lördag 6 september 2025

Långfika-Dagens

 

Spännig.

Låt: Av någon anledning har jag fått "Love and marrige" med Frank Sinatra på hjärnan. Ni vet, ledmotivet till "Married with children".
Outfit: Beatles t-shirt och rostbruna coulottes. Från H&M, som vanligt.
Smink: Inget alls, för första gången den här veckan.
Doft: Bergamott från min deo.
Nagellack: Vilodag för naglarna.
Läser: Månadsboken "Wellness" av Yvonne Lin, som jag köpte för massor av år sedan men läser ordentligt först nu. Har precis börjat i "Bara en dag" av Carley Fortune. Kände behov av feelgood.
Frukost: Te, kokt ägg, flingor med mjölk, äpple.
Fika: Kanelbullar, och äppelkaka som jag tog med, när vi blev bjudna på fika hos E och A. Drack te till.
Middag: Parmesankyckling med pasta.
Motion: Yoga och motionscykel. 
Kvällsnöje: Filmtajm!
Att tillägga: Kan jag inte påstå.

fredag 5 september 2025

FredagsFilmen: Project Hail Mary

Månadens filmtema fortsätter lite på förra månadens, men nu är det kommande filmer som baseras på litterär förlaga i största allmänhet, och inte bara Stephen King. Jag ska gärna ha läst boken också, och "Projekt Hail Mary" har jag läst två gånger och båda gångerna gett den högsta betyg.

Bildkälla No film school

Naturkunskapsläraren Ryland Grace vaknar utan minnen. Snart inser han att han befinner sig i ett rymdskepp många ljusår från hemplaneten Jorden. Allteftersom minnena återvänder inser han att det ligger på hans ansvar att ensam lösa gåtan med den mystiska substans som hotar att släcka vår sol. Han behöver ta till all sin kunskap i arbetet, och kanske är han inte så ensam som han trott.

Kanske inte titta på trailern om du inte läst boken och vill göra det innan du ser filmen, för trailern SPOILAR den stora plot twisten. Borde finnas förbud mot sådant.



Jag har längtat efter den här filmen sedan jag fick veta att den skulle göras. Känner också att Ryan Gosling är ett utmärkt val att spela Grace.
Filmen har premiär någon gång 2026, jag har sett 20 mars. Kommer jag inte iväg på bio så lär jag få vänta bortemot ett år innan jag får se den. Och med tanke på att det är en Amazon/MGM-film så kan det dröja ännu längre.
Är filmen hälften så bra som boken kommer dock väntan vara värd det. 

torsdag 4 september 2025

Sett på TV: And just like that, säsong 3

Spoilervarning på TV-inlägg, precis som vanligt.

Sista säsongen om Carrie, Miranda och Charlotte och de nya vännerna Lisa och Seema. Hur ska det gå med olika förhållanden, och vad kan framtiden ha med sig för gåvor?

Bildkälla TVinsider

Carrie försöker hålla distansförhållandet med Aidan levande, men ingen av hennes vänner förstår vad det är som händer mellan dem. Carrie försöker dock ta det med ro, och bestämmer sig istället för att utforska nya marker i sin författarkarriär och ge sig på att skriva en roman. När Duncan, också han författare, flyttar in i våningen under Carries blir de snabbt osams, men så småningom inleds en trevande vänskap då de hjälper varandra med sina texter.
Charlotte försöker hänga med i konstvärlden, men känner att hon halkar efter sina unga och obundna kollegor som ofta kommer direkt till jobbet från krogen. Hon kommer dock till insikt om att familjen är det som betyder mest för henne, när Harry drabbas av sjukdom.
Miranda söker ny bostad, och efter ett omvälvande one night stand bestämmer hon sig för att försöka sig på ett riktigt förhållande igen, när hon förälskar sig i kollegan Joy. Brady kommer med en stor och oväntad nyhet.
Lisa jobbar vidare med sin dokumentär, men problem uppstår när hon fattar tycke för sin nye klippare, Marion (It can be a man's name too!). Samlivet med Herbert har blivit hektisk, då han kampanjar politiskt medan hon jobbar långa dagar och samtidigt försöker hålla ordning på hushållet.
Seema bestämmer sig för att gå vidare i sin karriär och starta eget. Dessutom faller hon för Adam, Carries trädgårdsmästare, även om hon försöker förneka sin attraktion.
Anthony och Guiseppe tar sitt förhållande till nästa nivå, trots att Guiseppes mamma absolut inte tycker om Anthony.

Det blev ett litet rabalder där, när det definitiva nedläggningsbeskedet för "And just like that" kom under tiden som den tredje säsongen visades. Jag blev mer förvånad över att det tydligen var en överraskning för folk, för det visste jag redan när jag tittade på den andra säsongen, att det skulle bli en avslutande tredje säsong. Det verkar som att det inte var absolut klart att det skulle bli så, jag antar att det alltid är kul att tjäna pengar, men seriens skapare tyckte att säsongsavslutningen även kändes som ett bara ställe att släppa hela serien. Det kan vi vara hyfsat överens om, även om det finns flera oknutna trådar nu när det slutar. Lite som livet i stort.
Jag kan också tycka att det känns lite tråkigt att det ska sluta nu, när Carrie äntligen blivit fri från Aidan efter att ha tragglat med honom i större delen av två säsonger. Jag gillade inte riktigt honom här. Hela den relationen kändes så krystad och dödsdömd. Klängig och med stora krav och stora förväntningar på att Carrie ska vänta och ha tålamod och inte göra några fel. Jag gillade inte det, och hela grejen med Aidan kändes mest som fanservice. Det hade varit kul att få se hur Carrie kunde utvecklas utan de två stora kärlekarna Big och Aidan i sitt liv. Hur hon hade blivit på egen hand.
En annan sak - det saknades två karaktärer från de tidigare säsongerna den här tredje, och det rörde de vid minsta lilla. Jag saknade inte Che minsta lilla, och det tog ett bra tag innan jag insåg att hen också saknades, men Nya? Vad hände med henne? Vart tog hon vägen? Eller är det något jag bara glömt bort?

Nåväl, nu är serien slut. Om det inte blir filmer den här gången också. Som i så fall kanske kan ge svar på de där frågorna jag har.

onsdag 3 september 2025

Augustis utlästa böcker

Det märks att jag hade annat att tänka på i augusti än att läsa böcker. För i den här bokhögen finns det bara tre böcker, och så få var det länge sedan jag samlade på mig under en månad. Månadsboken innehöll dock fyra romaner, så i den här högen ligger det tre böcker, men 6 romaner.


"Barnvakten" av Joyce Carol Oates är en stor anledning till att det inte blev så många böcker i augusti. För den tog tid - lång tid. Dels var tempot långsamt, men dessutom hittade jag aldrig flödet i texten och jag tyckte inte om en enda av karaktärerna. Boken var intressant uppbyggd, och språkligt fascinerande, men ändå stötte jag på patrull mest hela tiden. Dessutom tyckte jag att hela grejen med seriemördare Barnvakten försvann, och mest blev hemmafrun Hannahs repetitiva beteende och ojande fram och tillbaka. Underlig tidslinje, många obesvarade frågor, varav den största är - vad hände egentligen? Betyget blev inte mer än 2/5 .

"De dödas sång" av Jesmyn Ward är den senaste boken som bokcirkeln Plejaderna satt tänderna i. Boken handlar (mest) om Jojo som bor hos sin morfar och sin döende mormor. Mamma är ofta borta och festar, och hans vite pappa sitter i fängelse, så ansvaret för lillasyster Kayla faller ofta på honom. Det här är bok som utspelar sig i dagens södra USA, men det hade lika gärna kunnat 1960-tal eller 1800-tal. Rasmotsättningarna är stora, och Jojo har aldrig blivit accepterad av sin farfar eftersom han, och hans mamma och lillasyster, är färgade. Det förekommer också spöken, både från familjen, men också från det förflutna, och det kanske går att ta sig an dem, men de är svåra att bli av med. 
Fint språk, viktig berättelse, vidrig mamma, och alldeles för många spöken.
Plejadernas medelbetyg blev 2,5/5 efter att vi gav den betyg mellan 2 och 3. Jag gav den 3/5.

"Romaner" av Hjalmar Söderberg är en samling av hans fyra romaner och jag läste den som augustis månadsbok. Samlingen fick 4/5 i betyg av mig. Jag tyckte om att läsa alla romanerna på varandra, för jag fick en annan blick för hur han utvecklades som författare. Stockholmsskildringarna är något han är berömd för, med rätta. Och språket blir bara vackrare och vackrare.
"Förvillelser" 2/5. "Martin Bircks ungdom" 3,5/5,."Doktor Glas" 5/5, dessutom månadens favoritbok. "Den allvarsamma leken" 5/5.

tisdag 2 september 2025

"Romaner" av Hjalmar Söderberg

Månadsboken i augusti var en samlingsvolym med fyra romaner av Hjalmar Söderberg. Det var ett spännande sätt att fördjupa sig i skrivkonsten hos författaren som skrivit en av mina absoluta favoritböcker - som finns med i den här samlingen, så klart. De här fyra är trots allt de fyra romaner han skrev.

Bildkälla The StoryGraph

"Förvillelser" handlar om den unge medicinstudenten Thomas Weber. Boken kom ut första gången 1895 och var Söderbergs debutroman. Den anklagades för att vara omoralisk, och på den tiden var den det. Thomas både förför unga flickor och hamnar i skulder och förfalskar lte underskrifter innan romanen tar slut på ett sätt som Thomas kanske inte riktigt förtjänade. Även om handlingen i den här romanen inte så lite påminde mig om Ratata-låten "Pojkar", så blev jag inte överdrivet förtjust. Det går att hitta fröet till det författararv han skulle lämna efter sig, men det här är, i mitt tycke, inte Hjalmar Söderbergs bästa. Jag gav "Förvillelser" betyget 2/5

"Martin Bircks ungdom" (1901) har jag läst förut, men bara en gång för länge sedan. Minnet fanns alltså inte där, men jag kände igen vissa saker i romanen. Det här är en delvis självbiografisk uppväxtskildring, och vi följer Martin från barnaåren fram tills han ska försörja sig själv. Det är många tankar kring religion i den här romanen, och det märks ganska tydligt att Söderberg själv inte var troende. Martin förlorar under romanens gång sin barnatro. "Martin Bircks ungdom" fick 3,5/5 i betyg.

"Doktor Glas" (1905) är och förblir en av mina favoritböcker. Inte bara av Hjalmar Söderberg, utan överhuvudtaget. Här tampar boktitelns doktor med frågor om moral, sexualitet och samhälle. Romanen har också underbara skildringar av Stockholm, och en poesi i språket som alltid fångar mig. Romanen är skriven i dagboksform, och handlar om hur Doktor Glas vill hjälpa den unga Helga att slippa från sin åldrige make, pastor Gregorius. Som alltid 5/5 i betyg

"Den allvarsamma leken" (1912) börjar lite ovanligt med ett kvinnligt perspektiv. Romanen byter dock snart från Lydia till hennes kärleksintresse Arvid, och det är han som är den drivande karaktären resten av romanen. Lydia och Arvid är unga när de förälskar sig, men livet driver isär dem. När de återser varandra är de båda gifta med andra, men de inleder ändå en stormig och stormande relation. Även här märker jag av Söderberg egna tankar kring kärleksförhållanden och äktenskap. Det finns också här religiösa tankar, grubblerier kring människans sociala konventioner, ensamhet och ansvar för andra människor. Det här var en förstagångsläsning för mig, och jag blev så imponeras att "Den allvarsamma leken"  fick 5/5 i betyg även den.

En sak som slog mig under läsningens gång är att han återanvänder karaktärer. I Hjalmar Söderbergs fiktiva värld känns Stockholm väldigt verkligt, men persongalleriet desto mer fiktivt. Roligt då att många karaktärer får återvända. Som att Glas sitter och dricker visky med Martin Birck, Markel jobbar på tidningar i flera av romanerna, och jag hittar också en fiktiv version av författaren själv i Henrik Rissler. Det tycker jag om!
Jag tycker också om sättet Söderberg skrev på. Jag har många gånger sagt att jag tycker om den nästan poetiska tonen i "Doktor Glas", och den kommer igen i de andra romanerna också, särskilt i "Den allvarsamma leken". Och det var inte så att det fina språket saknades i "Förvillelser", där var det storyn jag inte tyckte så vidare värst om.
Jag tycker också om att han tar upp stora frågor, viktiga frågor. Är det rätt att döda någon för att rädda en annan? Behöver man verkligen leva i ett äktenskap där ingen är lycklig? Är inte ensamheten bättre? Varför hamnar allt ansvar för (utomäktenskapliga) barn på kvinnan? Vad ska andra tycka? Och har de någon rätt att tycka om någon annans privatliv - egentligen?
Att ha läst alla fyra romanerna i följd var verkligen spännande. Det blev så tydligt hur Söderberg växte i sitt författarskap och gick från klarhet till klarhet.

Samlat betyg på "Romaner" får bli 4/5.

söndag 31 augusti 2025

Augustifavoriter

Augusti har varit en ganska tung månad för mig. Motsatsen till juli med sin semesterlunk. Nu har jag brottats med hälsoproblem (som ännu inte är överstökade), det har varit sorg över årsdagarna för min brors och min pappas bortgång, och jag har sett närstående inte må så bra - vilket så klart oroar. 
Det har så klart funnits fina och bra dagar också. Som att brorsonen hälsade på ett par dagar, när han var hemma i Sverige och hälsade på. Jag har träffat Plejaderna igen. Två av mina barn har fyllt år. Och jag har haft favoritsaker, precis som vanligt.

Bok: Det har av en och annan anledning inte blivit så många utlästa böcker i augusti, men jag har läst "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg, igen, och det är en av mina favoritböcker sedan tonåren, och kommer så förbli.

Film: Jag trodde inte att jag skulle gilla "The old guard" vidare värst, men det gjorde jag.

TV: "American crime story: Impeachement". Tredje säsongen om välkända brott i USA var inte den bästa i serien, men ändå bra. Om Clinton/Lewinsky och hans riksrättsåtal.

Nagellack: Det känns som att det alltid är H&M här, och den här månaden var det Viva Verde som vann.


Skönhet: Tror inte jag har haft mer än mascara en enda dag i augusti. Hudvårdsrutinen sitter som en smäck. Jag använder SPF och dricker mycket vatten.  Så. Det.

Extra speciell rolighet: Jag har redan nämnt att det va kul med brorsonbesök, födelsedagar och Plejadträff. Men det bästa av allt är egentligen inte något som händer mig, men jag tycker ändå att det är extra speciellt roligt att min lilla E flyttat ihop med sin pojkvän i helgen. Även om hon har haft ordentliga flyttnerver. Det kommer bli så bra, och de är så fina tillsammans.

Favoritinlägg: Det tog en massa tid att skriva, men jag älskar ju mina böcker. #shelfie

lördag 30 augusti 2025

Augustis nagellack

Fyra lack hamnade på mina naglar i augusti, tre av dem från samma märke och samma kollektion. Ska vi ta en titt på dem? Ja, det ska vi.


H&M, Viva verde
Ett väldigt trevligt krämlack i en sjusärdeles fin grön nyans. Pistageglass någon? Fast inte sådan där naturlig pistageglass, utan en som fått lite extra schwung av karamellfärg. 



Essie, No prince needed
Dags att ta itu på riktigt med SNoe White-kollektionen från Essie. Här valde jag det jag var minst sugen på, för jag tyckte det såg så trist ut i flaskan. Väl på trivdes jag däremot bra i det. Det blev en mer gammelrosa nyans än den lite plåstriga rosabeiga tonen det såg ut att ha i flaskan.



Essie, Reclaim the mirror
Här blev känslan precis det motsatta. I flaskan såg det väldigt lovande ut, och jag trodde jag skulle få ett skimrande silvrigt lack med en beige ton. Resultatet blev dock ett frostigt lack som visade upp varenda skavank på naglarna med förstoringsglas. Jag gillade nyansen på lacket, då det blev lite sådär skuggat i kanterna, och precis så silvrigt beige som jag hoppats på. Ändå vantrivdes jag i det, och det åkte av efter bara ett par dagar.



Essie, Fiercest of them all
Det här lacket valde älsakde maken, så att det blev ännu ett lack från Snow White-kollektionen var mest en slump. Hade jag tänkt ett varv extra så hade jag på minst en nagel lagt en annan basfärg, men så smart var inte jag. Jag märkte ju fort hur skirt det var, det här är tre lager, och för att få de där iridicierande flakiserna att komma till sin rätt hade det varit bättre med en mörk bakgrund som de kunde få poppa mot. Nu är det fint ändå, men mer diskret.
Ett väldigt skirt bärrosa lack, med flakies ton i ton. Påminde mig om en rosa version av det där Nubar-lacket (2010?) som vi alla ville ha i våra samlingar för en massa år sedan.

Sådärja. Nu ska jag hjälpa E att bli sambo med sin pojkvän.

fredag 29 augusti 2025

FredagsFilmen: The Running Man

Vi fortsätter med temat kommande filmer baserade på vek av Stephen King. Den här veckan har turen kommit till en re-make av en film dessutom, eftersom "The Running man" filmatiserades redan 1987 med Arnold Schwarzenegger i huvudrollen. Nu axlas rollen som Ben av Glen Powell.
"The Running Man", eller "Den flyende mannen" som blev dess svenska titel, är skriven under pseudonymen Richard Bachman.

Bildkälla TV insider

Ben är i behov av pengar. Så pass mycket att han ställer upp som rymmare i tv-showen "Running Man". Han får bege sig vart som helt i världen, men han kommer jagas av jägare med ett enda mål - att döda honom. För att få prissumman på en miljard dollar måste han överleva i 30 dagar.



Jag har så klart sett Arnolds version av den här storyn, men det var pass länge sedan att jag inte minns den. Mer än att den var ganska cheesy, har jag för mig. Jag har också läst boken, men det var också väldigt länge sedan nu. Den finns med på min planerade omläsning av King, däremot.
"The Running Man" kommer på svensk bio 14 november. 

torsdag 28 augusti 2025

#shelfie (igen)

Det är snart fem år sedan jag senast visade bokhyllorna i mitt hembibliotek, och sedan dess har det hänt grejer!
Bland annat har alla barn flyttat ut, och vi har gjort om deras gamla rum till gästrum och hemmakontor, och de rummen har fått egna hyllor dit en hel del böcker från "mina" hyllor hamnat, bland annat älskade makens alla seriealbum. Och så hade vi en översvämning i källaren som tyvärr tog med sig massa böcker som förvarades på extrahyllorna där nere, så det blev plats för ännu mer böcker. Så där att det var lite jobbigt att ta tag i att möblera om i mina hyllplan, men till slut gjorde jag det. Nu har jag levt med de här hyllorna ett tag också, och jag är nästan helt nöjd. En eller ett par saker som skaver lite, men det tar vi när vi kommer dit. 
Mycket att titta på, så vi sätter igång.


Jag kommer dela upp varje hylla i två bilder, bara för att det blev enklast så för mig. 
Det var i den här första hyllan som älskade maken hade merparten av sina böcker sist, vilket betydde att jag nästan fick en helt tom hylla att börja ställa in böcker i.
På det översta hyllplanet stoltserar mina vita klassikerpocket från Sjösala förlag, som jag lite halvhjärtat samlar på. Här får de samsas med en lampräv (som jag behöver ladda) och en räv som förut var del av ett smycketräd, men numera bara är.
Hyllan under är min James Bond-hylla. Förutom Ian Flemings böcker finns här även två FunkoPops, den ena är Roger Moore i "Moonraker", den andra är Daniel Craig. Också en Londonvy av Lego, och James Bonds Aston Martin, också av Lego. Once upon a time tillverkades även James Bond-dofter, och jag har dem alla. Den jag allra minst tycker om är den lila tredje doften som släpptes (innehåller patchouli som jag tydligen lätt får huvudvärk av numera), så den flaskan får också vara med här. De andra tre dofterna använder jag hyfsat ofta.
Hyllplanet därefter håller upp min samling av Bloomsburys modern classics. På andra sidan en pixlad Mario som Chilipojken gjorde på slöjden någon gång, står mina David Mitchell. Hoppas att han kommer med en ny bok snart, även om det innebär att jag kommer behöva möblera om på den här hyllan då.
Hyllan under det rymmer älskade makens många Atlas-böcker av olika slag, och diverse småböcker vi samlat på oss genom åren.



Här är den stora fantasyhyllan, även om Douglas Adams "Liftarens guide till galaxen" kan tyckas lite malplacerad här. Annars är det mycket Tolkien, men även mina Arthur-böcker och lite annat smått och gott. De ramas in av mer eller mindre skavda replikor av Argonath (ja, jag googlade) från "Sagan om ringen".
Efter det kommer böcker med poesi och episka berättelser.
Under det är det en hylla med höga böcker. Film, musik, uppslagsverk och en del arvegods från älskade makens farfar.



Nästa hylla, och kanske den jag tycker allra mest om. Bara Stephen King. Eller ja, nästan bara, för det finns några Joe Hill här också, men Stephen King är ju pappa till honom så...
En del dekorationer här, för jag har inte riktigt tillräckligt med King för att fylla sju hyllplan helt och hållet, även om jag börjat samla på mig Hodders nyutgivning med olika färger på ryggen. Det är de som syns närmast klockan från älskade makens mormor, som tickar jättehögt, alltid går fel och som jag älskar.
Under det har vi en Stephen King Funko Pop, från hans lilla cameoroll i "It: Chapter two", och så Bengt som har fått flytta in lite på hyllan. Har inte kommit mig för att byta ut kletet i hans rumpa, som gör att han kan sitta på hyllkanten och läsa, som är meningen med hela hans design. Innan jag gjort det får det se lite wonky ut, för om han skulle dratta i backen skulle jag bli jätteledsen.
Legoräven står i den här hyllan av två anledningar. Den fick plats, och på samma hylla finns en bok med en räv på omslaget och bokryggen.



En hylla repris, sedan mina Dark Tower-böcker och andra King, samt mina hyllvärmare Murre och Muffe som jag fått i födelsedagspresent av en av deltagarna i bokcirkeln. Ja, hon har stickat dem själv. Vissa har talang!



Hyllan med lite skav. Jag är mycket nöjd med översta hyllplanen, men sedan har jag lite att önska.
Allra först får mina Haruki Murakami samsas med älskade makens Carlos Ruiz Zafón. Jag har läst några av dem, men de var inte riktigt för mig.
Efter det kommer det många böcker med magi och magisk realism, men också helt vardagliga böcker. Det det har gemensamt är att de alla är på engelska, och på något sätt passar så bra ihop.
En hel hylla med vampyrer, om vi kisar lite och inte ser den där med utomjordingar som tagit över människokroppar. Annars är det ungefär alla vampyrer jag har, från Dracula till Twilight via Vampire Academy och Anne Rice vampyrkrönika - de få som gavs ut på svenska. Har jag också omläsningsplaner för, fast på engelska.
Sedan börjar det skava lite, tyvärr. För jag är inte helt nöjd med hyllan med Silvia Moreno-Garcias böcker, tillsammans med Hungerspelen-böckerna och V.E. Schwab. Särskilt Schwab skulle jag vilja ha bättre plats för, men det får duga så här så länge.



Här har vi anledningen till att det blev lite skavigt, för jag hade så bra planer för mina Maggie Stiefvater, och jag var väldigt nöjd med den här hyllan på sin förra plats, innan jag försökte få in "The Listeners" och den var för hög för hyllplanet de stod på. Attans. Så inte helt nöjd, mest för att jag ville ha ett hyllplan högre upp, men det fanns det inte plats för. Äpplet har varit ett doftljus från IKEA.
Jag ville ha en mytologihylla, men det visade sig att jag kanske inte hade riktigt så många mytologiböcker som jag trodde. Istället blev det ett halvt hyllplan med mytologi, bland annat Jennifer Saints vackra böcker. Efter nagellacksskulpturen från Kosta Boda följer ett gäng färgglada böcker från Mackenzie Lee och Rainbow Rowell.
Allra underst är det böcker om historia, och andra faktaböcker som varit av intresse. Trodde mest det var älskade makens böcker här, men när jag kollade efter för ett tag sedan visade det sig att det bara var två böcker som jag inte läst än, båda av Peter Englund.



En ganska nostalgisk hylla, med många böcker från min barn- och ungdom. 
Överst har vi mycket L.M. Montgomery (Anne på Grönkulla) och mina Maria Gripe. Men också blandade titlar som bara passade in här av en eller annan anledning.
Under det hittar vi Astrid Lindgren och en del Elsa Beskow, samt en trave böcker som passar ihop bara för att jag inte kunde hitta annan plats åt dem.
Efter det kommer två hyllplan med mest romance, uppdelat på svenska och engelska. Den svenska hyllan har mycket Simona Ahrnstedt så klart, men också Emily Henry, Amanda Hellberg och annat. På engelska är det inte enbart romance, utan även mer feelgood. "Elatsoe" är mer en ungdomsbok, men jag gillar omslaget och valde att ställa den på display här. Annars hade den kanske passat bättre bland mytologiböckerna.
Läppstiftet i glas kommer även det från Kosta Boda, precis som nagellacket. Båda är presenter från mamma och pappa.



Det är nästan så att J.K. Rowling/Robert Galbraith hamnat lite i skamvrån här, och det kan hon vara väl förtjänt av. Jag kommer inte sluta läsa Strike-serien, men glad på henne är jag inte. Men här har vi alltså Harry Potter och Strike, tillsammans med Hedwig, Hermoines trollspö och en liten Lego-Ron.
Hyllan under innehåller en del blandade böcker. Mycket Jonas Gardell, men mest en blandad kompott av inbundna böcker.
Längst ner är det mest älskade makens böcker, med en del barndomsklassiker, Hemingway och Steinbeck. Men också annat som kan räknas som klassiker, som Wilhelm Mobergs Utvandrar-kvartett.



Nu är vi inne på sista hyllan, och här har jag gjort det ganska luftigt med flit. 
De översta hyllplanen är pockets på svenska som jag försökt ställa lite regnbågigt. Oftast den enda boken jag har med den författaren, av en eller annan anledning. Rävkrukan har jag fått av Chilipojken, men jag har ännu inte placerat någon blomma i den. Har ju bara haft den i två år, gubevars.
Sedan blir det science fiction, och vän av ordning tycker kanske att Douglas Adams hade platsat här. Det struntar jag i. De liggande böckerna är Simon Stålehags böcker med mer konst än text. Har ändå lyckats bli film, som inte var helt usel. 
Efter det kommer klassisk romantik och gotik av Jane Austen och systrarna Brontë. Också andra böcker, inspirerade av dessa böcker.



Mer pocket på svenska, här i lite udda storlekar eller bara för att jag ville ha dem där. Också biografier och memoarer, böcker i serie och pocket där jag har flera böcker av samma författare. Jag gillar att hålla ihop mina författare.
Under det, det sista hyllplanet med litteratur. Pocket och häftade böcker på engelska, främst ställda i höjdordning. Här står bland annat mina Shirley Jackson numera.
Allra sist har vi ett hyllplan där jag förvarar mina läsdagböcker, utskrivna bullet journals och min tbr - som just nu består av en enda bok, förutom de fem som ligger i prioritetshögen ovanför sängen. Och så skyddsomslaget till månadens långläsning av Hjalmar Söderberg. Fyra romaner i en volym! Snart klar.

Och helt klar med det här inlägget. Phu!

onsdag 27 augusti 2025

Plejaderna om "De dödas sång" av Jesmyn Ward

I söndags var det dags för Plejaderna att träffas igen efter sommaruppehållet. EN av oss saknades för att hon prioriterade att umgås med sitt nyligen utflyttat till annan ort barn - en väldigt bra prioritering. Betydde också bra med plats i bilen när vi begav oss till annan ort för att bli bjudna på gofika och prata om bok och ungefär vad som helst utöver det.


Bildkälla The StoryGraph

Trettonårige Jojo bor hos sin morfar och mormor och lillasyster Kayla i ett litet farmhus i södra Mississippi. Ibland bor också hans mamma där, när hon inte är upptagen med att ta droger med sina kompisar. Jojos pappa sitter i fängelse, men när han ska friges packar mamma Leonie in sina barn i en gammal bil och far norrut för att hämta honom. Resan blir inte vad Leonie hoppats på, utan slutar nästan i katastrof.
Samtidigt omges familjen av döda som inte kommer till ro, och vissa berättelser måste berättas till sitt slut innan alla kan gå vidare.

The roadtrip from hell utmärkte en ganska stor del av den här boken. Då boken berättas ur tre olika perspektiv, där vi inte bara får Jojos bild av sin mamma utan också hennes egen bild av skeendena, hade vi hoppats på att kanske få en annan bild av henne, men hon framställs som lika vidrig ur alla perspektiv. Alla borde inte skaffa barn, helt enkelt. Överlag var det svårt att hitta någon karaktär att tycka om i den här boken. Jojo så klart, ibland hans morfar och ibland hans lillasyster. Men mamman - jisses vad vi ville slänga henne på tippen. Hon älskade bara två personer, och det var inte hennes barn utan sig själv och sin (vite) pojkvän, tillika barnens pappa.
För jo, den här boken handlar i allra största grad om ras och rasism i dagens USA, och historiskt sett. Det finns en symbolik i att spökena finns i träden, så att säga. Boken är skriven utifrån att så många förnekar att det finns rasism i dagens USA, vilket vi som kan tänka vet inte är fallet. Rasismen har väl inte mått så här bra over there sedan 1960-talet, som för övrigt är alldeles för kort tid sedan. Boken hade kunnat utspela sig närsomhelst i USA från slaveriets avskaffande fram till nu.
Jesmyn Ward har ett väldigt vackert språk i sitt berättande, och det var ganska lätt att komma in i boken och hitta karaktärerna, trots att hela alltet börjar med en getslakt - väldigt grafiskt berättat, och på ett sätt som ses i ett annat ljus i slutet av boken.
Med det sagt - vi blev inte helt kompis med den här boken. Den hade kanske behövt bestämma sig för vad den var - en bok om en trasig familj och rasmotsättningar, eller en bok om spöken. För när spökena tog allt större plats i bokens andra halva, var det flera av oss som tröttnade ganska rejält. Det känns som att det hade kunnat berättas ändå, och ändå varit hemskt, utan att ett av spökena till och med ska få sin egen berättarröst. 

Betygen den här gången hamnade mellan 2 och 3. Det var jag som gav "De dödas sång" 3/5 i betyg. Plejadernas medelbetyg blev 2,5/5.

lördag 23 augusti 2025

Septembers bullet journal

Så var det dags igen att ta en titt på vad jag knåpat ihop för septembers bullet journal. Jag hade ingen plan alls den här gången, så jag tittade ordentligt ner i min washilåda och valde ut en tejp som jag tyckte kunde vara passande. Lite höst blev det.


Det är inte första gången jag använder den här washitejpen från Sara Frances, snarare den tredje. Och det är inte heller den fösta gången jag väljer att matcha den med pennor i brunt och guld. Tombowen heter i varje fall Yellow gold, med nummer 026. Och så två bruna fineliners från Stabilo.
Som vanligt startar månaden med plats för en dikt eller så, och en månadsöversikt.



Sedan rasslar det på precis som vanligt bland sidorna. Plats för anteckningar och nedräkning för den blivande månadsboken, som kommer ha wellness-tema. 
Även plats för septembers nagellack, och så kassaboken.



Jag har ärligt talat haft stora problem med att använda de här sidorna de senaste månaderna. Dels för att jag var semesterlat, men också för att jag varit rejält sjuk. Gå-till-doktorn-sjuk. Men det är (kanske) en historia för en annan dag.
Annars är det meningen att jag ska hålla koll på passen för Yoga with Adriene här, samt den stretching och "dagens" jag (oftast) gör.



Plats för vanorna och en koll på mitt skiftande humör. Samt en sida med vad som bör göras, och vad som hände.



Veckouppslag som ser ut precis som vanligt. Alla citaten handlar så klart om fallande löv och hösten. För nu är den på väg, äntligen.

För oktober har jag en plan, vilken kommer synas om några veckor.

fredag 22 augusti 2025

FredagsFilmen: The Long Walk

Senast jag skrev om film skrev jag att det skulle bli en bra höst för oss som gillar adaptioner av Stephen Kings verk över till bioduk. En av dessa är "The Long Walk", eller "Maratonmarchen" som den fick heta på svenska, som skrevs under pseudonymen Richard Bachman.

Bildkälla The future of the force

Gå eller dö. Uppdraget är enkelt. 
I en nära framtid har USA blivit en polisstat. Varje år väljs 100 pojkar ut. Endast en vinnare kommer koras, och han får i pris vad han än önskar. De måste gå i en hastighet av 5 km/h. Endast tre varningar ges, innan konsekvenserna blir dödliga.



Det var massor av år sedan jag läste den här boken, så jag minns inte alls hur det gick för deltagarna. Men känner jag King rätt hinner man lära känna deltagarna väl innan de stryker med. Det lär bli otäckt.

Filmen har premiär 12 september, i varje fall i USA. Jag hittar inget annat datum för Sverige.

torsdag 21 augusti 2025

Ett tomt inlägg

Som i att jag har tömt förpackningar igen. Den här gången hann det bli fem tomma, varav två ska separeras i glas och plast, annars är det plast som vanligt. Många favoriter, och ett farväl. 


It's skin. Avocado. High-nutrition mask sheet.
It's skin. Blueberry. Vitality & moisture mask sheet.
Vi kör båda på samma för de får samma betyg, även om jag den här gången tyckte aningen bättre om avokadomasken. Blåbärsmasken doftar godare dock, precis som blåbär. Annars gör de vad de påstår, lugnar, återfuktar och balanserar. Väl mättade med sina essenser den här gången, så ingen av dem bjöd på något överflöd att spara i burk.
Betyg 4,5/5

The Ordinary. Hyaluronic acid 2% + B5.
Det här serumet får väl nästan anses ikoniskt vid det här laget. En föregångare bland hyaluronserum, prisvärd och jag känner inte att jag behöver mer lull lull än så här. Självklart ersatt med en ny.
Betyg 5/5

Holika Holika. Aloe soothing essence. 50+SPF/PA++++. Face & body waterproof sun cream.
Är det här alltså farväl? Jag har haft den här solkrämen på bevakning i över ett halvår nu, och var jag än söker efter den verkar den vara slut i lager. Syns inte ens på Holika Holikas hemsida, så jag gissar att den utgått. Vilket är väldigt synd, för det här är den bästa SPF-krämen för ansiktet jag någonsin testat. Känns mer som ett serum eller en återfuktande kräm än en solkräm. Ingen kladdig eller vit yta, utan sjunker in i huden direkt och skyddar länge och bra. Praktiskt format också, som gör den lätt att ta med för återapplicering under dagen. Eftersom jag inte hittat den igen (tur att jag hade två) så provar jag en annan just nu.
Betyg 5/5

The Ordinary. 100% plant-derived squalane.
Ännu en av The Ordinarys produkter som jag inte vill vara utan. Jag har redan öppnat ersättaren till den här.
Betyg 5/5

Urtekram. Ageless eye cream. Rose hip oil & daisy extract.
Även här har jag ersatt med en likadan, kanske mest för att det var enklast så. Har inte upplevt någon mirakeleffekt, men det har å andra sidan inte blivit värre med den här ögonkrämen. Plus för att den är lättdoserad och superdryg. En liten knappnålshuvudstor klick räcker långt.
Betyg 4,5/5

onsdag 20 augusti 2025

Sett på TV: American Crime Story - Impeachment

Spoilervarning på TV-inlägg.

Den tredje säsongen av American Crime Story handlar om den politiska skandal som skakade Vita Huset under Bill Clintons mandatperiod - Monica Lewinsky-affären. 

Bildkälla FranceTvPro

Linda Tripp har länge arbetat i Vita Huset, men den senaste presidenten, Bill Clinton, tycker hon inte om. Efter att hennes närmaste chef begått självmord, finns det inte längre plats för Linda Tripp i Vita Huset, så hon förflyttas till Pentagon och arbetsuppgifter hon inte tycker om. En dag börjar en ny ung tjej på Lindas kontor. Även Monica Lewinsky har flyttats från Vita Huset till Pentagon, och de två finner varandra över en längtan tillbaka till sin gamla arbetsplats. Snart anförtror Monica Linda med privata detaljer om sin relation, som visar sig vara med presidenten. 

Serien berättar om vad som ledde fram till riksrättsåtalet mot Clinton. Det är stort fokus på Monica Lewinsky, och den här serien känns som en upprättelse för henne. Hon ville aldrig få sin relation med Clinton känd, utan litade på fel person - Linda Tripp - som valde att belöna förtroendet med att spela in deras privata samtal för egen vinnings skull. Tripp porträtteras som en ganska osympatisk person, som främst tänker på sig själv och vill vara i centrum för uppmärksamheten. Hon verkar känns viss ånger för vad hon gör mot Monica, men inte så mycket att hon avstår.
Jag upplevde serien som ganska grå och murrig, och jag hade svårt att ta till mig den. Särskilt kanske i ljus av vad som sker i Vita Huset just nu, med en minst sagt despotisk president som på riktigt skulle behöva avsättas. Då är det svårt att tycka att en president som gjorde många bra saker (även om hans kvinnoaffärer lämnar mycket att önska) förtjänade det riksrättsåtal som drabbade honom (och som han frikändes från). Mycket händer på 25 år, kan vi påstå.

Väl värd att se, kanske främst för den som är intresserad av amerikansk politik. Men också för fina skådespelarprestationer, kanske främst från Beanie Feldstein som Monica Lewinsky, och Sarah Paulson som Linda Tripp.

Det verkar fortfarande vara en fjärde säsong på gång, men när (eller om) verkar ingen veta i dagsläget. Med tanke på att det gått fyra år sedan "Impeachment" börjar det kännas mer och mer som att säsong fyra aldrig kommer hända. 
De tre säsonger som finns att se av "American Crime Story" finns att streama på Disney+. Jag tycker de två första säsongerna var bäst.

tisdag 19 augusti 2025

"Barnvakten" av Joyce Carol Oates

Lite paus där, så kan det gå när förkylningen från helvete blir värre innan den blev bättre. Och jag var trött och lat.

Hela augusti (15 dagar) har jag även tragglat med en bok av en av mina favoritförfattare. Kanske inte den bästa boken jag läst från henne, dock. Därav tragglandet.

Bildkälla The StoryGraph

Detroit 1977. En seriemördare som kidnappar och stryper barn härjar i staden, och sätter skräck i barnfamiljer. 
I en av Detroits förorter bor Hannah med sin man, två barn och en hushållerska. Hon är mån av bilden av sig själv som en god hustru och mor, men fasaden har sina sprickor. När Hannah så kastar sig in i en affär med en mystisk man, sätts skeenden i rullning som hon inte har förmåga att stoppa.

Jag hade många problem med den här boken. Tempot i den är mycket långsamt, vilket till stor del beror på att meningarna är så upphuggna. Det blir aldrig något riktigt flyt i texten, och det känns ofta som att JCO valde punkt i stället för komma i sina meningar. Det förekommer även rikligt med parenteser, vilka i och för sig används på ett snillrikt sätt för att illustrera vissa nyanser i berättandet.
Ingen av karaktärerna i den här boken känns värst sympatiska, med undantag för hushållerskan och yngsta barnet. Det fattas så många dumma beslut, främst Hannah verkar ha stora problem med att använda sitt hjärna till annat än att hamna i trubbel med. 
Bokens tidslinje känns också konstig. Det förekommer kapitel och stycken i boken som beskriver Barnvaktens offer och hur de dog, bland annat, och med boken utläst kan jag undra varför de var med. För de gjorde att jag förväntade mig vissa saker av den kommande berättelsen, som absolut inte infriades. Hela biten med Barnvakten försvinner efter en stund, och i slutet av boken har jag flera frågor som aldrig fick något svar. Som vad var det egentligen som hände? Vem är vem och vem gjorde vad mot vem? 
Det här var en ganska obehaglig bok, med mycket våld och sexuellt våld som bitvis beskrivs ganska grafiskt. Moraliskt grå berättare, annorlunda struktur på boken, obehaglig och med en potential jag kände slarvades bort. Stundtals repetitiv på gränsen till att kännas tjatig, och med karaktärer som beter sig så urbota dumt att jag inte riktigt orkade med dem. Helt enkelt inte en bok för mig, men kanske inte direkt dålig. Bara inte... bra.

"Barnvakten" fick betyget 2/5. 

fredag 8 augusti 2025

FredagsFilmen: The life of Chuck

För fans av Stephen King finns det mycket att se fram emot de kommande månaderna. "The Institute" finns redan som serie på Max, och det är på väg inte mindre än tre filmer baserade på hans verk. 
Först ut är "The life of Chuck", som var en av novellerna i samlingen "Blod säljer".

Bildkälla No film school

 
Tre kapitel i en mans liv. 
Marty börjar märka att konstiga saker händer i världen. Internet försvinner, naturkatastrofer avlöser varandra, och överallt börjar reklamskyltar tacka Chuck för 39 fantastiska år. Kan universum vara på väg att ta slut?
Men vem är denne Chuck, och vad i hans liv kan betyda att världen går under? Finns svaret i hans barndom, rent av?


När man tänker på Stephen King är det vanligt att tänka på monster och andra otäckheter. Det här var inte en sådan novell, och säkert inte en sådan film. Det har tagit tid för den att ta sig till Sverige, men i september händer det äntligen. Kan till och med tänka mig att gå på bio för första gången på flera år, för att se den här filmen. 
Jag läste novellen i februari 2022, och den var då en av mina favoriter från "Blod säljer". Det är en fin berättelse, med det ovanliga berättargreppet att den berättas baklänges. Vi börjar med slutet och får alla svar först i början - som är slutet. Jag hoppas att filmen kommer följa det mönstret.

Svensk biopremiär 19 september. 

torsdag 7 augusti 2025

Sjuk-Dagens

Låt: Ingen alls.
Outfit: Prickig top och mönstrade byxor från H&M. Eller pyjamas.
Smink: absolut inte.
Doft: absolut inte.
Nagellack: Viva verde från H&M.
Läser: Månadsboken "Romaner" av Hjalmar Söderberg, som innehåller hans fyra romaner. Jag är snart klar med den första - "Förvillelser". Och så "Barnvakten" av Joyce Carol Oates.
Frukost: Te, skorpa, äpple med jordnötssmör.
Fika: då sov jag.
Middag: Grillad kotlett med pommes frites.
Pryl: Näsdukar.
Motion: Är väl inte galen heller.
Kvällsnöje: Inte gå på tårtkalas i varje fall. Buhu.
Att tillägga: Sommarförkylningar alltså. Hosta. Snorar. Halsont. En aning feber. Fasiken.

onsdag 6 augusti 2025

Vad jag läste ut i juli

Juli var semestermånad, och då händer en av två saker (oftast) med min läsning. Antingen läser jag inte alls, eller så läser jag jättemycket. Jag tycker att det blev jättemycket den här gången, med 6 utlästa böcker. Fast om man tittar på året i övrigt så har det legat i den mängden förut också, jag är trots allt snart i mål med mitt 50 böcker under 2025, som jag satte upp i början av året. 
Men nu var det juli, och då läste jag ut följande böcker.


"Alla syndare ska blöda" av S.A. Cosby är min fösta bekantskap med den här författaren, men troligen inte min sista för det här var väldigt bra. Handlar om en svart sheriff i södra USA, den föste färgade mannen på det ämbetet. På årsdagen av sitt tillträde sker en skjutning på en skola, som snart visar sig vara bara början på ett mycket otäckt fall med många offer.
En ganska otäck bok, utan att frossa i detaljer, med ett intressant persongalleri. Mitt betyg blev 4/5.

"Never flinch" av Stephen King är hans senaste bok, och den fjärde med Holly Gibney som huvudkaraktär, och henne gillar jag. Här blir hon anlitad som livvakt åt en feministisk författare och föreläsare, som under sin senaste turné fått en väldigt obehaglig stalker efter sig. Samtidigt hjälper hon sin vän inom polisen med ledtrådar kring en mördare som verkar besatt av att botgöra ett mord på en fängelseintern, särskilt som det mestar pekar på att den mördade var oskyldigt dömd. 
En del intressanta ämnen, men inte en av Kings bästa böcker. Ändå 4/5 i betyg.

"En lustig historia" av Emily Henry blev julis favoritbok trots att den delar sin 4/5 i betyg med flera andra böcker. Den var snabbläst och rar och jag skrattade flera gånger. En perfekt altanbok, helt enkelt. 
Handlar om Daphne som planerar sitt bröllop med Peter när han plötsligt dumpar henne för sin barndomsbästis Petra. Utan någonstans att bo, men med ett perfekt jobb, blir hon rumskompis med Petras ex Miles. De undviker varandra till en början, men efter en blöt kväll kommer de varandra närmare.

"The listeners" av Maggie Stiefvater har jag längtat länge efter. Jag har läst de flesta av hennes böcker, och det här är första gången hon skriver för en vuxen publik.
June är föreståndare för Avallon Hotell, ett lyxhotell i Appalacherna. När USA dras in i andra världskriget annekteras hotellet av FBI, för att hysa diplomater från vad som plötsligt blivit fiendeländer. June får ett stort arbete att bibehålla Avallons lyxstatus, samt att hålla alla nöjda. FBI, de ofta fientligt inställda gästerna, men framför allt vattnet som genomsyrar hela hotellet.
Förutom en twist på slutet, så var det här inte vad jag hade hoppats på. Jag tyckte tempot var segt och trots ett vackert språk kände jag mig ganska oberörd av miljöer, karaktärer och handling. Betyget hamnade på 3,5/5.

"Historien om Gud" av Karen Armstrong var julis månadsbok, men hade nog gjort sig förtjänt av ett ännu långsammare lästempo. Kände nästan att jag hastade fram mellan boksidorna, och mycket av texten gick mig över huvudet. En väldigt akademisk bok, som känns som att läsa en avhandling. Intressant att få se hur bilden av Gud skapats och förändrats genom åren, inom de tre abrahamitiska religionerna. Intressant, men svår, var min känsla av boken. 4/5.

"Fursten" av Niccolò Machiavelli var sista boken ut. En ickesmickrande furstespegel som varit föremål för diskussioner sedan den gavs ut 1532. Jag tyckte den var sådär, mest kul att ha läst därför att. Vet inte om mitt intresse över Italiens (och Europas) medeltida historier räcker till för att uppskatta boken fullt ut, men jag förstår varför den fortfarande diskuteras. Betyg et blev 2/5.

tisdag 5 augusti 2025

"Fursten" av Niccolò Machiavelli

En kort liten bok från medeltiden, för varför inte. Machiavellis klassiker "Fursten" kändes lite lagom att klämma in i sluttampen på juli, och jag läste ut den precis innan juli blev augusti.

Bildkälla The StoryGraph

"Furstespegeln" var en vanlig genre under medeltiden, och användes för att glorifiera regenten. Machiavellis "Fursten" tog sig an genren på ett annat sätt, vilket väckte skandal redan när den gavs ut, och har varit ett ämne för diskussion sedan dess. Till och med aktuell även i våra dagar.
Machiavelli tar sig an furstebilden på ett annat sätt, genom att titta på vad de gör för att få och bibehålla sin makt. En handbok för den som redan har - eller önskar ta makten över - ett furstedöme.

Det här är en ganska kort bok, bara straxt över hundra sidor, men för det var den inte snabbläst. Det här är en sådan där bok som kräver lite eftertanke, och tempot i den känns ganska långsamt, trots sina korta kapitel. 
Att den var så trögläst kan också bero på att jag inte tyckte den var värst intressant. En sådan där bok som hamnar i kategorin att det var kul att läsa den därför att, men den gav mig ingenting. Intressant ur ett historiskt och litteraturhistoriskt perspektiv, men kanske inte så mycket annars.
Det hjälper säkert också att man har lite koll på alla de furstar, påvar och kejsare som omnämns. Och en bra koll på Italiens historia, särskilt under medeltiden, hjälper säkert också till. Den kunskapen har jag inte till fullo.
Jag kan förstå varför texten överlevt tidens gång, men den var inte för mig.

"Fursten" fick betyget 2/5.

lördag 2 augusti 2025

"Historien om Gud" av Karen Armstrong

Som månadsbok i juli gav jag mig själv en rejäl utmaning. En religionshistorisk bok som utforskar bilden av Gud inom judendom, kristendom och islam. Hur den uppkom och hur den utvecklats och vart den kan vara på väg - om den ens kommer överleva.


Författaren kommer från en religiös bakgrund, och tänkte till och med bli nunna. Det var under sin lärotid som novis i klostret som hon kände att något inte stämde, och helt enkelt förlorade sin gudstro. I stället vände hon sin nyfikenhet till forskning, och här tar hon sig an Gud i de tre abrahamitiska religionerna, men berör också mer antika gudsbilder, samt hinduism och buddism i jämförelsesyfte.
Hon börjar med judendomen, fortsätter med kristendomen och hamnar slutligen i islam, helt enkelt för att det är i den ordning de tre monoteistiska religionerna uppkom. Hon tittar på hur och varför det skedde, hur bilden av gud har förändrats och anpassats efter sin tid och sina normer. Också Gud sett ur ett filosofiskt och mystiskt perspektiv, och även ur ett (natur)vetenskapligt perspektiv. Går det att bevisa Guds existens? Eller dess brist på existens?
Avslutningsvis spekulerar hon i om den moderna människan behöver Gud, om Gud kan utvecklas för att passa in i vår tid och hur fundamentalism inom alla tre religionerna växer fram som en motpol till den växande ateismen och moderniseringen av kyrkan/templet/moskén.

Det här är en väldigt akademisk text, och ibland tappade den mig totalt. Jag hade svårt att hänga med bland alla namn på diverse gubbar och terminologin gick bitvis över huvudet på mig. Det gör inte att jag tycker det är mindre intressant. Särskilt kapitlen om religionernas uppkomst, och de avslutande kapitlen om mer modern tid, var väldigt fängslande. Det fanns en stor behållning i de andra kapitlen också, även om det ibland var svårt för mig att hänga med.
Tempot var långsamt och det fanns stunder jag önskade att jag hade valt att läsa den här som en då och då-bok och kunnat ta till mig texten på ett annat sätt. Nu kan min vilja att läsa den på en månad ha varit en anledning till att jag inte alltid hängde med - jag gav inte texten tid att rota sig.
Det här är ingen ny bok, utan den kom redan på 1990-talet. Ska man tro en dedikation i bokens inledning så gav jag den här boken i present till en av mina närmaste vänner, och bad att få låna den för att jag tyckte den lät intressant själv. Att det sedan tog 30 år för mig att läsa den är en annan femma. Gissningsvis har hon inte saknat den vidare värst, och den hamnade säkert i min ägo för att hon flyttade en massa, bland annat till många olika länder för både korta och längre perioder. Hon var minimalist innan det var modernt att vara det. Så nej, jag känner inte att jag har stulit boken, och jag tror inte hon är intresserad av att få tillbaka den. Med det sagt - den finns inte längre att hitta på svenska annat än om man ramlar på den på något antikvariat, men om intresset väcktes finns den fortfarande att hitta på engelska (tillsammans med en massa andra titlar som verkar intressanta).

Väl värd att läsa, för den intresserade. Mitt betyg på "Historien om Gud" blev 4/5.

fredag 1 augusti 2025

"The Listeners" av Maggie Stiefvater

Om man är en gammal hängiven läsare av min blogg, som har hängt med på mina bokäventyr, så vet man att jag hat en favoritförfattare som heter Maggie Stiefvater. Hon har länge skrivit för en yngre publik, både barn- och ungdomsböcker, men också för unga vuxna (young adult). Hon är kanske mest känd för sin "Raven cycle", som snart kommer som grafisk roman och som det ofta går filmrykten om. 
Nu har hon skrivit sin första bok för en vuxen publik, och att påstå att jag längtat efter den är att uttrycka det milt. Som tur var fick jag den i födelsedagspresent.

Bildkälla The StoryGraph

Avallon hotell ligger avsides i Appalacherna. Här bjuds det på en diskret lyx utöver det vanliga, och folk med pengar reser från när och fjärran för att ta del av överflödet och det helande vattnet i de olika källorna kring hotellet.
Hotellet drivs av managern Jude Hudson, som verkar ha en magisk förmåga att veta vad hotellets gäster vill ha. Det är en konst hon lärt sig, men också en som kommer naturligt till henne genom vattnet.
När USA dras in i kriget efter bombningarna av Pearl Harbor uppstår en ny stor fråga. Vad göra med diplomaterna från länderna USA precis gått i krig mot? När FBI dyker upp på Avallons tröskel och begär en krigsinsats är Junes instinkt att säga nej, men snart är ändå hennes hotell fullt med gäster med fientlig koppling.
June får mycket att göra med att hålla alla nöjda. FBI, hotellets ägare, gästerna, och framför allt det temperamentsfulla vattnet som är hotellets hjärta.

Det här var segt. Jag tyckte tempot i den här boken var otroligt långsamt, och även om det fanns flera karaktärer jag tyckte om, så blev jag aldrig kompis med dem - inte ens med June. Språket är som vanligt vackert och målande och beskriver både miljöer och personer på ett sätt som levandegör dem. Men ändå griper de inte tag. Jag blir inte nyfiken på vad det är som händer. Vilket för övrigt beskrivs ganska dåligt.
Det kan vara min allmänna tröttnad på böcker som utspelar sig kring andra världskriget, eller så var det här bara inte min bok. Synd på något jag längtat så efter. 
Det kom en twist i slutet, som jag inte såg komma överhuvudtaget, och den höjde betyget ett snäpp för mig. Lite trist bara att boken lämnade mig med flera obesvarade frågor, men jag får väl tänka själv, antar jag.

"The Listeners" fick betyget 3,5/5.

torsdag 31 juli 2025

Julifavoriter

Det går fort när man släpper alla krav och bara är en hel månad. Älskade maken har haft semester, och jag föll in i hans semesterlunk. Det och massa varma dagar, har gjort mig så där härligt lat att jag knappt ens märkt att dagarna gått. Och nu är de snart slut. På måndag är det vardagslunk igen, efter 5 härliga veckor. 
Favoriter har hänt, och de kommer här.


Bok: Av 6 utlästa böcker, och ingen av dem sådär omtumlande bra som jag skulle önska, faller valet på...
"En lustig historia" av Emily Henry. En stäckläsarbok, och sådana uppskattas.

Film: Älskade maken och Chilipojken har haft en del film- och tvserietittande för sig som jag inte varit värst intresserad av. Jag har hängt med på så lite som två filmer, och båda av dem var rätt så dåliga. Men ingenting kan vara sämre än "The Beekeeper" så månadens favorit får väl anses vara "The Amateur".

TV: Tredje och sista säsongen av "Squid Game". För att det var den enda tv-serie jag såg.

Nagellack: Flaming paprika från H&M.



Skönhet: Så lite smink som möjligt. Och så massor av spf.

Extra speciell rolighet: Förutom att få ha haft Chilipojken hos oss en hel månad, så var det roligaste att äntligen få besöka Kalmar slott. Har haft det slottet på min önskelista i flera år, och nu hände det äntligen. Allt var toppen förutom en sak. Varför i h**vete ristar folk på fasader? Särskilt på gamla fasader, som slott från 1500-talet. Det var så många namn inristade på Kalmar slott att det var skrämmande. Hoppas alla som tycker det är okej att på ett eller annat sätt sabotera historiska (och moderna) objekt för alltid kommer trampa på lego.

Favoritinlägg: Har inte varit så aktiv i juli, och anledningen till det är också favoriten. Semesterrutiner, eller bristen därpå.



onsdag 30 juli 2025

Julis nagellack

Say what!? Är det redan slut på juli? Det gick så fort att jag knappt hängde med. Trodde ärligt talat att det var några dagar kvar till månadsskiftet, så jag blev lite tagen på sängen gällande vissa månatliga inlägg. Men här är de - alla nagellack jag bar i juli. Alla tre...


Depend, #815
Vet ni när jag upptäckte att det här var meningen att vara ett matt lack? När jag tog bilderna. Som ni ser struntade jag högaktningsfullt i det när jag märkte att det blev matt, tänkte att det var för att det var så neonigt, utan slängde på topplack för att få min önskade blanka yta. Jag hade gjort det ändå, med andra ord. Lacket hör visst till en Norway-kollektion, så kanske kanske är det meningen att påminna om norrsken? Vad vet jag. Har hittills aldrig sett norrsken för jag sover då.
När jag såg det i butiken tänkte jag att det var äppelgrönt, tänk Granny Smith, men när jag väl målade med det drogs mina tankar snarare till överstrykningspennor.



H&M, Veiled voltage
När jag köpte det var det online exklusivt, och här blev jag totallurad av bilderna på nätet. Jag trodde jag skulle få ett marinblått lack med ljusare blått skimmer, så döm om min förvåning när min flaska innehåller en betydligt mer dämpad gråblå nyans. Det blå skimret är där i varje fall. Förvisso ett fint lack, men inte riktigt vad jag trodde jag skulle få. Kanske är det min flaska det är fel på, får kolla det om jag hamnar på en H&M och orkar kolla efter.



H&M, Flaming paprika
När man ber älskade maken välja lav, "men helt inte ett blått", så är det inte alls förvånande när han kommer traskande med det mest orangea i hela otestade lådan. Gossen har sina favoritfärger. Flaming paprika har den där orangea nyansen som nästan blir röd, och att döpa efter en paprika känns fullkomligt rätt.
Det sitter fortfarande på, om än bra slitet och flagigt, så snart åker det av. Kommer inte lacka nytt innan månadsskiftet, så det här var allt. 

tisdag 29 juli 2025

Sett på TV: Squid game, säsong 3

Spoilervarning på TV-inläggen.

Silly me som trodde att sista säsongen av "Squid game"  skulle komma nu i juli, jag hade fel på en hel månad. Alltså är den redan här, och jag och älskade maken har tittat på den.

Bildkälla Netflix

Efter att revolten, ledd av spelare 456 (Gi-hun) misslyckats,är det inte många spelare kvar. De som är kvar ska dock straffas, och spelen tar en grym vändning.
Det blir svårare att få folk att rösta för att avbryta spelen, och istället skapas allianser mellan spelarna, som i vissa fall får ödesdigra konsekvenser.
Samtidigt på utsidan, fattas misstankar bland de som söker efter ön där spelen pågår. Finns det en förrädare bland dem? Och finns det även någon bland vakterna på ön, som har en annan plan än sina medarbetare?
När spelen börjar närma sig slutet måste många beslut tas. Bland de som driver spelen, men också bland deltagarna.

Andra avsnittet den här säsongen kan vara det värsta i hela serien. Det var sådär jobbigt att titta på, för i det rök det väldigt många deltagare, både sådana jag var glad att bli av med, men främst flera som jag tyckt bra om.
Annars var det här kanske inte det bästa som "Squid game" bjussat på. Det kändes utdraget, och vissa individers handlingar kändes väldigt underliga. Dessutom slängs det in en ny spelare, vilket vänder upp och ner på det mesta, på ett sätt som kanske inte var fantastiskt.
Serien är helt avslutad nu, och jag känner mig nöjd. Även om det känns som att det skulle kunna bli en amerikansk version, med tanke på slutet och Cate Blanchetts pyttelilla roll. Känns som att det i så fall skulle kunna bli lite... B.

"Squid game" finns så klart att streama i sin helhet, på Netflix.

fredag 25 juli 2025

Bullet journal i augusti

Snart månadsskifte, och bara för att jag sedan länge vetat hur jag vill ha min bullet journal i augusti och haft allt framplockat, så betyder det inte att jag fick tummen ut och pysslade sidorna. Förrän i förrgår kväll. Och det blev sisåhär.


Redan inför juli funderade jag på att göra augusti mintgrönt, och så blev det. Med inslag av turkost och blått. Jag har ingen mintgrön fineliner nämligen, utan nöjde mig med en ljust blåturkos från Stabilo, och en mer gröntonad turkos från Adlibris. Tombow heter däremot Mint, och har nummer 243.
Washitejperna har jag haft länge. En som drar tankarna till marmor och en med orientaliskt motiv.
Som vanligt en tom sida för något jag gillar, och en månadsöversikt.


Kassabok på ena sidan, månadsbok och nagellack på den andra. 


Träning. Som jag inte sysslat med alls i juli, shame on me. Stretch och yoga.


Vad som ska hända och vad som hände, samt koll på vanorna och humöret.


Och slutligen ett av veckouppslagen. Alla citat den här månaden handlar om lugn, utom det här första för jag tycker det kan vara en bra idé att påminna sig om att ta en del gröna beslut. Både på tallriken och för miljön.