Sett på TV: "Bridgerton", säsong 2

Spoilervarning när jag skriver om TV.

Jag tror minsann jag sällar mig till skaran som tycker att säsong två av "Bridgerton" är bättre än säsong ett. Även om jag inte gillade allt, som tropen kärlekstriangel, så fanns det mycket här att tycka om. Corgin Newton framför allt.

Bildkälla Den of geek

Det är dags att lära känna det äldsta syskonet Bridgerton, viscounten himself, Anthony. En bister ung man som ser det mesta som sin plikt. Nu till exempel är det hans plikt att gifta sig och skaffa arvingar till familjens förmögenhet och titel. Hans val faller på säsongens "diamant", den unga fröken Edwina Sharma, som rest från Bombay (Mumbai) till London för att skaffa sig en bra make. Med på resan är hennes mamma, och storasyster Kate, som agerar grindvakt för alla uppvaktande herrar. Och då hon snabbt börjar ogilla Anthony Bridgerton har han många hinder att övervinna. Inte minst sina komplicerade känslor för Kate, snarare än hans tilltänkta Edwina.
Samtidigt har Lady Whistledown återigen börjat ge ut sin skvallertidning. Inte bara Eloise är besatt av att få veta vem som döljer sig bakom den anonyma skriften, utan också drottningen gör sitt yttersta för att avslöja hemligheten. 

Vi som sett säsong ett vet såklart redan vem Lady Whistledown är, eftersom det avslöjades i sista avsnittet. Nu får vi se alla (SPOILER!) Penelopes försök att dölja sitt extraknäck, till och med för sin bästa vän. Vilket så klart inte blir lätt, och till slut leder det till katastrofala konsekvenser för vänskapen mellan Penelope och Eloise.
Det förekommer en del tillbakablickar den här säsongen.Bland annat får vi här möta pappa Bridgerton, han som plötsligt rycktes från familjen och gjorde en oförberedd Anthony till familjens överhuvud. Det ger oss en ökad förståelse för Anthony som tidigare verkat lite bufflig och känslokall. Pliktkänslan mot familjen är stor, men allteftersom tiden går öppnar han upp mer och mer och visar även sina mjuka sidor. Inte bara mot familjen, utan till sist även mot sig själv.
Tyvärr är det med en kärlekstriangel, och jag tycker sådana är så väldigt tråkiga. Särskilt när en vet från början att någon kommer bli väldigt sårad, eftersom det är så uppenbart vilka som kommer bli tillsammans i slutändan. Nämligen de där som ägnar sig åt ännu en trope - fiender till älskande. Hade räckt bra med bara den. 

Har jag blivit sugen på att läsa böckerna ännu? Kanske lite. Men allra mest har jag blivit sugen på säsong tre. Kanske skulle titta på spin offen "Queen Charlotte" medan jag väntar?