Jag har världens bästa svärmor!

I dag kom min svärmor insvepande som en räddande ängel och plockade bort en fästing på Cullen abnormo svanso. Själv höll jag på att spy av äckel.

Fy fan vilka vidriga kryp det där är. Och ännu mindre mysiga är de när man upptäcker dem vid örat på sin gosekatt när man kliar honom lite fint på huvudet. Katt i knät, temugg i handen och morgonsolen på köksgolvet brukar vara en trevlig start på dagen annars. Men inte idag då.

Dessutom har Cullen legat inne hos mig och älskade maken och sovit hela natten. Huuuuuuuuuu!!!!

I varje fall - där satt jag alltså och skulle dricka upp sluttampen på min kopp med Kusmi (Polish blend), Cullen kommer struttandes och vill gosa lite. Mysigt, tänker en inte ont anande mrs Data, lyfter upp katt i knät och börjar gulla. "Men? Vad är det för hård grej han har vid örat?" Jo, en lilaröd grej med sprattlande ben. Och inget huvud. För det är INNE I MIN KATT! Spyryck.
Ringer älskade maken på jobbet. "Hur får man bort en fästing?!" Lätt panikslagen vid det här laget. Han börjar mumla om att man ska ta en smal pincett, sätta den på fästingens huvud och vrida runt så att den släpper. Fy fan vad äckligt! Sen kommer han på att hans mamma och pappa har en sådan där fästingplockare som ser ut som en penna. Tack!
Ringer svärföräldrarna som bor ett par kvarter bort och ber dem - lite mer panikslaget här så det kanske mer blev en order - att hjälpa mig med detta djävulens påfund.

10 minuter senare står hon så där. Min underbara svärmor. Med fästingplockaren i handen. Jag lovar och svär att hon hade gloria och att en änglakör sjöng sådär sakralt vackert i bakgrunden. 30 sekunder senare är fanstyget bortplockat och nerspolat på toa.

Tack svärmor! Du är bäst!

Och gissa vem som hastar bort till närmaste apotek eller djuraffär och köper sig en egen fästingplockare? Just det.