Jag har faktiskt träffat Christy. Hon tillhör nämligen älskade makens släkt, den del som härstammar från han den där som emigrerade till Amerikatt när det begav sig. Christy är dock uppvuxen i Sydafrika,men bor numera i England, så hon reste inte så långt när hon var i Sverige på besök för några år sedan, för att kolla in släktens ursprung.
Det är alltså en roman skriven av en i släkten jag hållit i min hand, om än den ingifta släkten.
 |
| Bildkälla The StoryGraph |
Margit har nått en plats i livet då allt borde vara ordnat. Hon är gift, har en bra utbildning, får gå på massaroliga fester, men fladdrar ändå från det ena deltidsjobbet till det andra med en känsla av att något fattas.
När hon får se en rubrik om 43 saknade studenter i Mexico, tar hennes liv en ny vändning. Snart överskuggar de 43 allt annat i hennes liv. Hon blir besatt av tanken att veta vad som hänt dem, och hennes egen undersökning i frågan för in henne på oväntade vägar, både i Google maps och i London.
Jag har lite svårt att förstå vad det är den här boken vill säga. Mysteriet med de 43 försvunna studenterna är baserad på en verklig händelse, som hittills inte nått sin lösning. Det blir alltså ett mysterium som aldrig kan få sin lösning i den här boken. Jag har också väldigt svårt att relatera till karaktärerna, eller ens tycka om dem, så jag förstår inte riktigt vad det är Margit kämpar med i sitt inre. För mig faller alltså handlingen lite. Ändå kan jag inte säga att boken är dålig. Den har något den vill berätta, och bara för att jag inte kan relatera till det, betyder det inte att ingen annan kan heller.
Boken har ett ganska långsamt tempo, och var inte alltid det jag tänkte först på när jag hade en stund över. Den kändes lite som att jag hade kunnat vila den hur länge som helst utan några problem med att trilla in i handlingen igen,för den rörde sig så långsamt framåt. Till de sista kapitlen, vill säga.
Språket är fint och har en viss poesi. Däremot kan jag tycka att det ibland var lite väl många ord. Det är en sådan där bok där det kan ta en halv sida att beskriva en färgnyans, och som ibland svävar ut i sidoberättelser som kanske, kanske inte, är relevanta för berättelsen.
Mitt betyg på "History keeps me awake at night" blev 3/5. (Det finns en liten risk att det blev det betyget för att Christy Edwall är så himla trevlig.)
