Decemberfavoriter

Sista december och snart ett helt nytt år. Eftersom vi tittade tillbaka på 2025 i sin helhet häromdagen, så koncentrerar vi oss på december idag. En ganska stressig månad bitvis, men ändå fin. Och en och annan favoritgrej ska jag nog kunna hitta.

Månadens katt. Ibland är hon bara för gosig.

Bok: "Dark matter" av Michelle Paver.

Film: "Klaus"

TV: "Bron". Särskilt de två sista säsongerna. (Nej, jag har inte sett klart på "Stranger things" än. Inga spoilers!)

Nagellack: Svårt val den här månaden. Eftersom rött ändå ligger mig nära hjärtat, favoritfärg som det är, väljer jag Wreck the halls från H&M.

Skönhet: Nu ni. Fick för mig att köpa en burk av Niveas klassiska kräm, ni vet den där i plåtburk. Har använt den i ansiktet, som fotkräm, som handkräm. Och undrar bara varför jag inte kom ihåg den här tonårsfavoriten tidigare? Att den fortfarande finns kvar är av en anledning. Billig är den också. 

Extra speciell rolighet: Chilipojken hemma på jullov i två hela veckor! Mammas lille älskling! Gjorde så klart julmyset extra mysigt. 

Favoritinlägg: Backspegeln.

Och det var det hela. Gott nytt år!

Decembers nagellack

Återigen inte en lacktät månad. Jag planerar att lacka ett fint nyårslack i morgon, men det hinner inte vara med idag. Alltså blir det bara tre lack den här månaden (också). De som hamnade på såg ut så här. Sorry för bilder tagna i mörkaste december.

Depend, #811
Började månaden med ett härligt gult lack. Så klart överjävligt att måla med, men ack så fint när det väl satt på. 

H&M, Wreck the halls
Det här var så klart en kandidat till att bli jullack, men så valde älskade maken av det av alla jag hade i otestade lådan. Och när jag ber honom välja och ger honom fria händer får jag kanske skylla mig själv? Är det unikt? Absolut inte. Jag har röda skimmerlack sedan förut. Av den enkla anledningen att jag alltid tycker att de är så fina. En aning svärtat i kanterna, vilket uppskattas.

Depend, #5210 Spell of the Grinch
Det här blev årets jullack på riktigt. Med tanke på allt rött jag ändå hade på mig var det kanske bra att det blev lite kontrast. Jag hade fått för mig att det här var ett texturlack, men det var det inte. Ett mörkt grönt skimmerlack, där skimmret till och med ger lite blå toner. Himla fint faktiskt. Nöjd med det som julaftonslack. 

Det var alla nagellack för i år. Ses igen i januari. 

Backspegel 2025

Nu när jag återhämtat mig från migränanfallet från underjorden (hej slappna av efter julstress) så kan jag äntligen sätta mig ner och fundera över året som snart når sitt slut. Ett kanska kämpigt år, om jag är helt ärlig, som inte alls blev vad jag hoppades på. Lite som så här har det sett ut.

 

Årets favoritbild. Blivit många bilder på Schumi i år.

Gjorde du något du aldrig gjort förut?
Spirometri. Som visade att jag har astma. Undrar hur länge jag har dragits med det. Gissar på flera år.

Vilken var den bästa filmen?
Väldigt svårt val, nu när jag bara får välja en och inte tio som häromdagen. Men jag tror.... "Frankenstein".

Är det något du saknade 2025 som du vill ha 2026?
Hälsa. Både min egen och andras. Både mentalt och fysiskt.

Vilket datum kommer du alltid att minnas?
6 maj. Min och älskade makens silverbröllopsdag. Fick rejält med grus i maskineriet när en högt älskad moster dog just den dagen.

Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Min diagnos. Nu undrar jag bara om jag har andra fel som ligger dolda. Ibland är det inte bra att ha väldigt hög smärttröskel.

Vilket var ditt bästa köp?
Ny dator. Lätt att glömma att den där prylen man sitter och skriver på är nyinköpt. Min gamla dator (som jag ändå saknar) behövde ersättas för att programvaran var gammal (eller något, vad vet jag om datorer). Det sämsta med min nya är att den inte har någon stavningskontroll på svenska (bara engelska), så jag blir inte varnad när jag gör tangenttabbar längre. Läsa om? Oftast inte.

Vad spenderade du mest pengar på?
Även om datorn kostade en slant, så tror jag ändå att jag spenderat mer pengar på böcker.

Vad gjorde dig riktigt glad?
Att se mina barns framgångar.

Mådde du bättre eller sämre under 2025 än vad du gjort under föregående år?
Sämre. Det har varit många motgångar, och omvärlden ser ut som den gör. Känner att jag är på väg neråt igen, men är mer öppen med det den här gången och försöker inte kämpa i det tysta.

Det har varit ekorrens år i år. Min bästa ekorrbild.

Vad var det bästa på TV?
"Adoloesence" och "The Pitt". Ligger lite efter i vissa andra serier, men snart så.

Finns det något du önskar att du hade lagt ner mer tid på?
Jag har ju varit slarvig med träningen....

Finns det något du önskar att du hade lagt ner mindre tid på?
Scrolla på mobilen. Dumscrolla, som jag kallar det. Ett passande ord kan jag tycka, för dum är vad man blir.

Det vackraste lacket 2025?
Vet inte om jag har något som riktigt fångat mitt hjärta. Har varit lite sisådär med lackandet, och jag har till viss mån tröttnat på att måla naglarna, även om jag har en hel del lack i lådan med otestade nagellack as we speak. Om jag måste välja blir det Just take a bite från Essie. (Säger hon, samtidigt som hon äter ett äpple.)

Vilken var den bästa boken?
Jag har saknat den där känslan att bli riktigt tagen av en bok under hela året som gått. Mycket har vait bra, men sällan så bra att det varit svårt att sluta läsa. Det var en del omläsningar jag gillade väldigt mycket, bland annat "Rose madder" av Stephen King. Bland ny-för-mig-böckerna har jag tyckt mest om "Den allvarsamma leken" av Hjalmar Söderberg och "Stulen musik" av Anders Rydell.

Önskade du dig något som du fick?
Ny mobiltelefon. Roliga pussel. Nya rör för vatten och avlopp ute i gatan. Översvämning no more?

Önskade du dig något som du inte fick?
En cancerfri familj. En värld utan fascism.

Vad fick dig att må bra?
Meditation, ekorrspaning, gos, soluppgångar.

Vilken var årets bästa låt?
Enligt Spotify wrapped "Bad guy" med Billie Eilish för jag lyssnade på den hela fyra gånger. Wow. Det har alltså inte varit ett musikår för mig i år heller.

Vem saknade du? 
De som lämnat mig. Tänkt mycket på pappa, eftersom det är fem år sedan han gick bort. 

Vilken var din bästa månad? 
Juli, gissar jag. Chilipojken bodde här hela månaden när han sommarjobbade och jag hade semesterlunk med älskade maken.

Kalmar slott. Årets slott 2025.

Finns det något du hade kunnat göra bättre? 
Vara snällare mot mig själv.

Hur kommer nästa år skilja sig från 2025?
Jag fyller 55 år, och hoppas innerligt att månadens elände går över. Har blivit lurad att tro det några gånger under 2025 - men inte då. 
Annars ser jag gärna en vändning i det världspolitiska lget. Just nu känns det alldeles för nära en katastrof, och bara det gör att jag mår eländigt.

"Dark matter" av Michelle Paver

15 år hann boken "Dark matter" vara utgiven innan jag kom mig för att läsa den. Helt enkelt för att jag inte hört talas om den, men när jag väl hörde talas om den lät den precis som den sort bok jag brukar tycka om, så då var jag hyfsat snabb med att skaffa den. Att den sedan blev liggande i dryga två månader innan den väl blev läst kan vi skylla en sorts lässvacka på. Och att det tog lång tid för mig att läsa ut den skyller vi på allt annat jag hade att göra straxt innan jul.

Bildkälla The StoryGraph

Tjugoåttaårige Jack är en ensam, fattig ung man desperat efter något annat i livet än sitt kontorsjobb. Det är januari 1937 när han erbjuds att följa med på en expedition. Tillsammans med fyra andra unga män, och ett koppel hundar, ska de spendera ett år i Gruhuken i Spetsbergen, för att kartlägga området och skicka väderrapporter till sina uppdragsgivare i London.
När expeditionen väl når Gruhuken är de bara tre, och kaptenen på båten ber dem tänka över platsen för sin forskningsstation. Jack och vännen Gus är dock övertygade om att Gruhuken är den rätta platsen, trots kaptenen och hans besättnings invändningar. Jack anar att det är något som inte står rätt till, men farhågorna besannas först när dagarna blir kortare, för att sedan försvinna helt och kasta in dem i polarnatten. Snart inser Jack att de inte alls är ensamma på Gruhuken. Något annat finns redan där. Något som vill dem ont.

Förutom att jag inte vill sitta ensam i en dåligt isolerad stuga med bara en hund som sällskap, så blev jag sugen på att uppleva polarnatt när jag läste den här boken. Kanske en vecka i Longyearbyen? Eftersom det aldrig kommer ske, kan jag drömma precis så mycket jag vill. 
Det var mycket jag tyckte om med den här boken. Naturbeskrivningarna är så bra att jag alltså vill åka dit själv för att uppleva den - jag som inte alls tycker om snö och kallt annars. Platsen beskrivs genom Jacks ögon, eftersom det är hans dagboksanteckningar vi läser. Han genomgår både en yttre resa, från london till Gruhuken, men ännu mer en inre själslig resa där han får lära sig mycket om sig själv. 
Jack verkar vara en mycket snäll och sympatisk person, vilket märks i hans värnande om djuren och hur han försöker förstå vad det är som hänt i Gruhuken och varför någon vill ha bort dem därifrån. Det blir bitvis väldigt spännande, men det kanske inte var riktigt så otäckt som jag trodde. Mer spöken än skräck, och mer om isolering och att tappa sig själv i mörkret.
En perfekt bok att läsa under årets mörkaste månad.

Jag gav "Dark matter" 4/5 i betyg.

FredagsFilmen: Topp 10 2025

Det finns en risk med den här sortens inlägg när det återstår år när listan skrivs. Det finns alltid en chans att jag kommer se den där extraordinärt bra filmen under julledigheten. Det har hänt, till och med. 
Ändå vågar jag mig på en lista över mina tio favoritfilmer under året som gått. De behöver inte alls ha kommit ut under året, men de är mina favoriter av de jag såg (för första gången) under året som varit. I ingen ordning alls.

Bildkälla Las Estrellas

Alien: Romulus (2024)
Vi börjar ute i rymden, med den senaste filmen i Alien-universumet. En riktigt läbbig liten grej, som i min mening är en av de bästa i filmserien. Många hintar till de tidigaste filmerna, både bildmässigt och med en liknande storyline. Efterapning på bästa sätt, i det här fallet.
För att ta sig ifrån en planet där de arbetar under slavliknande former, bestämmer sig ett gäng ungdomar för att ta sig till en övergiven rymdstation och stjäla/beslagta det bränsle de behöver för att ta sig till en bättre planet. Men helt övergiven är inte den där rymdstationen.

Bildkälla Prime video

Mickey 17 (2025)
Vi stannar kvar i rymden, den här gången i en mer skruvad science fiction-komedi med Robert Pattinson i huvudrollerna. Mickey och hans kompis är skyldiga fel sort personer mycket pengar, och för att fly ifrån dem lyckas de lura sig ombord på ett rymdskepp som ska iväg och kolonisera en ny planet. Mickey tar sig ombord som en expendible - han skickas ut på farliga uppdrag och används som försöksperson, och när han dör klonas han och ersätts av en ny kopia av sig själv, med sina minnen intakta. Allt går bra, till den 17 klonen antas vara död och nummer 18 printas ut. När Mickey 17 kommer tillbaka är det mycket som kompliceras.

Bildkälla HBOMax

I, Tonya (2017)
Det är mycket snö i förra filmen, så vi tar oss vidare till is. "I, Tonya" berättar den någorlunda sanna historien om Tonya Harding, och det hon kanske är mest känd för - överfallet på hennes konkurrent Nancy Kerrigan inför OS i Lillehammer 1994. Ett överfall som Harding anklagades för när det uppdagades att hennes man var inblandad. Konståkningsvärlden är tydligen tuffare än vad man kan tro, och ibland överträffar verkligheten fantasin. 

Bildkälla TV insider

Frankenstein (2025)
Senaste filmatiseringen av Mary Shelleys klassiska skräckroman om Frankenstein och hans varelse kommer från Guillermo del Toro. Berättar om vetenskapsmannen Victor Frankenstein, som försöker skapa liv ur död. Varelsen han skapar gör honom dock besviken, särskilt när hans älskade Elizabeth visar mer känslor för varelsen än för honom. Ombord på ett skepp som frusit fast nära Nordpolen, berättar de båda sin historia för skeppets kapten.

Bildkälla Frame

The Holdovers (2023)
Vi fortsätter med snö och is även i nästa film, men nu är det jul. Jullovet närmar sig på internatskolan i New England. Alla elever kan inte åka hem, och en lärare finns kvar för att övervaka dem. Slumpen gör dock att det snart bara är en elev kvar, med en illa omtyckt lärare och skolans kokerska. Det som först verkar bli jullovet från helvetet blir snart något annat, när de lär känna varandra närmare.

Bildkälla Dagens Nyheter

Klaus (2019)
Legenden om Jultomten, på ett heöt annat sätt. Om Disney fortfarande gjorde film så här så skulle de fortfarande vara bra.
Brevbäraren Jesper visar sig vara latast på brevbärarakademien, och som straff skickas han till en ensligt belägen ö långt uppe i norr. Här blir han vän med den tillbakadragne leksaksmakren Klaus, och med Klaus leksaker och Jespers list får den lilla ön ett nytt liv. Kanske kan nya traditioner skapas, och gamla fejder läggas undan.

Bildkälla Netflix

K-Pop: Demonhunters (2025)
Mer animerad film som Disney önskar att de hade gjort. Jag såg den här filmen bara för att jag var nyfiken på vad det var som gjorde den så populär, och jag föll ganska så handlöst för den.
Huntr/x är det mest populära K-Popbandet. Vad få vet är att bandet är demonjägare, som genom sina röster håller demonerna borta från Jorden. Precis när de är på väg att nå sin störta framgångendyker ett nytt band upp, Saja Boys. Demonerna har nämligen kommit på att vägen till framgång går genom fansen.

Bildkälla Prime video

Past lives (2023)
Vi stannar i Korea, i varje fall en stund. Barndomsvännerna Nora och Hae Sung var i det närmaste oskiljaktiga som barn. Allt förändrades när Noras familj emigrerade och de tappade kontakten med varandra. 20 år senare återförenas de i New York. 
En ganska lågmäld och fin film.

Bildkälla Prime video

A real pain (2024)
För att hedra sin älskade mormor beger sig kusinerna Benji och David på en resa till Polen för att se huset där hon växte upp innan hon var tvungen att fly från förintelsen. Det blir en känslosam resa för kusinerna, som inte alltid drar jämnt.

Bildkälla Disney

Anyone but you (2023)
Vi avslutar med en romantisk komedi i den klassiska skolan. 
Bea och Ben spenderar en oförglömlig dag och natt tillsammans, men morgonen därpå går allt fel. När de senare blir bjudna till samma bröllop i Australien bestämmer de sig för att låtsas vara ett par, för att göra hans ex svartsjuk och för att hon ska slippa höra tjat från sina föräldrar. Ibland är gränsen mellan att låtsas och vad som är på riktigt ganska tunn.

God jul!

Gissningsvis är jag mitt uppe i slutklämmen av årets julstök när det här tidsinställda inlägget går upp. Man får ta till alla knep som finns för att inte stressa helt och hållet över vissa saker. 
  

Januari 2025

Med önskan om en fin och vilsam julhelg, med precis det där du önskar dig.
God jul!

Sett på TV: The Bear, säsong 4

Spoilervarning på inlägg om tv-serier.

Önskar att jag hade fått en spoilervarning, för tyvärr hade jag blivit spoilad om en STOR grej som händer i säsongen, vilket gjorde att jag inte riktigt hade lust att börja titta på den här senaste säsongen av "The Bear", den fjärde i ordningen. Jag hade nästan glömt bort det där när det väl hände, så min list (?) fungerade tydligen.

Bildkälla Prestige

Recensionen om restaurangen har kommit in, och omdömet var inte lysande, något som får finansiärerna att dra i handbromsen  och ställa "The Bear" inom tidspress. Carmen börjar fundera på vad han vill göra med restaurangen, och tar till sig mer input från övrig personal om hur den kan förbättras. Han ändra också en sak i avtalet- som Sydney ännu inte skrivit på. Hon funderar fortfarande på erbjudandet om att bli chefskock på en annan restaurang, men lojaliteten mot Carmy och de andra i köket ligger tungt i vågskålen.
Richie kämpar med sina egna känslor när hans före detta fru snart ska gifta om sig, och hans dotter få en ny styvfar.

Det här var en säsong med mycket känslor och funderingar, men också med mycket försoning. De är inte alltid sams, och ibland hänger smockan i luften, men på något sätt tvivlar de ändå inte på var de har varandra. De gläds också med varandra i framgång, och stöttar när behovet finns.
Jag gillade hur stämningen i köket blev, hur samspelta och omtänksamma de är mot varandra. Lite som en motpol till tidigare säsongers mer fräsiga och kort-stubiniga-attityd.
På ett sätt kändes den här säsongen som en serieavslutning, särskilt med händelserna i sista avsnittet. Det är dock klart med en säsong fem, som ska komma någon gång under 2026. Ska bli spännande att se hur det går, med tanke på den där STORA saken som händer i säsongens sista avsnitt.

Bullet journal för januari 2026

Nytt år nya bullet journal-sidor, och ny månad som närmar sig betyder att jag nu också gjort min första hela månad i sagda bullet journal. Alltid en pärs, särskilt som jag känner att jag vill ha en förnyelse. Problemet är att jag inte vet hur den förnyelsen skulle se ut, så det är lite samma som vanligt som gäller i varje fall i början av 2026.

Jag valde att fortsätta det ljusrosa temat från mina årssidor, och som tur är har jag en washi med ljusråsa rävar, och en och anna holosnöflinga. Eller, washi är kanske att ljuga, eftersom det mest är en rulle klistermärke. Där man måste ta bort hela baksidan. Inte alls frustrerande. Eller irriterande. 
Tombow i färgen 772, Blush och Stabilos fineliners i 29 Light pink och 94 Light grey.
Inleder med en månadsöversikt, men tror faktiskt att jag kommer lämna den blanka sidan tom.

Det som hittills skiljer är ordningen jag har valt att lägga sidorna i. Testar ett nytt upplägg där jag inleder med månadens Yoga with Adriene och sidan för dagens roliga grej/träning. Jaghar inte haft sås tor lust för yoga den senaste tiden, men brukar få ett uppsving i humöret i januari, så jag hoppas på det även den här gången.

Här är de sidor jag har varit mest fundersam över, men än så länge får humör- och vanekollen vara kvar, även om jag än så länge lämnat vanorna tomma för jag vet inte riktigt vad jag vill ha där.  Några alls? Får visa sig.
En månadsvis "att göra" och plats för att skriva ner speciella saker som händer. Jag har haft liknande sidor ett tag nu, men inte känt att jag använder dem på ett sätt som känns till hjälp, så jag ändrar om lite och så får vi se hur det blir här i framtiden. Kanske hittar på något helt annat, vem vet vart inspirationen tar mig.

Uppslaget som förut brukade inleda månaden hamnar nu sist bland de månadsvisa. Här är kassaboken, och sidan där jag antecknar tankar om månadsboken, och för bok över nagellacken jag bär. 

Och slutligen - årets första veckouppslag. Precis likadant som det varit några år nu, för det funkar, men även här har jag grunnat på förnyelse. Vi får se.
Alla citat i januari kommer från John Lennon och The Beatles.

FredagsFilmen revisited: In the heart of the sea

Den som gissat att filmtemat för december är att jag återvänder till filmer jag tidigare varit nyfiken på och nu sett, gissar fullkomligt rätt.
Den här gången har jag letat mig tillbaka till januari 2016, och filmen "In the heart of the sea". Jag ville kanske allra mest se den här filmen för att Ben Wishaw (min lille plutt) spelade rollen som Herman Melville. Synd för mig att han var med så pass lite som han var.

Bildkälla Forbes

Herman Melville träffar en av överlevarna från valskeppet "The Exeter" och får berättad för sig historien som skulle inspirera till boken "Moby Dick".
Efter att skeppet förstörts av en val kämpar den besättningen för överlevnad, och för att kunna ta sig tillbaka till sitt hemland. Kampen blir hård, och oerhört svåra beslut måste tas.

Det har hunnit gå ganska lång tid sedan jag såg den här filmen och mycket har fallit ur minnet. Eftersom Ron Howard står för regin är det så klart en episk berättelse, snyggt förpackad med visuella effekter och vackert foto. Det är en berättelse om kamp och överlevnad, och om hur man som människa kan göra saker när nöden är som störst, som man förut såg som otänkbara.

Bullet journal 2026

Nu har året gått så pass fort att det är dags för mig att byta bullet journal. Från vaniljgul till puderrosa, så vi håller oss till pastellerna ett år till. Jag fick ha lite is i magen för att få min önskade ljusrosa (att matcha min 5-årsdagbok och min läsdagbok med) för den var slut precis överallt, men väntades komma tillbaka i slutet av november. Och det gjorde den, mitt i Black Friday-reor och annat. Lyllo mig, för det betydde att jag fick den till reducerat pris.
Sedan var det bara en sak kvar - att överkomma det där motståndet mot att sätta pennan i boken för första gången. När jag väl kom över den tröskeln gick det galant. Förutom en sak.

För att skapa mina inledande uppslag för 2026 hade jag så klart fina pennor till min hjälp. Köpte till och med några nya att matcha med. Pennorna är en Tombow dual brush i färgen 772, Blush. Stabilopennorna 29, Light pink, och 46, Black, samt en finare fineliner från Sakura Pigma micron.

 

Först av allt kommen en årsöversikt för 2026. Hit återvänder jag varje gång jag gör nya månadssidor, och ibland bara för att se hur veckorna ligger.

Därefter kommer framtidsloggen, där jag skriver in kommande händelser innan jag har gjort månadssidorna. Har finns plats för nöjen, födelsedagar, jobbgrejer och annat som planeras i förväg.

När 2026 kommer närma sig slutet är det bra att ha någonstans att planer inför 2027. Alltså har jag ett uppslag med en årsöversikt för 2027, och ett för event som kommer planeras in ända in på det nya året. En halv sida också till planer för bloggen, om sådana dyker upp.

Nu kommer alla bok- och lässidorna = de roligaste sidorna. En sida är avsatt för att planera alla träffar med Plejaderna. Vi brukar hinna ses ungefär 7 gånger varje år, och då behöver jag verkligen plats att planera in det på. Andra sidan är också till för planering, nämligen vilka böcker jag ska läsa som månadsböcker 2026. Jag planerar att äntligen sätta tänderna i (pun intended) Anne Rices vampyrkrönika under 2026, och flera av dem kommer säkert vara månadsböcker.

Att bli läst 2026. Här kommer det spillas över en del böcker som jag har ligger i min tbr-hög just nu, men det finns också plats för alla de böcker som jag vet kommer trilla in under året. Jag brukar ge min tbr tre sidor att bre ut sig på, bara för att vara beredd.

Sedan kommer sidorna för filmer jag kommer titta på. Och det var här det blev fel. Jag brukar nämligen ge även mitt filmtittande tre sidor, det är därför tabellen börjar på en högersida. Men jag min klant lyckades skriva vidare redan på nästa sida, och valet stod mellan att göra om alla sidor jag gjort efter min tbr, eller att tejpa in en ny sida mitt i smeten och fylla i åt fel håll när det väl är dags. Jag valde det andra alternativet, eftersom jag inte upptäckte mitt misstag förrän jag var klar med alla andra sidor. Kommer säkert driva mig till vanvett hela året, men det får jag ta. Jag har gjort mitt val.

Första sidan jag placerade för titidigt, och hade det bara varit den hade jag rivit ut och gjort om. Det brukar bara behövas ett uppslag för tv.serierna jag tittar på, och som synes har jag redan planerat att inleda året med andra och sista säsongen av "The Sandman". Nu när jag har en ny dator som jag kan titta på Netflix på så kan det få bli nästa cykelserie, efter den jag tittar på just nu.

Den stora anledningen till att jag inte hade lust att göra om hela rasket börjar här. Fyra sidor penntester tar nämligen ett tag att göra.
Det första uppslaget är alla mina Tombows (med plats för fler) (jag behöver inga fler).

Och det allra sista uppslaget innan månadssidorna kommer ta vid. Penntest av fineliners från Adlibris, Sakura och Stabilo. Upptäckte att man kan köpa Stabilopennorna styckvis på Penstore, så risken finns att det här blir mina besatthet. 

Och nu sitter jag här och tänker att det kanske inte är så jobbigt att göra om de där sidorna trots allt. SKa sova på saken, som det heter.

Sett på TV: Bron, säsong 4

Alltid spoilervarning på TV-inlägg.

Så där ja. Ännu en tv-serie färdigtittad. Det finns en viss fröjd i att se serier efter att de avslutats. Jag kan se i min egen takt, och jag slipper cliffhangers som inte får sin lösning förrän nästa avsnitt kommer. Om nästa avsnitt kommer. (Ja, jag är fortfarande bitter över "1899".)

"Bron" alltså, en av Sveriges största tv-succéer där konceptet sålts till flera andra länder. Mycket sevärd, men kanske inte alltid så verklighetstrogen. Mer om det nedan.

Bildkälla Yle Arenan

Det har gått ett år. Saga sitter i fängelse för mordet på sin mamma, men väntar på ny dom i målet efter en överklagan.
Henrik utreder mordet på generaldirektören för migrationsverket i Danmark, som hittats stenad till döds på Pepparholmen. Mordet verkar ha kopplingar till en utvisningsskandal på migrationsverket, men när fler dödsoffer dyker upp blir motivbilden suddigare.
Trots att Saga sitter i fängelse ber Henrik henne om hjälp med fallet. Samtidigt plågas han av ovissheten kring sina döttrars försvinnanden, och när två hemlösa tjejer ungefär i deras ålder blir vittnen i utredningen blir önskan att få veta vad som hände dem allt större.

Den här sista säsongen knyter fint ihop säcken om Saga och Henrik. Det finns utrymme för fria fantasier om vad som händer dem efter att fallet/fallen lösts, och jag hoppas så klart på en fortsättning mellan Saga och Henrik, trots att det verkar som att Saga nu lämnar sin polikarriär bakom sig.
Henrik får tillbaka en av sina döttrar och får veta vad det var som hände när de försvann. Jag visste väl att just den där bihandlingen skulle leda till något så småningom. Varför var den annras med?
Lite underligt motiv och tillvägagångssätt för gärningsmännen kan jag tycka. Har också funderat mer än ett varv över åldern på vissa karktärer. Jag tycker att de både ser för gamla och för unga ut för att kunna ha de relationer de har, och att de inte stämmer överens med åldern på de karaktärer de spelar.

Genomgående i serien har jag varit frågande till om Saga verkligen hade kunnat vara polis på det sätt som hon är. Här får vi veta lite mer om just det, och hennes motiv bakom sitt karriärval. Vi får också se hur många medarbetare mjuknar och uttrycker sitt gillande över hennes arbetsmoral och uppskattning över henne som både kollega och medmänniska. Samtidigt börjar hon äntligen jobba med sig själv, och går bland annat i terapi för första gången. Var på tiden, kan jag tycka.
andra sker jag funderat på under seriens gång rör mängden seriemördare som tydligen huserar i Skåne och i Köpenhamn. Fler än verklig statistik visar, i varje fall. Undrar också varför de flesta gärningsmännen varit danska. Och varför består nästan alla förekommande parkonstellationer av en dansk och en svensk partner?Konstigt, enligt mig.

Är "Bron" sevärd då? Trots alla mina invändningar? Absolut. Jagtycker till och med att den blev bättre hela tiden, ch de två avslutande säsongerna förlorade inte på att Kim Bodina (Martin) hoppade av - tvärtom faktiskt. Det känns som att Henrik var en bättre  lämpad kollega till Saga, och jag gillade att deras relation växte. Även om de blev väldigt osams där ett tag.

"Helga" av Bengt Ohlsson

För drygt 20 år sedan vann Bengt Ohlsson Augustpriset med sin roman "Gregorius". Den romanen bygger på karaktären pastor Gregorius från Hjalmar Söderbergs roman "Doktor Glas". Jag har länge önskat att någon skulle skriva en bok även om pastorns hustru, Helga, föremålet för Glas beundran. Och så har skett - mer än en gång till och med. Eftersom jag redan hade läst, och tyckt om, "Gregorius" var det Bengt Ohlssons roman om Helga jag var mest nyfiken på, och nu har den nyfikenheten stillats.

Bildkälla The StoryGraph

Det är 1930-tal och Helga är på väg hem från en resa med sin dotter Signe. Signe som nu själv är havande, och som Helga älskar högt. Väl hemkommen väntar ett brev på Helga. En antikvitetshandlare har köpt dödsboet efter dokrot Glas, och i en lönnlåda i en chiffonjé har han hittat doktorns dagbok från tiden då han hjälpte Helga. Antikvitetshandlaren vill nu prata med Helga om innehållet i dagboken, innan han kontaktar polisen.
Brevet drar upp många minnen hos Helga. Om sin förste man, pastorn som så plötsligt dog, men också om Signes riktige far och en passionerad kärleksförbindelse som slutade i svek.
Samtidigt som helga återuppelver en tid och händelser hon knappast minns, börjar hennes förut så trygga tillvaro svaja, och snart vet hon onte vem hon kan lita på.

Boken är välskriven, med fina skildringar av sina miljöer. Hade den här boken inte handlat om karaktärer från en av mina favoritböcker någonsin, så hade jag kanske tyckt om den. Men det märks att Ohlsson kanske mest av allt tyckt om pastor Gregorius när han läst "Doktor Glas", och riktigt avskytt både Helga och Glas. 
Hela boken är Helgas tankevärd och berättelse. Och hon framstår som ett riktigt mähä. Hon har en nära vän, och ett närmast beroende av hembiträdet Hermine, som hon anser vara hennes stora trygghet. Relationen med maken och barnen verkar minst sagt knackig, och hon uttrycker till och med lättnad över att maken skaffat sig en älskarinna. Inga poäng om man listar ut hur det slutar, för det gick oerhört lätt att lista ut.
Den Helga vi möter i "Dokror Glas" är som bortblåst. Nu är hon mest en kvinna som bara flyter med, och försöker göra sig finare och mer intressant än vad hon själv tycker att hon är.
Också doktor Glas får sig en ordentlig känga, och jag blev riktigt arg över hur Ohlsson valde att beskriva honom i den här boken. Bort försvinner Glas grublerier och filosofiska funderinga över rätt och fel, liv och död. Som sagt - hade det rört en annan bok än en av mina favoriter hade det kanske inte gjort så mycket, men det sätt som både Glad och Helga beskrivs på gör mig mest less på hela boken.
Även om den är välskriven är den väldigt långsam i tempot, och när jag inte heller tycket om handlingen i boken blev det en sådan där som jag till sist tvingade mig att läsa klart. Inte för att jag tyckte det var bra, utan för att få det gjort. Jagh ade så klart kunnat lägga den åt sidan, men jag ville veta om jag på något säätt kunde förlåta nersudlandet av ursprungstexten. Det kunde jag inte.

"Helga" fick betyget 1,75/5 av mig.

FredagsFilmen revisited: Fantasic beasts and where to find them

Jag fick gå lång bak i arkivet för att hitta en film att återvända till. I november 2016 skrev jag om filmen "Fantastic beasts and where to find them". Sedan dess har det hunnit bli två filmer till i samma anda, men sedan tog det slut. Och det kanske var lika bra det, för egentligen är det mest den första filmen som ger någon som helst behållning. För här fanns det lite charm och massor av glimt i ögat.

Bildkälla High School insider

Newt Scamander arbetar med att studera magiska varelser. Hans arbete tar honom till New York 1926. Vad som är tänkt att bli en snabb visit drar ut på tiden då han råkar på mugglaren/no-majen Jacob, någon är på rymmen och han dras in i intriger han inte väntat sig. Dessutom träffar han Tina, som han blir mycket intresserad av.

Det var ett bra tag sedan jag den här filmen, och jag har sett de andra två i samma serie, också de för ett bra tag sedan. Jag tyckte ändå att det var den första filmen som var den bästa, och det duger gott att se bara den. Sedan blir det kanske lite väl mycket för de redan inbitna fansen, och fokus faller bort från Newt Scamander och hans arbete med diverse djur, och hamnar istället på intriger i trollkarlsvärlden.
I den här första filmen är det mer charm, och Eddie Redmane känns träffsäker i sin roll som den ganska tafatte och blyge Newt Scamander. Nästan så att det blir för mycket av det goda, till och med. 

Kanske til och med är värd en omtitt. Någon gång.

Snart klart-Dagens

Låt: Ingen alls. Är så dålig på att lyssna på musik att jag bara skrapade ihop 1254 lyssnade minuter på min Spotify wrapped 2025. Ska försöka slå det 2026.
Outfit: Beige leggings, rosa sweatshirt och svart munkjacka från H&M. På dagens promenix även en grön jacka från H&M, scarf från en yogakompis och pannband från Stadium outlet.
Smink: Kunde så klart piggat upp denna gråa vinterdag/vecka/månad, men icke.
Doft: Strawberry & vanilla-rökelse.
Nagellack: Naglarna har vilodag. Imorgon planerar jag något kul. Om jag hinner/orkar.
Läser: "Stulen musik" av Anders Rydell är månadens långläsning. Den avsslutande boken om naziternas plundringar. Och så läser jag "Doktor Glas"-spin offen "Helga" av Bengt Ohlsson. Det går trögt med den av anledningar.
Frukost: Te med mjölk, yoghurt med min hemlagade granola.
Fika: Te och bulle.
Middag: Grönsakssoppa med bröd.
Motion: Promenad. Yogapass på kvällen.
Kvällsnöje: Sista yogaklassen för terminen.
Att tillägga: Är det gråvädret som gör att jag har så lite energi? Eller är det dags att bli sjuk nu igen?
Det som snart är klart är för övrigt grävjobbet på min gata. Bullrar en del, så den låga energin kan så klart även bero på mental trötthet efter en månads grävande och körande med tunga maskiner.

Sett på TV: Bron, säsong 3

Spoilervarning på TV-inlägg.

Sade jag inte det kanske, att jag snart var klar med säsong tre? Och nu är jag inne på den fjärde och sista säsongen, så det hinner bli mer "Bron" i december. 
Kim Bodnia hoppade av serien inför den tredje säsongen, så Martin Rohde fick skrivas ut ur serien och istället får Saga Norén (länskrim Malmö) en ny dansk kollega.
Säsong tre tar vid ungefär ett år efter händelserna i säsong två.

Bildkälla Aftonbladet

Efter att Saga angivit honom har Martin dömts för mordet på Jens. När en känd dansk genusdebattör hittas mördad under spektakulära former i Malmö, behöver Saga en ny kollega från danska polisen. Utredningen börjar med Hanne, som inte alls vill jobba med Saga utan begär förflyttning. In stiger i stället Henrik.
Hans och Lillisn har precis gift sig, när Hans först bort och skadas. I hans ställe kliver Linn Björkman in som chef. Hon uppskattar Sagas arbete, men förstår henne inte på samma sätt som Hans. När Sagas mamma dyker upp kompliceras situationen ytterligare.
Henrik och Saga arbetar vidare på sitt fall, som till en början verkar ha kopplingar till bloggaren Lise Friis Andersen. När fler dödsoffer dyker upp, arrangerade i konstnärliga tablåer, faller misstankarna åt andra håll, och polisen börjar ana att de även har att göra med en copycay-mördare.
Saga och Henrik kommer varandra nära, och när han inser vilken bra utredare hon är ber han henne titta närmare på ett olöst fall som ligger honom nära.

Upplägget är samma som förut, en del som händer som inte bringas klarhet i på lång tid. Så där så att man hinner fundera på varför vi tittar på det här sidospåret. Serien är full av sådana, och många av dem har olösta frågor när tråden klipps, som är mer eller mindre frustrerande. I den här säsongen är det en som är hyfsat frustrerande, där jag hört ryktas om en bortklippt scen som skulle förklara en del. I brist på den får jag väl vara frustrerad, i den mån jag nu är det.
Martin skrevs ut på ett väldigt organiskt sätt, och jag saknade inte honom så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Jag tyckte också mycket bra om Henrik som Sagas nye danske kollega, och kemin mellan dem lämnar ingenting att önska. Jag listade också ut Henriks hemlighet, vilket jag är mycket nöjd över.
Tyvärr hade jag blivit spoilad över vem som var gärningsman i den här säsongen, men jag tycker ändå att säsong tre är den bästa hittills. Den är mörk och ger Saga många utmaningar, både professionellt och i privatlivet. Säsongsavslutningen är minst sagt nervkittlande.

Jag tittar som sagt var på den sista säsongen just nu, och serien finns att streama på SVT Play.

Det tog slut

Årets sista inlägg med tomma förpackningar. Det mesta har redan fyllts på, eller kommer fyllas på nästa gång jag shoppar loss.

Burt's bees. Watermelon. Moisturizing lip balm.
Det är inte lätt att hitta Burt's bees i vattenmelonvarianten, så när jag gör det norpar jag gärna åt mig en. Jag har en till som väntar på sin tur, men just nu sticker jag emellan med en annan. Vattenmelon är annars ganska så härlig. Inte för sötsliskig, och med en ganska fräsch doft.
Betyg 5/5

Nuud. Natural deodorant.
Nuud har ändrat sin formula, och jag tycker inte det var till det bättre. På ett sätt känns den snällare mot huden, men samtidigt är den rejält rinnig numera och känns ganska oljig. Gör den svarae att dosera när den ska klämmas ut ur tuben i en liten klick - som blir en pöl. En annan sorts applikation hade behövts. Annars är den nästan lika effektiv som förut. Tycker att jag kan behöva applicera något oftare än förut. Funderar på att leta efter en annan hudsnäll deo nästa gång det är dags för omköp, men jag hade en tub till i lådan att plocka fram när den här tog slut.
Betyg 4,5/5

ACO. Body lotion moist. Oparfymerad.
Favorit sedan lång tillbaka. Ersatt med en ny.
Betyg 5/5

Holika Holika. Pure essence mask sheet. Damask rose + Strawberry
Två gosiga masker såhär i vintermörkret. Ros för att återfukta, jordgubb för att friska upp. Båda med egenskaper som ska jämna ut hudtonen. Jag gillade båda och kommer säkert köpa om dem någon gång. 
Betyg 4,4/5 på båda

Sett på TV: Bron, säsong 2

Spoilervarning på TV-inlägg.

Det är faktiskt så länge sedan jag tittade klart på säsong 2 av "Bron" att jag nästan är klar med säsong 3, samt delvis har glömt vad jag såg i säsong 2. 
Säsong två tog vid mer än ett år efter händelserna i säsong ett, och Saga Norén ska återigen samarbeta med sin danska kollega Martin Rohde.

Bildkälla SVT Play

När ett skepp går på grund mot Öresundsbron kallas Sara Norén från Malmöpolisen in. Skeppet är övergivet, men ombord hittas fem fastkedjade ungdomar. De visar sig vara smittade med lungpest, och snart dyker en film upp på nätet med en fyra personer i djurmasker som tar på sig dådet. När rapporter om förgiftningar börjar strömma in, faller misstankarna på att gärningsmännen är klimataktivister, och de varnar för att det här bara är början och något större kommer ske.
Samtidigt har Martin svårt att komma över sonen August död, och han har separerat från Mette. För att få hjälp med de nyfödda tvillingarna och de andra barnen har Mette anställt en barnflicka som Saga inte har mycket till övers för.
Saga har nyligen blivit sambo med Jacob, men hon tycker att det är svårt att vara en bra flickvän, och det känns konstigt att plötsligt dela sitt utrymme med någon annan.
Martin funderar mycket på Sagas bakgrund, och begär ut gamla handlingar från hennes lillasysters självmord.

Jag är glad att jag fortsatte titta, även om jag var lite tveksam efter den första säsongen. Den här andra var bättre, även om jag fortfarande inte riktigt tror på att Saga som skulle fungera som polis på det sätt som visas här, i verkligheten.
Det är många sidohandlingar även den här säsongen, och ofta är de bakgrund till någon eller något som är relevant för det huvudsakliga fallet. Även om mönstret känns igen, och det i och med det går att pussla ihop i förväg varför det berättas som det gör, så blev jag ändå till viss del mycket överraskad av vissa saker i slutet. 
Snart klar med säsong tre, som sagt, si vi återser Saga Norén snart igen.

FredagsFilmen revisited: Frankenstein

Det var inte superlängesedan jag skrev om filmen "Frankenstein" som jag ivrigt väntade på att den skulle komma. I september var den FredagsFilmsämne senast, och när den väl dök upp på Netflix var jag hyfsat snabb på att göra den till filmkvällsfilm.

Bildkälla Fangoria

Det danska skeppet Horisont kämpar desperat för att befria sig från isarna på Nordpolen. Oväntat träffar de en svårt skadad man på isen, som är jagad av en obeskrivlig varelse. Först när varelsen oskadliggjorts kan den skadade mannen berätta sin historia. 
Victor Frankenstein visade tidigt stor talang för medicin, och han forskar i metoder för att förlänga liv - eller till och med återskapa det. Med hjälp av en rik finansiär kan han gå helt upp i sin forskning, men han blir distraherad av finansiärens brorsdotter Elizabeth, tillika hans brors fästmö.
Hon verkar lika fascinerad av Victor som han är av henne, men när hon upptäcker varelsen han skapat, och ser hur han behandlas, så skiftas något mellan dem. Snart är fiendeskap det enda som återstår.

Det förekommer så klart en hel del gore i den här filmen, vad annat att vänta sig om en film som handlar om en man som bygger en varelse av diverse delar från lik. Men faktiskt var den inte alls så äcklig som jag hade förväntat mig, och den gore som förekom var där av en anledning, och inte bara därför att.
Filmen är också en bra adaption av Mary Shelleys roman, även om vissa delar tagits bort, och vissa andra har tillkommit. Filmen är ändå trogen ursprungsmaterialet då sympatierna i slutändan ligger hos varelsen.
För mig som älskar snygga filmer var filmen en fröjd att se, inte minst Mia Goth och hennes fantastiska klänningar. Jag förutspår Oscarsnomineringar i mask och kostym för den här filmen, och kanske också foto. 
"Frankenstein" blev min favoritfilm i november, så att jag gillade den är ingen hemlighet.
Den finns attstreama på Netflix.

Böckerna jag läste ut i november

Det var otroligt mycket på gnällen att jag hann med att läsa de fyra böckerna som är med i den här lilla högen. Läslusten har återigen varit bristande, och ofta hade jag inte lust eller ork att läsa mer än de sidor jag redan bestämt mig för i månadsboken. Det har även hänt mycket i mitt privatliv som gjort att min fokus har legat på andra saker än böcker, och så måste det få vara.

"Bury our bones in the midnight soil" av V.E. Schwab var en av årets mest efterlängtade böcker. Toxiska lesbiska vampyrer, med moraliskt grå berättare. Utspelar sig under drygt 500 år och har tre huvudsakliga berättare som vi får veta mycket om. Vissa saker var lätta att lista ut, men jag blev ändå överraskad av en twist i bokens slut. Sådant uppskattas, men boken hade gärna fått vara lite mindre tjatig om vissa saker. Mitt betyg blev 3,5/5.

"Onda flickor" av Alex Marwood blev senaste utlästa boken för läsecirkeln Plejaderna. En ganska bedrövlig bok, om två kvinnor som som barn dömdes för ett mord på en liten flicka. I vuxen ålder möts de igen när flera mord begås. Borde ha varit en snabbläst bok, men var alldeles för tråkig för att bli det. En hel del luckor både i handling och logik, drog ner betyget ytterligare. Plejadernas medelbetyg och mitt betyg blev samma lika, 1,75/5.

"Dracula" av Bram Stoker behöver kanske ingen närmare presentation. Vampyren Dracula vill till England, men blir bekämpad av ett gäng heroiska personer. En brevroman som jag läst flera gånger förut i olika utgåvor, och aldrig riktigt tyckt om. Det funkade dock hyfsat att ha den som månadsbok, för plötsligt höjde jag betyget till 3/5.

"Gerald's game" av Stephen King blev novembers favoritbok. Jag hann läsa ut den i november med några timmar till godo. Handlingen är ganska enkel. Äkta paret Jessie och Gerald försöker krydda sexlivet med lite bondage med handklovar, den här gången i det ensligt belägna sommarhuset. Problem uppstår när Gerald plötsligt dör, och Jessie behöver komma på ett sätt att ta sig loss. Betyget blev 4/5

"Gerald's game" av Stephen King

"Gerald's game" är en del av min omläsning av Stephen Kings böcker. Det är i runda slängar 30 år sedan jag läste den för första gången, och en omläsning dröjde alltså ända tills nu. Jag blev så klart inspirerad av att läsa om den redan förra året, när jag såg den utmärkta filmatiseringen av boken (finns på Netflix), men eftersom det lockade allra mest att läsa om den på engelska så behövde jag skaffa boken först. Nu är det gjort, och kompisboken "Dolores Claiborne" ligger och väntar i olästa högen.

Bildkälla The StoryGraph

Jessie och hennes man Gerald har begett sig till sitt ensligt belägna sommarhus för ett sexuellt äventyr. När Jessie väl sitter fast med handklovar i sängen känner hon dock att hon inte längre har lust att leka Geralds lek. Då händer det som inte får hända - Gerald får en hjärtattack och dör.
Fastkedjad i sängen och oförmögen att ta sig loss blir Jessie alltmer desperat. Och med desperationen kommer rösterna och minnena upp till ytan, sådant som Jessie kämpat hårt med att trycka undan. Dessutom lyckas en hungrig hund ta sig in i huset. Men hunden visar sig inte vara det värsta som kan hända när natten kommer.

Största delen av den här boken befinner vi oss i Jessies tankar. Genom att lyssna på sina inre röster och låta obehagliga minnen komma upp försöker hon hitta en lösning på sitt problem - att ta sig loss. Förutom när Jessie minns saker från sitt liv, befinner vi oss också mest i sovrummet där hon ligger fastspänd. Blir nästan ett skådespel i sig.
Det händer många otäcka saker i boken och den är ofta ganska obehaglig att läsa. Det finns dessutom en del i den som är så läskig och grafiskt beskriven att jag rös och äcklades genom hela läsningen. Han kan det där med att måla upp riktigt läskiga bilder, herr King.
Man kan säga att boken beskriver frigörelse på flera olika sätt. Att sitta fast och inte veta hur man ska ta sig loss och vidare. Se där, även skräckens mästare kan ha fina budskap i sina böcker.

Betyget på "Gerald's game" blev 4/5.

"Dracula" av Bram Stoker

Varför gjorde jag så här? Köpte ännu ett exemplar av en bok jag redan har och har läst flera gånger, och dessutom aldrig riktigt gillat? Två anledningar. 1, det här är en nyöversättning. 2, jag ville ha med den i min samling över klassiker från Sjösala förlag, med de vita pärmarna. 
Eftersom att jag vet med mig att det här inte är en favoritbok var jag lite smart den här gången och valde att läsa den som månadsbok. Det blev ändå 17 sidor om dagen hela november, så det är ingen tunnis vi talar om, straxt över 500 sidor.

Bildkälla The StoryGraph

När Jonathan Harker skickas av sin advokatfirma till Transsylvanien, möts han av vidskepelse och skräck från lokalbefolkningen när han berättar att han är på väg till greve Draculas slott. Dracula vill bosätta sig i London, och Harker är där för att hjälpa till att upprätta rätt handlingar.
Greven beter sig dock underligt och håller ovanliga tider. Harker misstänker snart att något ondskefullt är i görningen, och misstankarna förstärks när han finner sig fången i slottet med tre förföriska kvinnor som vill dricka hans blod.
I England väntar hans fästmö Mina på besked om Harkers återkomst. Hon spenderar tid med sin vackra väninna Lucy i Whitby när ett skepp går på grund i stadens hamn. Efter det blir Lucy orolig och börjar gå i sömnen, och snart insjuknar hon i någon sorts blodsjukdom. När Mina kallas bort försämras Lucys tillstånd snabbt, och en av hennes friare, dr John Seward, kallar in sin vän och mentor dr van Helsing för att få klarhet i vad som drabbat Lucy.

Romanen om Dracula handlar egentligen väldigt lite om Dracula och vampyrer, trots sin titel. Här är det mest bekämpandet av vampyrer, och då så klart allra mest Dracula himself. Efter att Jonathan pratar med honom i slottet är han själv dock med förvånansvärt lite, mest som en drivkraft för att visa upp modet hos de fem tappra män som ska försvara Minas heder.
Boken berättas helt genom dagboksanteckningar och brev, och jag upphör aldrig att förvånas över hur detaljrika dessa brev och dagboksanteckningar är. Ingenting missas, minsta ord eller gest finns med. Känns sådär troligt, och har alltid varit en stor del av varför jag inte gillar den här typen av berättargrepp i romaner. Ett och annat brev går an, men de skrivs sällan så nyansrikt som det görs här. Eller gjorde man så när man skrev brev i slutet av 1800-talet? Jag levde inte då, så jag vet inte.
Boken har genom åren hyllats som en stor gotisk roman fylld med skräck och sexualitet. Att "Dracula" fortfarande bidrar starkt till vampyrens popularitet i olika medier är det väl ingen som tvivlar på, och det härifrån som den mesta vampyrmytologin hittar sin källa - som i sin tur är väl förankrad i gammal folktro och skrock.
Sexualitet utforskas också, genom utbyte av kroppsvätskor i form av blod. Vidare värst sensuellt blir det dock inte. Draculas gärningar kan närmast ses som våldtäkt, för han frågar knappast vare sig Lucy eller Mina om lov innan han börjar slafsa. Förförelsen av Jonathan och blodtransfusionerna Lucy får kan på samma sätt ses som polyamorösa affärer, även här med diffust samtyckte eller total avsaknad därav. 
Skräck då? Kanske inte så väst, i varje fall inte enligt mig. Jag tycker nämligen inte det är värst otäckt att Renfield äter spindlar, eller att läsa noga skildringar av resor med olika färdsätt, eller ett ständigt sökande efter lådor med jord att förstöra för Dracula. Tänk om han hade tagit med sig fem lådor i stället för 50, hur mycket kortare hade inte den här romanen blivit då.
För mig funkade det dock bra att läsa "Dracula" i ett långsamt men bestämt tempo. Det kan bero mycket på nyöversättningen av Erik Thompson också, att jag inte hade horribelt tråkigt när jag läste boken den här gången - bara ganska tråkigt. Jag uppskattar ändå vad boken gjort för vampyrgenren, och om man gillar vampyrer är det här en måsteläsning.

Jag höjde till och med mitt betyg på "Dracula" den här gången, och gav den 3/5.