"Miss Peregrines home for peculiar children" av Ransom Riggs

Jag har haft "Miss Peregrine"-böckerna på min radar rätt så länge. Redan då när det bara fanns en bok, tyckte jag att det verkade vara ganska spännande. Bilderna såg lite lagom mysrysiga ut, och jag förväntade mig lite mystik och kanske en aning otäckheter också.

Bildkälla Goodreads

När Jacobs farfar dör under jonstiga omständigheter, bestämmer sig Jacob för att följa i sin farfars fotspår. Med hjälp av farfaderns mystiska sista ord och några fotografier, hamnar Jacob på en avlägsen ö utanför Wales fastland. Till sin häpnad inser han att farfaderns berättelse kanske var sannare än vad han trodde, och att alla de fantastiska barn han hört berättats om alla har funnits i verkligheten. Kanske till och med fortfarande lever?

Det här är en jätterolig idé för en bok - att ta gamla foton som egentligen inte alls har något sammanhang och bygga upp en berättelse kring dem. Ofta funkar det till och med riktigt bra, men ibland känns det lite väl krystat. Som att ett foto bara skulle vara med i boken, fastän det egentligen inte tillförde något alls. Ibland var det till och med rätt störigt. Att varje foto dessutom fick en gel sida i anspråk gör också att texten ibland känns lite upphackad och mer som avbrott än illustration. Jag var alltså delad till fotografierna under läsningens gång, och det var ändå de som från början tilldrog sig mitt intresse.
Berättelsen är som mest intressant när Jacob är på upptäcksfärd, för att få veta vad hans farfar egentligen upplevde under krigsåren. Var det enbart en äldre mans fantasier, ett sätt för en judisk flykting att sätta perspektiv på de hemskheter som skedde omkring honom? Eller finns det kanske någon sanning där. Det är det där luskandet som känns mest spännande.

Den spännande upplösningen av boken upplevde jag som ganska tråkig. Jag satt och suckade och kollade hir många sidor jag hade kvar att läsa, jag vet inte hur många gånger. Fler än fem, i varje fall. Det blev helt enkelt lite väl mycket av jakt och flykt och ett gammalt foto och lite mer jakt och flykt, för att jag skulle tycka att det var värst spännande.
Nu har jag redan de andra delarna i den här trilogin, eftersom jag köpte dem i ett snajsigt litet paket, så jag kommer läsa de andra böckerna också. Om jag däremot inte hade haft dem i hyllan redan vete 17 om jag hade brytt mig om det.

Eftersom boken inte var jättetråkig får den dock 3/5 i betyg av mig. Spännande och kul det där med fotografierna, men jag hade alltså önskat mig ett annat upplägg med dem, och kanske någon form av kill your darlings där. Alla foton passade helt enkelt inte in i ramberättelsen.

I had just come to expect that my life would be ordinary when extraordinary things began to happen. The first of these came as a terrible shock and, like anything that changes you forever, split my life into two halves: Before and After. Like many of the extraordinary things to come, it involved my grandfather, Abraham Portman.
Growing up, Grandpa Portman was the most fascinating person I knew. He had lived in an orphanage, fought in wars, crossednoceans by steamship and deserts on horseback, performed in circuses, knew everything about guns and self-defence and surviving in the wilderness, and spoke at least three languages thet weren't English. It all seemed unfatomably exotic to a kid who'd never left Florida, and I begged him to regale me with stories stories whenever I saw him. He always obliged, telling them like secrets that could be entrusted only to me.