En lite rolig historiebok har hållit mig sällskap i februari. Jag lånade "When Hitler took cocaine and Lenin lost his brain: History's unknown chapters" av Giles Milton från E som haft den i sin bokhylla dryga året. Det här är den första boken i en serie, om två böcker hittills kan kallas för en serie. Självklart är jag nyfiken på den andra boken också, men den finns inte i huset så det får bli en annan gång i så fall.
Boken är uppdelad i två delar, som i sin tur är uppdelade i nio kapitel med 3 underkapitel. Jag har valt att läsa ett kapitel om dagen, alltså tre små berättelser om dagen. Och det gick ju fort. Boken är nämligen väldigt lättläst, på både gott och ont. Det blir ju inget djuplodande här, utan det skrapas mest på ytan. De olika berättelserna känns mest som en synopsis av något som det antagligen går att läsa mycket, mycket mer om. Nu är ju inte allt intressant, men i vissa fall blir jag nyfiken på att läsa mer. Det finns såklart en ganska så gedigen läslista i slutet av varje del, men det är ju ytterst tveksamt att jag någonsin kommer grotta ner mig i någon av dem, hur nyfiken jag än blev.
Få av de här kapitlen utspelar sig längre tillbaka än tidigt 1800-tal. Jag skulle vilja säga att det mesta rör 1900-talet, med andra världskrigets efterdyningar som ett klart avslut. Det är också mycket krigshistoria, men även en hel del kriminalhistoria med sina underliga brott och en och annan spektakulär fängelserymning.
Boken behandlar så vitt skilda ämnen som Andrés luftfärd (inte så värst okänd om en är svensk), vulkanutbrott, slaveri, kannibalism, bomber och granater och kejsaren av USA. Samt så klart Hitlers drogvanor och vad som hände med Lenins kropp - och hjärna. Precis som titeln antyder.
Det är lättläst, stundtals roligt, bitvis intressant och lätt att ta till sig.
Mitt betyg på "When Hitler took cocaine and Lenin lost his brain" blev 3,5/5. Hade det varit färre berättelser som berättade aningen mer hade mitt betyg troligen blivit högre.
