"Elisabet - Anne Boleyns dotter, Gloriana" av Susan Kay

Jag börjar friskna till så smått. Har bara vaknat av hostattack en gång i natt, så det ser jag som ett tecken på att det är på väg åt rätt håll.
Jag har inte orkat med mycket alls under de här allra sjukaste dagarna, men jag har pallat med att hålla i en bok i varje fall. Så jag läste ut "Elisabet - Anne Boleyns dotter, Gloriana" häromdagen. En ganska omständlig titel och en superkass översättning av originaltiteln "Legacy".

Den här boken kan bli lite svår att få tag i. Jag har haft den i bokhyllan sedan tidigt 1990-tal, då jag köpte den eftersom jag älskar en av Susan Kays andra böcker, samt att jag gillar historia i allmänhet och alltid har varit fascinerad av drottning Elisabeth I. Så ja - jag fick lust att läsa om boken på grund av att jag tittade på "Reign". Mer historiskt korrekt här, men det är trots allt en roman, och i och med det har författaren tagit sig vissa konstnärliga friheter.

Bildkälla Goodreads

Boken berättar om Elisabeth Tudors liv, helt enkelt. Från födelsen till döden. Hennes kamp för att få tronen och behålla den, och hur mycket hon offrade för det. Boken berättas ut flera olika synvinklar, inte bara Elisabeths, och vi får se hr andra såg på henne. Eller troligen/kanske såg på henne.
Boken balanserar mellan att vara en roman och en biografi, och ibland spiller den över lite väl mycket åt det ena eller det andra hållet. Lite så att man önskade att författaren kunde ha bestämt sig för en av de två och sedan hållit sig där. Just i det här fallet hade det varit bättre att hålla boken som en roman, för när det börjar hagla årtal och datum kan det kännas ganska torrt och tråkigt med läsningen ibland.
Jag hade även svårt för de antydningar som görs om att Elisabeth skulle ha fått tronen och behållit den genom trolldom och förbund med djävulen, men det är sådant som i boken sker i andras funderingar kring henne, och det gick sådana rykten om Elisabeth under hennes regeringstid. För det är ju så onaturligt med en kvinna som inte tänker gifta sig. Ett giftermål för Elisabeth hade inneburit att hon förlorat en stor del av sin makt, så jag ser det inte alls som något konstigt att hon förblev The Virgin Queen. Kanske lite mer sorgligt om det nu är så att hon aldrig fick dela sina bördor med någon.
Stort fokus i boken ligger på relationen mellan Elisabeth och Robert Dudley. Väldigt romantiskt blir det mellan varven, vill jag lova. Och det är här jag gärna hade velat se mer roman och mindre biografi, kanske. Jag shippar helt enkelt Bess och Robin, kan vi väl säga.
Det finns visst en miniserie från 2005 med Tom Hardy som Robert Dudley. Hur har jag kunnat missa den? Måste jag se!

Till största delen är det väldigt intressant om en väldigt intressant person. Boken gjorde mig väldigt nyfiken, och jag har haft Google och Wikipedia som mina bästa vänner när jag har blivit extra nyfiken på någon eller något och suttit och läst på mer ingående om personer, platser och händelser. Jag gillar när en bok väcker min nyfikenhet på det sättet.
Jag tyckte om den här boken den här gången också, men jag vill minnas att jag äskade den förra/första gången jag läste den. Jag hade lite småtråkigt bland alla turer och årtal och titlar ibland, helt enkelt. Mitt betyg den här gången blev 3/5.
Kanske mest läsvärd för den som gillar historiska romaner. Är man ute efter en biografi bör man hålla sig borta.
Undrar om det finns en liknande roman om Mary Stuart? Den skulle jag vilja läsa i så fall.

Elisabet tog på sig solhatten och smög iväg från det fullpackade huset, försökte undgå de inställsamma bugningarna och nigningarna som hälsade hennes ankomst och viftade tillbaka de hovdamer som fick bråttom att rusa efter henne som uppvaktning. Hon ville vara ensam de sista timmarna innan ödet drabbade henne, ensam för att tänka och minnas det förflutna.
Hon lämnade slottsgården genom valvbågen i mitten av loggian och fortsatte med drottninglik värdighet över gräsmattan framför palatset för att sedan ta vägen genom en välvd gång för att komma ner i parken. Så snart hon passerat portgången började hon springa som ett barn bort från det hon så hett eftertraktat i mer än tio år.
När hon inte kunde springa mer vände hon, och den avskyvärda känslan av plikt drabbade henne som en fiende.
"Jag ska bli drottning", skrek hon till det gamla huset som glödd rostrött på avstånd. "Jag ska göra som jag vill."
Du kommer att bli drottning. Och du kommer att göra det som England vill. Hon sjönk ihop under en stor ek och begravde sitt ansikte i händerna. Hon ville inte att hennes trontillträde skulle förenas med några villkor, men hon kunde inte slåss med sitt eget samvete. Hon visste vad hon var skyldig, och hon visste hur hon skulle betala. Hon skulle styra England, styra det ensam. Och England ensamt skulle styra henne.
Innebörden av ett ensamt majestäts oerhörda isolering blev uppenbar för henne när hon satt under den kala eken, en stolt ung tigrinna beredd att gå på jakt i full frihet genom Europas skogar, befriad fån människornas slaveri. Så hördes ett avlägset rop, och hon lyfte upp huvudet och tittade åt det hållet. Över den väldiga gräsmattan hade en stor folkmassa satt sig i rörelse. 
Det hade alltså hänt. Den långa lärotiden var över. 
Det hade hänt och hon var beredd. Hon stod framför dem och hörde William Cecils röst höja sig över folkmassans rop att drottningen var död. 
"Leve drottningen!"
Deras högljudda erkännande tystnade medan de stod kvar och väntade på att hon skulle tala. 
Då fick de till sin oerhörda häpnad bevittna hur hon knäböjde framför dem som om hon var en hednisk prästinna beredd att förrätta offer under en forntida ek. 
Mycket dämpat sade hon på latin: "Det är Guds vilja och vi ser det som ett underverk."
Den varma novembersolen fick hennes böjda huvud att flamma i rött. Ingen yttrade ett ord.
Och en efter en sjönk de människor som hade svurit att tjäna henne ner på sina knän runtomkring henne och böjde även de sina huvuden.

(Hitta mig på Goodreads)