Junifavoriter

Har dröjt lite med det här inlägget idag för att det skulle hända en sak som jag hoppades skulle bli en av favoriterna. Och det blev den! För att stilla er nyfikenhet kommer favoriterna i juni här.

Bok: Det har inte varit en bra läsmånad. Favoriten blev en bokjag läst flera gånger förut,även om det tog herrejösseslång tid att läsa den den här gången. "Sense and sensibility" av Jane Austen.

Film: Med risk att upprepa mig -  "Förnuft och känsla". Alla andra filmer jag har sett har nämligen varit smådåliga eller värre.

TV: "Feud". Till och med den enda tv-serien jag sett i juni. Snart dags för en ny cykelserie.

Nagellack: Be true, eller #7273. Från Depend 7day.

Skönhet: Solskydd. Både i form av spf och i form av kläder, solhatt och skugga. Måste vårda min blekhet.

Extra speciell rolighet: Det jag väntade på idag. E har tagit körkort!

Favoritinlägg: Sommarspellistan. Hade kunnat bli hur lång som helst, men jag lade band på mig.

Junis alla nagellack

Eftersom jag inte läst så mycket i juni så har jag haft tid att måla naglarna istället. Kan vi låtsas som. Särskilt som jag idag kommer visa upp 12 olika lack fördelat på 6 olika manikyrer. Lite så här.

H&M Vegan & Natural, Piece of pear
Valt av E för att det såg ut som att det skulle smaka gott om det var ätbart. Som pistage ungefär. Och den här gröna nyansen ser verkligen mer ut som pistage än päron. Lite kakidammig. Jag har hittills gillat det här märket. De är lätta att hantera och ser snygga ut. Finns än så länge bara i kräm, men nu gillar jag krämlack, så det gör inte ett dugg.

Depend 7day, Be true #7273
Det här lacket har fått vänta lite väl länge i lådan innan det äntligen fick pryda mina naglar. Jag tror det kom i höstas, och tillhörde en sådan där limiterad kollektion. 
Basen är mörk, och där finns sedan skimmer som allra mest ser ut att vara teal, men det skiftade i ganska många nyanser från den blågröna skalan. Fint som snus.

OPI, Cinnamon sweet + H&M Beauty, Well red + a England, Yeoman warder + Essie, Bunches of love + Depend O2, #525
Min senaste 5 favoriter handlade om lackmärken, och då blev naglarna röda i några dagar. Har ett eget inlägg, som hittas här.

H&M Vegan & Natural, Piece of simplicity
Alla lacken i den här märkeskategorin heter "Piece of" någonting. Det här ljusaste rosa var i crellyformula. Som vanligt med den här sortens färger var det lite svårmålat, men inte så att jag hann bli arg. Gillade det, men det krävde sina lager och blev därför lite i tjockaste laget för vad jag gillar.

Depend, #727 + #725, #732
Den här skittlen med Depend gjorde jag för att äntligen använda de där lacken som stått och väntat i otestade lådan. Och jag trivdes inte alls i den. Redan när jag lackade den satt jag och gjorde sura miner. Ändå bar jag den i flera dagar.
Det ljusrosa (727) och det ljusblå (725) lacket innehåller skimmer, men det var nästan bara i det ljusrosa lacket jag såg det även på nageln. Det mörkare lacket (732) var i kräm. Färgen skulle jag vilja kalla för korall. Just här ser det nästan orangerött ut, men det fanns tillfällen det såg ut att vara helt rosa, eller till och med i en brun nyans. 

H&M Beauty, Gold goals
Just nu sitter det här lacket på naglarna. Ett guldlack som är rätt så gult, och blir mörkare i kanterna. Skimmer, så klart. 

"Sense and sensibility" av Jane Austen

En vet att läslusten är på botten när inte ens en av favoritböckerna kan locka till läsning. Jag trodde att "Sense and sensibility"skulle ta en vecka att läsa. Max. Det tog nästan tre. Mycket att göra. Värmesmocka. Huvudvärk på grund av värmesmocka. Koncentrationssvårigheter. Jodå,juni har bjudit på mycket motstånd när det gäller läsningen. Men nu är det gjort. Äntligen!

Bildkälla The StoryGraph

När systrarna Dashwoods pappa dör hamnar godset hos sonen från det första äktenskapet. Då hans hustru är ganska besvärlig att umgås med, söker sig systrarna och deras mor till ett nytt boende i en stuga på landsbygden i södra England.
Här finner de sig snart till rätta bland sina nya vänner. Marianne, den känslosamma systern, kastar sig rakt in i en förälskelse i den stilige Willoughby, medan den mer eftertänksamme Elinor ser sina drömmar krasas när hon blir den förtrogne till den hemlige fästmön till man hon själv hoppades på.
Månaderna går, och omständigheter ändras. Systrarnas väg till lyckliga slut blir krokig, och på vandringen sker stora förändringar hos dem både, vad gäller både förnuft och känsla.

Det här är alltså en av mina favoritböcker av Jane Austen, så att det tog mig så pass lång tid att läsa den den här gången förstår jag inte riktigt. Troligtvis skulle jag ha läst en helt annan bok, för hur bra jag än tycker att den här berättelsen är, så ville den inte riktigt gripa tag i mig den här gången. Detta trots att den är utmärkt skriven, med underbara karaktärer och en stor dos med humor. Eftersom jag har älskat den alla andra gånger jag har läst den ligger felet helt klart hos mig, och inte boken.
Hade det här varit första gången jag läste den hade betyget troligen blivit mindre, men nu får den behålla det jag redan har gett den, 5/5. 

Julis bullet journal

Jepp. Jag hann inte/ville inte blogga där, i massor av dagar. Blev lite seg i kolan av värmen. Idag är det mulet och kvavt, och jag tänkte visa hur min bujo kommer se ut den kommande månaden. För nu är det inte mycket kvar till månadsskifte.

Juli blev lila och ljusgrön, inspirerad av tejpen med somriga godsaker på. Glass, godis, popcorn. Pennorna är två fineliners från Adlibris,men mest färg kommer från Tombow i färgerna 243 Mint, 623 Purple sage och 673 Orchid.
På ena sidan kommer när som helst skriva in något som får mig att tänka på juli/sommaren, och på andra sidan har vi månadsöversikten.

Ursäkta att bilderna blev supersuddiga. Hade tagit om dem om jag märkt det innan, men nu har jag skrivit på dem så...
Som vanligt samsas kassaboken med månadens bok och plats för att anteckna något om nagellacken jag kommer bära i juli.

En rad om dagen får så klart sällskap av vanekollen och humörkollen. Och den här gången satte jag gubbarna i rätt ordning. Har varit förvirrad själv av min miss i juni.

Supersuddigt träningsuppslag. Väntar fortfarande på julis spellista från Yoga with Adriene. Tror de missat att uppdatera på hemsidan, för om jag spionerar på YouTube set det ut som att ämnet kommer vara Expand.

Om möjligt - ännu suddigare veckouppslag. Spelar kanske inte så stor roll. Förutom färgerna så ser de likadana ut månad efter månad efter månad. Tänker ibland att jag skulle testa något nytt,men när det funkar så bra för mig som det gör, varför skulle jag?

Sommarspellista

Det var längesedan jag skrev om musik. Ett och ett halvt år, snudd på. Så jag tänkte: "Varför inte göra en spellista över sommaren 2023?" Och här är den.

• Eric Gadd - My personality
  En kär favorit från 1990-talet. Så många fester och förfester där jag och mina kompisar dansat till den här. 
  Baby, baby, baby it's my personality
  Say what you want about me this is who I'm gonna be
  
  
• Editors - Vibe
  Från senaste albumet "EBM" kommer den här peppiga låten. Jag kan inte sitta still när jag hör den, så är det bara.
  Who lights a cigarette in that way?
  I bet you are immortal
  
  
• Depeche Mode - Soul with me
  Från senaste albumet "Memento mori", och en av höjdpunkterna från deras spelning på Friends arena i maj. Det är något visst när Martin klämmer till med en av sina vackra ballader.
  Go sing it from the highest tower
  From the morning 'til the midnight hour
  
  
• Cold Cave - Confetti
  På samma spelning som den ovan, hittade jag ett nytt band att tycka om. Cold Cave var förband till Depeche Mode, och så jävla bra. Confetti var bara en av alla bra låtar de framförde.
  When you see me you should run and hide
  It's important that evil people look good on the outside
  
  
• Men Without Hats - Safety Dance
  Den ultimata jag-måste-dansa-låten sedan forever. Ett väldigt lätt sätt att få upp mig på vilket dansgolv som helst.
  'Cause your friends don't dance and if they don't dance
  well,they're no friends of mine
  
  
• Duran Duran - Rio
  Kan det bli mer sommar än så här? Videon säger "nej, faktiskt inte" som svar på det.
  Her name is Rio and she dances on the sand
  Just like that river twisting through a dusty land
  
  
• Laakso - Italy vs Helsinki
  Låter det som Markus Krunegård och Peter Jöback. För det är det. Här fajtas de om vilket resmål som är bäst, Italien eller Helsingfors. Och de där semesterplanerna kan vara besvärliga ibland.
  Oh, let's talk about everything, all the night
  No, not here
  We'll do it in Italy,under the olive trees
  
  
• Madonna - Holiday
  Alltså. Madonna har gjort massor av låtar som är betydligt bättre än den här (och ett gäng som är sämre), men hur mycket ner sommar kan det bli? Fattas bara en kladdig glasstrut också.
  If we took a holiday
  Took some time to celebrate
  Just one day out of life
  It would be, it would be so nice
  
  
• Lloyd Cole - Ice cream girl
  Glassen kommer här. I form av en av de bästa låtarna med Lloyd Cole som soloartist. Han var sjusärdeles bra tillsammans med The Commotions också. 
  Maybe I lack sophistication, maybe a litte unrefined
  So my credit ain't to good, well can't a dollar love a dime
  
  
• Grease - Summer nights
  Avslutar med en riktig goding bland sommarlåtar. Kan det bli bättre när John Travolta och Olivia Newton-John klämmer i med Dannys och Sandys sommarminnen? Same, same - but different.
  He got friendly, holding my hand
  She got friendly, down in the sand
  

Alla länkar går till YouTube.

Tom, tommare, tommast

Den här månaden har jag inte varit lika flitig på att tömma förpackningar. Fyra stycken blev det totalt. Allt ska ner i plastavfallet.

Claudia. Exfolierande fotbehandling. 
Sådana därna sockor att bära på fötterna en långfilm, och sedan flagar huden av under två veckor och fötterna ska bli mjuka och fina. Det är inte första gången jag använder exfolierande sockor, men det är första gången jag tycker att det är krångligt. Till att börja med är sockorna rejält obekväma, och tejpen till dem kommer separat och är i kortaste laget. Det dröjde också ett ganska bra tag tills fötterna började flaga, och jag var tvungen att göra det som det alltid står att en inte ska göra när en gör en fotexfoliering - hjälpa till manuellt för att få bort all död hud. Men slutresultatet! Underbart mjuka fötter, och för första gången på länge fick jag bort all den där hårda huden som var anledningen att jag ens gjorde den här behandlingen. Skulle jag köpa igen? Troligen. Inte minst för slutresultatets skull, och för att de kostade inte mycket alls.
Betyg 2,5/5 (slutresultatet 5/5)

Garnier. Skin active. Eye make-up remover 2in1.
Inte en favorit. Gör sitt jobb,men irriterar mina ögon. Förstår inte varför jag köpte den igen. Använder en annan nu.
Betyg 2/5

Atrix. Soft Protection cream.
Favorithandkrämen i sin lite lättare form. Den här brukar stå på skrivbordet eller färdas i handväskan. Har så klart ersatt den med en precis likadan.
Betyg 5/5

It's skin. Olive. Nutrition & firming mask sheet.
Det känns som att jag har börjat med månadens arkmask, och så kanske det är. Använder dem mer sällan än vad jag gjorde förut, men älskar dem fortfarande. It's skin är ett av favoritmärkena bland arkmaskerna, och Olive var helt okej. Skön att använda när huden är trött på värmen och behöver extra fukt. Lagom med essens och angenäm doft, samt en mask som sitter bra gör att det absolut kan bli omköp nästa gång jag är på arkmaskjakt.
Betyg 4,5/5

Ja må jag leva!

 

Gissa hur många år jag fyller idag? Lika många som det finns kort i en normal kortlek. Skål!

Sett på TV: "Feud" (säsong 1?)

Spoilervarning, så klart.

Det har varit aktuellt med en andra säsong av den här serien sedan den kom 2017. Än har det inte hänt. Den här (eventuellt) första säsongen handlar om fejden mellan Bette Davis och Joan Crawford, med avstamp från den enda film de gjorde tillsammans, "What ever happened to Baby Jane?"

Bildkälla My hot posters

I början på 1960-talet ser Joan Crawford och Bette Davis hur de bra rollerna sinat.
Joan hittar boken "What ever happened to Baby Jane?" som skulle göra sig bra som film, självklart med henne själv i en av de två huvudrollerna. Den andra skulle vara som klippt och skuren för Bette Davis, men hur övertalar man någon man avskyr att arbeta med en? 
När arbetet med filmen drar igång blir fientligheten mellan de två allt större, och trots att filmen blir en succé kommer de aldrig mer att komma så bra överens att de jobbar tillsammans igen.

Serien tar alltså sin avstamp under tidigt 1960-tal, och det är två stjärnor som förlorat sin glans vi möter här. Trots Oscarstatyetter, stora filmroller och idogt arbete i decennier, så har det hänt - Bette Davis och Joan Crawford har blivit gamla. Det där som är det värsta som kan hända en kvinna, särskilt i Hollywood. Där har vi seriens grund, men också den fejd mellan de två skådespelarna som ivrigt påhejats både av filmstudios och skvallerpress. Allt för att sälja - filmer eller lösnummer.
Bette Davis och Joan Crawford spelas här av Susan Sarandon och Jessica Lange, och de gör det med bravur. Det finns tillfällen jag glömmer att jag ser skådespeleri om skådespeleri, så att säga. Och båda aktriserna spelas med stor kärlek, men inte insmickrande. De tillåts ha sina fel, vara fåfänga, rädda, småsinta, elaka, hämndlystna. Men det tittar fram något där, och ofta känns det som att delar av deras konflikt troligen byggde på en hel del missförstånd.
Serien bjussar på scener som känslomässigt suger musten ur en, men också scener som är roliga. De känns som att samtliga framförkameran har haft ganska kul när de gjort den här serien. Och då menar jag inte "ha ha" utan mer att det varit roliga roller att spela, utmanande och givande. Det blir den känslan som förmedlas av riktigt bra rollbesättning.
Jag rekommenderar verkligen den här serien. Och självklart att en tittar på filmen den tar sin avstamp från, "What ever happened to Baby Jane?".

Ja må han leva!

Idag fyller han år, den där storebrorsan jag håller om och har kvar.
Grattis, älskade storebror!

5 favoriter: Nagellacksmärken

Den som har missat att jag tycker om nagellack är helt ny på den här bloggen. I så fall - välkommen. Eftersom nagellack har varit en stor älskling i mitt liv ända sedan tonåren, så har jag så klart skaffat mig en och annan favorit under åren som gått. Jag bestämde mig för att vaska fram fem favoritmärken till det här inlägget, och eftersom det var dags att måla om naglarna och jag har fem fingrar på varje hand,  passade det utmärkt att måla en färg för varje nagel. Ingalunda favoritlack från de olika märkena, utan bara de första bästa röda jag fiskade upp ur samlingen. För rött är liksom min favoritfärg, och när det gäller nagellack är rött alltid rätt.

Från tumme till lillfinger:

OPI, Cinnamon sweet
OPI är inte direkt det billigaste lacket på marknaden, men de är ofta värda sitt pris. Jag har inte köpt något från märket på länge, så jag har inte koll på kollektionerna de släpper längre, men de är bra på lack som är klassiska och lack som är trendiga. Många olika finish, och alla färger som finns känns det som. De är nästan världsbäst på röda krämlack dessutom.
Ett klassiskt lackmärke som håller bra. Här blir du inte besviken.

H&M, Well red
H&M har många lack på repertoaren, och har dessutom flera olika "undermärken" i butik. Nu senast har jag hittat deras Vegan & natural, och de är fina som snus de med, men nu har jag ett av deras baskollektion på pekfingret.
Lacken finns i många olika färger och finish, och är väldigt prisvärda och brukar hålla bra. Nästan lika bra som OPI faktiskt, fast till ett bättre pris.

a England, Yeoman warder
Det här är favoriternas enda så kallade indie-lackmärke.
När märket lanserades för flera år sedan kom lacken i många olika finish, men numera är hololacken något av märkets signum. Då och då kan det dyka upp både skimmer och kräm, men oftast är det mer eller mindre holografiskt.

Essie, Bunches of love
Om a England kör på holo, så är Essie nästan alltid kräm. Och vilka underbara krämlack sedan! Håller bra och har en vettig prisbild. Kommer ofta i klassiska färger, men kan ibland klämta till med något helt oväntat - både i färg och finish. Och då blir det oftast wow! på det.
Har också många bra behandlingslack. Särskilt baslacken tycker jag om.

Depend O2, #525
Ett svensk lackmärke har vi också plats för. Särskilt eftersom det här är det lack där du får absolut mest lack för pengen, sett till milliliterpris. Depend har flera olika formulas, och kommer ut med flera kollektioner om året i allihop. Många färger, många olika finish, även om kräm och skimmer dominerar. Det enda tråkiga med dem är att de nästan aldrig ger sina lack namn, bara nummer. Men en kan ju inte få allt.

Grattis

 

Idag skulle du ha fyllt 60 år.
Jag saknar dig, älskade storebror.

"Lila hibiskus" av Chimamanda Ngozi Adichie

Jag har tidigare läst både "En halv gul sol" och "Americanah" av Ngozi Adichie och tyckt väldigt bra om dem. Det var alltså med ganska höga förväntningar jag satte mig till rätta och började läsa hennes debutroman, "Lila hibiskus".

Bildkälla The StoryGraph

Det börjar på palmsöndagen när Kambilis storebror, Jaja, vägrar ta nattvarden och deras far i ilska slänger iväg mässboken så att den krossar alla moderns älskade balettfiguriner.
Fast egentligen börjar det långt innan. Med en far som leder sin familj med järnhand mot en hotande undergång. Han har sin egen uppfattning av vad som är gott och ont, rent och syndigt. Hotet om bestraffningar är aldrig långt borta.
Men där en minst anar det kan en kärlek växa fram, en längtan efter frihet och förhoppningar om en ljusare framtid.

Det är ett ganska mörkt familjeporträtt som målas upp här. Kambili, hennes bror och mamma tassar på tå kring en pappa som alltid vet bäst och gärna visar det med våld. Det blir stundtals väldigt mörkt, och kan ibland vara svårt att läsa. Samtidigt finns det hopp, det som får symboliseras av den lila hibiskusen.
Boken är välskriven, men jag tyckte den var svår att läsa. Inte bara för att temat var mörkt, utan också för att tempot i den var långsamt. Ibland flög jag fram i texten, men oftast orkade jag bara läsa korta bitar i taget. Boken är väldigt karaktärsbaserad, och utvecklingen av Kambili och Jaja är centrala i berättelsen. Hur de kommer fram till att det kanske inte just det här livet de vill leva, de vill ut ur sina påtvingade skal. Det finns en befrielse i berättelsen, men det krävs väldigt mycket för att komma till den.

Boken är uppdelad i flera delar, och börjar egentligen någonstans mitt i, sett ur kronologisk synvinkel. Vi börjar med palmsöndagen och det som hände då, för att sedan få veta vad som hände flera månader innan den händelsen, och vad som ledde fram till Jajas trots mot fadern. Efter det får vi så klart veta konsekvenserna av hans trots, och ännu en bit in i framtiden. Jag gillade det upplägget, för det levandegjorde berättelsen på ett kanske lite oväntat sätt. Det passar bra in med berättelsen i stort.

Jag gav "Lila hibiskus" betyget 3/5. En helt okej inkörsport till Chimamanda NgoziAdichies författarskap,men inte den bästa boken hon har skrivit.

FredagsFilmen: The banshees of Inisherin

En kväll förra månaden bestämde vi oss för att äntligen ta tag i saken och se en av årets Oscarsfavoriter, den flerfaldigt nominerade "The banshees of Irisherin". Den finns på Disney +, för den som är sugen.

Bildkälla The Edge

Igår var allting precis som vanligt. Idag vill Colm inte ens prata med Pádraic. Vad som hänt mellan dem är det ingen som vet, allra minst Pádraic som ser sin bäste vän vända honom ryggen.
Samtidigt pågår det Irländska inbördeskriget på fastlandet, och kastar en skugga över det välbekanta ölivet.
Ett uppbrott är på väg att ske, och händelser som aldrig kan göras ogjorda sätts i rullning.

Det finns en gnutta humor där, men den känsla som drabbade mig mest när jag såg "The banshees of Irisherin" var vemod. Det är en pittoresk film, med fint foto och fina vyer. Bra skådespelare, med Colin Farrell som Pádraic och Brendan Gleeson som Colm, som bär upp filmens alla känslor väldigt väl.
Det är tragiskt, med kanske en gnutta humor. Filmen ger inga svar, men inga sådana behövs heller.
Jag tyckte kanske inte att filmen var jättebra, men helt klart sevärd.

Vad jag läste i maj

En vecka in i juni känner jag mig äntligen redo att visa upp böckerna jag läste upp i maj. Alla 6,hur det nu gick till. Kändes som att jag tragglade med de flesta av dem, för så kan det va.
Utlästa uppifrån och ner som vanligt.

"Ingenting mindre än ett mirakel" av Markus Zusak hade legat i tbr-högen sedan förra sommaren innan jag bestämde mig för att äntligen läsa den. Vet inte om jag egentligen hade så stor lust med det, då jag hört mycket blandat om den här boken. Jag tyckte den var ganska rörig, och även om den egentligen var ganska lätt att läsa så ville det sig inte riktigt. Ombröderna Dunbar, och deras föräldrars historia. Betyget blev 3,5/5.

"History keeps me awake at night" av Christy Edwall önskar jag att jag hade tyckt bättre om än den 3/5 jag gav den i betyg. Den var segläst och ordrik. En viss poesi i språket, men karaktärer och handlingen landade aldrig hos mig. Margit har en livskris, på ett ungefär.

"Galatea" av Madeline Miller fick hoppa in mitt i läsningen av Plejadboken, för att jag behövde en paus. En novell som tog ungefär en timme i anspråk. Sagan om Pygmalion sett ur statyns synvinkel, och berättad på ett så bra sätt att den fick 4/5 i betyg.

"Byn" av Ragnar Jónasson är alltså den bok jag behövde pausa i läsningen av. Lästes alltså för bokcirkeln, och ingen av oss var nöjd med den. Konstig intrig, genreblandning som inte gav något alls, krystat slut. Lite som en uppsats skriven av en ointresserad elev. Medelbetyget blev 1,6/5. Jag gav den 1,5.

"Killers of the Flower Moon" av David Grann, med undertiteln "Olja, pengar, mord och FBI:s födelse" handlar om ett mörkt kapitel i USA:s historia. Det finns gott om dem, men den här gav mig en dålig smak i munnen. Osagerna var ett rikt folk, men mördades systematiskt för att vita män skulle kunna lägga vantarna på deras pengar. Det här var min månadsbok i maj och jag gav den 3/5 i betyg. Snart en film av Martin Scorsese.

"The drawing of the three" av Stephen King är den andra boken i Dark Tower-serien. Vi får fortsätta följa Roland på hans färd mot det mörka tornet. Här samlar han på sig de som ska bli hans reskamrater. Jag har läst den förut, så det gick ganska fort den här gången. Kanske är det det välbekanta med den, men det här blev majs favoritbok, med 4/5 i betyg.

Whislist Wednesday: För att jag snart fyller år

Japp. Snart är det dags. Inom kort ska den här gamla säcken med ben fylla kortlek. Eller veckor på året. 52, alltså. Och lite som vanligt verkar folk vilja veta vad jag önskar mig. Fred på jorden, snälla barn och alla böcker på min Adlibrisönskelista ligger väl i topp,men förutom det finns det en del luckor i barskåpet som jag kan tänka mig att fylla upp. 

Bildkälla Systembolaget

Sommaren är här och då är det himla mysigt med kylda drycker på altanen. Och det var alldeles för länge sedan jag hade Aperol i barskåpet så att jag kunde göra mig Aperol spritz. Prosecco brukar jag ha hemma,men en kombo av de två skulle inte heller sitta fel.

Bildkälla Systembolaget

Väl kyld Baileys slår sällan fel. Det går även utmärkt att kyla den extra meden isbit eller tre, om en vill det. Har inte haft Baileys hemma på ett tag nu, och börjar sakna det. Originalsmaken är såklart bäst,men den där salted caramel-varianten skulle jag gärna testa.

Bildkälla Systembolaget

Med tanke på hur länge sedan det var jag hade Southern Comfort hemma så är det nästan konstigt att jag ens kommer ihåg dess existens. Väldigt god att blanda med annat, coca-cola till exempel, men min favorit är ginger ale.

Bildkälla Systembolaget

Jag älskar syrliga smaker på allt utom surt godis. Limoncello med sin citronsmak faller mig absolut på läppen. Antingen väl kyld över is i all sin ensamma glans, eller nermixad i en smaskig cocktail.

Bildkälla Sysyembolaget

Det är mycket Italien på den här listan, för från det landet kommer även den här likören, som smakar väldigt mycket som att dricka marsipan. Och jag gillar/älskar marsipan. God även att blanda med annat, som Baileysen här ovan, till exempel.

Bildkälla Systembolaget

Jag har gin hemma. Massor av olika sorter, till och med, eftersom gin är en av mina stora favoriter att blanda drinkar med. Men jag har inte Kilsbergen Gin, och det är ju synd, inte minst för att en av tillverkarna ingår i bekantskapskretsen. Och för att den är lokalt producerad, så klart.

Plejaderna om "Byn" av Ragnar Jónasson

Bokcirkeln har träffats igen! Och den här gången var jag med! På grund av födelsedagar, kattutställningar och extremt försenade tåg (utan ersättningstrafik) så var det hälften av oss som samlades på en försommarvarm altan. Och en hund. Kladdkaka, snicksnack och bokprat ledde till en väldigt trevlig eftermiddag.

Bildkälla The StoryGraph

Una flyttar till den lilla byn på Islands nordkust för att bli lärarinna åt två av byns tio invånare. Hon får svårt att passa in i byn och tycker att flera av invånarna verkar vara avogt inställda mot henne. Dessutom verkar det spöka i huset hon bor i.
När en av hennes elever dör under mystiska omständigheter, försöker Una komma sanningen närmare. Helt på egen hand, eftersom hela byn verkar arbeta emot henne.

"Är detta världens just nu bästa deckarförfattare?" frågar sig The Times på omslaget till boken. Är det den här boken som avses i det omdömet, vilket vi inte tror, så svarar vi i Plejaderna ett rungande "NEJ!" på den frågan. Det här är inte ens en deckare, det är knappt ens en spänningsroman. Och de där övernaturliga grejerna med spöken, vad är det meningen att de ska tillföra? En annan sak vi lägger pannan i veck över är passagerna i kursiverad stil.Vad är det meningen att de ska tillföra?
Det dröjer ganska länge innan det ens händer något i boken. Una verkar mest lulla omkring, undervisa ibland, och dricka en herrans massa rödvin. Det är först när en av henne två elever dör som hjulen vekar börja rulla. Eller så är det bara Una som inbillar sig i sin rödvinsdimma. Upplösningen kommer ganska krystat, och det känns som ett konstigt slut på boken. 
Det här gav vi inte mycket för, helt enkelt. Vi kunde bara än en gång konstatera att vi hade valt en dålig bok, och att det verkar finnas alldeles för gott om den varan för vår smak.

Plejaderna gav "Byn" 1,6/5 i medelbetyg, där högst var 1,9 och lägst var 1,5. En av de där 1,5 var min.

"The drawing of the three" av Stephen King

Andra boken om Rolands färd mot Det Mörka Tornet börjar sju timmar efter att den första slutade.

Bildkälla Goodreads

Roland har hunnit ikapp mannen i svart och är nu på stranden av ett väldigt hav. På sin vandring norrut stöter han på tre dörrar på stranden. Bakom var och en av dem finns någon som ska vara honom behjälplig på färden mot det mörka tornet. Fången. Skuggdamen. Knuffaren. 
Roland tvingas förlita sig på deras hjälp, medan han själv kämpar mot en sjukdom som kan komma att förgöra honom och drömmen om Tornet.

Det kan mycket möjligt vara så att The Dark Tower ärmin absoluta favoritserie böcker. Så pass att jag från början hade planerat att läsa om dem på engelska samtidigt som jag köpte på mig serien på nytt, i nya fina böcker i en samlad utgåva. Så kom "The gunslinger" hem till mig, med något av det värsta en boksamlare kan råka ut för. Ett tryckt "klistermärke" som vanpryder omslaget. Det här med reklam för den faktiskt skitdåliga filmen som baserades på de här böckerna. Alltså bestämde jag mig för att lägga den där omköpsplanen på hyllan för tillfället, och läser istället om i mina välslitna pocketexemplar. Kan faktiskt tycka att de är rätt så snygga. 
Anyway. Vi fortsätter alltså resan mot Tornet i den här andra boken. Och nu är det dags för Roland att få tag på de som ska följa honom hela vägen fram. En inte helt igenom lätt resa, ska det visa sig.
Tempot trappas upp lite i den här boken, och blir hyfsat spännande. Nu får vi även med synvinklar från andra karaktärer och får bakgrundshistorier till några av följeslagarna. Roland hamnar ibland i passagerarsätet i den här boken. Han är en komplex karaktär, och det är inte alltid lätt att tycka om honom. Han har dock släppt lite på sin coola revolvermanattityd i den här boken, och får chansen att visa andra sidor av sig själv. Han känns lite varmare, helt enkelt.

Därmed hoppar också betyget upp en del. "The drawing of the three" fick 4/5.

"Killers of the Flower Moon" av David Grann

Den här boken ligger till grund för en film i regi av Martin Scorsese som kommer i höst. 
Bokens hela titel är "Killers of the Flower Moon. Olja, pengar, mord och FBI:s födelse" och det sammanfattar väl hela boken hyfsat bra. Självklart går det mycket djupare än så, och det här är inte rolig läsning, direkt.

Bildkälla Goodreads

Osagerna hade tvingats till ett ofruktbart reservat. Men under deras till synes värdelösa mark visade det sig finnas stora oljefyndigheter, något som skulle göra osagerna till världens rikaste per capita,under 1920-talet. De kunde nu bygga hus, köra fina bilar och skicka iväg sina barn på utbildningar långt ut i världen.
Men i början av decenniet började den ena osagen efter den andra dö under mystiska omständigheter. Självmord, bisarra olyckor, sprängningar, förgiftningar, mord. 
Ungefär samtidigt bildar J. Edgar Hoover det som senare ska bli FBI. Han ser osagemorden som ett gyllene tillfälle att visa vad en federal utredning kan uträtta.

I början kändes det nästan som att jag hade börjat läsa en spänningsroman, men tyvärr är det inte så. Tyvärr som i att det är en ganska horribel berättelse och jag önskar att den inte vore sann, men det är den. 
Allteftersom berättelsen fortskrider blir det dock tydligare att det inte är en roman, inte minst för att det blir många olika namn att hålla reda på.Ibland kunde det bli lite rörigt att hålla reda på vem som var vem. Vem var god och vem var en bad guy? Och är det egentligen helt och hållet svart eller vitt, eller finns det med en gråskala också? 
Boken är väldigt väl genomarbetad, och belyser att bara för att ett fall kunde få sin lösning, så betyder det inte att det var slut där. Eller ens att det var där det började. Det är en så systematiskt grymhet att det går att likna den vid folkmord. Och för vad? Pengar. Så klart.

Jag kommer säkert filmen, någon gång. Men gissningsvis är det här ett fall av att boken är bättre, särskilt som jag anar att den kommer berätta så mycket mer.
Mitt betyg på "Killers of the Flower Moon" blev 3/5.