"Ingenting mindre än ett mirakel" var egentligen tänkt som sommarläsning för Plejaderna förra året,men på grund av tråkiga anledningar så blev det inte så. Boken har därför legat oläst i min tbr-hög sedan dess, lite i väntan på om den skulle bli omvald vid ett senare tillfälle. Eller tills nu, när jag tröttnade på att se den där och bestämde mig för att bara göra det. Läsa den alltså.
 |
| Bildkälla Goodreads |
Det bor fem Dunbar-bröder i det lilla huset utanför Sydney. Här reder de sig själva utan någon inblandning från vuxna, tillsammans med en brokig skara djur och ett ostämt piano.
En dag dyker Mördaren upp. Det är pojkarnas pappa, och han ber dem om hjälp att bygga en bro över floden Amahnu. Det är bara en av bröderna, Clay, som väljer att följa med pappan. Bron ska bli ett minnesmärke över familjens förflutna, och gottgöra pappans alla misstag.
Markus Zusak har skrivit en av mina favoritböcker någonsin, "Boktjuven". Det är därför alltid lite vanskligt att närma sig en annan bok av samma författare, för det kan sällan bli lika bra. Och det blev det inte heller.
Det tog lång tid för mig att komma in i texten, trots att den med korta kapitel egentligen är ganska lätt att ta sig vidare i. När jag väl satte mig ner och läste så gick det också lätt att komma framåt i boken, men jag hade väldigt ofta inte alls lust att läsa den. Den är en bok som av en eller annan anledning inte alls grep tag i mig.
Det kan bero på bokens allt annat än raka tidslinje. Vi hoppar fram och tillbaka i berättelsen om bröderna Dunbar och deras föräldrar, och även om det ofta reder sig ganska snabbt var i tiden vi befinner oss, så kan det också vara förvirrande ibland. Persongalleriet är ganska rörigt det med. Jag har jättesvårt att hålla isär de tre bröder som inte är Clay eller Matthew, och flera andra namn blir också hopblandade i sinnet och kunde göra mig förvirrad. Jag blev faktiskt inte riktigt klok på vad boken egentligen ville säga mig, vad den ville berätta. Något om familjesammanhållning, gissar jag.
Det här är också en bok som är duktig på att plantera saker. Det där ska jag förklara mer ingående senare, är en fras som återkommer i texten vid flera tillfällen. Och när den förklaringen väl kommer, så är det inte alltid det känns som ett tillfredsställande svar.
Jag tyckte inte boken var dålig, bara inte så värst intressant,och jag hade så klart hoppats på något mer.
Mitt betyg på "Ingenting mindre än ett mirakel" blev 3,5/5.
