"De tre musketörerna" av Alexandre Dumas

Det är inte första gången jag låter en omfångsrik bok sträcka ut sig över två månader som månadsbok. "De tre musketörerna" är nästan 900 sidor lång och jag trodde att den kanske skulle vara lite trögläst, som vissa klassiker kan vara, så jag gjorde just så med den - läste den under januari och februari. Hann klart några dagar i förväg, till och med.

Bildkälla The StoryGraph

Den unge gascognaren d'Artagnan anländer till Paris för att nå sin dröm - att bli en av kungens musketörer. Han har dock blivit bestulen på sitt rekommendationsbrev, men får ändå en chans om han först ansluter sig till stadens vaktstyrka. Redan första dagen har han fått tre dueller att utföra, mot musketörerna Arthos, Porthos och Aramis. Istället för ond bråd död blir de fyra snabbt goda vänner, och tillsammans ska de få uppleva många äventyr.

Jodå, det är äventyr med i den här boken, men också långa passager där det egentligen inte händer så mycket. Musketörerna och deras betjänter är ständigt på jakt efter pengar, och vackra kvinnor lockar alltid. De äventyr de hamnar i är dock ofta av väldigt stor vikt. Kardinalen jobbar hårt för att underminera drottningen, medan musketörerna, och d'Artagnan, jobbar ännu hårdare för att rädda hennes anseende. Till sin hjälp har kardinalen den mycket vackra Milady, som nästlar sig in även i musketörernas liv, ibland på lite oväntat sätt. Milady är för övrigt värsta superskurken. Hon är så manipulativ att hennes fångvaktare, när hon blir fångad, måste bytas ut om hon tilltalar dem. Men även i fångenskap kan hon få sin vilja igenom. 
Det är mycket kärlek också. d'Artagnan blir otroligt förälskad i sin hyresvärds hustru, vilket försätter henne i en oerhörd fara. Det hindrar såklart inte vår hjälte från att kasta sig för andra kvinnors fötter. Boys will be boys. Jag reagerade för övrigt mer än en gång på en ganska toxisk maskulinitet, men så är det ju sådana hjältebilder vi fått inbankade i oss genom seklerna. Mannen strider för kvinnans ära, och kvinnan blir bara räddad. Om hon inte är en superskurk som Milady, så klart.
Det här var en historisk roman redan när den skrevs. Den utspelar sig för lite drygt 400 år sedan, under franskt 1620-tal. Många av karaktärerna i den här boken bygger således på verkliga personer, och vissa saker som händer hände också på riktigt, om än kanske inte precis så som beskrivits här. Jag har med andra ord googlat en del, och läst en och annan Wikipedia-artikel, och jag tycker att det är lite roligt när en roman får mig att vilja veta mer om någon liten detalj eller så.
 
Hade jag behövt läsa boken så som jag gjorde, utsträckt över två månader? Absolut inte. Jag trodde att den kanske skulle vara lite torr i språket, men boken är nyöversatt för den här utgåvan, och det flöt på finfint. Att boken är så lång beror på att det här är en oavkortad version, vilket inte är helt vanligt på så här pass tungrodda klassiska verk. Nu tycker jag som sagt inte att den var värst tungrodd, det gick hyfsat lätt att ta sig igenom texten, och med sina många illustrationer skapades också en sorts luft i texten som gjorde den lättare att ta till sig.

"De tre musketörerna" fick betyget 3/5 av mig.