I september skrev jag om då bioaktuella filmen "Beetlejuice Beetlejuice", som så klart är uppföljaren på filmen "Beetlejuice". Tim Burton och hans ränder slår till igen, och den här gången blev det riktigt lyckat. Det vet jag, för bara några veckor efter att jag skrev det inlägget såg jag filmen, hemma i min egen soffa, då den gick att streama på Max. Jag fortfarande inte varit på bio sedan senaste Bond-filmen, och det var ju ett tag sedan.
 |
| Bildkälla Cineplex store |
Lydia Deetz arbetar som spökjägare och medium. En av hennes skeptiker är den egna dottern Astrid, som sörjer sin bortgångne pappa. När en familjetragedi inträffar, återvänder Lydia till huset i Winter River tillsammans med Astrid och styvmamman Delia. Lydia hemsöks av minnesbilder av Beetlejuice, men att hon frivilligt skulle samarbeta med honom trodde hon inte.
Astrid har nämligen råkat öppna en portal till undervärlden, och Lydia gör allt i sin makt för att rädda henne - till och med ingår en överenskommelse med sina mardrömmar.
Är den bättre än den första filmen? Ja, jag tycker faktiskt det. Självklart är man hjälpt av att ha sett den första, och visst saknar jag Barbara och Adam lite grann i den här, men på det stora hela hade jag roligt hela vägen. För det här är mer en komedi än någon som helst skräck, även om det kan vara lite ruggigt någon gång ibland.
Det här är Tim Burton när han är som bäst. Estetiken, berättandet, och någonstans finns det ett budskap också. Vissa scener är roligare än andra, gillar den i kyrkan lite extra, med musikal-nummer. Helt skruvad låt förresten, framförd av skådespelaren Richard Harris, han som spelade Dumbledore i de två första Harry Potter-filmerna. Som lite rolig trivia sådär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!
Jag förbehåller mig rätten att radera kommentarer som är: spam, reklam, otrevliga, irrelevanta för inlägget och/eller anonyma .