mer?
Chokladpralinerna jag fick av chefinnan åt jag upp framför tv:n igår, när jag tittade på finklädda kungligheter som vandrade in i Storkyrkan. Jag tycker att monarkin är dum, men herregud, det var väl nästan omöjligt att inte svepas med!
Det är ju faktiskt en helt underbart vacker kärlekshistoria, och jag fällde en och annan liten tår när de ÄNTLIGEN fick varandra. Som de har kämpat för att få vara med varandra och så som den kärleken lyste om dem i varje ögonkast. Romantikern i mig suckar av välbehag. Men jag tyckte att klänningen var lite tråkig. Fin, men lite för slät. Hade gärna sett lite spets eller en snävare kjol. Men det finns väl viss hovetikett att ta hänsyn till. Hade Vickan inte varit kronprinsessa hade den nog sett annorlunda ut, har jag fått för mig.
Igår hade jag och Perny bokcirkelträff, mer om det senare i ett separat inlägg. Träffen utvecklade vi sedan till en grillning med våra män och våra barn. Mycket sent kom vi hem igen och då kom vi på att barnens sängar var obäddade. Gusiken så jobbigt!
När lilla E skulle välja nya lakan drog älskade maken ut lådan som örngotten ligger i, med sådan kraft att den träffade henne på munnen och >PLOPP< så hade hon tappat en av sina lösa tänder. Så nu har vi världens sötaste lilla tandglugg i huset.
Och ja - tandfén orkade hålla sig vaken så att lilla E kunde få en guldpeng.
Blev väckt av att älskade maken och de tre barnen sjöng för mig och gav mig frukost på sängen. Och presenter!
Jag fick Stephenie Meyers senaste vampyralster i två varianter. På engelska heter den "The short second life of Bree Tanner" och på svenska "Bree Tanners andra liv". (Bree är med i boken "Eclipse"/"Ljudet av ditt hjärta" i en kort sektion.)
Den gula prylen som skymtar överst i bild är min alldels egna gula u-båt. En te-kula i form av en yellow submarine. Till detta behövs lite te: Kusmi Red fruit och Irish blend.
Och till kokbokssamlingen - "One more slice" av Leila Lindholm och "Jamies Amerika" av Jamie Oliver.
På kvällen fick jag även ett presentkort till SpaHuset på 500 kronor. Tror minsann det blir den där efterlängtade massagen av det!
Och så fick jag ett jättegott chaite och ett par chokladpraliner av min chefinna. Och i eftermiddag har jag tårtkalas. Undrar just om jag förtjänar något mer?
Chokladpralinerna jag fick av chefinnan åt jag upp framför tv:n igår, när jag tittade på finklädda kungligheter som vandrade in i Storkyrkan. Jag tycker att monarkin är dum, men herregud, det var väl nästan omöjligt att inte svepas med!
Det är ju faktiskt en helt underbart vacker kärlekshistoria, och jag fällde en och annan liten tår när de ÄNTLIGEN fick varandra. Som de har kämpat för att få vara med varandra och så som den kärleken lyste om dem i varje ögonkast. Romantikern i mig suckar av välbehag. Men jag tyckte att klänningen var lite tråkig. Fin, men lite för slät. Hade gärna sett lite spets eller en snävare kjol. Men det finns väl viss hovetikett att ta hänsyn till. Hade Vickan inte varit kronprinsessa hade den nog sett annorlunda ut, har jag fått för mig.
Igår hade jag och Perny bokcirkelträff, mer om det senare i ett separat inlägg. Träffen utvecklade vi sedan till en grillning med våra män och våra barn. Mycket sent kom vi hem igen och då kom vi på att barnens sängar var obäddade. Gusiken så jobbigt!
När lilla E skulle välja nya lakan drog älskade maken ut lådan som örngotten ligger i, med sådan kraft att den träffade henne på munnen och >PLOPP< så hade hon tappat en av sina lösa tänder. Så nu har vi världens sötaste lilla tandglugg i huset.
Och ja - tandfén orkade hålla sig vaken så att lilla E kunde få en guldpeng.
onsdag 16 juni 2010
Jag har världens bästa svärmor!
I dag kom min svärmor insvepande som en räddande ängel och plockade bort en fästing på Cullen abnormo svanso. Själv höll jag på att spy av äckel.
Fy fan vilka vidriga kryp det där är. Och ännu mindre mysiga är de när man upptäcker dem vid örat på sin gosekatt när man kliar honom lite fint på huvudet. Katt i knät, temugg i handen och morgonsolen på köksgolvet brukar vara en trevlig start på dagen annars. Men inte idag då.
Dessutom har Cullen legat inne hos mig och älskade maken och sovit hela natten. Huuuuuuuuuu!!!!
I varje fall - där satt jag alltså och skulle dricka upp sluttampen på min kopp med Kusmi (Polish blend), Cullen kommer struttandes och vill gosa lite. Mysigt, tänker en inte ont anande mrs Data, lyfter upp katt i knät och börjar gulla. "Men? Vad är det för hård grej han har vid örat?" Jo, en lilaröd grej med sprattlande ben. Och inget huvud. För det är INNE I MIN KATT! Spyryck.
Ringer älskade maken på jobbet. "Hur får man bort en fästing?!" Lätt panikslagen vid det här laget. Han börjar mumla om att man ska ta en smal pincett, sätta den på fästingens huvud och vrida runt så att den släpper. Fy fan vad äckligt! Sen kommer han på att hans mamma och pappa har en sådan där fästingplockare som ser ut som en penna. Tack!
Ringer svärföräldrarna som bor ett par kvarter bort och ber dem - lite mer panikslaget här så det kanske mer blev en order - att hjälpa mig med detta djävulens påfund.
10 minuter senare står hon så där. Min underbara svärmor. Med fästingplockaren i handen. Jag lovar och svär att hon hade gloria och att en änglakör sjöng sådär sakralt vackert i bakgrunden. 30 sekunder senare är fanstyget bortplockat och nerspolat på toa.
Tack svärmor! Du är bäst!
Och gissa vem som hastar bort till närmaste apotek eller djuraffär och köper sig en egen fästingplockare? Just det.
Fy fan vilka vidriga kryp det där är. Och ännu mindre mysiga är de när man upptäcker dem vid örat på sin gosekatt när man kliar honom lite fint på huvudet. Katt i knät, temugg i handen och morgonsolen på köksgolvet brukar vara en trevlig start på dagen annars. Men inte idag då.
Dessutom har Cullen legat inne hos mig och älskade maken och sovit hela natten. Huuuuuuuuuu!!!!
I varje fall - där satt jag alltså och skulle dricka upp sluttampen på min kopp med Kusmi (Polish blend), Cullen kommer struttandes och vill gosa lite. Mysigt, tänker en inte ont anande mrs Data, lyfter upp katt i knät och börjar gulla. "Men? Vad är det för hård grej han har vid örat?" Jo, en lilaröd grej med sprattlande ben. Och inget huvud. För det är INNE I MIN KATT! Spyryck.
Ringer älskade maken på jobbet. "Hur får man bort en fästing?!" Lätt panikslagen vid det här laget. Han börjar mumla om att man ska ta en smal pincett, sätta den på fästingens huvud och vrida runt så att den släpper. Fy fan vad äckligt! Sen kommer han på att hans mamma och pappa har en sådan där fästingplockare som ser ut som en penna. Tack!
Ringer svärföräldrarna som bor ett par kvarter bort och ber dem - lite mer panikslaget här så det kanske mer blev en order - att hjälpa mig med detta djävulens påfund.
10 minuter senare står hon så där. Min underbara svärmor. Med fästingplockaren i handen. Jag lovar och svär att hon hade gloria och att en änglakör sjöng sådär sakralt vackert i bakgrunden. 30 sekunder senare är fanstyget bortplockat och nerspolat på toa.
Tack svärmor! Du är bäst!
Och gissa vem som hastar bort till närmaste apotek eller djuraffär och köper sig en egen fästingplockare? Just det.
tisdag 15 juni 2010
Grattis älskade bröder!
måndag 14 juni 2010
Underbara Dalsland!
Den gångna helgen har jag befunnit mig i Ed i Dalsland på en efterlängtad återträff med en del av de underbara människorna jag gått min utbildning till livsyogalärare med. Mest av allt har vi bara umgåtts. Pratat, yogat, promenerat - haft det trevligt helt enkelt. Och så har vi bestämt att i Ed - där ska träffas årligen från och med nu. För jösses vad underbart det är här!
Utsikt över Stora Lee. Det finns en Lilla Lee också. Nivåskillnad 33 meter. Mellan sjöarna? Kanske 500 meter. Och där är Ed uppbyggt!
Trots att regnet stod som spön i backen nästan hela helgen, så var det inte bara jag som blev tokförälskad. Att Dalsland är vackert visste jag redan, mamma kommer härifrån och hon är inte sen att påpeka sitt landskaps skönhet. Men denna hisnande kärlek jag drabbades av, den var jag inte riktigt beredd på.
Tyvärr svarade älskade maken nej när jag föreslog att vi skulle flytta dit. Men hälsa på kommer jag göra. Ofta. För underbara L som bor i Ed (lyllosen!) sade att jag var välkommen dit när somhelst. Hon kanske kommer få anledning att ångra den inbjudan...
onsdag 9 juni 2010
För han har tagit studeeenten! Hurra vad han är bra!
I går befann jag mig i huvudstaden tillsammans med stora J och mina goa föräldrar, för att fira den underbare brorsonen D som tog studenten! Så här pigg är man efter champagnefrukost, utspring, flakåkning och en bastant middag. Han skulle på studentfest efter att vi åkt hemåt igen.Undrar just om han orkade med det...
Det har varit lite turer kring det här med att åka studentflak i Stockholm. Det förbjöds ena dagen och blev tillåtet igen dagen därpå, ungefär. Så D åkte studentflak efter en herrejösses stor traktor. Och det var inte utan att jag förstod det där förbudet när jag såg vad de gjorde med all denna öl som bars upp på flaken.
Man kunde ju tro att ölen var för invärtes bruk och att dessa nybakade studenter skulle bli rejält på lyset, men icke då. I stället sprutades ölen ut. I sann yes-jag-vann-F1-loppet-anda. Öl på varandra, öl på sig själva, öl på oskyldiga förbipasserande. Snacka om alkoholmissbruk liksom. Förstod varför D lämnade studentmössan till mamma och bytte om till t-shirt och shorts. Lite lättare att slänga in i maskinen än en kavaj som kräver kemtvätt. Typ.
Berättade om detta beteende för älskade maken när jag kom hem. Vi låg i sängen och var på väg till sömnens rike, när jag hör honom mumla:
- Vilket slöseri på öl......
Fast jag har hört att det ska vara bra för håret, så de är nog fina på fredag. När de köar på Arbetsförmedlingen.
Det har varit lite turer kring det här med att åka studentflak i Stockholm. Det förbjöds ena dagen och blev tillåtet igen dagen därpå, ungefär. Så D åkte studentflak efter en herrejösses stor traktor. Och det var inte utan att jag förstod det där förbudet när jag såg vad de gjorde med all denna öl som bars upp på flaken.
Man kunde ju tro att ölen var för invärtes bruk och att dessa nybakade studenter skulle bli rejält på lyset, men icke då. I stället sprutades ölen ut. I sann yes-jag-vann-F1-loppet-anda. Öl på varandra, öl på sig själva, öl på oskyldiga förbipasserande. Snacka om alkoholmissbruk liksom. Förstod varför D lämnade studentmössan till mamma och bytte om till t-shirt och shorts. Lite lättare att slänga in i maskinen än en kavaj som kräver kemtvätt. Typ.
Berättade om detta beteende för älskade maken när jag kom hem. Vi låg i sängen och var på väg till sömnens rike, när jag hör honom mumla:
- Vilket slöseri på öl......
Fast jag har hört att det ska vara bra för håret, så de är nog fina på fredag. När de köar på Arbetsförmedlingen.
söndag 6 juni 2010
Filmtipset
För 20 år sedan tog jag studenten. Jag och (en av de) bästa vännen H valde att fira det med lite rosébubbel, lite chips, mycket prat och en av våra favoritfilmer. Nämligen "Döda män klär inte i rutigt". Den är JÄTTEROLIG! Och vi citerar vilt. Man kan det när man sett filmen sådär 10.000 gånger.
Det speciella med de här filmen är Steve Martins motspelare/motspelerskor. Inte bara Rachel Ward som Juliet, utan även stjärnor som Ingrid Bergman, Humphrey Bogart, Bette Davis och Burt Lancaster, för att nämna några.
De är skickligt inklippta från klassiska filmer, så att de passar som hand i handske in i denna historia. Klipp från "Notorious" blandas med bilder av Steve Martin som rakar tungan till exempel. Resultatet blir hysteriskt roligt.
Det speciella med de här filmen är Steve Martins motspelare/motspelerskor. Inte bara Rachel Ward som Juliet, utan även stjärnor som Ingrid Bergman, Humphrey Bogart, Bette Davis och Burt Lancaster, för att nämna några.
De är skickligt inklippta från klassiska filmer, så att de passar som hand i handske in i denna historia. Klipp från "Notorious" blandas med bilder av Steve Martin som rakar tungan till exempel. Resultatet blir hysteriskt roligt.
- Pick that up.
- But it's all soft and steamy!
- Pick it up!
- You're a sick man. You don't deserve a puppy.
torsdag 3 juni 2010
Vintips
Nu har jag gett er så mycket recept att jag känner att det är dags för ett vintips också. Passar bra så här bland alla högtider också, eftersom jag vill tipsa om ett bubbel.
För några veckor sedan var jag och älskade maken på vinprovning, och denna inleddes med en välkomstdryck bestående av ett italienskt mousserande rosévin. Och det är bara SÅ gott! Rotari Rosé med nummer 7701, får du på Systembolaget för 99 kronor.
Gissa vad jag dricker just nu.
Skål!
För några veckor sedan var jag och älskade maken på vinprovning, och denna inleddes med en välkomstdryck bestående av ett italienskt mousserande rosévin. Och det är bara SÅ gott! Rotari Rosé med nummer 7701, får du på Systembolaget för 99 kronor.
Gissa vad jag dricker just nu.
Skål!
onsdag 2 juni 2010
Snygg frissa
Saker som värmer ett modershjärta
I går när jag kom hem från jobbet kände jag en doft av liljekonvaljer i sovrummet. Och mycket riktigt - på hyllan vid min säng stod en liten vas med liljekonvalj och förgätmigej. Vackert och väldoftande.
Men vem hade ställt dem där? Jo, stora J. Som tyckte mamma skulle ha en liten blomma fastän det inte var mors-dag eller något. Sånt blir man glad av.
Och så vill jag bara påpeka att jag har mycket mer Twilight än vad som skymtar i bakgrunden. Tro mig. MYCKET mer...
Men vem hade ställt dem där? Jo, stora J. Som tyckte mamma skulle ha en liten blomma fastän det inte var mors-dag eller något. Sånt blir man glad av.
Och så vill jag bara påpeka att jag har mycket mer Twilight än vad som skymtar i bakgrunden. Tro mig. MYCKET mer...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)